Vilken helg!

Igen! Vilken jäkla helg vi haft! Middag med fina vänner i fredags, då jag "lärde mej" dricka rödvin (Vuxenpoäng BIGtime!) Igår provuppsättning och provsminkning inför bröllopet och på kvällen middag med övernattning i Ström hos brorsan m. familj.
Provsminkningen och uppsättningen gjorde min dag, helt ärligt så kände jag mej riktigt vacker och jag längtar efter att få ta på mej klänningen och skorna! Just den känslan är ovanlig, att känna sej vacker, jag skämdes över min känsla och gjorde allt i min makt för att inte stå och stirra på min spegelbild. Sen tänkte jag såklart vidare på det. Det har alltid känts lite fult att tycka om sitt eget utseende, och man har alltid fokuserat på det man inte trivs med. Idag ser jag dagligen på olika sociala medier där yngre (främst) tjejer bombar med bilder på sej själva i olika vinklar och med inövade ansiktsuttryck (inte helt sällan alltid samma favorit vinkel/leende/plutmun). Under bilderna rasar kommentarerna in:
Fining!
Sötis!
Vackrast!
Puss fina älsklingsgumman!
Osv osv.
Varpå tjejen på bilden svarar: Tack! Ni är ännu snyggare, finare, sötare osv osv...
Jättefint med komplimanger, men alltid baserat på utseendet. Är det så man får bekräftelse idag? Vad händer om man lägger ut en bild där kommentarerna uteblir? Hur tar självkänslan den smällen? Vågar man lägga ut en ny? Sminkar man sej lite hårdare? Tar man på ett linne?
När jag var yngre vill jag minnas att det snällaste man kunde få höra var att man var snäll. Det är ju faktiskt en personlig egenskap som man får bekräftat att någon uppskattar, sällan kommenterades utseendet kompisar emellan, eller är det bara jag som vill minnas det så?
Ja, jo, jag förstår att jag låter överpräktig som en gammal kärring nu, men det var mina egna känslor av att faktiskt känna mej sådär vacker som väckte tanken för jag ska erkänna att jag faktiskt var riktigt sugen på att ta en bild och lägga ut.

Nåväl, en dusch och hopp i säng är vad som gäller nu! (jaa... klockan är 19.53)