Uppdatering

Hmm, fick ett litet sug efter att blogga igen efter dagens minimala bildbomb. Jag gillar ju att blogga egentligen, men orken saknas mej.

Tänkte dra en liten uppdatering om Ingrid. På senaste tiden känns det mest som att jag klagat och gnällt på henne. Hon är en ljuvligt snäll och glad tjej, men hon går i 210 hela dagarna. Hon är högt och lågt- Men mest högt och egentligen bara högt, och lågt ibland då hon ramlat ner från det höga... Hon har ingen som helst självinsikt och saknar avståndsbedömning helt. Hon kastar sej ut från soffor och bord och hon klättrar så högt hon kan om det finns något att klättra på.
-Vad kul med en så kavat tjej!
Absolut, när hon inte är ditt ansvar!
Hon har alltid en blåtira/bula/rivsår i ansiktet och jag har på riktigt tagit snacket på förskolan för att de inte ska kontakta soc. Dom känner henne dock vid det här laget och dom är väl medvetna om hennes snubbel-benägenhet ;)

Sen låter hon också, men det är bara på gott! Hon och Olle är ju som natt och dag i det mesta och så även i talet. Olle sa i princip bara "Döä!" fram tills att han började prata flytande. (Okej, i princip skrev jag!) Ingrid säger Tack, mamma, pappa, kaka, där och andra små ord. Men hon "sjunger" meningar och sånger helt fantastiskt bra! Hon använder fel ljud, men melodin är så klockren att vi ofta förstår henne på det. Det blev så tydligt och roligt när Liv var här häromdagen och Ingrid stod i köket och "sjöng" "Vill ha!" och Liv tog det. Nu är ju Liv väldigt speciell ;) så det var kanske inte så konstigt, men det var kul att jag fick bekräftat det jag försökt förklara för folk.

Hur som... Jag har som sagt upplevt henne som väldigt krävande en längre tid och hela tiden hänvisat till att "så var aaaaldrig Olle" och omedvetet höjt honom till skyarna. MEN: I fredags åkte Olle och Christopher ut till Bås för fiske och sov även över där så jag och Ingrid blev ensamma ett dygn- Oj, vilket uppvaknande! Snabbt började jag tänka på hur lugn hon var och hur roligt och mysigt vi hade det, då slog det mej att Olle såklart triggar Ingrid. Hon vill ju göra det han gör, och även om han inte klättrar på borden/hyllor whatever så triggar han hennes vilda sida. Dessutom ÄR det väldig skillnad på att uppmärksamma och passa ett barn och inte två. Det var ett jätteviktigt dygn och vi måste verkligen bli bättre på att dela upp oss och få egentid med varje barn. Vi gör det mesta tillsammans eller ensamma med båda barnen vilket vi tycker är viktigt, men nu förstår jag hur viktigt det faktiskt är att vi delar upp oss också.

Nu får det vara nog med bloggandet för idag, 2 inlägg är en chock för oss alla! ;)