När kärleken sätts på prov...

OM jag i framtiden någonsin tvivlar på Christophers kärlek till mej så ska jag tänka på idag. Dagen då han gick på apoteket och köpte en stor flaska laxermedel, hemorrojdsalva och bindor av det absolut största slaget. DET är ett kärleksbevis av hög rang ;)

I övrigt är allt bra! :)

Ingrid :)

Igår anlände Olles lillasyster! Jag hade en tid kl 9 för att kolla fostervatten och flödet i navelsträngen. Snabbt blev det bestämt att jag skulle bli igångsatt. Läskigt då man hört att det kan bli väldigt långdraget och att jag som tidigare snittad sågs som en högriskpatient. Det är dessutom en större risk för att det slutar med snitt igen- INTE bra för min revanch. Men tji fick jag!
Kl 11.30 satte man in en gel på livmodertappen för att den skulle mogna och ev. ge sammandragningar. Det tog sej snabbt och jag fick pinvärkar nästan direkt. Detta ledde dock inte speciellt långt utan kl 17.30 när jag bad om EDA var jag bara öppen 4 cm och hade lite kvar av tappen. Fick EDA och värkarna blev acceptabla igen. Trycket nedåt däremot kändes och återigen kom paniken över att bajsa på sej offentligt. kl 19.30 var trycket så hårt att jag sa att jag ville gå på toa. En undersökning gjordes och det visade sej att jag var helt öppen, 10 cm! :O (Jag fick inte gå på toa då eftersom dom inte tyckte att föda barn i toan är någon bra idé) I nästa värk gick vattnet och Ingrid rann med en bra bit. Herrejävlar vilken kick! När man är öppen 10 cm på tv brukar det vara dags att krysta. Så var det dock inte, men jag började snabbt känna att jag ville trycka på. Samtidigt som det var skitläbbigt och jag stundvis försökte hålla emot. Vid skiftbytet strax före 22 kom en ny BM in. Hon tog på sej ett förkläde och handskar bara och konstaterade att nu ska det krystas. Jag blev skiträdd och förklarade för henne att jag inte var beredd utan jag behövde vila. Det sket hon i. Hon tyckte även att jag skulle lägga bort lustgasen men det blev inte ens någon diskussion ;) Stundvis var vi riktigt ovänner jag och barnmorskan, eller ja, det kanske var jag som var ovän med henne bara. Och jag kaaan ha hotat en stackars undersköterska med att "sparka huvve av na" när hon försökte hjälpa mej att finna krafter i sista krystningarna :/ Men vi blev alla vänner igen när Ingrid var ute :)
Sakta sakta vågade jag iaf börja trycka på men värkarna var för korta så jag fick lite värkstimulerande dropp sista minutrarna. Det gjorde susen och med ett "Flurrriwufffs" kom hon ut! Helt sjukt häftigt! 22.17 kom hon ut, 47 cm kort och 2875 gram liten! Dock hade hon ena armen ovanför huvudet och fäktade när hon kom ut så jag fick ta mej en tur ner på operation för att sy. Där dansade sköterskorna "Gangnam Style" i väntan på att bedövningen skulle ta sej. Ja, på riktigt, jag var inte på droger. Riktigt kul att sy ihop anus sådär på kvällskvisten ibland ;)



Den här bilden tog jag för att visa på att värkarna börjat ta sej, då kved jag när siffrorna visade 67 men i slutet var 67 vila :)



Luuuustgas och tensmaskin på pilatesbollen :)

Bjuder på mej själv ;)

Pang!

Världens godaste fika!!

Overallen Olle åkte hem i från BB var vääääldigt stor och agerade snarare filt ;)



Ja, det var det. Är sjukt nöjd med allt och jag är så tacksam för att jag fått uppleva detta, nu är vi en TVÅbarnsfamilj :)

Igångsättning

Det var ju inte såhär jag planerat! Varför kan det aldrig vara på mina villkor? Nu är jag på förlossningen och väntar på att dom ska sätta in en ballong av nåt slag och försöka trygga igång värkarna. Igångsättning känns inte speciellt lockande även om jag gärna ser ett slut på graviditeten.... Tydligen är jag en högriskare eftersom jag blev snittad så dom vill ha dunderkoll hela tiden, så nu är jag fängslad här tills bebisen behagar titta ut. Nu håller vi tummarna att allt går somm en dans tycker jag och att det inte blir nåt jävla skitsnitt den här gången! :) Hörs!

