onsdag 30 oktober 2013

Eh... Nu måste jag skriva nåt!

Dagens barn blir inte bara curlade, dom lindas även in i bomull. Var och varannan unge har någon form av intolerans, gluten/laktos you name it! Få har en utredning för detta i ryggen utan ungen är lös i magen ett par dagar och pang så är det mjölkstopp, magen blir bättre och då är intoleransen ett faktum! Att det kan varit något annat är uteslutet... (Nu säger jag inte att intolerans och allergier inte finns, för det gör dom) .
Socker är rena heroinet och ska uteslutas totalt fram till 3-7-10-18?! -års åldern. Välling innehåller gifter och alla dofter lika så... Att leka själv ska vi inte ens tala om!
Föräldrar ska ha dåligt samvete för att barnen börjar på förskolan och barnvakt har man bara i absolut nödfall. Det senaste är dom har gudsförgätna smarttelefonerna som föräldrarna ger ALL uppmärksamhet och engagemang åt. Barnen känner sej åsidosatta och tävlar med en liten platta full i teknik! Dessutom städas det för mycket, lyckliga barn bor tydligen i stökiga hem.

Jösses!
När jag var liten åt jag godis varje helg, oboy var den ständiga frukostdrycken, då och då var jag lös i magen, lekte själv gjorde jag timtal! Jag tävlade om uppmärksamheten med morgontidningen, TVn, tvättmaskinen och den stationära telefonen. Dessutom gick jag å dagis 100% trots att mamma var hemma många dagar då hon jobbade natt. På dagis lekte jag inte ensam, men jag fick lära mej att vänta och dela uppmärksamheten med andra. Hemma var det alltid städat och maten var hemlagad och serverades alltid samma tid. ÄNDÅ växte jag upp utan att begå några större kriminella handlingar och inte knarkar jag heller.

Jo, jag förstår att det där med att "lyckliga barn bor i stökiga hem" är en ursäkt för sådana som mej som hatar att städa. Jag vet också att situationerna på förskolorna inte är desamma nu som då, men det är inte föräldrarnas fel, det är politikernas!

Så hur är jag som mamma då? Perfekt? Värdelös? Krävande?
Just nu är Olle på förskolan och jag är hemma med Ingrid. Ingrid sitter på golvet och speglar sej, jag har nylackade naglar (nagellack doftar!) och bloggar.
Idag är det storkok som gäller. Jag gör all mat Ingrid äter själv, inte för att jag är präktig utan för att jag är snål.
Jag höll Olle borta från sötsaker första året, nu fikar han när det bjuds, har vi godis hemma får han smaka. Ibland får han ett glas saft bara för att han är sugen på det oavsett veckodag. Välling dricker Olle fortfarande morgon och kväll och jag har inga planer på att sluta med det, Ingrid har precis börjat så smått med vällingen.
Jag gick ut och jobba när Olle var 7-8 månader men han började inte på dagis förens han var drygt 1½. Ingrid kommer vara ungefär lika gammal när hon börjar. Jag har valt att jobba 80% för att möjligheten finns och för att jag vill.
Städningen tror jag vi alla vet hur det ligger till med och jo, jag kollar fb och insta flera gånger om dagen- T.o.m i lekparken!
Vi leker och busar mycket tillsammans dagligen, ute/inne hemma/borta men Olle är och har alltid varit världsbäst på att leka själv och han trivs med det.
Så... Jag antar att jag är en ganska medelmåttig mamma i de flesta ögon, men i mina barns ögon är jag den bästa och det är allt som räknas!

Sen är jag inte den som dömer, utan alla väljer själv och jag hoppas på att inte själv bli dömd... Man gör val i livet dagligen, stora som små. Väljer man ex. att bo dyrt så har man kanske inte råd att vara hemma länge än ett år med barnen och det är ett val man gör. Då är det så, men stå för det isf! "Vi har valt att bo dyrt/köra dyr bil/resa mycket eller vad som och därför går vår 1-åring 100% på förskolan." säg inte "Alla har inte den möjligheten" med bister uppsyn och sök sympatier. På så vis dömer ni er själva. Samma sak med mobiler och allt annat, Jag väljer själv att kolla fb och insta eller vad jag nu gör. Det är ett beslut jag tar när jag anser att det passar sej, självklart gör jag inte det när vi spelar ett spel eller leker kurragömma!

