Idag åkte vi direkt på badhuset när vi kom hem. Det var ett tag sen vi var där nu och Olle var ganska försiktig till en början. Sen lossnade det och han kutade runt som en liten maniac i bassängen. Då hände det som ALDRIG får hända. Han snubblade och tippade framåt. Han var ungefär två meter ifrån mej men det räckte! Jag såg hur han tippade och han blev stel som en pinne direkt. på en tiondels sekund låg han och flöt under ytan och såg ut precis så som barn gör när dom drunknar på film! Valross som jag är fick jag en adrenalinkick utan dess like och slet upp honom, han hostade till och började gråta. Allt detta skedde inom loppet av ett par sekunder- Men oj, vad jag hann tänka många tankar. Han rörde inte en fena från det att han tippade till att jag tog upp honom utan han la sej direkt i "dunkningsläge" och var helt stilla. Jag tröstade honom och vi satte oss i vattnet direkt, hade jag sprungit upp hade han kanske aldrig mer velat bada? Men det 30 sekunder hade han återhämtat sej och var påväg upp för att åka rutschkana. Vi badade en stund till, kanske mest för min skull, för att jag skulle våga. Sen dess har bilden då han flöt i vattnet suttit på min näthinna. Jag hatar mej själv för att det hände, samtidigt som jag inte vet vad jag hade kunnat gjort annorlunda. Det enda jag känner nu är att vi måste bada oftare så att Olle kan träna på att vända sej i vattnet och hantera armkuddarna (som han vägrar ha på sej, och jag varit korkad nog att låta honom vara utan- ALDRIG MER). Som tur är så verkade Olle inte bry sej nämnvärt om vad som hände och han skrek som en stucken gris när jag släpade honom från bassängen.
Nåväl, vi får väl se om jag kan sova inatt eller ej. Imorgon blir det barnfritt i Sundsvall.
2 kommentarer:
Verkligen en påminnelse för oss alla hur snabbt olyckan kan vara framme! Skönt att det gick bra!!
Typ samma hände oss i somras, hos Åsa i Uppsala. Indra badade i deras pool men halkade och tog sig inte upp. Jag stod vid kanten men sträckte mig snabbt efter henne men ändå låg hon ju där under ytan i några sekunder. Läskigt. Minnet från när jag var liten och nästan drunknade i Iggesund kom, det enda jag kommer ihåg från det är att någon håller mig över kanten och jag spyr som en gris, jag var nog kanske 3 år. Än idag är jag rädd för öppna vatten och får panik när nån håller i mig i vattnet. Men för indra gick det bra, hon skulle i på en gång igen men höll sig faktiskt nära kanten då.
Skicka en kommentar