tisdag 28 januari 2014

Tänk va...

Man gnäller av sej och som ett brev på posten (eller telefonsamtal) kommer en ljusglimt! Sånt tycker jag om. Nu är det vänta som gäller några dagar, men jag har goda vibbar!

Idag är en bra dag :)

måndag 27 januari 2014

Christopher är imponent!

Jag kan inte släppa "tema-föräldraledig"

Ibland ledsnar man liksom! Jag tycker fan att jag gör det ganska bra som inte psykar ur totalt. Jag är föräldraledig, underbara ljuvliga föräldraledighet. Christopher har erbjudit sej att ta över, men då vill han vara hemma 100% och det är jag inte beredd att "ge upp" så jag är hemma på heltid. Nu vill jag säga att jag trivs med det också, oftast! Men, inte alltid. Hela dagarna går ut på att få dagen att gå och hålla barnen nöjda och glada. Visst göra vi saker och visst tycker jag att det är jävligt kul också. Men folk ser liksom inte vad man gör! Om man arbetar så ser folk att man åker/går till jobbet- det räcker för att de ska anse att man gör något viktigt, att man är någon. På veckorna är det jag som gör det mesta här hemma, som sej bör, men på helgerna är vi två!
Det är på helgerna man umgås och träffar andra, då finns och syns jag. Christopher har ett socialt liv även på sitt arbete, mitt sociala liv är lämning på förskolan och kassörskan på ICA! När vi har gäster tar Christopher oftast på sej det största ansvaret. Jag fixar alla förberedelser och maten, men det gör jag ju innan gästerna kommer så det syns inte, alltså görs det inte? När gästerna väl anlänt fokuserar jag på dem, Christopher gör också det, men han fixar saker samtidigt. Något han gärna gör och trivs med...
Sist vi hade gäster blev det snack om detta, inte första gången och knappast sista. Det småpikades och skrattades när Christopher flängde runt och fixade. Man undrar ju om det hade varit samma sak om det var jag som sprang omkring?
Där och dåå gör Christopher det största jobbet (AMEN!) och det ska han ha kred för, men ska jag behöva ta skiten och lyssna på när jag framställs som en bortskämd soffpotatis? Nu var det ju iof med "glimten i ögat" gliringarna kom, och då är ju allt okej(!?). Men till slut så orkar man inte. Christopher var inte sen att haka på och ta åt sej äran för mer eller mindre allt som någonsin skett i vårt hem, men då brast det. Jag kunde inte hålla tillbaka och plöstligt hörde jag bara orden rinna ur min mun:
"Christopher är impotent!"
Den tystnaden. 2 sekunder med flackande blickar och halvöppna, tveksamt leende munnar- Det var lätt värt det! Efter 2 sekunder pallade jag inte trycket och sa att han kanske inte var det, men nästa gång ska jag fan bara säga det. lägga in en prilla och njuta...
Nu är inte Christopher impotent, men jag ledsnade helt enkelt på att höra hur inkompintent jag var. Och att säga att en kvinna inte sköter hemmet, det är fan som att säga att en man är impotent! Genus hit och genus dit- Så tycker jag!

Jag älskar mina barn och trivs oftast med att vara föräldraledig, men ibland önskar jag att jag fanns, att jag sågs, att jag var mer än föräldraledig.

Behöver jag nämna att jag har en rätt kass dag?

Föräldraledighet

Marcus Leifby skriver här om hur han bemöts då han berättar att han ska vara föräldraledig i 8 månader. Eftersom ni är här och läser så antar jag att ni är kapabla att läsa hela texten här (http://www.aftonbladet.se/wendela/article18213037.ab) om så önskas. Jag tycker att det är viktigt att ta upp det till diskussion osv... Det märkte vi också när vi delade 50/50 på föräldraledigheten med Olle, "Hur har du lyckats lura honom till det?" var den absolut vanligaste frågan jag fick när jag berättade om vårt upplägg.

Men det som stör mej lite i texten är hans naiva mysiga bild om föräldraledigheten. (Vågar man påstå att den är typiskt manlig? eller borde jag nöja mej med att den får stå för de som aldrig varit föräldralediga kanske?) Nu förstår jag att hans huvudsyfte med texten inte var att förklara vad en föräldraledighet innebär men om jag tillåts citera delar av hans text så ska jag visa vad som roar mej:

"Jag ska gå på pappaledighet.Koka gröt, byta blöjor, torka snor, läsa sagor, tvätta väldigt små kläder väldigt många gånger."

