Gah! 30 augusti- Christophers födelsedag by the way, grattis till honom... Men tiden då!!? Kan den gå saktare??!
23 dagar kvar tills vi gifter oss. Allt är under kontroll och jag är redo att gifta mej imorgon! Jag längtar som en idiot. Jag längtar efter allt! Att få ta på mej klänningen, att gå in i kyrkan, träffa alla gäster och framför allt så längtar jag efter festen tillsammans med favoriterna! Möhippan var fantastisk men såhär i efterhand så känner jag att jag inte hann hänga tillräckligt länge med mina favoriter, kanske blir det så när det är för många favoriter samlade på samma gång ;) Förväntningarna är stora och jag kan inte förstå hur jag ska få tiden att gå snabbare.
Har varit i Sthlm nu i veckan. Åkte ner tisdag-onsdag, gick på grönan och råkade ta en lite för lång krogrunda med syrran. Sjukt trevligt! Länge sen vi hängde bara vi två, det borde vi göra oftare ;)
Imorgon är det Mora träsk som gäller på dagen och kräftskiva på kvällen- kan inte bli fel! :) Nästa helg är det marknad, men alla dagar däremellan då?? 16/9 börjar jag i skolan så då blir det en dag i gävle... Veckan innan dagen D kommer gå åt till att göra lyktor och förbereda inför förberedelserna för festen- sånt som inte kan göras för tidigt. Gah! Kanske får jag tiden att gå ändå. Men sen då? När det är den 22/9 och vi är gifta... Vad ska jag då planera? Känner redan nu ett tomrum.
fredag 30 augusti 2013
söndag 25 augusti 2013
Vilken helg!
Igen! Vilken jäkla helg vi haft! Middag med fina vänner i fredags, då jag "lärde mej" dricka rödvin (Vuxenpoäng BIGtime!) Igår provuppsättning och provsminkning inför bröllopet och på kvällen middag med övernattning i Ström hos brorsan m. familj.
Provsminkningen och uppsättningen gjorde min dag, helt ärligt så kände jag mej riktigt vacker och jag längtar efter att få ta på mej klänningen och skorna! Just den känslan är ovanlig, att känna sej vacker, jag skämdes över min känsla och gjorde allt i min makt för att inte stå och stirra på min spegelbild. Sen tänkte jag såklart vidare på det. Det har alltid känts lite fult att tycka om sitt eget utseende, och man har alltid fokuserat på det man inte trivs med. Idag ser jag dagligen på olika sociala medier där yngre (främst) tjejer bombar med bilder på sej själva i olika vinklar och med inövade ansiktsuttryck (inte helt sällan alltid samma favorit vinkel/leende/plutmun). Under bilderna rasar kommentarerna in:
Fining!
Sötis!
Vackrast!
Puss fina älsklingsgumman!
Osv osv.
Varpå tjejen på bilden svarar: Tack! Ni är ännu snyggare, finare, sötare osv osv...
Jättefint med komplimanger, men alltid baserat på utseendet. Är det så man får bekräftelse idag? Vad händer om man lägger ut en bild där kommentarerna uteblir? Hur tar självkänslan den smällen? Vågar man lägga ut en ny? Sminkar man sej lite hårdare? Tar man på ett linne?
När jag var yngre vill jag minnas att det snällaste man kunde få höra var att man var snäll. Det är ju faktiskt en personlig egenskap som man får bekräftat att någon uppskattar, sällan kommenterades utseendet kompisar emellan, eller är det bara jag som vill minnas det så?
Ja, jo, jag förstår att jag låter överpräktig som en gammal kärring nu, men det var mina egna känslor av att faktiskt känna mej sådär vacker som väckte tanken för jag ska erkänna att jag faktiskt var riktigt sugen på att ta en bild och lägga ut.
Nåväl, en dusch och hopp i säng är vad som gäller nu! (jaa... klockan är 19.53)
Provsminkningen och uppsättningen gjorde min dag, helt ärligt så kände jag mej riktigt vacker och jag längtar efter att få ta på mej klänningen och skorna! Just den känslan är ovanlig, att känna sej vacker, jag skämdes över min känsla och gjorde allt i min makt för att inte stå och stirra på min spegelbild. Sen tänkte jag såklart vidare på det. Det har alltid känts lite fult att tycka om sitt eget utseende, och man har alltid fokuserat på det man inte trivs med. Idag ser jag dagligen på olika sociala medier där yngre (främst) tjejer bombar med bilder på sej själva i olika vinklar och med inövade ansiktsuttryck (inte helt sällan alltid samma favorit vinkel/leende/plutmun). Under bilderna rasar kommentarerna in:
Fining!
