Vi tar väl ett inlägg till då...

Hej, hallå bloggen!
Det är jag-Igen!

Dags för en uppdatering igen då, det börjar vi tätt mellan uppdateringarna nu ;)

Min nya tjänst på jobbet har jag tyvärr inte så mycket att skriva om än. Det är influensatider så att det dönar om det! Först var jag sjuk 1,5 vecka. Sen var Ingrid sjuk. Sen var en kollega sjuk i 2 veckor så jag fick ta hennes lektioner. Idag har jag jobbat, men imorgon blir jag hemma med sjuka barn :/ Imorse när jag väckte Olle sa han direkt att "mamma, jag är ju för sjuk för att gå på förskolan." Varpå jag jagade upp honom men motiveringen "Du är bara trött, se så!". När han fått på sej kläderna ringde Christopher som varit och tränat och frågade hur Olle mådde. Tydligen hade dom två varit vakna inatt och Olle hade haft skyhög feber... Tji fick jag som snällt fick lumma tillbaka till Olle och erbjuda honom att gå i säng igen, Supermorsa?! Christopher var hemma idag, men imorgon är det jag som blir hemma då Christopher ska iväg till höga kusten med jobbet. Tur att man inte behöver pengar, för några sådana lär jag inte se röken av på ett tag :/

Bantningen då?
Jo,tack... Det gick (!) bra. På fyra veckor gick jag ner 12 (!!) år i metabolisk ålder, tappade 5% fett och drygt 4 kilo. Jag hade köpt ett par lite för dyra "mål-jeans" som faktiskt är lite stora nu, och som jag utan problem hade på mej från morgon till kväll i fredags. NU kommer utmaningen, jag har fortfarande en del att jobba på, som den dallriga magen och andra delar som behöver fastas till. "Problemet" nu är att jag känner mej rätt nöjd, iaf när kläderna är på. Sitta bekvämt i bikini är fortfarande en bit bort och det är dit jag måste orka sträva nu. Å ena sidan känns det som en barnlek då jag egentligen mått rätt bra under "bantningen", å andra sidan skriker kroppen efter pizza och godis. Det är nu avsaknaden av karaktär blir ett problem. När det är tävling går jag alltid all in och då är det lätt. Fitcampen jag deltog i är lite som en tävling, främst med sej själv, men i slutet delas priser ut. Jag tog hem priset både i minskad metabolisk ålder och minskad fett%. Men nu är det inte tävling längre. Nu behöver jag bara redovisa för mej själv och då är det lätt att fuska. Men vi får väl se, jag ska verkligen försöka, kanske nästa mål får bli en bikinisselfie ;) Haha, nä, det kommer ALDRIG att hända!

Det är mycket skoj inplanerat framöver. På fredag är det fest för/hos Mia och Jonas. Sen är det sportlov. 24/3 ska jag och syrran på The script på Annexet och 18/4 ska vi gå på "En man som heter Ove"!!! 15/5 åker familjen Palm till Zakynthos och jäser en vecka.

Nä, nu ska jag gå och väcka maken som slocknat i nattningen med Ingrid. På återseende!

WTF??!!

Ett blogginlägg?!
Nåt stort måste vara på gång!?
Vad händer, skriv, skriv, skriiiv!!


Jag är sjuk.
Förkyld.
Jätte förkyld.
Sådär förkyld som bara riktiga män kan bli.
Så jag är sjukskriven och hemma idag.
Ensam.
Jag har tittat ikapp några serier, sovit, sovit, tittat på en film och sovit. Nu är jag uttråkad. Så börja inte läsa om du inte har sjuuukt mycket tid till övers för det här kan bli huuuur långt som helst!


What´s up?
Jag:
Har bytt tjänst på jobbet och är nu kompanjonlärare till en elev. Tror inte jag kan/får skriva så mycket mer ingående i det. Jag har inte längre samma klassansvar som jag hade som klasslärare vilket gör att jag har en förhoppning om att faktiskt kunna hålla min arbetstid nere på 80% vilket är vad jag valt att arbeta.


Jag har fått hörapparater! :O Tydligen har jag en medfödd hörselnedsättning så jag har aldrig hört spec. bra. Det förklarar en del ;)


Jag bantar igen också, det gör jag ju mest hela tiden, det vet jag. Men nu har jag bantat i 8 dagar vilket är lite av ett rekord sen Ingrid föddes ;) Vi ska åka till Zakynthos i maj och då vill jag kunna ha bikini på mej utan att skrämmas. Mitt drömmål är att jag t.o.m ska kunna sitta ner i bikini utan att magen rinner ut över låren, men vi får se hur det blir med det ;)
Mitt stora mål är att komma till det stadiet då jag inte kastar av mej jeansen så fort jag kommer innanför hemmets dörrar. Att ha jeans på sej från morgon till kväll är sånt som skinny bitches gör, visst Madde? ;)


Appropå hemmets dörrar. Vi (Jag) har lagt u huset till försäljning! Ser det mest lite som en intressekoll, men för rätt pris så säljer vi såklart. Det är faktiskt ganska många som hört av sej och visat intresse. 4 familjer har redan varit hit och tittat, men nu har vi lagt en "öppet-hus-visning" på söndag för att slippa ha folk rännandes här varje dag. Spännande, ja. Läskigt, ja!