"Jag kan inte komma på någonting som skulle kunna kännas ens i närheten av lika meningsfullt som det som nu ­väntar.

Jag ska leka med en gammal stekspade, leta efter den där strumpan som alltid försvinner, spola vatten i kranen, åka pulka, bada, äta potatismos med händerna, sova middag, räkna hur många gånger min dotter stänger av tv:n under en OS-femmil.
Och så ska jag vara högst delaktig och närvarande när vi tillsammans plockar ut allt ur en kökslåda, stoppar tillbaka allt igen, plockar ut, stoppar tillbaka, plockar ut, stoppar tillbaka – och ­plockar ut allt en gång till."

För det är vad man gör som föräldraledig? Ja, det gör man! MEN man tvättar stora kläder också, och handdukar, och sängkläder, som man förväntas stryka, vika och lägga på plats i garderoberna.
   
Det är betydligt mer än någon liten strumpa som försvinner- ALLT försvinner och ska hittas.

Spola vatten i kranen? Den låter jag dej uppleva själv...
   
Äta potatismos med händerna är skitmysigt, för stunden. Tills man ska klä av ett potatismosmonster utan muskler, leder och sammarbetsvilja. För att sedan tvätta samma lilla söta fantastiska lealösa potatismosmoster, och sen klä på igen. Då ska köket skuras, för gudarna ska veta att potatismos förvandlas till klister långt innan du hunnit räkna till 10, dessutom kryper potatosmos runt i hemmet och nestlar sej in i varenda liten vrå som kan fyllas!  

Hon kommer inte bara stänga av tv:n, hon kommer avinstallera alla kanaler, låsa dosan och äta upp den!

Det är kalaskul att tillsammans upptäcka vad som finns i kökslådorna, plocka ut sakerna, vrida, vända och smaka på dom... Men stoppa tillbaka?! Näe, det är inte lika kul, och då är det troligtvis främst du som föräldraledig som är närvarande och delaktig.  

Sen glömdes vissa saker i beskrivningen... Pressen! Pressen på att göra saker hela tiden, göra saker hemma för trivseln, pressen att göra utvecklande saker med barnet, pressen att handla, göra middag, städa och gärna se pigg och fräsch ut! Där försvann "Sova middag"! För att inte tala om avsaknaden av vuxet sällskap, öppna förskolan i all ära, med där behandlas främst barnfrågor. Lattefika på stan är trevligt, om man lyckas tajma in den med middagsluren-vilket man aldrig gör! Långa härliga barnvagnspromenader är en myt och dagens höjdpunkt är att höra hur partnerns skitdag på jobbet varit när han/hon kommer hem trött och grinig och sparkar undan en jäkla jacka som ligger slängd på hallgolvet!

Men visst, det är mysigt också!

Mammas dag!

Idag är det mammas födelsedag. Vi tänder ett ljus...
Det ska inte vara så! Jag ska inte ha TVÅ barn som inte får träffa sin mormor, det är fan inte rätt!
Än har inte Olle kommit på att han inte träffat mormor, men det känns som en tidsfråga innan han börjar fråga. Han läre ju upptäcka att det kommer någon mormor och hämtar på förskolan, någon kompis pratar om sin mormor osv. Han vet att vi går och tänder ljus hos mormor, han hade även visat för farmor vart mormor är när de var ute och gick... En gång när vi "hos mormor" kom en tant gåendes varpå Olle frågade om det var mormor, men det var det ju inte.

Jag vet faktiskt inte vart jag står i mitt sorgearbete än, jag lever nog fortfarande i en bubbla av förnekelse. Jag har inga problem att prata om henne, och jag gör det gärna. Men det känns ibland som att de jag pratar med tycker att det är jobbigt så då slutar jag. Ibland blir jag förbannad för att ingen fattar hur jävla ont det gör, samtisigt vet jag ju med mej att jag inte är den som berättar om smärtan. Den går liksom inte att beskriva... Jag orkar inte.