Sötis!
Vackrast!
Puss fina älsklingsgumman!
Osv osv.
Varpå tjejen på bilden svarar: Tack! Ni är ännu snyggare, finare, sötare osv osv...
Jättefint med komplimanger, men alltid baserat på utseendet. Är det så man får bekräftelse idag? Vad händer om man lägger ut en bild där kommentarerna uteblir? Hur tar självkänslan den smällen? Vågar man lägga ut en ny? Sminkar man sej lite hårdare? Tar man på ett linne?
När jag var yngre vill jag minnas att det snällaste man kunde få höra var att man var snäll. Det är ju faktiskt en personlig egenskap som man får bekräftat att någon uppskattar, sällan kommenterades utseendet kompisar emellan, eller är det bara jag som vill minnas det så?
Ja, jo, jag förstår att jag låter överpräktig som en gammal kärring nu, men det var mina egna känslor av att faktiskt känna mej sådär vacker som väckte tanken för jag ska erkänna att jag faktiskt var riktigt sugen på att ta en bild och lägga ut.
Nåväl, en dusch och hopp i säng är vad som gäller nu! (jaa... klockan är 19.53)
måndag 19 augusti 2013
Har jag nämnt att jag har två barn?
Dagligen får jag påminna mej om att dom faktiskt är "mina" och att jag (med viss hjälp av Christopher) skapat dessa underverk!
Härrehuuuuuuud!
I Fredags åkte Christopher på fiskeresa med jobbet, och jag, Olle och Ingrid har haft en lugn och skön helg här hemma... NOT!!
Christopher hämtades med buss på fredagmorgon och släpades iväg på svensexa (vilket jag inte fick veta förens pålördagen). Jag och svärmor åkte till Söderhamn och köpte skor inför den stora dagen. På fredagkväll ringde Matilda och bokade dejt på buspalatset "Ring och väck mej vid 10 så kan vi köra en heldag" var vad hon sa... Lördagen kom, vi klev upp och jag började ta tag i tvätten och lägga kläder i klorin när det knackar på dörren. Där stod Ulla och Matthias "Det är dags nu" sa Mattias när jag öppnade dörren. Klockan var då strax efter 8 och jag fattade inte ett dugg. Dags??! Dom kommer in och Ulla upplyser om att jag kommer att få ett brev till kl. 8.30 och att jag måste packa till ungarna innan dess. DÅ trillade poletten ner. Jag började skaka och kunde inte komma på en enda pinal dom kunde tänkas behöva för en övernattning. Jag sprang runt här hemma som en yr höna och slängde ner rakhyvel, sminkväskan, plattång och ett nagellack i väskan... Sen rökte jag, och rökte och rökte! Kl 8.30 fick jag brevet tillsammans med en ögonbindel med order om att gå till vändplatsen bakom vårt hus, ta på mej ögonbindeln och vänta. And so i did. In i en bil och full fokus på att försöka hålla reda på vart jag var. Första destinationen blev på Nybruksvägen hos Matildas föräldrar.(Vi åkte ju runt ett bra tag först förståss men när vi väl stannade visste jag precis vart vi var) Där stod alla och väntade på oss. Åsa, Liv, A-K, Emma, Matilda, Sandra, Kristine, Anna, Maggan, Syrran och Madde! Ett antal glas med skumpa slank ner snabbare än kvickt och schlager-outfiten åkte på. Det första jag fick göra var att spela in en singel, min första och defninitivt sista ;) Därefter åkte ögonbindeln på igen och nästa stopp blev i parken vid läroverket där vi åt lunch och jag signerade skivor, japp, då förstod jag vad nästa stopp skulle innebära. Ner på stan och kränga skivor! Dom gick som smör i solsken, och jag fick blandade summor mellan 0 och 100:- Ah, asså, 0 för de flesta och 100 av pappa som råkade stå lägligt pågågatan ;)
Sen blev det även ett spontant releseparty inne på Jack&Jones som snällt spelade singeln :p
Hölick var nästa och sista stoppet. Först några uppdrag på stranden och sen landade vi i den ljuvligaste stugan jag sett! SÅ MYSIG! Med 5-kamp (som jag vann utan fusk) jacuzzi, god mat och nåt glas vin och övernattning avslutade vi kvällen där.