fredag 25 oktober 2013

Att sälja begagnat

Jag handlar gärna begagnat och just nu är jag även inne i säljssvängen. Har galet mycket barnkläder som jag försöker bli av med. Det är hela rena fina kläder som i vissa fall ser oanvända ut. Jag tar 5:-/plagg i de flesta fall, overaller tar jag lite mer för. Huvudsyftet är alltså inte att tjäna pengar utan jag behöver helt enkelt bli av med kläderna därav priset. 5:-/plagg och det kan jag tycka är riktigt billigt, billigare än så kan jag inte vara utan att skänka kläderna, ändå -ÄNDÅ envisas folk med att pruta! På riktigt??! En tjej var här för ett par kvällar sen och köpte 30 plagg för 150:- och hon var skitnöjd, och jag lika så då det faktiskt försvann ett par påsar. Sen har jag haft mailkontakt med en annan tjej som ville köpa ganska många plagg och bad då om ett schyst paketpris... Hur skulle det se ut? Vartannat/vart tredje plagg gratis? Dessutom önskas gärna en hemleverans också eftersom Iggesund tydligen är sjuuukt svårt att ta sej till. En dam ville köpa en fleeceoverall i så gott som nyskick. Jag gav priset 20:- Hon tvekade en sekund och svarar "Jag prutar till en 10a" med ett leende, 50% off på 20:-?! Allvarligt, är det så skralt i kassan kan du få overallen!
Visst, jag kan också pruta men nån jävla måtta får det väl vara?! Eller är det jag som är snål? Jag tänker som så, 5:-/plagg skulle jag gärna handla för och "många bäckar små..." om jag får såld alla plagg så trillar de in någon tusenlapp till reskassan (så mycket är det faktiskt). Imorgon ska jag stå på loppis igen, den här gången i Forsa, hoppas på fler besökare den här gången och att jag får åka hem med tom bil ;)

lördag 19 oktober 2013

Saknar mamma!

Just nu forsar tårarna och det enda jag vill är att gå ut på bron, ta en cigg och skrika efter mamma!
Idag är det tre år sedan mitt livs värsta dag. Det är något med årsdagar... Mamma finns i bakgrunden i mina tankar året om, varje dag, men då håller dom sej där också- i bakgrunden.
Fick ett meddeland av syrran tidigare där hon frågade hur dagen varit, jag svarade såhär: 

Årsdagen har jag helt ärligt mest försökt förtränga, jag orkar på nåt vis inte försöka ta tag i känslorna längre. Jag vet inte hur, och allt känns så ogreppbart på nåt vis... 3 år och det känns fortfarande inte som att jag sörjt och jag får bara panik när jag tänker på det...

Där brast det och tårarna verkar aldrig ta slut. Kanske för att dessa korta meningar sa mej så mycket, och var så sanna. Sen mamma lämnade oss har allt rullat på väldigt snabbt, jag fick Olle knappt tre månader efter hennes bortgång- hamnade i bebisbubblan som även innebar en mildare förlossningsdepression som jag inte såg förens långt senare- Pratade med kurator och tyckte att det kändes lättare - Började jobba igen- Blev med barn igen- Hamnade i en ny bebisbubbla- Planerade bröllop- Gifte mej... Jag inser själv att det varit intensiva år. Kanske har jag valt att fylla åren för att slippa sorgen. För den är inte bearbetad, den är knappt påbörjad.
Jag får panik när jag tänker på att det redan gått tre år och jag inte ens fattat vad som hänt. Att aldrig mer få träffa mamma känns helt obegripligt. Sen får jag panik av skam och skuld, varför i helvete sörjer jag inte!!? Hur kan jag bara gå vidare med livet, skaffa barn, gifta mej och leva lyckligt? Har jag inga jävla känslor, det är MAMMA det handlar om. Älskade, fantastiska, roliga, underbara, ibland omöjliga mamma! Sörj människa!

Men jag vågar inte.

Christopher ligger uppe i sängen och kollar på en film, jag grät hos honom först men kunde inte andas så jag gick upp. Letade febrilt efter cigaretter i alla väskor, övervägde att be grannen om en, men hamnade här. Att skriva är det bästa jag vet. Det jag inte klarar av att säga kan jag alltid skriva.

Nu ska jag återgå till min klippa och trygga famn en trappa upp, krypa nära, gråta och somna till hans fina andetag...

måndag 14 oktober 2013

Joråsatt!