FAN FAN FAN!

fredag 24 januari 2014

Nähä, haha

Christopher ringde nyss... Dom var visst påväg till Vemdalen ändå. Dom hade tagit vägen förbi Söderhamn bara för att han skulle få svettas lite ;) Med tanke på kylan som råder var nog det den sista svettningen den här helgen :)

Budapest

Haha, ibland önskar jag att jag var Christopher, eller hade hans arbetskamrater iaf!
Fiskeresan till Vemdalen som de planerat gick tydligen till Budapest! Alla har vetat om detta utom Christopher som precis kom hem och skakande hämtade passet. Nu sitter han alltså i bilen påväg mot Arlanda med en väska fullpackad med "fiskekläder" :) Allt detta för att han deklarerat att han aldrig mer ska flyga!

Otippat!

Det slår aldrig fel! Aldrig! Christoper är borta över helgen- Olle har feber. Hela veckan har jag känt mej knepig i kroppen, lite som efterdyningar av en tuff flunsa, så jag har varit orolig för att däcka. Olle däremot har varit pigg som en mört tills igår eftermiddag då han säckade ihop... I vanliga fall brukar jag resonera hellre jag än barnen, men inte nu faktiskt, jag ber till högre makter att jag klarar mej över helgen! Ingrid är snorig men i övrigt pigg, måtte hon klara sej!
Olle vägrar dock inse att han är sjuk och påpekar det så fort jag rör vid honom "Jag är inte sjuk! Ingen feber här!" Håller tummarna att det var något snabbt övergående.

tisdag 21 januari 2014

Så var det med det!

Igår tjatade jag om snuttis hela dagen, när kvällen kom och Olle skulle gå i säng tittade han allvarligt på mej och sa:
"Jag behöver den faktiskt inte! Jag är 3 år nu"
Då fick jag helt enkelt ge mej och inse att Olle ÄR en storkille nu och snuttis har inte längre någon plats i Olles liv. MEN jag tänker tvätta den och på något vis ändå spara den, antingen får den helt enkelt sitta på en hylla i hans rum eller så ska jag försöka rama in den på nåt vis...

Idag var planen att jag och Ingrid skulle gå på badhuset, men dom öppnar inte förens kl 14 så vi får väl sehur det blir med den saken. Ingrids rum behöver fortfarande ett par varv till med vitfärg så jag får väl roa mej med målning när hon sover lunch, trööök! Men det måste göras för att det roliga ska börja, varför måste det alltid vara tråkigt innan det blir kul??!

måndag 20 januari 2014

3års-paniken!

Man ska absolut inte hämma barns utveckling, frigörelse och allt annat dom ska gå igenom, självklart inte! Men jag kanske har gjort det ändå nu...

I förrgår sov ju Olle hos farmor, eftersom det var en oplanerad sleepover så hade han ingen snuttis med sej. Men han sa att den inte behövdes och han somnade som vanligt hos farmor. Stooora killen tänkte jag och log för mej själv.
Igår kväll efter att han somnat hittade vi snuttis nere slängd på golvet. Han hade utan ett ord gått och lagt sej utan den även här hemma. StooooOooooora killen tänkte jag. SEN kom det! Jag kunde inte sova, jag fick panik och ja, jag grät! Snuttis, snuttis, SNUTTIS! I 3 års tid har snuttis varit viktigast i världen, våra liv har kretsat runt snuttis. Vart är snuttis? Är snuttis nerpackad? Har han snuttis?

Jag brukar faktiskt inte vara sentimental, jag har utan problem gjort mej av med bebiskläder och annat med ett leende på läpparna. Men inte förens igår insåg jag snuttis vikt!

Inatt smög jag ändå in med snuttis till Olles säng och imorse kom han in till mej med snuttis i handen. Han tittade först på mej och sen på snuttis och sa:
"Får jag ha snuttis när jag fyllt 3 år?"
Jag dog lite och fick fan kämpa för att inte gråta: "Det är klart att du får! Trodde du inte det?"
"Nä, jag trodde inte det. Men det vill jag..." Sen satte han sej i vår säng och slog på Tvn med snuttis i famnen!
Han trodde antagligen att snuttis och nappen gick hand i hand och eftersom jag förklarat att 3-åringar inte har napp antog han väl att det gällde snuttis också.

Jag veeet att det rätta antagligen hade varit att sagt nåt om att stora killar inte behöver snuttis, men mitt hjärta klarade inte av det och min hjärna gjorde volter av lycka! Min stoora kille vill ändå ha snuttis, då behöver jag inte fundera över hormoner, sena kvällar/nätter och snack om att nej alltid betyder nej än på ett tag. Han får fan växa upp med måtta!

lördag 18 januari 2014

Stackars försummade andrabarn!