För er som undrar vad jag skulle med 12 par trosor till så kan jag säga att det var för att spela mej och mitt lilla behöv ett spratt så dom fick stanna i väskan :D
Det här var snabbversionen och några bilder har jag tyvärr inte att bjuda på, kanske kommer det...
Jag är så sjukt nöjd, glad och tacksam! Tänk vad dom fixat och trixat bara för lilla mej ;)
Christopher hämtades med buss på fredagmorgon och släpades iväg på svensexa (vilket jag inte fick veta förens pålördagen). Jag och svärmor åkte till Söderhamn och köpte skor inför den stora dagen. På fredagkväll ringde Matilda och bokade dejt på buspalatset "Ring och väck mej vid 10 så kan vi köra en heldag" var vad hon sa... Lördagen kom, vi klev upp och jag började ta tag i tvätten och lägga kläder i klorin när det knackar på dörren. Där stod Ulla och Matthias "Det är dags nu" sa Mattias när jag öppnade dörren. Klockan var då strax efter 8 och jag fattade inte ett dugg. Dags??! Dom kommer in och Ulla upplyser om att jag kommer att få ett brev till kl. 8.30 och att jag måste packa till ungarna innan dess. DÅ trillade poletten ner. Jag började skaka och kunde inte komma på en enda pinal dom kunde tänkas behöva för en övernattning. Jag sprang runt här hemma som en yr höna och slängde ner rakhyvel, sminkväskan, plattång och ett nagellack i väskan... Sen rökte jag, och rökte och rökte! Kl 8.30 fick jag brevet tillsammans med en ögonbindel med order om att gå till vändplatsen bakom vårt hus, ta på mej ögonbindeln och vänta. And so i did. In i en bil och full fokus på att försöka hålla reda på vart jag var. Första destinationen blev på Nybruksvägen hos Matildas föräldrar.(Vi åkte ju runt ett bra tag först förståss men när vi väl stannade visste jag precis vart vi var) Där stod alla och väntade på oss. Åsa, Liv, A-K, Emma, Matilda, Sandra, Kristine, Anna, Maggan, Syrran och Madde! Ett antal glas med skumpa slank ner snabbare än kvickt och schlager-outfiten åkte på. Det första jag fick göra var att spela in en singel, min första och defninitivt sista ;) Därefter åkte ögonbindeln på igen och nästa stopp blev i parken vid läroverket där vi åt lunch och jag signerade skivor, japp, då förstod jag vad nästa stopp skulle innebära. Ner på stan och kränga skivor! Dom gick som smör i solsken, och jag fick blandade summor mellan 0 och 100:- Ah, asså, 0 för de flesta och 100 av pappa som råkade stå lägligt pågågatan ;)
Sen blev det även ett spontant releseparty inne på Jack&Jones som snällt spelade singeln :p
Hölick var nästa och sista stoppet. Först några uppdrag på stranden och sen landade vi i den ljuvligaste stugan jag sett! SÅ MYSIG! Med 5-kamp (som jag vann utan fusk) jacuzzi, god mat och nåt glas vin och övernattning avslutade vi kvällen där.
För er som undrar vad jag skulle med 12 par trosor till så kan jag säga att det var för att spela mej och mitt lilla behöv ett spratt så dom fick stanna i väskan :D
Det här var snabbversionen och några bilder har jag tyvärr inte att bjuda på, kanske kommer det...
Jag är så sjukt nöjd, glad och tacksam! Tänk vad dom fixat och trixat bara för lilla mej ;)
torsdag 15 augusti 2013
Nej!