Sen har vi ju barnen, baaaarnen. Dom är ljuvliga! Oftast! dom har sina egenheter båda två, men det är väl det som gör dom så ljuvliga. På förskolan fascineras pedagogerna av deras olikheter: "Olle som alltid varit lugnet själv... Och så Ingrid..." ;) Men även Olle har fått temperament både hemma och på förskolan. Imorse när jag lämnade berättade en av förskollärarna att han brukar få utbrott vid frukosten om han inte fåt sitta på hörnet av bordet och gärna bredvid Signe. Han sitter gärna på hörn vid bord och gillar att ha ena sidan fri. När jag gick kunde jag inte låta bli att undra varför han inte helt enkelt alltid kan få sitta på hörnet, då vore ju "problemet" löst? 4/5 dagar äter han frukost på förskolan så det känns ju som att det borde vara möjligt.


Olle har ju fyllt 4 år också. FYRA år. Vi har en 4-åring här hemma, när hände det?!
Han är nyfiken och vetgirig, 100 frågor innan lunch är ingen ovanlighet. Han älskar siffror och att räkna. Åka bil o bostadsområden och leta husnummer är en höjdare! ;) Annars leker han mycket på sitt rum. Det är det enda stället i huset som han får vara ifred. Där är det ingen som stör och han kan leka hur länge som helst där. Ibland leker han med Ingrid också, men det blir sällan några längre stunder då hon är rätt kass på att leka det han vill leka.
Ingrid älskar fortfarande att klättra- på allt! Och att hoppa- från allt! Och läsa! Hon skulle gärna sitta och läsa hela dagarna om någon hade tid med det. Så det är skillnad på hennes intressen. Om hon inte sitter och läser så är det full fart högt och lågt, men med en bok kan hon sitta stilla hur länge som helst.
Riktiga utebarn är dom också båda två, och den fantastiska vintern som vi haft på sistone gör att de helst är ute från morgon till kväll. 


Hua, jag måste sova... Vi får väl se om jag återkommer ;)

Vab

Vabbar andra dagen idag... Först var det ögoninflammation hos Ingrid nu feber och förkylning hos samma barn... Inatt satta det sej på luftvägarna och hon har börjat rossla igen. Ska till läkaren idag och få mer astmamedicin då den såklart är slut. På fredag åker vi till Töllsjö (förhoppningsvis om inte Ingrid blir sämre) och då gäller det att hem-Apoteket är välfyllt! 

Olle är hemma han också vilket gör det hela svårare eftersom han är pigg och blir uttråkad... Som mej! 

Nåväl, nu hoppas vi på vändning så att jag får åka till Madde och pimpla vin och snacka odrägligt mycket skit. Och åka på Gekås såklart ;)

Bad är en bra sysselsättning när man är sjuk, men snart förvandlas nog barnen till russin på heltid...

Tröttmössa

Gah! Jag älskar ju hösten, tjocktröja, halsduk och rejäla skor men plusgrader är min melodi. Men näe, jag är trött, lättretlig och sjuk omotiverad... Det är mycket som fightas i huvudet på mej nu och jag är oförmögen att göra mer än jag redan gör för att få till förändring.

Oktober är det också, på söndag är det 4 år sen mamma gick bort. 4 år. Ibland känns det som igår, men ofta känns det som 10 år sen. Jag vet faktiskt inte om och isf hur jag bearbetat det, det känns mest tomt. Det har uppenbarligen hänt, och det har självklart påverkat mej, men jag vet inte hur. De senaste 4 åren har varit galet viktiga och de största åren i mitt liv. Jag har byggt upp min egen familj, jag är gift och har två barn. Fram tills jag fick Olle så betraktade jag mamma, pappa, och mina syskon som min familj, och Christopher som min sambo. Nu är Olle, Ingrid och Christopher min familj. De är de viktigaste personerna i mitt liv och jag skulle göra allt för dom. Att mamma inte får lära känna mina barn och se mej i min familj gör så jäkla ont och jag skulle ge min högra arm för att få 5 minuter till med henne så att hon fick träffa barnen! Alla frågor jag inte visste att jag skulle ha, och aldrig kommer kunna få svar på, jag skulle ge min vänsta arm för att få ställa 2 av dom, och jag skulle ge mina ben för att få ge henne en kram och säga att hon är min och alltid kommer att vara min största idol... Gud vad rörigt jag skriver, ni ser ju, jag är inte okej! Årsdagen är iaf skitjobbig och jag kommer antagligen vara knäppare än vanligt de närmsta dagarna.

Hua, det var inte alls det här jag tänkte skriva om... Jag skulle egentligen skriva om vår dag som varit kanonfin i härligt höstväder... Sen tänkte jag lägga ut några bilder jag tog på barnen... Ja, här kommer bilderna:

Olle då?