Nojjig

Efter första graviditeten trodde jag att man skulle vara luttrad och cool... Men icke! Är nog nojjigare nu än vad jag var med Olle tror jag. Nu har det varit ovanligt lugnt i magen ett par dagar och tillslut kunde jag inte hålla mej utan ringde till förlossningen för att rådfråga dom. Det sägs att bebisen lugnar ner sej innan förlossningen drar igång så egentligen kände jag mej rätt fjantig som ringde. Fick iaf komma in och dom gjorde en ctg-kurva och allt såg bra ut, vilket fick mej att känna mej ännu fjolligare. Barnmorskan ville ändå att jag skulle träffa läkaren och göra ett ultaljud, något jag försökte snacka mej ur (eftersom jag kände mej som en hysterisk fjolla) men inte lyckades nå vidare med. Fick vänta två timmar på läkaren och fick sen komma in på undersökningen. Det visade sej att jag har för lite fostervatten och dåligt flöde i navelsträngen. Fick en ny tid för UL på tisdag och blev hemskickad. Men när jag väl kom hem kände jag bara hur jag satt och stressade upp mej. Tisdag?! Det är ju en evighet tills på tisdag. Så jag ringde in igen och fick en tid imorgonbitti. Ska göra en ny kurva då och ev. även UL-undersökning. Därefter ska beslut tas om huruvida jag ska sättas igång eller inte. Sjukt läskigt med igångsättning, men minst lika läskigt att få åka hem och behöva lite på kroppen... Nu är kl. 00.30 och min kropp tycks inte ha en tanke på att sova, så jag äter flingor och googlar istället- två dåliga saker som kanske tar ut varandra? :/ Samtidigt måste jag ju lita på läkaren, om han hade tyckt att det vore nåt att oroa sej för så hade han ju knappast skickat hem mej.
Gah!

Okej, fine!

Ingen Palm på Palmsöndagen heller. Så nu skiter vi i det här, nu glömmer vi att jag är en gravid flodhästoch går vidare.

Ett jävla hån!

"Vila så mycket du kan innan förlossningen drar igång" är rådet alla ger... Hur fan ska det gå till?! Jag KAN ju inte sova??! Jag KAN inte slappna av. Jag KAN inte vila! Jag har OLLE!!
Igår hade jag för första gången värkar som faktiskt kändes när jag gick i säng vilket resulterade i att jag precis slagit ihop ögonen när Christopher kom hem vid 3. När Olle kom in kl 5.34 och glatt berättade att han både var vaken och nybajsad tyckte jag så synd om mej själv att jag satte mej på toa och grät en skvätt. Slog på tvn i sängen som jag brukar och hoppades på att få slummra vidare- men ICKE! Olle gick till sitt rum och hämtade sitt polisgarage som har en decibellnivå som hultsfedsfestivalen... Det garaget kanske ligger sönderkastat i hans rum nu. VAFÖR måste allt som är roligt att leka med låta så förbannat?! Nu sitter jag här med dålig samvete för garagehelvetet, och för Olle OCH för att jag hatar Christopher som var ut igår och idag lider av betongmössa, fast jag hela tiden har varit okej med att han va ut igår.
OM jag bara kunde få sova lite... "Vila så mycket du kan innan förlossningen drar igång"- FUCK YOU!

Planer

Min nya taktik är att se till att ha planer för var dag som går. Igår var vi på buspalatset, ikväll ska vi fredagsmysa med Matilda (Christopher ska ut och äta med jobbet), och imorgon väntar klädbytardagar. På söndag ska vi gå på badhuset (om dom har öppet?). På måndag är det öppna förskolan på förmiddagen och på tisdag ska jag ha lönesamtal och besök på MVC- sen är planeringe slut. Ha det inte hänt nå innan dess så har jag inge fler planer, då får det bli vila på hemmaplan.

Just nu är Olle uppe och leker, tänk att han gör det, leker själv en våning upp- det trodde jag verkligen inte att han skulle göra.

Prisa skatteåterbäringen!

Tack tack tack! Ja har aldrig fått restskatt, men det var länge sen jag fick tillbaka någon avgörande summa- Nu blev den avgörande :)

Idag lyckades Olle lura mej ur sängen 6.20, det var lääänge sen jag var tvungen at kliva upp då eftersom han brukar komma in och hänga i vår säng någon timme innan vi kliver upp. Nu är jag dödligt trött och det är väääldigt långt till middagsluren. Jag tror faktistat att vi ska åka in till buspalatset idag och slå ihjäl några timmar, trist att ingen annan är ledig och kan följa med bara. Vi får väl se hur mycket jag kan klättra runt ;)

Suck!

Christopher glömde att hämta Olle på dagis idag. PÅ RIKTIGT! Hur glömmer man något dyligt?! Till saken hör att han har hämtat Olle på onsdagar sen han började i augusti så det är knappast någon ny företeelse. Nu sitter jag här med mat som kallnar utan en enda känning. Om 3 timmar är det 48 timmar sen svepningen. 48 timmar är den tid dom ger en svepning om den ska verka... Mmm...

Nada...

Suck... Känner ingenting... Hoppet jag fick upp för ett par dagar sen är borta. Slemmproppen har iof börjat att gå men mycket mer än så är det inte. Nu har jag lämnat Olle på dagis och försöker komma på något att fördriva dagen med. Funderar på att ta mej ett varv på stan, men vågan inte riktigt ändå för DÅ om någonsin skulle väl vattnet få för sej att gå :/
Det som får mej att ändå gilla läget är tanken på en förlossning på söndag. Då är det Palmsöndagen och lite kul vore det ju att föda fram en Palm då ;)

Gah!

I SEPTEMBER skickade jag in min ansökan om lärarlegitimation. Idag får jag en begäran om komplettering... En komplettering av ALLT. Tydligen har alla mina handlingar försvunnit, examensbevis, kursbevis, studiebevis och intyg om hur länge jag arbetat. Varför skulle jag skicka in en ansökan UTAN dessa handlingar? Jag veeet att allt var med då jag dubbekollade en miljon gånger och eftersom det inte var någon jävla dans på rosor att få tag i allt. Men visst, jag har inget annat för mej än att trolla fram alla handlingar igen och skicka in för att vänta ytterligare ett halvår och hoppas att ni inte tappar bort allt igen- Absolut skolverket, det fixar jag! Jag tar bara och lägger barnafödandet lite åt sidan...  IDIOTER!

3 cm

Igår gjorde jag det, jag tiggde till mej en hinnsvepning :O I lördags på årsmötet mötte jag en barnmorska som lovade att svepa mej då hon skulle jobba kväll på förlossningen igår. Hela dagen velade jag fram och tillbaka men på kvällskvisten kunde jag inte hålla mej utan jag ringde och fick komma in. Jag hade öppnat mej 3 cm och tappen hade ca 1 cm kvar. Svepningen gick bra och det gjorde inte speciellt ont. Jobbigast var det att fläka upp sej för någon man "känner" privat ;) Inatt har jag haft lite molvärk men inget mer... 48 timmar säger dom att man ska ge en svepning för att se om den fungerar, men jag får erkänna att det känns lite för lite för att jag ska våga hoppas. Men det känns iaf bra att veta att det har påbörjat, när vattnet gick med Olle och vi åkte in var jag bara öppen 2 cm.

Idag är Olle på dagis och jag är ensam. Vet inte riktigt hur jag ska bete mej, ska jag ränna i trappen eller ska jag passa på att slappa framför en film? Ska iaf klä på mej och gå till lunden en sväng och samla kraft hos mamma.

Jäkla måndag

Jag är sååå trött! Det är inte Olle.
Helgen har varit till belåtenhet faktiskt även om jag varit en bit ifrån topp... God mat på medelhavskällarn i fredags, fint väder på isen i lördags och ett årsmöte som gick snabbt, smidigt och med gófika :) Lördagskvällen blev lugn så som jag misstänkte då Christopher var "trött" tidigt ;)

Nu tänker jag slänga mej på soffan och samla krafter.

Så!

Nu har jag iaf städat, motiverade mej med att det är ett vanligt få-igång-förlossningen-tips. Jag har dammsugit och torkat alla golv uppe och nere (inkl. trappfan!), jag har skurat båda toaletterna och iaf börjat flytten av mina garderober. Det enda jag känner är min egen svettlukt och inte en tillstymmelse till sammandragning/annan känning... Så, då har man städat helt i onödan oxå ;)
Fast jag måste ändå erkänna att jag känner mej lite gladare och lite smånöjd. Om en timme drygt kommer Christopher, OM han bara lägger märke till allt jag gjort och kanske t.o.m. säger nåt om det så kan det bli en riktigt bra kväll :)

Sluta läs hörrni...