Självklart ska barn lära sej att ett nej är ett nej. Men ibland måste man få backa även som förälder. Idag kom jag på mej själv med att inte leva som jag lär. På jobbet förespråkar jag alltid att man ska se "det kompitenta" barnet och alltid låta de elever som vill försöka. Så gick vi ut imorse, jag med mål att måla lekstugan och i hopp om att Olle skulle leka själv under tiden. Väl på plats börjar Olle tjata om att han vill måla och han sliter penseln av mej gång på gång. Jag försöker hela tiden få iväg honom "Hämta traktorn" Städa lekstugan" "Leta en skatt i sandlådan" men Olle ger sej inte och jag börjar bli irriterad. Men så kom jag på mej själv, man ska välja sina fighter, men varför ens göra detta till en fight? Vad skulle kunna hända? Skulle Olle kunna skada sej? Nä, Ingenting! Jag hade ingen anledning till att inte låta honom måla mer än att det skulle gå smidigare och snabbare om jag fick göra det själv. Så han fick penseln och han målade glatt -2 minuter i stöten, sen kom han på något annat och jag fick måla en stund tills han kom på att han ville göra det igen. Lite färg på kläderna som nu ligger i maskinen var allt som hände...
Jag är nog tyvärr en "sån" som ibland säger "Nej" för snabbt av bekvämlightesskäl. Men jag ska bli bättre på att säga "Ja!" Någon dag tror jag att jag helt enkelt ska utmana mej själv till att säga "Ja" till allt... Om jag bara vågar släppa kontrollen ;) Någon mer som vill testa en sån dag kanske?? :)
Jag är nog tyvärr en "sån" som ibland säger "Nej" för snabbt av bekvämlightesskäl. Men jag ska bli bättre på att säga "Ja!" Någon dag tror jag att jag helt enkelt ska utmana mej själv till att säga "Ja" till allt... Om jag bara vågar släppa kontrollen ;) Någon mer som vill testa en sån dag kanske?? :)
onsdag 14 augusti 2013
Pepprar med inlägg idag
Men så får det bli... Jag är uttråkad! Var ju till tandläkarn för ett tag sen, jag överlevde men: Meeeeeeeeen! Jag har ett sketet jävla hål i en visdomstand. Inget jag känner av eller lider av men jag ska dit igen i oktober för att laga den. Men jag känner bara ångest och panik! Nu funderar jag på att helt enkelt skita i att gå och vänta hur länge jag klarar mej utan att få ont och när smärtan bli olidlig helt enkelt låta dom dra ut skiten... Borra och laga eller dra ut fanskapet känns som pest eller kolera. Det jag är rädd för är att dom lagar hålet, men att det inte blir bra och måste göras om som jag har hört händer då och då. Då är det väl bättre att den är borta, en visdomstand gör ju ingen större nytta ändå? Har jag tur kan jag ju klara mej flera år...
Jag har dragit ut flera tänder redan när jag var liten, det knakar och brakar en del, men sen kan den ju inte ställa till med nåt mer... Tror jag ska ringa tandläkarn och se vad han säger...
Har suttit med bordsplaceringen idag- dödens arbete!
Jag har dragit ut flera tänder redan när jag var liten, det knakar och brakar en del, men sen kan den ju inte ställa till med nåt mer... Tror jag ska ringa tandläkarn och se vad han säger...
Har suttit med bordsplaceringen idag- dödens arbete!
Tänk hur man är!
Jag tror ingen missat hur otroligt lite jag tyckte om att vara gravid, visst?
