Att växa isär...

Tänk vad många som man en gång i tiden känt väl, och som man idag knappt hälsar på... Ta bara de som man gick i grundskolan med. I 9 år tillbringade vi större delen av vår vakna tid ihop, först i skolan och sen på fritiden. Av de jag gick med skulle jag antagligen bara stanna och prata med låt oss säga 4 stycken, hälsa på 10 och titta åt ett annat håll med resten. Inte för att jag har något emot dem, utan för att jag inte vet vad vi skulle kunna tänkas ha att säga varandra. Satt nyss och spanade runt lite på facebook och insåg då hur långt ifrån varandra vi är. Vi lever liv med kontraster likt natt och dag... Och även om jag är väldigt nöjd med livet jag lever så kan jag inte låta bli att känna mej ganska tråkig. Visst har jag gjort saker, men det var under en kort period. Nu är jag svennebanan på heltid med hus i Iggesund, kombi och andra barnet påväg. Jag arbetar som lärare och planerar sommarens husvagnssemester. Hade någon sagt till mej för 10 år sen att det är vad jag skulle göra som 28-åring hade jag antagligen hängt mej. När jag var 18 hade ju jag stora planer om vem jag skulle bli och vad jag skulle göra. Det var inte det här... Missförstå mej rätt, jag ångrar inte att jag är där jag är, men kanske ångrar jag en del tåg jag inte hoppade på. Dessa tåg har avgått sedan länge och tyvärr måste jag erkänna att jag ibland valde att inte hoppa på av fel anledningar. Kanske var jag för feg? Antagligen var jag det.
Är detta en begynnande 30-årskris? Njae, snarare något som precis slog mej. Och gudarna ska veta att det inte behöver vara slut på äventyr i mitt liv, bara det att de antagligen blir ännu äventyrligare med familj ;)

Imorse lämnade jag Olle hos min moster istället för på förskolan. Dom har varit ute på kastellholmen och grillat korv, men han började med att  tjata till sej vofflor kl 8.30 när han kom dit :)

Nä, nu ska jag ta och slänga ihop någon otroligt vardaglig och trist middag till mina killar som bör vara på G hemmåt :)

Det skiter jag i!!

Gah! Vad less jag bli på alla "Snart kommer det mer snö och kyla så gaska inte upp dej-puckon".  Det är klart att det kommer att komma mer snö, och kylan kommer oxå att komma, men skadar det att man blir lite vårsprallig för en dag eller två?! Va?! Va!? VA?!

Maaaaaaaaat

Här sitter jag och äter, det känns inte som att jag gör nåt annat nu för tiden. Så fort jag går i säng (jaa, runt 21 sådär) blir jag vrålhungrig och då är det kört. Ingen idé att försöka förtränga det heller för på en kvart har jag hunnit bli besatt. Ikväll hägrade friterade pommes, men jag nöjer mej med macka och fil. Jag drömmer om kött, på riktigt! En blodig jäkla biff- Fy fan va gött!!!

Idag har jag varit hos Dan Marsch i näsviken och fått massage. Smärtsam sådan- men välbehövlig! Just nu känns hela ryggen som ett enda stort blåmärke. Men med tanke på låsningarna och knutarna han tröck bort så kommer det nog vara värt det om ett par dagar.

Nu har jag fikat färdigt, jag är inte tillfredställd- men mätt.

Varför??!

Om man är dyngtrött och har grinat och gnällt sen middagsluren och någon serverar kvällsfika i sängen och bäddar ner en pussar på en och säger "godnatt, sov så gott nu". VARFÖR SOVER MAN INTE DÅ???!! VA??! Jag skulle då göra det direkt! Skulle inte tveka en sekund... Sulle inte ens behöva kvällsfika, puss eller ens ett godnatt. Om någon bad mej att sova så skulle jag sova på sekunden!
Men inte Olle é!

Fixerad

Var på MVC imorse. SF-mått på 35 (precis som med Olle). Bebisens huvud var fixerad och låg lååång ner enligt BM. Nu vet jag ju att det inte behöver betyda ett dugg och Olle var fixerad redan vid v. 30 om jag inte missminner mej. Dock verkar det vara rätt ovanligt att bebisen fixerar sej såhär tidigt när man är omföderska... Men jag kanske inte räknas som omföderska? Jag har t.o.m. för mej att jag räknas som förstföderska eftersom jag blev snittad. Nåväl, det gick iaf upp för mej idag att det faktiskt inte är så fasligt lång tid kvar. Allt är ju relativt såklart men jag känner mej inte sådär kräkless än och hoppas att jag ska kunna hålla mej ifrån det ett par veckor till och lyckas jag med det är det ju "bara" ett par (Ok, 4 om det vill sej riktigt illa) veckor som jag behöver vara kräkless. För sen kommer bebis! På riktigt, en bebis- hur gör man med en sån? Har jag haft någon bebis? Minns inte :/  Ojojoj, kanske man borde börja se över alla bebisprylar, puttsa upp vaggan och vagnen och tvätta lite kläder...