Ikväll har jag verkligen märkt hur lite jag faktiskt hinner med Ingrid i vanliga fall. Det är sällan som jag är ensam med henne utan andra "måsten" men ikväll har det varit Mamma-Ingrid-tid! Ingrid sköter sej själv väldigt mycket, hon är nöjd med att sitta på golvet och pilla med någon liten sak- har jag tänkt. Olle kräver mer tid och då får han det också... Men ikväll har jag verkligen märkt att Ingrid inte alls sitter stilla och pillar. Hon lixom glider runt på golvet, och det enda hon pillar med är att hitta små små partiklar att stoppa i munnen! ALLT hon kommer över hamnar i munnen och jag har plockat ur modellera, grus, matrester, ALLT som kan tänkas finnas på golvet hos en småbarnsfamilj som inte dammsugit på 6 timmar ;) Det är ju knappast en engångsföreteelse som hon fick för sej att testa just ikväll, det är bara just ikväll jag haft tid att upptäcka det.
Olle har aldrig varit den som stoppat saker i munnen, annat än mat och faktiskt ätbara saker- Ingrid äter allt! Jag som precis accepterar att jag nog får sträcka mej till att dammsuga dagligen inser nu att jag behöver dammsuga flera gånger/dag :/

Dessutom är hon jätteduktig på att gå med gåvagnen, det har hon gjort förr också, men ikväll vågade jag släppa loss henne själv då ingen kunde komma och stjäla uppmärksamheten ifrån mej och jäklar vad hon gick!

Jo, jag inser att det nu verkar som att Ingrid är ett förlorat barn som aldrig får någon uppmärksamhet, men så är det inte... Kom igen när du har två små så snackar vi ;)

Tjejkväll!

Vi var till svärmor i Gnarp idag för att gratta Matthias som fyller år, Olle vägrade (såklart!) att åka hem och fick (Såklart!) stanna över natten. Christopher är på äventyr så jag och Ingrid har tjejkväll här hemma. Det är ganska (Mycket!) mysigt det också :)

Facebook börjar bli "farligt"

Jösses! Vuxna människor!!!
Dagligen ser jag statusar med direkta påhopp och anklagelser "vänner emellan" på Fb. Någon ber om en åsikt, men kan inte ta att någon har en åsikt som denne inte håller med om- Pang! Någon lägger ut en bild som provocerar någon- Boom! Någon gillar en sida- Smack!
Det överanalyseras, tolkas och kritiseras fritt. Diskussioner i all ära, men många verkar inte vara beredd på dessa. En "like" eller en missad "like" kan sluta i livliga diskussioner. Det jag reagerar på är att många troligen inte skulle ta samma diskussion live öga mot öga...
Jag börjar faktiskt ledsna på fb ganska brutalt om jag ska vara ärlig. Det handlar om skryt, "viktiga åsikter", och budskap i form av citat tagna från andra och ibland tagna helt ur sitt sammanhang.

Varför skriver jag detta här på bloggen istället för på fb?
Jo, av just den anledningen. Någon skulle antagligen ta det extremt personligt och känna sej kränkt på något vis, och det är inte min mening. Skrivna ord kan tolkas på väldigt många fler sätt än talade ord, en punkt kan vara förödande i text. Ibland önskar jag bara att fler ifrågasatte sina egna små meningar, och framförallt ifrågasatte om de skulle säga det de skriver öga mor öga till personen de kommenterar något.
Bästa funktionen är dock "blockeringen" man kan göra, varför nyttjas inte den? Istället skriver folk om hur trött de blir på att se bebisbilder/hundbilder/matbilder/whatever-bilder. Jag tycker inte om att se bilderna som cirkulerar på misshandlade/skadade barn och jag VET att det inte hjälper ett skit om jag delar eller inte delar bilderna, så då blockerar jag dom. Samma sak med alla förbannade jävla "Om du älskar ditt barn, dela denna bild-bilder" Fan, om du känner att du behöver dela bilden för att bekräfta att du älskar ditt barn behöver du rannsaka dej själv och besöka någon professionell- Och det imorgon dag! I somras mötte jag "gamla bekanta" på krogen som beklagade sej över att jag pepprade med bilder på Olle och Ingrid. Lätt fixat sa jag, blockera mej för tusan så slipper ni reta upp er, min avsikt är aldrig (iaf sällan) att reta upp någon ;)

fredag 17 januari 2014

Besviken brorsa...