Just nu kryllar det av små gravidmagar och växande bebisar i omgivningen min och jag kan inte låta bli att tycka att det känns sååå mysigt! Ett litet pyre som gror, en växande mage och alla förväntningar! Jag kan absolut förstå kedjereaktionen av bebisverkstäderna! Flera gånger om dagen tänker jag på vad dessa personer går igenom första eller andra gången och det är ju sjukt häftigt! Jag har helt klart gjort mitt på fronten och gläds nu åt alla andra. Ibland tänker jag mej att 3 barn vore mysigt, men då skulle jag absolut överväga en adoption. Fast just nu är jag väldigt nöjd som det är och jag ser fram emot kommande år med stor entusiasm :)
Just nu kryllar det av små gravidmagar och växande bebisar i omgivningen min och jag kan inte låta bli att tycka att det känns sååå mysigt! Ett litet pyre som gror, en växande mage och alla förväntningar! Jag kan absolut förstå kedjereaktionen av bebisverkstäderna! Flera gånger om dagen tänker jag på vad dessa personer går igenom första eller andra gången och det är ju sjukt häftigt! Jag har helt klart gjort mitt på fronten och gläds nu åt alla andra. Ibland tänker jag mej att 3 barn vore mysigt, men då skulle jag absolut överväga en adoption. Fast just nu är jag väldigt nöjd som det är och jag ser fram emot kommande år med stor entusiasm :)
En god gärning
I helgen när jag och syrran varit på dollar stod en tant i entrén och frågade om någon skulle ner på stan så att hon kunde få åka med. Regnet stod som spön i backen och vi blev dyblöta bara av att gå til bilen. Av ren reflex svarade vi båda att vi tyvärr skulle åt andra hållet (vilket vi faktiskt skulle) men när vi kom till bilen kom vi på att det faktiskt inte tar speciellt lång tid att skjutsa ner tanten på stan så vi gick in och hämtade henne igen. Hon var väldigt tacksam och vi kände oss som goda människor för stunden ;) Även om jag på vägen ner mot stan inte kunde låta bli att fantisera om hur tanten sliter fram två revolvrar och tokrånar oss :P Ibland tror jag att vi är för snabba att säga nej faktiskt... Det var bara det...
tisdag 13 augusti 2013
Egentid
Egentid är idag ett flitigt använt ord. Så vad är egentid?
Gudarna ska veta att det diskuteras här hemma, inte dagligen, men någon gång i veckan kommer det allt upp på tal. Jag är hemma om dagarna, Christopher jobbar, vi har valt att göra så den här gången. Christopher ville ge hem och vara föräldraledig 100% men jag var inte beredd att släppa taget och vara familjeförsörjare på heltid, så då blev det såhär. Jag trivs inte att vara hemma 100% speciellt inte nu när alla jobbar och kyrkis inte öppnat än. Dagarna blir långa och jag får prestationsångest och känner att Olle understimuleras när vi "bara är hemma". Nu vet jag ju innerst inne att fallet inte är så, Olle är väldigt nöjd med att lulla på här hemma, det är snarare jag som blir rastlös och handlingsförlamad. Jag blir avundsjuk på det sociala i att jobba, och det känns gruvsamt att vara hemma ett helt år till. Nu till helgen ska Christopher åka iväg och fiska med grabbarna från jobbet- Jag ska vara hemma.
Jag älskar att åka och handla ensam nu för tiden. Jag åker ensam i bilen, lyssnar på hög musik och sjunger falskt, sen strosar jag runt i butiken i hopp om att kanske stöta på någon jag känner och kan prata lite med- Tragiskt? Nje, vardag som småbarnsmorsa skulle jag vilja påstå. Eller är det verkligen bara jag? Jag tycker att Christopher får jättemycket "egentid" när han jobbar, åker och hjälper kompisar med saker, och nu fiskeresan. Okej, när han jobbar är det väl kanske inte egentid får jag väl erkänna, men allt annat... Ibland är jag så barnslig att jag vill hålla räkningen på antal timmar utanför hemmet på fritiden och trycka upp i ansiktet på honom- för jag vet att han leder den ligan med goood marginal. Vi är inte överens om vad egentid innebär. Att hjälpa kompisar och åka och göra ärenden är inte egentid enligt Christopher, jag skulle gärna åka iväg och hjälpa någon med nåt ett par timmar då och då, inte för att jag inte vill vara med Olle och Ingrid, utan för att jag vill vara med vuxna en stund. Min volontärnatt på härbärget var egentid för min del, men det är lite svårt att snickra ihop med tiderna nu när Christopher jobbar igen. Jag måste börja träna igen! Det är nyttig egentid :) Men jag tänker vänta på att det nya gymmet öppnar, hade tänkt börja på Puls&Träning men känner att jag blev rätt kasst bemött (knappt alls) där när jag försökte så det blev inget.
