Träning

Okej, springa funkade inte, det kan vi väl konstatera ;) Så nu till veckan ska jag köpa kort på Puls&Träning har jag bestämt, dessutom ska jag unna mej ett par pass med en personlig tränare. Dels för att få hjälp att komma igång och framförallt för att lära mej hantera maskinerna på rätt sätt så att jag vågar nyttja gymmet också :) Jag är laddad och Taggad till 1000, och lite panikslagen ;)

Har även fått tag i 100 vita lakan för 1000:- Känns bra :)

Underbart!

Åh! Jag skulle helt klart kunna tänka mej att ha fyra barn! Om två kom som färdiguppfostrade 5&7-åringar ;)
Solen skiner och alllt är på topp- En sån dag :)

Tihi

Nu har jag shoppat en 5-delars kostym till Olle på E-bay för 280:- inkl.frakt. Funkar den/det så tänker jag nog aldrig mer handla i Sverige ;)

Fredag!

Så var det fredag igen... Jag har varit lite hungrig och skippat sötsakerna hela tiden sen jag fick hem klänningen och det har gett resultat -1 kg, 9 kvar ;)
Igår kom skorna också och dom satt perfekt så skulle det skita sej med klänningen så har jag iaf ett par fina skor :)
Nu är alla festprogram/bordsplaceringskort och servettringar färdiga, bara resten kvar. Men det är faktiskt inte så mycket. Kyrkoprogrammen kan jag inte göra förens vi pratat med prästen och bordsplaceringstavlan kan jag inte heller göra förens alla anmälninger kommit in. Så nu har jag ett par veckor "ledigt" från pyssel. Nu roar jag mej med att leta lakan (100 stycken) och Champangeglas (75 stycken) för billig peng...

Imorgon kommer syrrans kids hit och ska sova över. Olle är lyrisk! Jag är nervös, 2 barn kan vara en pärs, nu ska vi ha 4 :) Som tur är så är dom "stora" och snälla så förhoppningsvis blir det snarare enklare när dom kan roa Olle :)

Nu ska jag sätta Olle på att damsuga!

Medmänsklighet någon?

HÄRREJÄVLLAR va trött jag blir på folk ibland!
Läste precis ett inlägg från Eskilstunas församling där de efterlyste 3 barnvagnar till nyfädda bebisar och en cykel till en storebror med nyanlända aslysökande ensamstående mammor. Tamejfan majoriteten av kommentarerna var negativa:
"Vem hjälpte mej när min sambo stack..."
"Se till att det får arbeta istället..."
"Jag hade minsann ingen cykel innan jag var 13..."
"Vi måste väl ta hand om våra egna istället..."
"Vaddå få? Kan jag få en ny Bil? Min sjuksköterske lön är dålig"
Va??! VA!!!?
Här har vi 3 asylsökande ensamma mammor som precis kommit till ett helt nytt land helt ensamma. Dessutom höggravida eller med ett nyfött barn... Dom är helt utlämnade och beroende av medmänsklighet och folk har mage att vara missunsamma!
"Att din sambo stack var säkert ditt eget fel, Kossa! Och nog fan hade du tak över huvudet och de nödvändigaste i hemmet? Jag kan nästan svära på att du hade TV oxå!"
"Arbeta?! Helt ny i landet, antagligen traumatiserad och nyförlöst med en bebis, Vem ger henne anställning? Du?"
"Att du inte hade någon cykel innan 13 var ju trist, men du hade väl ändå din familj och ett tryggt hem?!"
"Vi ska väl ta hand om alla, men vi klarar oss ju allt som oftast och har man möjlighet att hjälpa någon ska man väl ändå göra det? Vilka är våra egna? Vår familj? Vi Svenskar? Räknas pundarna på plattan til våra egna? Vad gör du för dom?"
"Få en ny bil? Klipp dej och skaffa ett jobb där du inte behöver möta människor och förpesta med din aura!"