Ingrid sitter på golvet och säger "Ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma-ma". Olle sätter sej bredvid och säger "Säg Brorsan!" vilket hon såklart inte gör... Tillslut blir han så arg, besviken och frustrerad att han brister ut i gråt "Varföööör säger hon inte Brorsaaaan!!?" Stackars brorsan, ständigt besviken på lillasyster som varken kan leker rätt, gå eller säga Brorsan ;)

onsdag 15 januari 2014

Fantasi

Olle springer till dörren, öppnar och hälsar välkommen:
"Hej, vad roligt att du kommer, kom in, kom in!"
Detta sker fyra gånger på raken, sen kommer han fram till mej och Ingrid och utbrister men en "bockning"
"Får jag presentera mina vänner, Rulle, Bandis, Skopis och Menta. Dom har kommit hit för att leka med mej, du kan väl säga till när det blir fika mamma."
Jag lovar att säga till när fikat är färdigt. 2 minuter går och han kommer springande igen:
"Mamma, mamma, Bandis har skadat sej och behöver ett plåster!"
Jösses! Fantasin är det då inget fel på. Nu låter det som att han och Bandis tjaffsar om att Bandis har spillt mjölk men vägrar torka upp det...

torsdag 9 januari 2014

För det är ingen vanlig dag...

För det är Olles 3-årsdag!
Idag fyller Olle 3 Ljuvliga år. Ja, jag vågar skriva ljuvliga för 3-årstrotsen har inte anlänt än ;)
Just nu sitter han i soffan och läser, Ingrid sover och jag borde förstås städa inför helgen som kommer att bestå av kalas och storfrämmande av syrran m. familj :) Men alltså, städa på en torsdag inför helgen- Inte värt! Dammsuga tänker jag göra, men det börjar faktiskt bli en vardagssyssla här hemma nu när det är två som sprider smörgåsrån över golven.

Dagens jubilar då, vad kan jag skriva om honom tro...
* Han har en ruggig humor och skojar friskt hela dagarna
*Bajs är roligast att skoja om
*Han sover fortfarande gärna på dagen och som det känns kommer han fortsätta med det lääänge
*Han avgudar lillasyster Ingrid
*Han har blöja på natten, men aldrig på dagen och har varit så gott som "olycksfri" sen augusti
*Han pratar och pratar och pratar! Hur många ord det är per mening har vi slutat räkna för länge sen, och de gånger någon inte förstår honom förklarar han gärna
*Han älskar att visa saker, sitt rum främst, men även vart vi förvarar t-skedarna anser han vara viktig information för gäster
*Dora, Byggare Bob, Bilar och Chuggington är popuärast på Tv/film
*Han leker ofta, länge och gärna. Fortfarande gärna ensam, men ibland får även andra vara med
*Han frågar efter snö varje dag, för han vill gå ut och skotta
*Han äter si och så, men växer så det knakar ändå
Listan kan göras oändlig...

tisdag 7 januari 2014

2 minuter!

Så sen var jag med att komma på att vi inte satt in någon "grattis annons" för Olle som fyller år på torsdag... 2 sketna minuter, det är väl själva fan att hjärnan aldrig är på min sida!

Kilo hit och kilo dit!

Jag tänkte att jag skulle göra som förra gången jag gick ner i vikt och skriva ut startvikten här och sen skriva ut resultaten vecka efter vecka. Det funkade ju då, och NU JÄVLAR ska den här kroppen fixas till.
Men så var det det här med kilon hit och dit. Idag väger jag vad det sista delmålet var förra gången. Men det var ju en graviditet sen också och kroppsmässigt hänger, dallrar och viker det sej lika mycket och på samma ställen som när jag startade förra svängen. Så startvikten och ju oviktig, och egentligen är ju slutvikten också det. Det måste omformas! Jag har tagit ett par smärtsamma bilder på mej själv i underkläder idag, OM det lyckas så kan det hända att efterbilderna blir trevligare och då kanske jag visar båda här så kan vi tillsammans skratta åt eländet- Men idag skrattar jag inte.
Jag är inget vidare på att mäta mej själv utan jag kommer att satsa på att se förändringarna i kläder osv. MEN jag har lagt upp ett viktmål också, det är 7 kilo som ska bort.