Nu ska jag och Olle städa, sen ska vi dejta Liv :D

Suck

Här har febern tagit om hos Olle igen efter 2 feberfria dagar... Just nu ligger han däckad på Christophers mage uppe i sängen där han tillbringat hela dagen. Suck suck suck!
Det är ju mysigt att ligga och kramas och mysa- Det är det... Meeeen, det blir lite långtråkigt i längden. Så är det ju. Och bara skit går det ju på TV (Skidor är dötrist) så det blir ju en del zappande. Lyckades Zappa mej in på ett program om överviktiga barn och man blir fan mörkrädd! Där sitter en mamma och mormor med en 5-åring som väger 65 kilo och menar på att det måste vara något genetiskt eftersom dom oxå är tjocka. Mmm, eller så är ni jävligt osunda!? Stillasittande, sockerälskande matvrak!! Visst visst, det genetiska spelar säkert oxå roll, i viss mån i vissa fall... Men någon form av självinsikt måste väl folk ändå ha?! Tjocka barn är föräldrarnas fel i 95% av alla fall är min gissning. Om man som vuxen "väljer" att vara tjock så är det en sak, men se åtminstonde till att hålla ungarna sunda!
Ja, jag låter Olle äta onyttigheter ibland så är det. Jag och Christopher äter långt ifrån hälsosamt stundvis, men vi är jävligt medvetna om det och skulle det börja barka åt skogen så gör vi något åt saken. Sen kan barn vara lite mulliga osv. det är inte samma sak som fet.

Eh, jag har tråkigt!

Bröllopsplaner

Mmm, asså jag måste nog göra er alla besvikna, det kommer inte att bli någon bröllopsblogg... Vi kommer inte att gifta oss inom någon snar framtid, ett giftemål är 20 kilo bort så att säga ;)

Idag har jag en pigg kille full med energi här hemma igen, igår var det annat ljud i skällan. Då hade han hög feber och klev inte ur sängen förens 15.30! En riktig latdag för mej vill säga, bara massa mys och en miljon kramar. Jag säger det igen, det är supertråkigt för Olle när han är sjuk, men det är stundvis väldigt mysigt för mej ;)

Hallonbladsté

Sitter och sörplar i mej en kopp hallonblandsté nu, jag har försökt att göra det varje dag senaste veckan men det går sådär... Det är inte äckligt, men det är inte speciellt gott heller. Men det sägs att det hjälper livmodern att träna upp sej inför förlossningen så det kan vara värt ett försök, någon som testat?

Vet inte riktigt vad dagen har att erbjuda oss. Jag borde åka in på FK och prata med dom eftersom jag lixom glömt att berätta för dom att vi ska ha barn igen och att jag dessutom tänker börja plocka ut dagar 1a mars... Ops! Samtidigt så vore öppna förskolan lite trevligt... Samtidigt ser det ut att bli fint väder så man skulle kunna bege sej ut i pulkabacken med varm choklad. Mmm, vi får se vad vi hittar på helt enkelt.

Inatt vaknade jag kl 3.20 och kunde inte för mitt liv somna om. kl 5 gick jag över och la mej med Olle i hans säng och slocknade direkt! Olle verkade dock inte helt nöjd med sällskapet då han grymtade och vände ryggen åt mej när jag kröp ner ;)

Näe, dricka Té var det...

Obalans

Urk, min kropp är så ur balans så jag vet inte vad! Känner mej jäkligt konstig hela tiden, vet inte om jag behöver kräkas, sova eller gå ut och hitta på nåt... :/ Obalans helt enkelt. Igår var det en lååång dag som började med styrelsemöte 10-15. Sen direkt till strömsbruk på kalas och därefter vidare till Vik. Kan ju iof bidra till obalansen, men jag skyller nog på dom där jäkla tabletterna!

Ps. Jag är tjock!

Äntligen!!

Pang Bom! Äntligen kan jag berätta att Christopher tog sitt förnumft till fånga för ett par veckor sen :) Det skedde i lördags när vi var i Sundsvall men eftersom jag krånglade och skulle ha specialbeställd ring så tog det lite tid att få den. Men nu sitter den fint där den ska, på MITT finger! :) Ringen är en exakt kopia av mammas vigselring fast i rött guld, vigselringen är i vitt... Jag är sjukt nöjd och ringen passar mej perfekt!