Shit vad jag är tjatig... Jag veeet att det är över två veckor kvar, över fyra om det vill sej illa. Men jag är så jävla less! Jag vill föda barn nu! Jag vill inte sitta här fet och otymplig! Jag vill inte ha halsbränna och jag är less på att ha ett huvud mellan benen! Varje kväll när det är som jävligast tänker jag att "imorgon är det jag som ringer och kräver en hinnsvepning" men varje morgon bangar jag.
Imorse lämnade jag Olle i gnarp vid 10, åkte till stan och köpta massa nya städprylar (det är faktiskt liiiite roligare att städa med nya produkter). Kom hem och tappade all lust och ork. Hittills har jag flyttat kläder från plats A til plats B och jag har plockat ihop Olles leksaker. Jag har även slängt i en maskin tvätt och ätit en halv skål godis samtidigt som jag googlat hemmakurer för att starta förlossningen. Igår sprack även min viktgräns och jag klev över 80-strecket. Nu är jag sur! Jag är på riktigt dåligt humör och inte ens dejten kväll känns kul. Det går ingen film på bio som vi vill se så vi ska bara åka in till stan och gå ut och äta för att sedan hyra film och åka hem. En dejt helt i min smak egentligen men jag kommer ju fan inte kunna ligga bekvämt i soffan och koncentrera mej på filmen ändå...
Imorgon ska det anglas på förmiddagen och eftermiddagen ska jag spendera på årsmöte. Kvällen är än så länge ganska öppen verkar det som, Christopher håller på att försöka styra upp den. Sen är det söndag igen och sen måndag, japp så är dagarnas följd. Jag försöker att hålla mej sysslesatt men det går inte när orken tryter. Jag får lite panik när jag tänker på stackars Olle som måste tillbringa dagarna med mej, en trött sur och grinig mamma. Det skulle ju inte vara så, vi skulle ju ha några fantastiska veckor nu bara han och jag och han skulle dränkas i uppmärksamhet. Skit!
Solen skiner oxå, jag vill sitta i en snödriva och dricka mintuu-choklad och kedjeröka!

Nu kommer nojjorna!

Dagens första träningspass avklarat- Stödstrumporna är på plats!
Både jag och Olle är sega idag och Olle ligger just nu i soffan och myser med en film... Solen lyser och det känns som att vi måste gå ut. Fast jag måste vila mej efter strumppåtagningen först innan jag ger mej på dubbelpasset påklädning för dagen och påklädning för utgång. Planen var att vi skulle ta oss en tur på buspalatset idag, men vi får väl se hur min kropp ställer sej till det efter lunch. Badhuset känns mer lockande för min del :)
Jag måste noh skjuta på barnafödandet till den 28e helt enkelt. Imorgon har jag blivit lovad en dejt med middag och bio- och det vill man ju inte missa! På lördag är det som sagt årsmöte och jag borde verkligen vara med där eftersom vise revisorn inte satts in i revisionen (mitt fel). Och Chrristopher ser fram emot anglingen så jag har inte mage att ta det ifrån honom genom att föda barn...

Börjar även få lite panik ifall det blir ett snitt igen. Jag har varit så inställd på revanch att jag inte tagit tag i känslorna kring ytterligare ett snitt. Det är sista chansen för en vaginal förlossning. Dels för att jag är färdig med allt vad graviditeter heter och dels för att man bara får två "chanser" efter två snitt blir det snitt per automatik med en ev. trea. Så hur ställer jag mej till detta? Mmm, jag inbilar mej att jag skulle kunna hantera det bättre den här gången. Jag tänker även vara noga med att påpeka att jag vill bli informerad vid första tanken på ett snitt. Jag har sagt åt Christopher att han måste piska mej så att jag är uppe och går mycket för att hjälpa bebis på vägen och för att hålla igång arbetet. EDA vill jag helst inte ha, men jag tänker inte säga aldrig utan är öppen för det om det skulle bli olidligt. OM det blir snitt tänker jag inte lämna BB förens jag åtminstonde kan ta mej i och ur sängen själv, och när jag inser att det kan ta väldigt lång tid och väljer att åka hem ändå tänker jag ska försöka få något starkare än alvedon med mej hem. Smärtan var förjävlig sist. Det tog över tre veckor innan jag kunde ta mej ur sängen utan att grina av smärtan. Så fort magmusklerna (ja, tydligen finns dom där latent på nåt vis ;) ) fick arbeta var det som 10 knivar som gick rakt in i magen.