Jag blir så grönjävligt förbannad över all smygrasism, för det är vad det är! Det kryllar av tiggarsidor på facebook där Svenskar vill ha saker, men där är det annat ljud i skällan! Hatar alla statusuppdateringar i stil med "Dom tar våra jobb och våra äldra svälter- Vågar du dela detta meddelande?" Klart jag vågar dela, men jag delar inte åsikten och jag är ganska säker på att den som delat meddelandet inte klarar att stå för sin sak i diskussion IRL. Och den här då: "Inte för att jag är rasist men..." Jo! Du är fan rasist!

Toppen, nu är jag arg igen!

Bättre dag

Idag har vi en bättre dag här hemma. Olle är feberfri och Ingrid tömde flaskan imorse. Jag och Ingrid åkte in på akuten igårkväll ändå och fick bekräftat att hon har en infektion i halsen med rodnad och svullnan vilet gör att hon har ont och inte vill äta vilken i sin tur gör att hon inte har något att kissa. Kaskadspyorna berodde antagligen på febern. Nu ger vi alvedon mot det onda innan måltiderna och hoppas att hon är fit for fight snart igen.
Ikväll kommer Åsa och Liv hit för ett par glas vin och bröllopspyssel, något som verkligen behövs efter den senaste veckan! Vad vi ska roa oss med fram tills dess är inte klart än, vi kanske tar en mysdag här hemma bara med film och städning- även det välbehövligt! Fan vad tråkigt det är att städa alltså, det är något jag hatar av hela mitt hjärta. Okej, få tycker att det är kul, men många gör det ändå eftersom det behövs- Jag hatar det från att jag börjat till att jag slutar! Det är skönt när det är gjort, men jag tror inte jag tycker att det är värt det ändå...

Så ja...

Då har man kissat ner sej i slingan oxå!
Tapper och taggad till 1000 cyklade jag upp och sprang för glatta livet, tills jag blev helt slut och... ja... kissade en skvätt. Det där med kniiiiipövningar är nog inte så tokigt ändå ;) Så nu ligger löpningen på is ett par veckor och det blir bäckenträning och många promenader istället... SEN ska det springas! :D

Dags för lite nyrekrytering 1177?

Okej! Ja! Jag har ringt ett par gånger i helgen, det vet jag... Men jag har fan inte ringt för att jag inte har nåt annat att göra, för det har jag! Ingrid kissar ovanligt lite idag, och hon äter ovanligt lite... För att vara en tjej som inte gör annat än äter, kissar, bajsar och sover måste det väl ändå räknas som ovanligt? Men tanke på hur vår senaste vecka sett ut kan jag ju med säkerhet säga att vi har nåt virus här hemma som bosatt sej och slagit rot. Så nyss ringde jag 1177 för att rådfråga hur jag ska bete mej med Ingrid nu.

1177: ### sjuksköterska
Jag: Hej! Jag heter Lina och ringer ang. min lilla Ingrid som inte kissar och äter så som hon brukar
1177: Jasså? Har hon feber? Hur är allmäntillståndet?

Jag: Nej, hon har inte feber idag, men i lördags had...
1177: Ja, nu tar vi dagens tillstånd, febern i lördags kan jag läsa om här i vår databas.
Jag: Eh, okej... Dagens: Hon äter och kissar lite
1177: Jasså, kissar hon var 6e timme?
Jag: Jaaa, det tror jag nog för blöjan hon fick imorse är inte helt torr, men nästan och hon brukar ju ki....
1177: Kräks hon idag?
Jag: Ja, hon kräktes lite när jag försökte truga i henne mat för ett par timmar sen, hittills har hon ätit mindre än hälften av vad hon brukar gjort vid den här tiden.
1177: Så vad vill du fråga mej om? Vad vill du att jag ska göra?
Jag: Eh, skaffa nytt jobb??! Sluta avbryta mej och i största möjliga mån undvika mänsklig kontakt?!
(Sa, jag såklart inte eftersom jag är väluppfostrad och försöker att i allmänhet vara trevlig mot mina medmänniskor) Det jag egentligen sa var: Jaa, igår efter de två stora kaskadkräkorna som jag ringde om och som du antagligen redan läst om fick jag som svar att jag skulle ringa igen om jag märkte något annat ovanligt.
1177: Jaha, och hennes allmäntillstånd?
Jag: Jaa, alltså hon sover ju alltid mycket men när hon är vaken är hon ju fullt kontaktbar och skrattar osv när man busar... Men det är ju just kisseriet som oroar mej, jag vet ju att de små lätt blor uttork...
1177: Ja, men hon verkar pigg?
Jag: Pigg och pigg... Ja, om du säger det så.
1177: Jag säger, he, du känner ju ditt barn bäst men jag tycker inte det verkar vara någon fara. Ge henne vätskeersättning och mat som vanligt... Sen är det ju alltid fritt att åka in på akuten.
Jag: Okej, well, Skit på dej! (Sa jag såklart inte av samma anledning som nyss) Utan jag sa: Okej, hej!

Jag känner att jag brukar vara rätt cool och inte nojja upp mej i onödan. Men min magkänsla anar oråd och det känns inge bra. Just nu ligger Ingrid i babysittern efter att hon bajsat ner hela babygymmet som jag handtvättade igårkväll efter första kaskadspyan. Hon har ätit 90 ml (brukar äta 180 var 3e timme) och kräkts men inte kissat... Men men, hon har ju ingen feber och allmäntillståndet är ju tipp topp!

På bättringsvägen

Vi har haft sjukstuga här hemma i en vecka... Först Christopher och i lördags däckade både jag och Olle också. Olle har haft runt 40 grader sen i lördags, men idag verkar han betydligt piggare... Trist för honom att missa sista dagarna på förskolan bara :/ Men vi åker dit och hälsar på en sväng i sutet av veckan innan han går på semester ändå :)
Ingrid la av två kaskadkräkningar igår, helt sjukt mycket spydde hon verkligen båda gångerna... Imorse var blöjan dessutom näst intill torr vilket bör vara ett tecken på uttorkning men jag ska ge henne  ett par timmar att fylla blöjan innan jag börjar nojja. Sista kaskaden la hon av innan hon somnade för natten så hon har kanske inte haft så mycket att kissa heller. Nu har hon ätit som vanligt iaf och hon är precis som hon brukar så förhoppningsvis är det lugnt.

Ang. gårdagens inlägg inser jag att det kanske skrevs mer dramatiskt än det var meningen... Allt återstår ju att se men den enda statistiken jag hittan är att 1% av alla koniseringar visar sej vara just cancer. 1% 1/100 10/1000 100/10 000 1000/ 100 000 Det vore väl själva fa-an om det skulle visa sej vara så. Jag har ju vetat om det här i över 6 månader men inte riktigt haft ork och tid att ta in det, och det har jag inte nu heller egentligen men läkarsamtalet igår tvingade mej att ta till mej det. Jag har inte pratat med så många om det heller av samma anledning, men nu känns det som att jag lixom måste berätta varför jag ska in på Op. Och jag är ju en kronisk terapi-skrivare så det måste ju ut. Något jag tänkt på ang. terapi-skrivandet är just att det funkar jäkligt bra för mej. Genom att skriva ner vad jag tänken, tycker och tror tvingas jag bearbeta det jag skriver. Jag får en djupare förståelse och många tankar klarnar när de hamnar på print.

Imorgon kommer Åsa och Liv hit! :) Vi ska dricka vin och bröllopspyssla  Det behövs! Jag har ett par stöd-bridezillas, och nu känns det superspännande att få dela med mej av allt till någon live :) Liv har uttryckt en önskan att se klänningen och det är jag inte bangen på, jag längtar efter att få visa den för någon och Christopher har redan sett den så den seden är ju redan åt skogen ;) Däremot ska jag begränsa vilka som får se den...

