lördag 21 december 2013

Dejtkväll!

Olle har åkt till Farmor för att klä julgranen och blir borta tills imorgon. Faster ska få låna Ingrid och Jag och Christopher ska på spontandejt ikväll. Middag och bio, och med middag menar jag pizza tror jag för det är jag riktigt sugen på. Imorgon bitti ska vi sova tills vi vaknar och äta frukost framför TVn :)

Igår klädde vi granen här hemma jag och Olle, och när jag bad honom att sätta kulor även lite högre upp än på de lägsta grenarna tog han i för kung och fosterland och sträckte sej så högt han kunde för att sätta en kula riktigt högt- Och granen välte! Olle blev helt chockad och tittade med darrande läpp på mej och sa "Förlåt mej mamma, snälla kan du det?" Jag dog! Stackars barn trodde att jag skulle bli arg då en kula gick sönder... Jag är ingen skällande mamma och huuuur skulle jag kunnat bli arg när han bara försökte göra som jag sa? Stackars plutten, han sprang ner och hämtade sin sop och försökte hjälpa till att städa. Sen kramades vi mest hela kvällen tills han slocknade på soffan när jag hade poppat popcorn för fredagsmys på tu man hand när Ingrid somnat och Christopher var i garaget. Älskade underbara fantastiskt ljuvliga unge!

onsdag 18 december 2013

Nu har tydligen Bellman flyttat in på Nygatan 15

"MAAAAAMMA, MAAAAAMMA! Korven sitter fast!"
Hör jag gormandes från Toa, Hej!

En vit jul!

Vi dricker aldrig på julafton, ingen av de vi firar med gör det. Däremot har vi fixat barnvakt på annandagen och ska då ha fest här hemma. På nyår ska vi som alltid till Vik där det är fest, men i år tänker jag köra och därmed vara nykter (lika som förra året då jag var gravid).
Jag har inga problem med att ta ett eller ett par glas vin under en middag när Olle och Ingrid är med, och tidigare har vi haft Olle med på fester där det druckits en del, även vi har druckit då Olle somnat och då självklart med måtta. Det står jag för och jag har tidigare inte sett något problem i det. Nu däremot börjar Olle bli så pass stor att han märker om någon druckit, och då väljer jag att inte göra det för hans skull. Jag har själv en hel del skräckminnen av för överförfriskade vuxna under min barndom. Christopher kan sina gränser och kan lätt sitta på fest och sippra på två öl och en wirre under en kväll. Men när fyllan brakar loss vill jag kunna ta barnen och åka hem. För inte alltför länge sedan var det en person som tagit ett par öl för många som tog upp Olle och skulle busa. En person Olle i vanliga fall tycker om och gärna busar med, men jag såg i blicken på Olle att han tyckte att det var obehagligt. DÄR bestämde jag mej. Ska vi dricka mer än ett par glas till maten så lämnar vi barnen till barnvakt. Om det så innebär nyktert på både nyår och midsommar så får det bli så, vi har 363 andra dagar per år som vi kan festa till det om vi vill. (Nåja, inte alla 363 dagar kanske, men ni förstår).
Det är dock ett väldigt känsligt ämne och många har åsikter. Åsikter är bra, diskussioner är också bra. Nu har jag gjort ett ställningstagande och det står jag för.

Ventoline

Olle fick sin luftrörsvidgande inhalator för mindre än en vecka sen och idag fick Ingrid ventoline utskrivet för att vidga sina... Har dom båda ärvt min astma tro? Det får tiden utvisa, men jag håller mina tummar för att det inte är så.
Igår kväll hade Ingrid det väldigt jobbigt med andningen och det pep och fräste om henne mest hela tiden. Hon somnade inte förens klockan var 22 och vaknade till mellan 3-3.20 för att sedan somna om till 7.30. En skitnatt i vår värld och jag trodde jag skulle bryta ihop när jag var tvungen att sätta mej upp i sängen säkert 4 gånger under natten... Jo, det är precis så bortskämd jag är och medan jag försökte beklaga mej för svärmor i telefon tidigare idag insåg jag att det antagligen är så  till vardags för många med en 9-månaders hemma. Jag ska inte klaga, och det gör jag inte egentligen, men allt som bryter normen är ju påfrestande. Normen här hemma har (sen Ingrid var 2 månader) varit att hon somnar kl 19.30 och vaknar vid 7. Vi har aldrig haft en vaken natt (PEPPAR-PEPPAR) och jag kommer antagligen att avlida när det kommer en sådan, för någon gång kommer den ju. EN STOR eloge till alla mammor som överlever vardagen utan 9 timmars oavbruten sömn! :)

Nu ska jag slänga ut Ingrid i vagnen och sätta mej och slå in julklappar :)

tisdag 17 december 2013

Julefrid...