Börjar även fatta att det är en bebis på väg. Jo, det har tagit 9 månader att få in det i min tröga skalle. En bebis, hur ska det gå? Är vi redo för det? Hur ska Olle ta det? Hur ska vi orka? Hur gör man? Vad tusan har vi gett oss in på??!?!

Nu har jag bestämt mej!

28/3 tänker jag föda barn, bara så att ni vet. Jag kommer gnälla och tjura på vägen dit och egentligen vill jag föda nyss. Men, 28/3 är ju skärtorsdagen, sen kommer påskhelgen vilket innebär att Christopher faktiskt är "långledig gratis". Detta skulle innebära att han med sina 10 första dagar skulle kunna vara hemma t.o.m. 15/4- LYX! Så, nu vet ni planen. Faaast, nu kom jag på att om jag passar på att föda nu på fredag 15/3 så får han ju vara hemma tills den 2/4. Jo, men det funkar ju lika bra. Å andra sidan missar jag årsmötet för HNH på lördag om jag föder på fredag- Men det får dom ta! Ja, men dåså, då bokar vi om allt tills på fredag istället, det är ju egentligen supersmart eftersom Olle ska vara hos farmor hela helgen :) Fredag ja, då får det bli buspalatset på torsdag f.m när Olle är ledig och en lååångpromenad på e.m. Så var det den där färdknäppen, får klura på den ;)

Vagn

Ja, jag köpte vagnen. Fick med massa tillbehör så som liggdel, regnskydd, myggnät, åkpåsar och väska för 1200:- Vagnen är i ett fint begegnat skick och inte speciellt solblekt heller. Jag hade som plan att pruta ner den till 1000:- men när jag väl stod där så fixade jag det inte. Det kändes som att den var värd pengarna och förhoppningsvis kan jag sälja iväg åkpåsarna i höst och även få en slant för vagnen när den gjort sitt här hemma...

Problemet nu är vart jag ska gömma vagnen för Christopher som ännu inte fattat att den behövs, och hur jag ska förklara att jag har 0:- kvar på kontot den 10:e ;)

Färdknäpp

Mmm, jag har förstått att en "färdknäpp" är bästa sättet att kicka igång en förlossning med. Meeeen. Nu är det så att Christopher vänligt men bestämt förklarat för mej att jag kan fetglömma (ja, det var ordet han använde) det. Han vägrar som han säger "stoppa in nåt där det redan är upptaget av ett huvud" ;) Och det är det fan å! På lördag väntar dock angling och Christopher ska dricka öl från morgon till kväll (Eller tills han somnar) så kanske kanske jag kan lura honom då ;)

Idag är det 3 veckor kvar till dagen D. 3 veckor känns väldigt länge, roa mej gärna! :) Idag ska vi åka till Ilsbo och kolla på en syskonvagn, jag har bestämt mej för att det är så illa att det faktiskt behövs en. Jag har även som plan att leta fram insatsen till Emmaljungan och damma av den och bädda ordning. Vaggan får vi ta tag i tillsammans någon kväll då jag inte orkar släpa upp den från källaren själv.

Solen skiner men det verkar blåsa rätt duktigt också så vi får se vad vi hittar på idag... Öppna förskolan får ng inleda dagen iaf.

Hemma igen...

Efter en helmysig helg i sthlm med syrran m. familjär vi åter hemma. Genrepet var kanon, finalen var kanon och ROBIN var KANON! :) Andra året i rad som rätt låt vinner (Även om jag hade accepterat Yohio oxå).

Så, nu har jag gjort mellon. Jag kan tänka mej att föda nu faktiskt, nyss skulle oxå funka :D Nu lär det bli gnälligt framöver för nu har jag bara förlossningen att se fram emot, och som jag ser fram emot den!! Googlar huskurer för fullt emn vet inte vad jag tror om dom. Hallonbladste dricker jag redan även om jag inte lyckas dricka så mycket som jag tydligen ska :/ Tips? :)

Tigerjakt!