Ikväll ska jag och pappa börja vår utmaning. Tillsammans ska vi fixa att springa 5 kilometer innan sommaren är slut! Jag behöver en sporre och pappa behöver börja träna han oxå så vi har slagit oss ihop... Nu är det massa jävlaranamma som gäller och då vi är tävlingsmänniskor båda två tror jag att vi kommer vara en bra kombo! :)

Cancer

Det läskigaste ordet som finns enligt mej. Cancer=lidande/död i mina ögon... Jag har varit befriad från detta bland släkt och vänner tack och lov. Så nära som jag är det nu har jag aldrig varit tidigare, men det känns ändå inte så läskigt, inte än. Många överlever och ibland räcker det med en operation och inget direkt lidande. Det är mej det handlar om. Jag och cancer i samma mening klingar inget vidare i mina öron. Än är jag inte där, men jag har fått en varning. När jag blev gravid med Ingrid gjordes ett tidigt ultraljud och i samband med det togs ett rutinmässigt cellprov. Detta rutinmässiga prov visade på grava cellförändringar. Jag fick gå och ta en biopsi som även den visade på grava förändringar. Nu fick jag beskedet att Ingrid skulle plockas ut tidigare och en konisering skulle göras direkt efter. Men i samråd med läkare beslutade vi att vänta med det tills efter förlossningen då en vaginal förlossning kan ta bort vissa förändringar och det såklart vore att föredra. Vi väntade och i slutet av maj när Ingrid var 8 veckor gjordes en ny biopsi. Idag ringde läkaren med reslutatet och förändringarna var kvar. Läkaren berättade att jag inom 4 veckor kommer att opereras under narkos (topp 5 läskigt ord) då de ska ta ett större prov på livmodertappen och skicka på analys. Det är efter det provet vi vet hur allvarligt det är... Nu är det väntan som gäller, väntan på beskedet om jag har den frukade cancern eller om jag "klarat mej". Tydligen är det inte helt ovanligt att det görs en konisering och blir bra därefter och min läkare tycker att formen på förändringarna talar till min fördel. Jag ska ju för fan gifta mej! Då kan jag ju inte ha cancer! Dessutom har jag svurit att OM det är cancer ska jag på allvar bli religös, söka upp Gud, spöa skiten ur honom och fråga vad fan jag gjort för att förtjäna skiten jag fått ta de senaste åren!!?

Men som sagt, än är det bara cellförändringar och nu håller vi tummarna för att det fan förblir så!

Nu kom det...

Jag skrev det här inlägget förra året om hur jag kände att jag stod ensam och kämpade på 100 mils avstånd... Det inlägget handlade om min moster som hade problem och om hur hjälplös man känner sej och hur man måste släppa taget. Igår fick jag beskedet jag så länge fruktat, hon finns inte längre med oss. Mina förhoppningar om att något av oss faktiskt lever vidare ger mej ett hopp om att hon och mamma äntligen är återförenade och sitter på ett moln och skrattar och skvallrar med varsin kopp kaffe och en cigg... Vi är många som är ledsna och sörjer henne och vi har alla gjort vad vi kunnat för att hjälpa henne genom åren. Och jäklar vad mycket tok vi gjort, och vad roligt vi haft! Mamma var den som hjälpte henne bäst och tillsammans med mamma var hon nykter väldigt långa perioder, men ingen kunde ta mammas plats (såklart!) och nu får de äntligen vara tillsammans.

Älskade moster, jag hoppas att du finner den frid du förtjärnar!

Så ja!

Nu har skatteverket sagt sitt också och godkänt att vi får ingå äktenskap- känns bra ;)

Idag fyller jag år. 29 år. Det känns helt okej, jag känner att jag är precis där jag bör vara i livet. Dessutom fick jag visa leg på sysytemet när jag var in och köpte vin inför morgondagen ;)

Den är här nu!!

Klänningen! Den kom idag, jag ääälskar den!!!! :D Jag är för tjock bara, men nu jävlar ska det bli ändring på det! Imorgon fyller jag år och ingen kan nekas äta tårta då, sen är det midsommar på fredag- Men sen är det finito med sött och överflöd! Jag har ett mål, och det ska jag nå!