Det gick bra md PTn även om jag var livrädd innan vi väl kom igång. Däremot avrådde han mej från att haka upp mej på att gymma, "väldigt få personer lyckas i gymmet" tydligen. Och löpningen tyckte han att jag kunde låt ligga kvar på hyllan "Sånt förstör mest knän"... Så han tipsade om tre övningar som jag ska göra i tabata-stil (20 sek övning, 10 sek vila x8) som ska shape'a och förbättra kondisen. Tre övningar tabata-stil tar under 12 minuter och ger snabba resultat tydligen, let's hope! :) Ena övningen behöver jag hantlar till, de andra två använder jag bara kroppen i vilket gör att jag åtminstone kan göra två av dom hemma om jag inte skulle ha barnvakt och ta mej iväg på gymmet(fast jag ska försöka att ta mej den tiden så ofta som möjligt). Utöver detta ska jag försöka få till 3 gruppass/vecka också. Om 4 veckor ska vi ses igen så nu måste jag ha resultat att visa ;) Han var iaf en störtskön kille och inte alls sådär läskig som jag föreställde mej. :)
Rökte min sista cigg kl 15 idag och så är det med den saken!
Nu är jag sjukt gottasugen, men sörplar vatten istället och tänker försöka komma i säng så snart jag kan. När jag kollar på tv i sängen är suget långt ifrån lika stark som när jag ligger i soffan, så hejdå soffa! ;)

Tagga tagga TAGGA!

Okej, det är måndag, en jäkla skitdag att börja sitt "nya liv" på, men nu blir det så. Kl 14 idag ska jag träffa "min" PT och det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot det. Kommer han att väga mej? Mäta den hiskliga fet%en? Mäta mej? Eller kommer han att snällt klappa mej på axeln och visa mej vad en hantel är och hur man får igång roddmaskinen? Jag hoppas på ett mellanting, en genomgång av gymmet och en rejäl spark i arslet och ett "Det är faktiskt inte heeelt omöjligt".
Är även inne på mitt sista cigarettpaket så nedräkningen har börjat... (köpte en limpa när vi var på kryssningen så därför har jag inte slutat än, man kan ju inte kasta cigg!).
Maten kan jag inte bestämma mej för hur jag ska göra med än... 5:2 låter egentligen lockande eftersom jag egentligen hellre låter bli att äta om jag inte får svulla ;) Men jag tror nog inte på det i långa loppet. Jag räknade ju kalorier efter Olle och det funkade så egentligen vore det korkat att göra något annat. Jag hoppas att det kommer att komma av sej själv när jag kommer igång med träningen.

Imorgon blir det en heldag i gävle, sjukt otaggad för det vill jag lova- men det är vad det är.

onsdag 9 oktober 2013

Vår entré till bröllopsfesten:

Eftersom jag inte lyckas få in filmen på bloggen så provar jag att bara länka: http://youtu.be/ZXb2MKzPUZE

Den visades alltså när gästerna väntade på vår ankomst till festen och värdinnan fick ett meddelande om att vi är lite försenade men skickar en länk som förklarar förseningen ;)

Okej! Håll i er!

Nu jäklar!!! Idag har jag gjort slag i saken och bestämt mej för att det får bli Hudikgym som ska bli mitt andra hem ett tag framöver. Egentligen är jag lite skraj för just Hudikgym då jag har en bild av att alla som tränar där är sjukt snygga och vältränade redan. Men utbudet och priset r bäst där och tanken är ju att jag så småningom ska bli "en av dom". Har även bokat in en tid med PT på måndag och beställde då pluspaketet med extra sparkar i arslet!

Visst, jag kom i brudklänningen, men det var fan inte med stolthet jag pressade ner mej i den minimala hudfärgade gördeln!

Nästa stora steg är så stort att jag knappt vågar skriva om det, men ni vet ju hur det är- Finns det inte på nätet så finns det inte, så här kommer nästa steg. Jag SKA bli rökfri! Sorry Madde! Och sorry alla som jag då och då ringer till, det är slut med det nu eftersom jag inte vet hur man gör när man pratar i telefon utan att röka längre. Vi får ses IRL istället.
Det är fan helt sjukt att jag röker! Jag har personer väldigt nära som sitter med Kol, astma och annat skit ändå skuttar jag ut och "tänder på" så fort tillfälle ges. Det är slut med det nu! Eller inte precis just nu, jag har några godingar som måste rökas upp först (Illa! Jag vet!) Och jag kan inte svära på att det kommer att funka direkt heller, men målet är att det ska ske fort! Om jag kommer igång med träningen och kosten så inbillar jag mej att det blir lättare att motivera mej också, kanske blir det tvärtom att man inte kan göra sej av med alla laster på en gång, men som sagt, jag tror, jag vill och jag ska! Dessutom behöver jag cigarettpengarna för att finansiera träningen...

Det jävligaste var igår när Olle kom in i köket med en pinne i munnen och sa "Titta mamma, jag jööökej!" INTE OKEJ!

Jävlar i min låda vad taggad jag är!

Nu kör vi!!

måndag 7 oktober 2013

Hello!

Jo, asså, det här med blogg... Det känns sådär just nu, allt krånglar och då orkar jag lixom inte...