Idag vaknade jag med världens baksmälla- ja, det kändes så! Olle satt brevid mej och hade hämtat sångpåsen, maraccas och munspel och hade full konsert... När han väl lyckades dra mej ur sängen blev ångesten inte mindre när jag insåg att solen var på strålande humör. Efter frukost så samlade jag kraft för att gå ut och leka, men när Olle trillskades med påklädningen orkade jag inte mer. Det slutatde med att jag satt i soffan och surade medan Olle dansade till mora träsk på matbordet. Jag muttrade lite om att det faktiskt var för hans skull som vi skulle gå ut, att han ju faktiskt aldrig vill gå in när vi väl kommer ut och vad roligt det hade varit att klättra i snöhögen ute. Olle svarade med att titta på mej och förklara att "Vi kan inte gå under den..."

Strax för lunch ringde moster Gittan och vi bestämde träff på stan. Då gick det bra att klä på sej för då fick Olle ha sin älskade skinnjacka och då är allt bra. Väl på stan mötte vi även upp morbror Alf och en kompis till honom. Kompisen tittade lite förvånat på mej när vi började prata om att jag faktiskt kan kläcka barn vilken dag som helst för att helt ärligt och spontant utbrista: "Men då är du ju inte alls stor! Du har väl inte gått upp så mycket i vikt?" OJ! Vad jag behövde höra det, en "gubbe" på 67 år öppnar käften och min dag är gjord! :) Det är en väldig skillnad den här gången, även om SF-måttet är detsamma så är magen faktiskt mindre nu än vad den var med Olle. Och det har faktiskt varit riktigt skönt att slippa höra om hur emooormt stor jag är hela tiden. Jag tror att det är därför jag inte har något emot folks klämmande och kännande den här gången heller. Kan ju även tillägga att jag nästan gått upp lika mycket som med Olle och med 4 veckor kvar har jag bara 2 kilo till godo innan jag överskridit min magiska gräns... Vi får väl se hur det slutar. Det kan ju vara för att jag mått så pass mycket bättre denna graviditet också men jag känner mej i bättre form nu. Sen ska jag försöka komma igång snabbare med tränisng och inte vänta ett år som med Olle. Nu vet jag ju att det går och att jag kan!

Nåväl, dagen fortsatte förbättras då moster Gittan tog med sej Olle hem och skickade hem mej ensam med order att vila- Och det säger man ju inte emot. Så nu är jag ensam hemma och sitter och spånar på syskonvagn. Jag tycker det är så jäkla surt. Det är så nära att det inte ska behövas någon men ändå inser jag ju att det inte är hållbart. Vi skulle bli helt låsta här hemma mellan 12-15 om dagarna för Olle ska sova. Var in på Albins leksaker idag också och hittade en sulkyvagn i tandemformat för 2000:- Den vore ju smidig att ha med på semestern i sommar också, och egentligen var den ju inte speciellt dyr heller. Men hur kul är den att slira runt med på grusiga vägar här hemma i vår? Kanske det vore bättre att köpa en rejäl vagn begagnad för dom pengarna, men då bli tvugna att ha två vagnar med på semestern, eftersom en rejäl vagn skulle ta upp mer eller mindre hela bagaget- Fast det gör väl två vagnar oxå förstås... Fan! 3-4 max 5 månader handlar det om.

Imorgon bär det av till El Stockholmo för mys med syrran m. familj och MELLON!!!!! :) Har dessutom blivit lovad pizza från världens bästa pizzeria- längtar! Har faktiskt packat BB-väskan oxå, och den får följa med mest för att om jag inte skulla ha den med kan man ju ge sej på att ongen skulle komma ;)

