Oktober är det också, på söndag är det 4 år sen mamma gick bort. 4 år. Ibland känns det som igår, men ofta känns det som 10 år sen. Jag vet faktiskt inte om och isf hur jag bearbetat det, det känns mest tomt. Det har uppenbarligen hänt, och det har självklart påverkat mej, men jag vet inte hur. De senaste 4 åren har varit galet viktiga och de största åren i mitt liv. Jag har byggt upp min egen familj, jag är gift och har två barn. Fram tills jag fick Olle så betraktade jag mamma, pappa, och mina syskon som min familj, och Christopher som min sambo. Nu är Olle, Ingrid och Christopher min familj. De är de viktigaste personerna i mitt liv och jag skulle göra allt för dom. Att mamma inte får lära känna mina barn och se mej i min familj gör så jäkla ont och jag skulle ge min högra arm för att få 5 minuter till med henne så att hon fick träffa barnen! Alla frågor jag inte visste att jag skulle ha, och aldrig kommer kunna få svar på, jag skulle ge min vänsta arm för att få ställa 2 av dom, och jag skulle ge mina ben för att få ge henne en kram och säga att hon är min och alltid kommer att vara min största idol... Gud vad rörigt jag skriver, ni ser ju, jag är inte okej! Årsdagen är iaf skitjobbig och jag kommer antagligen vara knäppare än vanligt de närmsta dagarna.
Hua, det var inte alls det här jag tänkte skriva om... Jag skulle egentligen skriva om vår dag som varit kanonfin i härligt höstväder... Sen tänkte jag lägga ut några bilder jag tog på barnen... Ja, här kommer bilderna:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar