Hello!

Jo, asså, det här med blogg... Det känns sådär just nu, allt krånglar och då orkar jag lixom inte...

Idag har jag skickat barnen hem till farmor då jag ska ägna mej åt tentaplugg och tenta i eftermiddag, ja, jag veeet, plugga samma dag suger men idag fick det bli så. Och då känns plötsligt en uppdatering här vettigt ;)

Tänkte skriva lite om kidsen. Mina underbara två små! Olle är väldigt framåt och han får mej att baxna dagligen. Gårdagens hysteriska handlade om bajs, det gör ofta det. Jag gick in på toa för att byta på Ingrid och känner en stank som är obeskrivlig! Olle kommer in i samma veva och jag frågar honom om han bajsat, han svarar glatt "Ja, visst! Jag bajsade i pottan nyss så det small! Och nu har jag ont i rumpan!" Älskade barn, det är inte lätt :) Uttrycken han kommer med nu för tiden är gudomliga: "Ja, visst" "Alldeles strax" "Säger du det?" "Är det här din eller?" "Aldrig i livet" "Åh, det här var supersmarrigt". Super och jätte läggs till i tid och otid. "Min snopp är jättekissnödig" är en klassiker :)

Ingrid då, sötaste Ingrid som får mitt hjärta att slå volter! Hon sitter själv mer eller mindre. Hon tar sej bakåt i gåstolen men hatar allt som har med att ligga på mage att göra.

Jag har alltid varit emot att jämföra barn. Främst för att Olle alltid varit tidig med allt och jag har känt att kraven på honom därför varit för stora. "Han kommer ju lätt att läsa som 3-åring så tidig som han är" och andra orimliga profetior har vi fått höra. Och trotts detta sitter jag här hemma dagligen och jämför Olle och Ingrid. Ingrid är absolut inte tidig, säkert inte sen heller men ändå känner jag hela tiden att hon borde kunna mer. När Olle var i hennes ålder förflyttade han sej, och reste sej själv från liggande till sittande osv. Dagligen brottas jag med mina hjärnspöken och känner mej otillräcklig... Engagerar jag mej för lite med Ingrid? Får hon sitta ensam för mycket? Borde jag träna henne? Är det så att jag på något väldigt omedvetet sätt tycker att hon borde få vara en söt bebis längre? För att hon är tjej? För att jag aldrig mer kommer ha någon bebis? Jag ber till vilken högre makt som nu kan tänkas finnas att så inte är fallet! Även om jag tyckte att första tiden med Olle var direkt tråkig och han mest låg/satt och pillade med sitt så inser jag ju att jag antagligen omedvetet var med och guidade honom på ett helt annat sätt än jag gör med Ingrid, för att tiden inte längre finns. När jag ligger på golvet med henne vill Olle alltid vara med (och det får han ju såklart!) vilket gör att han ofta tar över situationen. Kanske känner jag själv pressen att Ingrid måste vara tidig och snabblärd, både pga. att Olle var det men också för att jag är pedagog. Jag är främst utbildad mot grundskolans tidigare år, men får uppfattningen av att folk tycker att jag borde kunna allt om barn. Jag får frågor om hur man på bästa sätt bemöter tonåringar i revolt och om spädbarns matvanor? Herrejösses! Jag har ingen aning! "Men du som är pedagog är väl superpedagogisk med dina barn?" Nope! Jag gör bort mej dagligen, ibland kommer jag på mej själv med ofta märker jag nog inte ens mina tabbar. Gah!

Nä, lite fysikplugg nu...