Jo...

Christopher är som sagt sjuk... 38,5 uppmätte termometern imorse, så han har legat i soffan och blivit servad hela dagen. Inte en nysning, inte en snytning har jag hört, men han är döende och orkar knappt prata annat än när han vill ha mer cola. Jag skulle verkligen vilja se honom om jag slängde mej på soffan en dag. Inte för att jag klagar sådär jättemycket, han är ju inte direkt i vägen, men det är verkligen skillnad när en man är sjuk ;)

Tihi

Gah, servettringar! Jag har inte tänkt på servettringar! Här går man och tror att man har läget under kontroll utan att man tänkt på servettringar! Puh! Nu har jag iaf tänkt på servettringar, nu ska dom bara göras ;) Hittills har TVÅ personer anmält sej till bröllopet så jag kan ju lägga mycket energi på servettringarna om jag bara ska göra fyra :P


Här är tanken ang servettringarna iaf... Det är samma papper som inbjudningskorten (och festprogrammen/namnkorten kommer ha samma när dom väl görs) och guldband i papper. Funkar det tycker ni eller ser det lixom bara hemmagjort ut? Jag fattar ju att de ser hemmagjorda ut men ni fattar? Jag kanske piffar till dom lite ytterligare, det här är ju mest en första prototyp som jag nyss slängde ihop. Så, har ni tråkigt i sommar är det bara att komma förbi och göra några servettringar, 10 ringar= ett glas vin ;)

Fan, bilden blir sné hela tiden- vrid huvudet!

Jag börjar känna paniken över att inte ha kontroll över festen nu, pratade med Maggan igår och hon var väldigt hemlighetsfull. Jag litar till 180% på att det kommer bli kanonbra, men det smärtar att jag inte är den som styr upp det hela. Samtidigt känns det skönt och superspännande!
Idag är Christopher hemma från jobbet med feber och huvudvärk... Stackars! Olle är på förskolan, Ingrid i gymmet och jag knarkar bröllop online :)

Bad-boy

Idag har vi varit i håcksta hos Therece, Anna-bell och Benjamin... Lämpligt bor dom precis vid stranden så vi gick dit en sväng. Iskallt i vattnet och saftiga vindar, men Olle badade och hade skitkul! Det ska vi göra om när solen lyser och även jag kan njuta ;)

Imorgon ska Olle på förskolan och jag och Ingrid ska baka tårtor... Tydligen fyller jag år på torsdag, något jag verkligeninte hunnit tänka på än. Jag älskar att fylla år egentligen, men jag har lixom ine hunnit tänka på det i år ;) Sen smäller det till och blir midsommar på det så snart snart snaaart är det september- inte ofta man längtar efter höst på sommaren ;)

Mina älskade barn

Ja, jag veeet att det är så klychigt att man kräks, men vaffan vore mitt liv utan er?
Just nu guppar jag runt på små moln. Jag vet inte riktigt varför men allt känns bara sådär fjantigt ljuvligt på alla sätt, igårkväll låg jag och Christopher och fnittrade i sängen innan vi somnade- ni vet sådär som man gör när man är kär ;) Dom kvällarna är rätt sällsynta nu för tiden... Det är så mycket som ska pressas in i schemat att jag förstår att det är lätt att man missar eller faktiskt prioriterar bort myset. Ett barn är en stor skillnad i ett förhållande, två barn känns inte lika omskakande, man börjar lixom bara om... Innan Ingrid kom hade Olle flyttat ut till eget rum och vi hade kvällarna ensamma när han gått och lagt sej vid 19.30. Nu är Ingrid med oss tills dess att vi går i säng och då sover hon i vaggan brevid oss, jag prioriterar att sova ifall hon vaknar och vill ha mat på natten och man räknar timmarna tills Olle vaknar. Men igår sket jag i det- jag prioriterade OSS. Det tog inte speciellt lång tid och jag har fått mina timmar med sömn ändå, det ska göras om. Vi pratade om det som kändes viktigt, jag surrade på om bröllopet och Christopher spelade intresserad en stund. Sen pratade vi om vår (läs Christophers) nya båt som vi (han) köpte igår och jag spelade intresserad ;) Sen kicklades vi (Ja, faktiskt!) lite, pussades och jag somnade på hans arm...