Besvikelsen

I förrgår var jag till läkaren för att få sjukskrivningen februari ut. Det var inga problem utan det var väldigt snabbt avklarat. Sen fick jag även Omeperazol utskrivet. Dessa mirakelpiller jag hört om och drömt våta drömmar om de få timmar jag sovit de senaste veckorna. Förberedd på en hel natts sömn stoppade jag i mej en tablett och skuttade glad i hågen i säng i förrgår... Pang! Ja, jag har mått illa och jag har kräkts om nätterna, därav tabletterna. Men igårnatt kaskadspydde jag mest hela natten och mådde illa vad jag än gjorde. Då visar det sej att en av de vanliga biverkningarna är "Illamående och kräkningar" Jotack!! Inga fler Omeperazol-tabletter för min del. Så nu är jag på ruta ett igen, men jag vet ju att det kunde vart värre, känner jag mej gnällig tar jag väl en tablett så att jag verkligen förstår vad illamående betyder ;)
Igår arbetade jag sista dagen, efter natten jag haft får jag väl säga att dagen var helt okej ändå. Men jag var sjukt tött när jag kom hem så Olle bäddade ner mej i soffan, tittade på mej och förklarade att "Mamma trött, sova lite" Och som den kurlingförälder jag är gjorde jag som han sa. Christopher tog nattning och hela köret och jag gick i säng och slocknade kl 20.15 :) Sov hyffsat inatt och Olle fick åka på förskolan tidigt med pappsen redan 6.30 så jag fick ligga kvar i sängen. Underbart! Nu sitter jag och äter frukost kl 10.13 helt ensam och njuter. Tänker hämta hem Olle efter lunch och hitta på något med honom. Jag har som plan att fortsätta ha honom på förskolan iaf halvdagar februari ut så att jag faktiskt kan vila upp mej och kanske bli frisk från förkylningen jag haft sen i höstas innan jag går på mammaledighet i mars. Då ska Olle få uppmärksamhet tills han spyr innan lill*n kommer.

7 vekor är vad som återstår nu, 7 veckor och 2 dagar om jag ska gå lika länge som med Olle. Vill det sej illa kan det vara 9 veckor kvar eftersom man "får" gå över 2 veckor- Men då jävlar!
Jag har gått upp nästan exakt lika mycket som jag gjorde med Olle hittills, vilket inte bådar så jäkla gott eftersom jag har som mål att inte överskrida 80kg denna gång, och det är nu det tar fart... Vi får väl se hur det blir med den saken ;)

Näe, men om man skulle ta sej en dusch och byta bort pyjamasen kanske...

Dödsångest!

Idag åkte vi direkt på badhuset när vi kom hem. Det var ett tag sen vi var där nu och Olle var ganska försiktig till en början. Sen lossnade det och han kutade runt som en liten maniac i bassängen. Då hände det som ALDRIG får hända. Han snubblade och tippade framåt. Han var ungefär två meter ifrån mej men det räckte! Jag såg hur han tippade och han blev stel som en pinne direkt. på en tiondels sekund låg han och flöt under ytan och såg ut precis så som barn gör när dom drunknar på film! Valross som jag är fick jag en adrenalinkick utan dess like och slet upp honom, han hostade till och började gråta. Allt detta skedde inom loppet av ett par sekunder- Men oj, vad jag hann tänka många tankar. Han rörde inte en fena från det att han tippade till att jag tog upp honom utan han la sej direkt i "dunkningsläge" och var helt stilla. Jag tröstade honom och vi satte oss i vattnet direkt, hade jag sprungit upp hade han kanske aldrig mer velat bada? Men det 30 sekunder hade han återhämtat sej och var påväg upp för att åka rutschkana. Vi badade en stund till, kanske mest för min skull, för att jag skulle våga. Sen dess har bilden då han flöt i vattnet suttit på min näthinna. Jag hatar mej själv för att det hände, samtidigt som jag inte vet vad jag hade kunnat gjort annorlunda. Det enda jag känner nu är att vi måste bada oftare så att Olle kan träna på att vända sej i vattnet och hantera armkuddarna (som han vägrar ha på sej, och jag varit korkad nog att låta honom vara utan- ALDRIG MER). Som tur är så verkade Olle inte bry sej nämnvärt om vad som hände och han skrek som en stucken gris när jag släpade honom från bassängen.

Nåväl, vi får väl se om jag kan sova inatt eller ej. Imorgon blir det barnfritt i Sundsvall.