Idag har jag skickat barnen hem till farmor då jag ska ägna mej åt tentaplugg och tenta i eftermiddag, ja, jag veeet, plugga samma dag suger men idag fick det bli så. Och då känns plötsligt en uppdatering här vettigt ;)

Tänkte skriva lite om kidsen. Mina underbara två små! Olle är väldigt framåt och han får mej att baxna dagligen. Gårdagens hysteriska handlade om bajs, det gör ofta det. Jag gick in på toa för att byta på Ingrid och känner en stank som är obeskrivlig! Olle kommer in i samma veva och jag frågar honom om han bajsat, han svarar glatt "Ja, visst! Jag bajsade i pottan nyss så det small! Och nu har jag ont i rumpan!" Älskade barn, det är inte lätt :) Uttrycken han kommer med nu för tiden är gudomliga: "Ja, visst" "Alldeles strax" "Säger du det?" "Är det här din eller?" "Aldrig i livet" "Åh, det här var supersmarrigt". Super och jätte läggs till i tid och otid. "Min snopp är jättekissnödig" är en klassiker :)

Ingrid då, sötaste Ingrid som får mitt hjärta att slå volter! Hon sitter själv mer eller mindre. Hon tar sej bakåt i gåstolen men hatar allt som har med att ligga på mage att göra.

Jag har alltid varit emot att jämföra barn. Främst för att Olle alltid varit tidig med allt och jag har känt att kraven på honom därför varit för stora. "Han kommer ju lätt att läsa som 3-åring så tidig som han är" och andra orimliga profetior har vi fått höra. Och trotts detta sitter jag här hemma dagligen och jämför Olle och Ingrid. Ingrid är absolut inte tidig, säkert inte sen heller men ändå känner jag hela tiden att hon borde kunna mer. När Olle var i hennes ålder förflyttade han sej, och reste sej själv från liggande till sittande osv. Dagligen brottas jag med mina hjärnspöken och känner mej otillräcklig... Engagerar jag mej för lite med Ingrid? Får hon sitta ensam för mycket? Borde jag träna henne? Är det så att jag på något väldigt omedvetet sätt tycker att hon borde få vara en söt bebis längre? För att hon är tjej? För att jag aldrig mer kommer ha någon bebis? Jag ber till vilken högre makt som nu kan tänkas finnas att så inte är fallet! Även om jag tyckte att första tiden med Olle var direkt tråkig och han mest låg/satt och pillade med sitt så inser jag ju att jag antagligen omedvetet var med och guidade honom på ett helt annat sätt än jag gör med Ingrid, för att tiden inte längre finns. När jag ligger på golvet med henne vill Olle alltid vara med (och det får han ju såklart!) vilket gör att han ofta tar över situationen. Kanske känner jag själv pressen att Ingrid måste vara tidig och snabblärd, både pga. att Olle var det men också för att jag är pedagog. Jag är främst utbildad mot grundskolans tidigare år, men får uppfattningen av att folk tycker att jag borde kunna allt om barn. Jag får frågor om hur man på bästa sätt bemöter tonåringar i revolt och om spädbarns matvanor? Herrejösses! Jag har ingen aning! "Men du som är pedagog är väl superpedagogisk med dina barn?" Nope! Jag gör bort mej dagligen, ibland kommer jag på mej själv med ofta märker jag nog inte ens mina tabbar. Gah!

Nä, lite fysikplugg nu...

torsdag 3 oktober 2013

Har du tid?

Hoppas det, för här kommer en bildbomb! :)
Min brorson Nils spelar och sjunger tillsammans med sin syster Nora "Utan dina andetag"

Världens bästa pappa sjunger "I loved her first"


Här är jag busig och lägger ut en bild på Stor-Olle (svärfar) och Riitha- underbara människor!

Påväg ner till kyrkan, en del nerver vill jag lova...

Barnen gick in först, japp- Olle ger gästerna fingret ;)

Sen gick vi in, jösses, jag fattar inte att vi lyckades ta oss fram

Fantastiska Åsa och Liv spelade och sjöng "Om du tvekar"

Buketten


KYSSEN! ;)

När pappa sjöng...


Ingrid fick håret tvättat


Myror i brallan-Olle


Utgång till ledmotivet i Ronja spelat på orgel

Först ut ur kyrkan!


Det var en hel del ris innanför klänningen vill jag lova




Alla gäster














Jodå, jag sa åt honom att ta svarta strumpor men han lyssnade som vanligt inte! ;)

Tillsammans är vi oslagbara!


Eftersom han aldrig gick ner på knä så fakeade vi det i efterskott ;)

Åkte Cadillac hela dagen :)

Lägg till bildtext




Älskar att vi tog bilder vis järnbruket, blir en härlig kontrast tycker jag :) Ruffigt-romantiskt ;)
Från festen har jag dock inga bilder än, men det kanske kommer :)
 
Fotografen heter: Richard Schreiner (www.disimago.se)