Jag hoppas och tror att det här kommer lösa sej när kyrkis öppnar igen, så att jag får komma ut lite och snacka skit med någon över 3 ;)
Jag tror egentligen att egentid är ett ganska nytt ord som hittats på av oss 80-talister som inte orkar vara ansvarsfulla 24/7. Vart fanns egentiden förr? Klart att det är så, vi 80-talister är sjukt bortskämda på många vis och jag är inget undantag- Det står jag för! (Silverspoooon)
Jag älskar att ha och vara en del i vår ljuvliga familj, men jag begöver egotid också ;)
Gudarna ska veta att det diskuteras här hemma, inte dagligen, men någon gång i veckan kommer det allt upp på tal. Jag är hemma om dagarna, Christopher jobbar, vi har valt att göra så den här gången. Christopher ville ge hem och vara föräldraledig 100% men jag var inte beredd att släppa taget och vara familjeförsörjare på heltid, så då blev det såhär. Jag trivs inte att vara hemma 100% speciellt inte nu när alla jobbar och kyrkis inte öppnat än. Dagarna blir långa och jag får prestationsångest och känner att Olle understimuleras när vi "bara är hemma". Nu vet jag ju innerst inne att fallet inte är så, Olle är väldigt nöjd med att lulla på här hemma, det är snarare jag som blir rastlös och handlingsförlamad. Jag blir avundsjuk på det sociala i att jobba, och det känns gruvsamt att vara hemma ett helt år till. Nu till helgen ska Christopher åka iväg och fiska med grabbarna från jobbet- Jag ska vara hemma.
Jag älskar att åka och handla ensam nu för tiden. Jag åker ensam i bilen, lyssnar på hög musik och sjunger falskt, sen strosar jag runt i butiken i hopp om att kanske stöta på någon jag känner och kan prata lite med- Tragiskt? Nje, vardag som småbarnsmorsa skulle jag vilja påstå. Eller är det verkligen bara jag? Jag tycker att Christopher får jättemycket "egentid" när han jobbar, åker och hjälper kompisar med saker, och nu fiskeresan. Okej, när han jobbar är det väl kanske inte egentid får jag väl erkänna, men allt annat... Ibland är jag så barnslig att jag vill hålla räkningen på antal timmar utanför hemmet på fritiden och trycka upp i ansiktet på honom- för jag vet att han leder den ligan med goood marginal. Vi är inte överens om vad egentid innebär. Att hjälpa kompisar och åka och göra ärenden är inte egentid enligt Christopher, jag skulle gärna åka iväg och hjälpa någon med nåt ett par timmar då och då, inte för att jag inte vill vara med Olle och Ingrid, utan för att jag vill vara med vuxna en stund. Min volontärnatt på härbärget var egentid för min del, men det är lite svårt att snickra ihop med tiderna nu när Christopher jobbar igen. Jag måste börja träna igen! Det är nyttig egentid :) Men jag tänker vänta på att det nya gymmet öppnar, hade tänkt börja på Puls&Träning men känner att jag blev rätt kasst bemött (knappt alls) där när jag försökte så det blev inget.
Jag hoppas och tror att det här kommer lösa sej när kyrkis öppnar igen, så att jag får komma ut lite och snacka skit med någon över 3 ;)
Jag tror egentligen att egentid är ett ganska nytt ord som hittats på av oss 80-talister som inte orkar vara ansvarsfulla 24/7. Vart fanns egentiden förr? Klart att det är så, vi 80-talister är sjukt bortskämda på många vis och jag är inget undantag- Det står jag för! (Silverspoooon)
Jag älskar att ha och vara en del i vår ljuvliga familj, men jag begöver egotid också ;)
Tihi
39 dagar kvar (om någon nu håller räkningen) och nu börjar jag känna stressen... Det har känts sååå långt borta så länge att jag känt mej kolugn, men det är inte läge för det längre! Kom precis på att jag behöver organzarosetter att trä över stolarna. Ut på Ebay-Hittade vad jag sökte- Insåg att leveranstiden är för lång!
Har mailat säljaren och hoppas på att det ska gå att lösa... :/
Ska åka in och köpa kostym till Christopher nu i eftermiddag när han slutat jobba, ber till gud att vi hittar en som passar direkt, sen behöver han skor också, och Olle behöver också skor. Ingrid tänker jag köpa kläder till på någon vanlig affär här i stan veckan innan, hon är ju omjlig att uppskatta storlek på så det blir lättast så.