Plikt och hälsa

Pliktkänsla är en god egenskap i mångt och mycket. Men när plikten tar ut hälsan är det dags att tänka till. Det har jag gjort nu. Idag har jag i samråd med min chef beslutat att jag ska jobba en vecka till, sen sjukskriva mej innan jag går på föräldraledighet i mars. Ett beslut som känns så jääääkla bra! En vecka känns överkomligt och jag hinner göra de avslut som känns viktiga. Jag har haft tankarna på sjukskrivning förr, men när alla sagt åt mej att göra det har plikten alltid gått in och sagt ifrån. Jag vill inte lämna någon i sticket och jag vet att det kommer att ställa till det en del i klassen och för kollegorna. Men på det här viset hinner vi styra upp en del och jag hinner avsluta det som ska avslutas istället för att jag brakar ihop en dag och går hem med massa oavslutat. Så en vecka, sen ska jag försöka bli frisk från förkylningen, boa och bara tänka på det som gör mej glad. Jag ska sova på dagtid om det behövs och jag tänker gå i pyamas fram till lunch!

Igår hände en lustig sak. Olle kom till mej i soffan och ville pussas. (Det är iof lustigt i sej eftersom han inte är så pussig för tillfället) I pussandet så känner jag smaken av choklad! Jag tittar på honom och han har mycket riktigt choklad i ansiktet. Jag gormar åt Christopher, dels för att han gett Olle choklad men mest för att jag inte fått någon. Christopher tittar förvirrat på mej och säger att han inte vet något om någon choklad. Jag tittar och luktar ytterligare på Olle och undrar om det slagit slint helt i huvudet på mej, men det hade det inte. Ungen hade ätit choklad. Så jag frågade såklart Olle vart han hade hittat choklad. Olle tittar busigt på mej, och tittar snabbt bort igen... Jag frågar en gång till: Olle, vart har du hittat chokladen? "I Olles räääzerbil" får jag till svar med plirande ögon. Jag springer in till hans säng, hittar ingen choklad och ber honom att visa. Olle lyfter på en nalle och visar "Dääär"! Det låg ingen choklad där men det är väl inte så konstigt eftersom han hade fulla ansiktet och munnen med chokladen. Så. Ungen har tydligen haft en chokladgömma i sängen. Sån är han. Och dom säger att han inte är lik mamma ;)

Nä, nu ska jag laga mat...

Kräkless!

Nu är jag faktiskt sjukt less, på allt! Jag har varit sjuk i över två månader nu och idag är jag hemma med feber. Jag minns inte när jag sov ordentligt sist, jag är jäkligt less på att vara tjock och jag har ett humör som ingen förtjärnar att vara i närheten av. Blä! Bajs! Piss och Skit! Jag orkar inte vara mamma, jag orkar inte vara sambo och jag orkar inte vara lärare. Jag orkar faktiskt inte! En månad till ska jag jobba, en månad är sjukt länge och som det känns nu är det inget jag kommer att överleva. Åkte till jobbet imorse efter att jag stoppat i mej alvedon och "ryckt upp mej". Det höll 30 minuter sen fick jag ge upp, en lektion hade jag och då satt jag på en stol mest hela tiden. Det är fan inte värdigt! inte för nån, varken mej eller eleverna. Jag vill ju gå på föräldraledighet med flaggan i topp, men som det verkar nu kommer jag gå med flaggan nerplockad och inslängd i en garderob. Så nu är jag hemma och ska vila, men hur gör man det när man varken kan ligga, sitta eller stå?
Blääääääääääääääääää!!!!!!!!!!!!!!!

På lördag ska vi lämna Olle i gnarp och åka till Sundsvall, gå ut och äta, gå på ABBA-show och bo på hotell... Christopher inbillar sej att vi ska gå p casino oxå men jag skulle tro att sängen kommer locka mej mer när showen är över. Och frukosten, åh, vad jag längtar efter frukosten! Det är iaf något att se fram emot, och jag ber till högre makter att jag ska vara i form då!

Blä!

Hoppla hoppla!

Vad fort dagarna rinner iväg! Söndag idag och det ser faktiskt ut som att vädret är på vår sida även idag *Gillar*!
Igår var vi ute mest hela dagen, på förmiddagen kom Elin och Indra hit och vi traskade upp på dagis här ovanför och lekte och fikade varm choklad. Mycket nöjd kille vill jag lova :) Efter middagsluren gick vi ut igen, åkte lite skidor och studsade på studsmattan (japp).

Igår drog ju årets fest igång oxå, Melodifestivalen!!! Men mnjae, inte det bästa startfältet får jag väl erkänna. Men jag vet ju vilka som ska vara med i kommade tävlingar så jag VET att det kommer bli bättre. 9 mars sitter jag i friends arena och ser på genrepet av finalen för att sedan sitta i soffan och mysa med massa snacks och se final-finalen på kvällen :) Den lilla bögen i mej är aldrig så lycklig som på den tidiga våren ;)

Vi får se vad dagen har att erbjuda, vi har två födelsedagsbarn som ska firas iaf och vi hoppas kunna klämma in lite pulkaåkning oxå.