Olle har varit lite märklig senaste dagarna, haft febertoppar på kvällarna och haft svårt att komma till ro. På dagarna är han sitt vanliga busiga jag. Ingrid har officiellt gått över på storlek 62 och är faktiskt vaken då och då :)

När Christopher kommer hem ska jag skicka iväg honom och hämta ett paket han fått avi på, jag hoppas det är skorna, och jag ska åka in på systemet och köpa vin inför morgondagen. Likt en 15-åring har jag fått låna mosters lägenhet för att dricka vin med Mia, det är så det funkar när man fått barn- då får man söka sej utanför hemmet för att få pimpla ifred ;)

Äntligen!

Nu är klänningen äntligen sydd och skickad... Inom 5-14 dagar kommer den att vara i min ägo :D Skorna är redan skickade men det var längre leveranstid på dom men dom borde ju komma inom samma tid dom oxå ;)

Idag är det fredag iaf och jag har bestämt att fredagar ska vara mina invägningsdagar lika som förra gången. Måndagar är sällan bra dagar och för att inte helt tappa modet kan det vara fint att ha ett par dagar på sej att reparera helgen ;)
69,4 sa vågen idag... 9,4 kilo kvar...

Tihi... Inbjudningarna

Igår skickades inbjudningarna ut så de borde levererats idag. Här kommer dom i bilder:

Temat är satt och programmen i kyrkan och på festen kommer att gå i samma stuk... Hur söta är ekorrarna? Jag älskar dom och hoppas att dom kan få vara med vid fler tillfällen :) Vad tycker ni?

Hur tänkte jag??

Hur i hela friden tänkte jag när jag satte datum 21/9??! Det är ju en evighet dit! Jag vill gitfa mej imorgon... Eller kanske inte just imorgon, men om ett par veckor skulle kännas överkomligt, mer än 3 månader känns olidligt långt... Faaast om man ska se det kroppsligt så är det ju faktiskt inte alls långt, jag måste få en spark i arslet och det fort! Men det är svårt när frysen är full med glass och grillsäsongen är i full gång. Klänningen håller på att sys så den lär inte komma än på ett par veckor, men när den kommer och jag ser hur långt bort passformen är kanske motivationen kommer i samma paket?
Imorgon ska jag till frissan iaf, välbehövligt kan jag lova! Då ska vi se över alternativen inför den stora dagen också :)

Olle har feber och sover sen några timmar tillbaka så jag borde försöka få med mej lillan i säng också då jag misstänker att det blir tidigt imorgon...

Tihi

Musiken då... Gah! Det finns ju så många vackra sånger, jag skulle kunna tänka mej att gå in i kyrkan, säga Ja och sen ha en koncert på ett par timmar ;)
Nu har jag dock bestämt mej (tror jag... igen!) Min brors barn Nils  och Nora ska sjunga på dopdelen. Under vigseln ska Åsa och Liv sjunga en sång och pappa en annan. Åsa och Liv ska även sjunga till första dansen på festen är det tänkt. Sen kom jag på idag att vi (jag) även måste välja två psalmer och in- och utgångsmusik. Psalmerna känns mindre viktiga, jag valde två som avr hyffsat korta och med fin text. Ingångsmusiken har jag bestämt sen länge och utgångsmusiken hittade jag den perfekta idag! :)
Men nu känner jag mej nöjd med musikvalen iaf och jag längtar om mörjligt ännu mer! Jag kommer fulgrina hela tiden i kyrkan men förhoppningsvis hinner jag samla mej fram åt kvällen ;)
Det är svårt med bloggen nu, helst vill jag ju bara skrika ut hur bra allt kommer att bli samtidigt som jag vill att det ska bli en överraskning för gästerna (och jag vet att en del av dom läser bloggen)...
Nu ska jag kasta Olle i säng och göra färdigt de sista inbjudningarna så jag kan slänga dom på lådan ikväll :)