Vi har fortfarande inte någon fotograf klirrad, väntar på samtal från två och håller tummarna! Säg till om ni vet någon.
Dag för provuppsättning och provsminkning är klirrad, en lördag så det är väl bara till att hålla tummarna för att det inte krockar med någon sexa eller hippa :P
Hippan är väldigt spännande! Jag får brev från framtiden vare vecka där det står vad jag ska packa ner i en väska, så jag är ganska säker på att det är en på gång *skräckblandat*. Men eftersom jag är först ut i "gänget" så hoppas jag att de drivande krafterna förstår att det nu är dom som lägger ribban :P
Sexan däremot ger mej magsår! Jag skiter i vad dom hittar på, strippor hit och dit gör mej inget om det skulle vara så. Det som oroar mej är att inget verkar planerat! Inget alls! Jag borde väl iaf få veta när, vore inte det rimligt? Jag blir nervös för Christophers skull, även om han säger att han inte bryr sej tror jag nog han skulle bli besviken om det inte blev nåt... Men det löser sej kanske, killar är ju inte fullt lika strukturerade som tjejer ;)
Måste köpa servetter också! Och ragga ljusstakar, har ni några guldfärgade ljusstakar att låna ut den 21/9 så säg till :) Skulle även behöva ett par tårtbehållare (ni vet i plats med lock) till så har ni några att låna ut så säg till då också ;)
Har mailat säljaren och hoppas på att det ska gå att lösa... :/
Ska åka in och köpa kostym till Christopher nu i eftermiddag när han slutat jobba, ber till gud att vi hittar en som passar direkt, sen behöver han skor också, och Olle behöver också skor. Ingrid tänker jag köpa kläder till på någon vanlig affär här i stan veckan innan, hon är ju omjlig att uppskatta storlek på så det blir lättast så.
Vi har fortfarande inte någon fotograf klirrad, väntar på samtal från två och håller tummarna! Säg till om ni vet någon.
Dag för provuppsättning och provsminkning är klirrad, en lördag så det är väl bara till att hålla tummarna för att det inte krockar med någon sexa eller hippa :P
Hippan är väldigt spännande! Jag får brev från framtiden vare vecka där det står vad jag ska packa ner i en väska, så jag är ganska säker på att det är en på gång *skräckblandat*. Men eftersom jag är först ut i "gänget" så hoppas jag att de drivande krafterna förstår att det nu är dom som lägger ribban :P
Sexan däremot ger mej magsår! Jag skiter i vad dom hittar på, strippor hit och dit gör mej inget om det skulle vara så. Det som oroar mej är att inget verkar planerat! Inget alls! Jag borde väl iaf få veta när, vore inte det rimligt? Jag blir nervös för Christophers skull, även om han säger att han inte bryr sej tror jag nog han skulle bli besviken om det inte blev nåt... Men det löser sej kanske, killar är ju inte fullt lika strukturerade som tjejer ;)
Måste köpa servetter också! Och ragga ljusstakar, har ni några guldfärgade ljusstakar att låna ut den 21/9 så säg till :) Skulle även behöva ett par tårtbehållare (ni vet i plats med lock) till så har ni några att låna ut så säg till då också ;)
fredag 9 augusti 2013
Vinden har vänt...
Förra inlägget var nästan fjantigt gulligt, men nu har det rättat till sej igen ;)
Jag retar mej på massa saker idag, det mesta faktiskt! Jag känner mej fet och riktigt jäkla fläskful... Det måste ske en förändring och det nu! Dessutom regnar det och så ska det tydligen fortsätta- Höst nu?
Sitter och väntar på att syrran och hennes familj ska anlända och pigga upp mej, imorgon ska vi barnvakta kussarna då syrran m. man ska på grillfest. Fast med handen på hjärtat är det ju mer rättvist at vi ska få barnvakt eftersom Anton och Amanda faktiskt underhåller Olle ;)
Nä, hej!
Jag retar mej på massa saker idag, det mesta faktiskt! Jag känner mej fet och riktigt jäkla fläskful... Det måste ske en förändring och det nu! Dessutom regnar det och så ska det tydligen fortsätta- Höst nu?
