tisdag 29 januari 2013

Vab-dag

Idag är vi hemma. Olle är förkyld. Snorig och hosta... Vi har delat säng inatt, jag kan ha ett knäckt näsben.

Jag tänkte lägga ut ett filmklipp, men det går inte?! Varför? Det står att jag måste godkänna nåt jäkla avtal, men jag fattar inte hur jag ska göra det... :/ Förbannat, när jag väl försöker mej på ett ordentligt inlägg så går det inte.

Sitter just nu i en diskussion på facebook, det gamla vanliga rasism-snacket kom upp IGEN, och jag orkar fan inte läsa mer. Tyvärr har vi ju åsiktsfrihet i Sverige så jag antar att man får acceptera att man tycker olika- hur jävligt det än är. Men att som vuxen sitta och offentligt skriva om att det kanske finns en returbiljett tillbaka till det land man flytt ifrån efter en artikel om asylsökande som inte får tillräckligt med mat och kläder här på njutångersgården, det tycker inte jag är okej. Vad vet vi om de som sitter där? "Vi måste ta hand om våra egna först, älderboenden, sjukhus, skolor osv behöver resurser..." Ja, men nu är det så att vi släppt in de asylsökande, då ska vi fan ta hand om dom också!

Eh, nu är jag arg...

Jag återkommer...

lördag 26 januari 2013

Men ojojoj!

Tänk att ni fortfarande är inne här och tittar, vad tappra ni är! Och vad irriterande det måste vara att mötas av samma inlägg gång på gång ;)
Faktum är att tid, ork och energi saknas. Jag har inget vettigt att skriva om, kalla det skrivkramp?
Graviditeten rullar på och det sägs att "mål" närmar sej, så känns det inte. Jag har haft det väldigt bra hittills och jag vågar knappt klaga så jag ska inte göra det heller. Men jag kräks en del och sover väldigt lite, vi låter det stanna där tror jag. Tjock är jag också, men det är det väl ingen som tvivlat på ;)
Däremot är det lite lustugt hur suget efter att få komma igång med träning och gå ner i vikt kommit över mej. Jag, Emma Paulina Pålsson- längtar efter träning?! Nåväl, det lär ju gå över.

Olle är fortfarande världens mest fantastiska unge, även om han ibland (ganska ofta)kan vara den som får min bägare att rinna över. Som får mej att exempelvis hoppa sönder vagnar på parkeringar. Som får mej att med ett extremt falskt leende förklara för honom att man inte kan få allt inne på affärer för att i bilen totalexplodera och sura ihop och på ett helt sjukt omoget och barnsligt sätt vägra prata med honom på hemresan... Det är min Olle det, som numera sover i sitt eget rum i sin egen räääcersäng hela nätterna och som vill (kräver) att jag ska sitta på en liten sketen pinnstol och läsa godnattsagor. Sagorna ska läsas medan han ligger och säger "Godnatt lilla nallen, Godnatt stora nallen, Godnatt Kaninen, Godnatt Björnen, Godnatt Snuttis", och avslutningsvis säga "Godnatt mamma, Olle älskar dej" och på så vis få mej att sitta och fulgrina när jag läser om Bockarna bruse under skenet av en lavalampa. Det är MIN Olle det... Världens finaste skitunge!

På den sociala fronten står det sjukt stilla bortsett från igår, då vi var ut och käkade med Mia och Jonas. Väldigt trevlligt och välbehövligt! Men i övrigt är vi isolerade, förhoppningsvis blir det ändring på det när jag slutar jobba sista februari, kanske kanske man orkar ta sej utanför hemmet då.

Vet ni vad, jag tänker inte skriva mer nu, men mitt mål är att jag ska skriva igen och att det inte ska dröja någon månad utan att det ska ske ganska snart. Men jag lovar inget, Instagram? Paulinap84