I fredags var jag på jobbet på julavslutning/avtackning av rektorn. Trevligt hade vi! En kollega kom fram till mej och tittade granskande på mej och sa "Vad det strålar av dej!" WOW! var det enda jag fick fram... Det strålar av mej?! Jo, kanske. Jag känner mej faktiskt genuint harmonisk för tillfället... Självklart finns det saker som stör mej, men i det stora hela kan jag nog kalla mej för lycklig. Något jag inte känt/ vågat känt på väldigt länge. Jag är väldigt nöjd med det mesta. En strålande familj och goda vänner. Jag har bestämt mej för att ta till vara på den här känslan nu. Jag har börjat känna av paniken av att vara hemma 7 månader till, men det finns en plan för det. Det här är sista gången jag kommer att vara hemma såhär länge och hittar vi en lösning som gör att jag kan jobba någon dag/vecka så ska jag verkligen se till att njuta av tiden som är kvar!

Jag har börjat komma igång med träningen och kosten ska det bli ändring på efter nyår (let´s face it, banta över jul är omänskligt!). Till sommaren är det jag som klär mej i de kläder jag vill och inte de som täcker bäst :P

Julafton är det om en vecka också, och det enda som bekymrar mej är hur vi ska få plats med alla julklappar. Olle har så sjukt mycket saker, och Ingrid med för den delen eftersom hon fått ärva allt efter Olle. Julklappar = MER leksaker. Den 9/1 fyller Olle dessutom 3 år = ÄNNU MER leksaker! Vi har inte plats och hur jag än försöker lyckas jag inte rensa bort. Olle har utan tvekan minst 100 bilar, och visst under loppet av en månad så leker han säkert med alla, men aldrig med fler än 5 åt gången... 15 bilar skulle alltså räcka gott och väl, ändå har jag inte mage att plocka bort 85 av de han har. Jag tror att även Olle skulle må bra av att ha färre alternativ, som det är nu tar det ju en kvart bara att välja vilka han ska leka med... Och nu kommer påfyllningen. I-landsprobelm? Absolut! Ett direkt pinsamt problem egentligen, men det måste lösas. I helgen kanske vi ska rensa tillsammans jag och Olle, tror ni det funkar?

3 ÅR förresten! Snart har vi en 3-åring här hemma! :o

måndag 9 december 2013

Mamma, Pappa, Barn!

Ibland kommer det över mej, och jag får lite av en chock varje gång. Vi är en egen liten familj, inte så lite heller utan en medelstor familj. Mamma, pappa och barn... Sådär som det var när man var liten fast i ny roll. Nu är det jag som är mamman, sådär som mamma var när jag var liten lixom. Sjukt svårt att förklara vad jag menar, men märkligt är det. När någon frågade mej om min familj för bara några år sen svarade jag att min familj bestod av Mamma, Pappa, brorsan, syrran och jag. När någon frågar mej m min familj idag är svaret helt annorlunda. Pappa, brorsan och syrran är ju såklart fortfarande min familj, men de är inte längre min närmaste familj. Dessutom har min förlängda familj blivit större, jag har svärmor, svärfar, svägerska osv. Det är fan stort när man tänker på det! Att jag bär på en stor sorg vet vi alla redan, men jag är också väldigt lyckligt lottad! Svärföräldrar kan vara ett gissel har jag förstått och jag är bensäker på att jag har de bästa. Jag har alltid haft tur med pojkvänners föräldrar, men det är något speciellt med Christophers och det har det alltid varit. Jag blev mottagen så fint och så snabbt, och banden har verkligen blivit starkare med åren! Vi har tillsammans gått igenom mycket och jag vet att jag kan lita på dom till 120% Jag kan säga att jag mår skit utan att de höjer på ögonbrynen, jag kan flamsa, säga vad jag tycker och vara mej själv i deras samvaro. Vad jag förstått är det inte alltid så...
Jag älskar min familj, hela högen! :)

Resan:

Åh, vad bra vi haft det! Vädret var inte på vår sida, men alla måsten som inte fanns vägde upp det. Olle skötte sej exemplariskt på flyget, jag har nog sällan varit så mallig som när vi satt där timme efter timme med en ljuvlig uppspelt liten grabb... Hotellet var kanon, och maten lika så. Vi bodde på ett stort hotell och för att ta oss till centrum av hotellet fick vi åka 3 hissar- Något Olle älskade! Han var Pickolo hela veckan och tryckte på knappar och surrade med hissåkare. Att det fanns pool och lekpark var ju kul, men bäst var det på rummet och i hissarna ;)
Störst på hela veckan var garanterat mötet med DORA. Kan ni tänka er, Dora kom till hotellet och dansade på scenen när det var mini-disco! När hon gick av scenen däremot bröt Olle ihop totalt och grät tårar större än badbollar "Jag ville ju träffa Dora" var det enda han fick fram. Och som den fina och förstående mor jag är gick jag på Dora-jakt bakom kulisserna och slutligen fick han träffa Dora! Självklart blev han tvärblyg men lyckan lyste igenom och han pratade om henne flera dagar :)

Nu är vi hemma igen och Ingrid har "flyttat hem" igen och allt är som vanligt och som det ska! :)