Tihi

Nu är inbjudningarna färdiga och en del har hunnit ut. Jag spräckte budgeten så jag snålar på portot och ger i handen till dom som bor i krokarna ;)
Maten har jag ändrat mej med och kommer troigtvis att catera den istället för att stå och göra den själv (men hjälp av många som erbjudit sej iof) Jag kan dra in på en personal iaf då och behöver bara 2 servitörer/allt-i-allo-personer under kvällen. De ska få plocka fram maten (buffé) plocka undan och diska och stå i baren under kvällen. Om jag hade valt att göra maten själv hade det behövts en person till då det skulle behövas förberedelser och sånt... Och eftersom jag har så många fina i närheten av mej så har jag fixat ceteringen så bra att den personalen jag spar in nog kommer jämna ut kostnaderna :)
Jag har aldrig någonsin varit så taggad att spara pengar som jag är nu, jag har gett mej fan på att gifta mej för 15000:- och inte en krona mer, innan jag ber Christopher skjuta till pengar ställer jag mej på stan med en bössa och tigger. Han menar fortfarande på att det är en ooooomöjlighet, men han ska nog få se ;)

Hittills har jag gjort av med:
Inbjudningar: 400:-
Klänning+skor: 940:-

Om jag håller min egen budget på precis alla poster kommer slutsumman att bli 14790:- men det återstår att se ;)

Igår var vi på bvc för en omgång mätning och vägning. Hon var då 10 veckor och en dag:

56,5 cm lång och hon vägde 5100 gram.

När Olle var 11 veckor och en dag var hans mått: 6600 gram och 62 cm. Så storleksmässigt skiljer de sej åt men inte i övrigt för båda bara sover, äter och soooover. Ingrid är snäppet mer sovande faktiskt. Det är knappt så att jag vågar skriva det men sen några veckor tillbaka sover hon 8-9 timmar per natt i stöten och på dagarna sover hon också väldigt mycket. Olle sov också mycket, men han vaknade för mat iaf en gång per natt... Så vägde han ju mer också ;) Nu vågar jag inte ens hoppas men om det fortsätter såhär misstänker jag att vi har ensjujäkla tonårstid framför oss med revolt och jävulskap ;)

Idag och även igår gick större delen av dagen åt till att fixa med inbjudningarna. "Keep it simple" tänkte jag, men ska man göra 80 inbjudningskort så spelar det inget roll hur simple man håller det, puh! Men det blir fint och jag är nöjd, prägeln är satt :)

Man kan ju bli svettig för mindre!

Nu har Björklund kommit på (okej, kanske inte helt ensam men ändå) att kraven för lärare ska höjas, lämplighetsprov, bättre språkkunskaper och en min.gräns på högskoleprovet. Bra där! Det säger jag inget om och på sikt kan man ju hoppas att det även höjer statusen på yrket. Den administrativa arbetsbörda nska också minskas bla genom att kraven på de inividuella utvecklingsplanerna sänks. Också bra! Men, men meeeeeeen: Det krävs mer för att yrket ska locka! Jag har själv avrått flera personer från att bli lärare då bilden av en lärares yrke i mångt och mycket är väldigt skev. Det handlar inte längre främst om att undervisa. Lärarnas främsta uppgift idag är att uppfostra eleverna, ge dem goda värderingar och göra dem till goda samhällsmedborgare. Det är vad vi behöver utbildning inom! Jag har en god utbildning i att undervisa i matematik, och det gör jag ungrfär 10-15% av min arbetstid. Resterande tid handlar om konflikthantering, arbetslagsträffar där vi diskuterar undervisningen till viss del, men även där går den mesta av tiden till att diskutera enskilda elever och hur vi på bästa sätt ska lösa rastsituationer.