Förbannade katter

Vi har kattproblem här hemma, irriterande sådana! Vår altan är tydligen bästa kattplatsen i världen och när Bosse inte är hemma/ute och dänger skiten ur de ovälkomna gästerna har dom stormöten här. De pissar och förpestar så just nu stinker hela altanen kattpiss, det bådar inget vidare för soliga dagar :/ Dessutom känns det inte speciellt kul att ställa vagnen där då jag vid ett flertal tillfällen hittat katter i vagnen när den varit tom.
Det är inte bara en eller två katter utan vi verkar ha ett upptagningsområde som sträcker sej flera mil. "Marskatter" var det någon som sa, kastrering svarade jag! Hur svårt kan det vara att ta lite jävla ansvar och kastrera katten sin? Bosse är kastrerad, dels för att undvika allt pissande, dels för att han inte ska dra iväg på allt för långa turer hemifrån och för att han inte ska drälla runt och få ungar i varje gård.
Men åter till problemet, vad tusan ska vi göra med katterna? Christopher börjar bli mer än lovligt less och hotar med att bygga en koja på altan där han ska sitta och lurpassa med slangbella, kan det vara nåt? ;) Näe, men på riktigt?! Vad kan man göra? Och vad får man göra? Läste på ett forum om någon som tipsade om att spruta/kasta vatten på katterna, får man göra det?

Föräldraledig

Ja-a. Nu är man föräldraledig... Imorse lämnade Christopher Olle på Fsk tidigt för att jag skulle få sova. Vad händer? Jag vaknar strax före 6 men vråldåligt samvete eftersom Olle fortfarande sov och fick väckas och åka på fsk, när jag är hemma. Gah! Men efter att jag fått bekräftat av Christopher att allt gått bra somnade jag faktiskt om och sov till 9 :) Då gick jag upp och satte mej med ett skolarbete som ska lämnas in imorgon. Jag insåg ganska snabbt att jag skrivit alldeles för mycket och inte kommer att få plats på de 4 sidor vi fått till förfogande, så jag surade ihop och gick i säng igen. Läste lite, kolla lite Tv, klappade Bosse lite. Hade det ganska bra helt enkelt. Märkligt att det går så pass bra att ligga ner på dagarna och inte på nätterna :/ Nu ska jag snart bege mej mot staden för att handla innan jag ska hämta Olle kl 14. Imorgon ska Olle lämnas av mej kl 9 och Christopher hämtar honom när han slutar kl 16. Vi la Olles 15 timmar på två dagar just för att slippa åka massa extrasvängar. Vi får se hur det funkar och utvärdera om några veckor helt enkelt ;)

Förvärkar.se

Shit, jag hade ju som sagt inga förvärkar med Olle. Men nu har jag... Inatt vaknade jag med en stenhård mage och ryggont. Lite häftigt samtidigt som det inte känns helt ok eftersom jag sover så värdelöst ändå om nätterna :/
Men det är väl inte mycket att göra åt antar jag. 28 dagar kvar nu, en vecka enligt Christopher som nog börjar bli lite svettig ;)
I helgen har jag varit på två olika klädbytardagar och köpt lite kläder i strl 50/56, en storlek Olle aldrig använde men vem vet, kanske får vi en liten bebis denna gång ;) Köpte även en babysitter som jag kan ha på övervåningen. Med Olle hade vi en babygunga i vardagsrummet, men nu när Olle redan är här har jag svårt at se att vi kommer att begränsa oss till att vara i ett rum så då känns det smidigt med en babysitter som lätt kan byta rum och våning. Nu är det bara den där syskonvagnen kvar, svårast blir det att övertala Christopher att den faktiskt behövs eftersom han inte ser behovet.

Nu ska vi snart på BVC för vägning och mätning av stora killen, ska bli riktigt spännande eftersom det är ett halvår sen sist. Sen får vi se vad dagen har att erbjuda.

Syskonvagn ändå? :/

Hmm, jag har hela tiden tänkt att någon syskonvagn inte kommer att behövas eftersom Olle är så stor och kan stå på ståbräda på vagnen när vi är ute ensamma och dom gånger han kan behöva vagn (Skansen osv) så kommer vi ju vara två och kunna köra en vagn var. Men igår slog det mej att Olle ju kommer att vara hemma 5/7 dagar i veckan och därmed behöva sova middag hemma. Han sover fortfarande ca 2 timmar/lur så det känns som att han kommer att fortsätta med det ett tag. Ska jag släpa runt på två vagnar runt byn när det är sovdags? Så långt hade jag inte tänkt och nu står jag inför ett litet dilemma. Det kommer antagligen att handla om några månader så ska jag köpa en vagn så blir det en begagnad en, men dom är ganska dyra ändå... Alternativet är att jag får rulla två vagnar här hemma på altanen och ta promenaderna de dagar Olle är på dagis. Fan å rå :/