Jo, han utvecklas och röjer han också! Han är fortfarande vår lilla farbror med funderingar över det mesta. Han älskar att leka. Ja, leka. Vad han sen leker varierar en hel del. Men när jag frågar vad han gjort på förskolan så svarar han "lekt", och när jag frågar vad han vill göra svarar han "leka". Han är väldigt hjälpsam och tycker själv att han är en riktig hjälte. Jag kom nyss hem från föräldramöte på förskolan. Där fick vi se barnens aktivitetstavla där det fyller i vilka aktiviteter de väljer att göra efter maten. Lego hade flest pluttar hos Olle, sen kom byggklossar och pyssel. De försöker få barnen att variera sej och det fanns många aktiviteter att välja på men just dessa tre var helt klart Olles favoriter, och det värmer mej, både som förälder och pedagog ;) Ipad/data hade bara två pluttar och även om jag vet att det är en viktig del i deras liv och framtid så är jag glad att det inte är hans favoritsyssla. Han hinner dit och det är inte så att han inte kan hantera dator/padda utan han väljer att leka med kroppen och det gläder mej. En annan sak som kom upp nu ikväll är Olles nya "fobi" att sitta i mitten. Vi har märkt av det här hemma också, men på förskolan är det mycket tydligare. Han blir jätteledsen och orolig om han sitter i mitten oavsett om det är vid matbordet eller vid annan samling. Vi märker som sagt av det här hemma också, men här hamnar han sällan i situationer då han måste sitta i mitten. När vi var på dop i söndags märkte vi dock av det då han absolut inte kunde sitta mellan mej och Christopher i kyrkbänken utan skulle sitta på en ytterkant (de korta stunder han satt). Märkligt... Och antagligen övergående...

Nattinatt!

Uppdatering

Hmm, fick ett litet sug efter att blogga igen efter dagens minimala bildbomb. Jag gillar ju att blogga egentligen, men orken saknas mej.

Tänkte dra en liten uppdatering om Ingrid. På senaste tiden känns det mest som att jag klagat och gnällt på henne. Hon är en ljuvligt snäll och glad tjej, men hon går i 210 hela dagarna. Hon är högt och lågt- Men mest högt och egentligen bara högt, och lågt ibland då hon ramlat ner från det höga... Hon har ingen som helst självinsikt och saknar avståndsbedömning helt. Hon kastar sej ut från soffor och bord och hon klättrar så högt hon kan om det finns något att klättra på.
-Vad kul med en så kavat tjej!
Absolut, när hon inte är ditt ansvar!
Hon har alltid en blåtira/bula/rivsår i ansiktet och jag har på riktigt tagit snacket på förskolan för att de inte ska kontakta soc. Dom känner henne dock vid det här laget och dom är väl medvetna om hennes snubbel-benägenhet ;)

Sen låter hon också, men det är bara på gott! Hon och Olle är ju som natt och dag i det mesta och så även i talet. Olle sa i princip bara "Döä!" fram tills att han började prata flytande. (Okej, i princip skrev jag!) Ingrid säger Tack, mamma, pappa, kaka, där och andra små ord. Men hon "sjunger" meningar och sånger helt fantastiskt bra! Hon använder fel ljud, men melodin är så klockren att vi ofta förstår henne på det. Det blev så tydligt och roligt när Liv var här häromdagen och Ingrid stod i köket och "sjöng" "Vill ha!" och Liv tog det. Nu är ju Liv väldigt speciell ;) så det var kanske inte så konstigt, men det var kul att jag fick bekräftat det jag försökt förklara för folk.

Hur som... Jag har som sagt upplevt henne som väldigt krävande en längre tid och hela tiden hänvisat till att "så var aaaaldrig Olle" och omedvetet höjt honom till skyarna. MEN: I fredags åkte Olle och Christopher ut till Bås för fiske och sov även över där så jag och Ingrid blev ensamma ett dygn- Oj, vilket uppvaknande! Snabbt började jag tänka på hur lugn hon var och hur roligt och mysigt vi hade det, då slog det mej att Olle såklart triggar Ingrid. Hon vill ju göra det han gör, och även om han inte klättrar på borden/hyllor whatever så triggar han hennes vilda sida. Dessutom ÄR det väldig skillnad på att uppmärksamma och passa ett barn och inte två. Det var ett jätteviktigt dygn och vi måste verkligen bli bättre på att dela upp oss och få egentid med varje barn. Vi gör det mesta tillsammans eller ensamma med båda barnen vilket vi tycker är viktigt, men nu förstår jag hur viktigt det faktiskt är att vi delar upp oss också.

Nu får det vara nog med bloggandet för idag, 2 inlägg är en chock för oss alla! ;)

Ifall någon fortfarande kollar...

Här kommer en liten bildbomb på Ingrid. Kanske, kanske någon fortfarande går in och undrar hur hon tar sej. Hon är en riktig vilding, men söt!