Tack för mej!

måndag 6 januari 2014

God uppfostran

Sociala medier svämmar över om artiklar om uppfostran och ofta om hur vi gör fel i vår uppfostran. Jag läser dom gärna men inte allt för sällan blir jag frustrerad av vad som står. Det handlar ofta om hur vi omedvetet kränker våra barn och deras känslor. Det handlar om vad vi säger, hur vi säger och när vi säger det vi säger. Kloka och ofta tänkvärda saker står det, men sällan (SÄLLAN) står det något om hur vi istället ska bemöta våra barn. Det retar mej! Artiklarna handlar om hur vi som föräldrar hela tiden gör fel och kränker våra barn mot vår vilja, men då det inte framkommer några konkreta lösningar/tips så är ju artiklarna i mångt och mycket kränkande för oss föräldrar! Jag läser artiklarna och med en kniv i hjärtat inser jag att jag i allra högsta grad ofta är en av de "dåliga" föräldrarna, men jag vet inte hur jag ska förbättra mitt felaktiga beteende.
Jag hoppas, tror och anser att alla föräldrar har för avsikt att ge sina barn den bästa uppfostran vi kan. Vi älskar våra barn över allt annat och vill överösa dom med kärlek och självkänsla och vi gör vårt bästa! Vi kommer att göra fel, på samma sätt som våra föräldrar då och då gjorde fel, på samma sätt som deras föräldrar då och då gjorde fel... Vi gör alla vårt bästa och ingen är ofelbar. Målet är att barnen ska växa upp till goda och lyckliga samhällsmedborgare, och det gör de flesta även om de då och då får höra att någon inte har tid eller att de misslyckas då och då. Jag kommer antagligen att fortsätta läsa dessa inlägg och artiklar och bli påmind om hur fel jag gör, då kommer jag att försöka hitta egna lösningar på hur jag kan göra rätt istället. Ibland kommer jag att lyckas och ibland inte, men jag kommer aldrig att ge upp hoppet om att vara världens bästa mamma till världens lyckligaste barn!


lördag 4 januari 2014

Plugg plugg plugg

Men nu är det snart färdigt med det- för den här gången! På onsdag ska de 3 sista inlämningsuppgifterna in och nästa måndag åker jag till Gävle för slutexaminationer. Sen är jag behörig i No-ämnena också.

Idag var jag och Olle på bio för första gången. Emil i Lönneberga- måttligt spännande. Olle tyckte nog att filmen var ganska dålig och det tyckte jag också! 20 minuter (så länge popcornen räckte) höll han ut sen började myrorna i brallan träda fram. 3 kisspauser och en löprunda framme vid duken hann vi med på 60 minuters filmvisning. Ångrar att vi inte gick på "flygplan"  av pixlar istället när den gick, då hade han antagligen suttit stilla och glott hur länge som helst...

I övrigt görs inte många knop här hemma, Ingrid har haft pyjamas precis hela dagen idag då pappan haft huvudansvaret och dom inte lämnat hemmet. Men så kan det väl få vara en dag. Nu ska ungarna snart i säng och jag och Christopher ska kolla på film och kämpa med att inte sätta i oss något sött!2014!

fredag 3 januari 2014

Vi börjar med tåg...

26/2 ska jag och ungarna ut och åka tåg. Vi ska åka bil till Tyresö och syrran m. familj fredagen den 21/2 med Christopher men jag och ungarna stannar ett par dagar längre så vi ska ta oss hem på egen hand- Nu är det upp till bevis ;)

I övrig är det en lyckans dag, bebisfödande gör en lycklig! Grattis till sonen käraste vän!

torsdag 2 januari 2014

Jo, jag veeet...