Sitter och väntar på att syrran och hennes familj ska anlända och pigga upp mej, imorgon ska vi barnvakta kussarna då syrran m. man ska på grillfest. Fast med handen på hjärtat är det ju mer rättvist at vi ska få barnvakt eftersom Anton och Amanda faktiskt underhåller Olle ;)
Nä, hej!
torsdag 8 augusti 2013
Volontär
Har precis gjort min första natt som volontär på natthärbärget, efter 3 år som engagerad... Det är något jag varmt kan rekomendera! När gästerna kommer serveras mat och erbjuder dusch och nya kläder/tvätt av kläder. Sen är det sällskapa och tv-tittande som gäller fram till 23 då det är "nattning" och då kan man själv också krypa i säng. Gästerna var trevliga och tacksamma. Frukost på morgonen och sen hem. Inga konstigheter. Problemet för oss är att jag inte hinner hem innan Christopher åker och jobbar när vardagen kommer åter, men på helgerna ska jag försöka boka in fler nätter. En god gärning för både gäster och egen kropp och själ! Har du möjlighet, tid och lust så behövs alltid volontärer :)
Idag ska Olle och Ingrid åka hem till farmor och Matthias och mysa, jag ska måla lekstugan och ikväll ska vi ut till bås och sova i husvagnen hela familjen- sista semester-rycket ;)
Idag ska Olle och Ingrid åka hem till farmor och Matthias och mysa, jag ska måla lekstugan och ikväll ska vi ut till bås och sova i husvagnen hela familjen- sista semester-rycket ;)
onsdag 7 augusti 2013
Semester
Puh! Det tar på krafterna att ha semester vill jag lova! Fullt ös dygnet runt sen Christopher gick hem känns det som... Men nu är det sista veckan för honom så man får lite lugn och ro sen ;)
Vi har haft supermysigt måste jag erkänna hur klychigt det än låter. Vi har varit tillsammans hela familjen i flera veckor och umgåts med nära och kära... Meeeen, nu behövs det rutiner här hemma igen!
Olle är fortfarande en helt fantastisk unge och Ingrid är lika bedårande, japp lyckoinlägg delux! ;)
Olle har blivit en stor kille som går på pottan och sköter det mesta själv "Kan pälw" är ett uttryck man får höra en sådär 550 000 gånger om dagen ;) Ingrid har börjat få lite smakportioner och hon rullar, vrider och vänder sej mest hela dagarna.
Jag fick provsvaret från koniseringen igår också, där stod det att provet visat på grava cellförändringar men att de nu är radikalt borttagna (?) Antar att det är bra, ska iväg på kontroll igen i oktober och sen blir det väl regelbundna kontroller några år antar jag. Skönt!! Jag hade nog fan inte pallat något annat.
Jo, just ja, bröllopet. Klänningen sitter som gjuten, underkjol och underkläder är klirrat. Madda virkar för fullt, en överdel att ha över axlarna på kvällen och en väska, så min klädsen är så gott som klar. Christopher däremot är helt oklädd än så länge, men vi hoppas att det löser sej ;)
Vi har haft supermysigt måste jag erkänna hur klychigt det än låter. Vi har varit tillsammans hela familjen i flera veckor och umgåts med nära och kära... Meeeen, nu behövs det rutiner här hemma igen!
Olle är fortfarande en helt fantastisk unge och Ingrid är lika bedårande, japp lyckoinlägg delux! ;)
Olle har blivit en stor kille som går på pottan och sköter det mesta själv "Kan pälw" är ett uttryck man får höra en sådär 550 000 gånger om dagen ;) Ingrid har börjat få lite smakportioner och hon rullar, vrider och vänder sej mest hela dagarna.
Jag fick provsvaret från koniseringen igår också, där stod det att provet visat på grava cellförändringar men att de nu är radikalt borttagna (?) Antar att det är bra, ska iväg på kontroll igen i oktober och sen blir det väl regelbundna kontroller några år antar jag. Skönt!! Jag hade nog fan inte pallat något annat.
Jo, just ja, bröllopet. Klänningen sitter som gjuten, underkjol och underkläder är klirrat. Madda virkar för fullt, en överdel att ha över axlarna på kvällen och en väska, så min klädsen är så gott som klar. Christopher däremot är helt oklädd än så länge, men vi hoppas att det löser sej ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)