Nu är Olle här! Han kom i söndags den 9/1... Vattnet gick i lördags klockan 23, vi åkte in kl 00. Jag fick en sovdos för att försöka sova lite innan det hela starade ordentligt, spydde som en gris av morfinet och sov ganska världelöst, men det är jag ju van vid så ;)
Vid 7 kom Christopher tillbaka (han åkte hem och sov) och då var jag öppen 4-5 cm och värkarbetet var i full gång... Då tvivlade jag faktiskt för en sekund på om det verkligen var så viktigt att han kom ut, gjorde rätt ont ett tag där... Men, Meeeeeeeeeen så fick jag lustgasen och lyckan var gjord!! (Här tappar jag uppfattningen om tid och rum ungrfär...)
Runt 9 fick jag EDA (ryggmärgsbedövning) och därefter började värkarbetet att avta sakta, runt 12 fick jag värkstimulerande dropp och värkarna kom igång igen. Då var jag öppen 8 cm och BM som skulle gå av skiftet kl 14 trodde hon skulle få vara med vid födelsen.... Tji fick hon! (4 barnmorskor hann byta av varandra under min förlossning).
Vid 14 började jag förstå att Kjejsarsnitt kommit på tal och jag förklarade att det inte var aktuellt. Jag hade rätt regelbundna värkar och kände hela tiden ett tryck nedåt och trodde i mitt enfald att han minsann var på G.
Klockan 18 var jag fortfarande bara öppen 18 och en läkare kom in och förklarade att det kommer inte bli någon vanlig förlossning utan ett snitt bokas nere på operation... Vid det laget var jag hysteriskt ledsen, arg och trött... Snacka om att snubbla på målsnöret! Men jag fick anta att läkarn visste vad han pratade om. Därefter fick vi vänta på narkosen i 3 timmar så jag fick genomlida 3 timmar med värkar som jag visste inte skulle leda någonstans, ryggmärgsbedövningen var slut och jag drog i mej lustgas varesig jag hade värk eller ej (Lustgas är kul).
Kl 21 fick vi komma ner på OP och kl 22 är Olle född! Välskapt, och sanslöst söt! Christopher fick vara med under operationen i stora gröna kläder och mössa, rätt söt han med ;)
Christopher var en klippa hela dagen måste jag säga! Är grymt imponerad av honom, han var delaktig hela tiden, masserade, fixa med dryck och höll i mej när jag höll på att trilla av pilatesbollen i värkarna :)
Det var en snabbversion... det mesta har jag läst mej till i journalen och fått berättat av Christopher, själv minns jag knappt det dygnet...
Babyblues är något som tydligen är vanligt efter en förlossning, det innebär att man är extra känslig, och oj vad jag har åkt dit på den! Jag gråter hela tiden, ibland för att jag helt enkelt är ledsen av olika anledningar, ibland inser jag inte själv att jag gråter förrän tröjan blir blöt...
Ne, nu ska jag gå och stirra mej blind på prinsen...