Jag kan ha sagt att jag absolut inte ska åka utomlands med barnen innan de är minst 5 år. Jag kan ha sagt det, och det kan vara så att den tesen sket sej nu när vi råkade resa med Olle innan han ens fyllt 3. Det kan vara så att jag menat på att det är orättvist mot barnen att "tvinga" dom att sitta stilla på ett flygplan och få ont i öronen bara för att mamman är solkåt, jag kan ha menat det. Men det var ju innan jag visste vilka fantastiska och lättsamma barn vi skulle få (PEPPAR; PEEEEPPAR!), och efter resan med Olle kan jag säga att jag fått blodad tand. Flygresan var ingen match och väl på plats hade han lika trevligt som oss, även om jag veeet att han hade haft lika trevligt här hemma på buspalatset/badhuset. Men sol är trevligt, och semester i kombination med sol är riktigt trevligt! Nu hade vi lite otur med vädret när vi var iväg, men de två soldagarna vi fick hade en perfekt temperatur både för bleka vuxna och lekande barn. Sååå, det kan vara så att vi spånar på en resa igen nästa december, kanske Gran Canaria igen... Det kan vara så. Det KAN även vara så att jag och svärmor (som var de jag syftade på när jag skrev "vi spånar på" nyss)  råkade spana in en resa idag som vore ypperlig för oss alla. Ja, jag är ju inte dummare än att jag tar med barnvakter om vi ska åka igen med båda barnen ;) Två veckor vore fint, men två veckor i början av december med en lärartjänst är knepigt. Å andra sidan blir resan dubbelt så dyr om vi åker på jullovet så jag kan gott ta tjänstledigt. Jag vet bara inte riktigt hur det funkar och om det är möjligt, december brukar ju inte vara någon dans på rosor i skolans värld direkt... Men det återstår att se, jag har ju inte riktigt lyckats få med mej Herr-jag-hatar-att-flyga-och-tänker-aldrig-göra-det-igen-om-det-inte-är-till-USA i planeringen än.

Det kaaaan vara så att den enda principen jag har kvar av mina "När jag får barn ska jag aldrig-principer" är principen om att ALDRIG NÅGONSIN EVER torka av barnens mun med disktrasan när jag "ändå är i farten"- Och den principen kommer jag att ta med mej i graven!

onsdag 1 januari 2014

2013 vs 2014

Här bör det göras en summering av året som gott och en hel drös förhoppningar om vad nästa år ska ha att ge. Så kommer det bli också, för jag är inte den som är den!
Året 2013 är helt klart det bästa året i mitt liv! Det är året då Ingrid kom till oss och året då vi fyra blev ett.

2013 är året då jag vågade bli lycklig igen efter mammas bortgång. Det tog mej nästan hela året, men just nu lever jag den lyckligaste tiden i mitt liv. Fjantigt och förskönande? Nä, jag skulle faktiskt inte påstå det. Självklart finns det irritationsmoment men i det stora hela så är jag genuint lycklig! Ingrid och bröllopet är 2013 för mej, och självklart väger Ingrids födelse tyngst. MEN Giftemålet med Christopher har varit mitt stora mål sedan 7 år, långt innan jag hade tanke på att skaffa två barn med Christopher visste jag att jag ville gifta mej med honom.
Det har varit ett stort år för oss som familj i år, och det är väl så det räknas nu för tiden. Det är inte längre min lycka och framgång som räknas- Det är vår familjs! Men jag kan bara skriva och stå för mej själv här på bloggen...
Nu kommer vi till det fjantiga och förskönande: Jag och Christopher är perfekta för varandra! Jag ser det mer och mer, vi kompletterar varandra på väldigt många plan. Även om han retar gallfeber på mej när han knackar på badrumsdörren när jag duschar och säger att "Ingrid har vaknat och grinar, Olle bajsar på köksgolvet och jag sticker till garaget" så kan jag inte för mitt liv föreställa mej att vakna upp utan honom vid min sida!

2014 kan aldrig bli bättre än 2013, men förhoppningsvis kan det hålla samma standard. Jag har sedan länge försökt sortera bort energibovar ur mitt liv och nu ska jag satsa stenhårt på energisamlande.
Christopher kallar mej allt för ofta för ego och bortskämd, och det kan jag iblaaand hålla med om... Eller jag kan hålla med om att jag kan vara bekväm ibland, bortskämd blir man då någon skämmer bort en så det får han ta på sej skulden för. Däremot är jag inte självisk. Inte enligt mej själv i alla fall, om jag kan göra något för någon annan så gör jag det! Då kan det vara lätt att tro att jag tänker avsluta med att det är något jag ska sluta med, att jag ska satsa på mej själv och lägga mindre energi på andras välmående, men det tänker jag inte! För jag mår bra av att kunna hjälpa andra, och det i sej kan ju förstås ses som en självisk gärning., och då står jag för det. Christopher har svårt att förstå mitt ideella  engagemang, men det är något jag vill göra. Jag ska inte ta på mej mer i år, men jag ska försöka ge lite mer i det jag engagerar mej i. Jag ska satsa på mej själv i år utan att bli ett enda jätteego- det är vad 2014 ska bli för mej, för min familj.