Det behövs kompitenta lärare, men det behövs även kompitenta skolkuratorer och föräldrar. Vart är föräldraansvaret idag? En del föräldrar tar ju inte ens ansvar för att barnen kommer till skolan. Ännu mindre hller de sej uppdaterade från skolan om barnens utveckling. En gång per termin kommer de (i bästa fall) på utveckligssamtal 20 minuter. Alltför ofta kommer de oförberedda och sitter och nickar hela samtalet. Ibland kommer de med kritik som eleverna framfört, ofta taget helt ur sitt sammanhang eller en icke sanningenlig version... Nu är det såklart inte alltid så! Gudarna ska veta att det finns föräldrar som är engagerade, men jag tycker att det ofta är så att föräldrarna lämpar över allt som har med skolan på oss lärare och pedagoger. Om jag kom hem från skolan och berättade att min lärare var dum i huvudet och hade "straffat" mej på något vis var alltid första frågan från mamma och pappa "Vad hade du gjort?" Men så verkar det inte vara längre...

Forskning har visat att mer resurser och mindre klasser inte alltid är den bästa lösningen, och det kan jag faktiskt köpa. Jag tror att lösningen är fortbildning för lärarna. Lär oss hur vi ska hantera alla situationer som dyker upp och visa oss hur vi på bästa sätt bemöter eleverna i deras vardag och i deras lärande. Jag är rätt ny i gamet och jag har många idéer som jag vill testa från min tubildning och egna erfarenheter, men ensam är inte stark. Det är svårt att ändra på den traditionella skolan och det krävs mycket från oss lärare och vår ledning- men ge oss möjligheten!

En annan sak jag tror vi måste göra är att lita på att eleverna vill lära sej. De behöver guidning och vägledning, men de vill lära sej. Vi lärare måste lära dem att lära sej. Att individanpassa all undervisning är otroligt tidskrävande och en näst intill omöjlighet, men vi kan anpassa vår undervisning så att den passar alla elever. Det kräver en hel del arbete det också, men det är ju väldigt mycket roligare och mer inspirerande att undervisa om man har eleverna med sej, och då är det värt extra arbete.

Nu blir jag hemma ett år, men sen ska jag ut på banan igen och jag hoppas att jag ska hitta gnistan och engagemanget igen, och efter mitt möte med rektorn för ett par veckor sen känns det väldigt positivt :)

Lord, vilka dagar vi haft!

Underbara fantastiska ljuvliga sommar! En bildbomb känns lämplig:

Sova ute är härligt när solen skiner

<3>

balansgång...

Busunge!

Cykla är det bästa som finns!

Ah, åka "buuling" hos farmor kanske är snäppet bättre ;)

Skitunge!

...med tillhörande fötter.

"Kom mamma, nu åker vi!"

Trött kille som vuxit ur vagnen.



Tihi... I veckan går inbjudningarna ut... Tihi...

Dagarna och veckorna går...

Olle är på allvar fortfarande världens mest fantastiska unge! Han får oss att gråta av skratt dagligen och han är så snäll. Självklart kan han trotsa oxå, men tom. då får han oss att skratta. Igår när han inte skulle ha blöja på sej när vi skulle åka bort tittade han mej rätt i ögonen och sa: "Nej nej nej, vid min skära knorr på svansen NEJ!" citerat från sagan "Tre små grisar" Jag började flabba och han glömde bort varför han var så arg och brast ut i ett gurglande skratt han med. Han är duktig med pottan också och har snart fyllt den med klistermärken (Han får sätta ett på pottan varje gång han gör det han ska på den).

Vi har alltid glamoriserat Olles bebis tid men jag börjar faktiskt tro att Ingrid är snäppet snällare ändå, hon sover hela nätterna sen ett par veckor tillbaka och på dagarna äter, sover och "skrattar" hon mest. Storebror är stolt som en tupp och visar upp SIN Ingrid ;)

Ibland blir jag rädd att vi har det för bra...