Sociala medier svämmar över om artiklar om uppfostran och ofta om hur vi gör fel i vår uppfostran. Jag läser dom gärna men inte allt för sällan blir jag frustrerad av vad som står. Det handlar ofta om hur vi omedvetet kränker våra barn och deras känslor. Det handlar om vad vi säger, hur vi säger och när vi säger det vi säger. Kloka och ofta tänkvärda saker står det, men sällan (SÄLLAN) står det något om hur vi istället ska bemöta våra barn. Det retar mej! Artiklarna handlar om hur vi som föräldrar hela tiden gör fel och kränker våra barn mot vår vilja, men då det inte framkommer några konkreta lösningar/tips så är ju artiklarna i mångt och mycket kränkande för oss föräldrar! Jag läser artiklarna och med en kniv i hjärtat inser jag att jag i allra högsta grad ofta är en av de "dåliga" föräldrarna, men jag vet inte hur jag ska förbättra mitt felaktiga beteende.
Jag hoppas, tror och anser att alla föräldrar har för avsikt att ge sina barn den bästa uppfostran vi kan. Vi älskar våra barn över allt annat och vill överösa dom med kärlek och självkänsla och vi gör vårt bästa! Vi kommer att göra fel, på samma sätt som våra föräldrar då och då gjorde fel, på samma sätt som deras föräldrar då och då gjorde fel... Vi gör alla vårt bästa och ingen är ofelbar. Målet är att barnen ska växa upp till goda och lyckliga samhällsmedborgare, och det gör de flesta även om de då och då får höra att någon inte har tid eller att de misslyckas då och då. Jag kommer antagligen att fortsätta läsa dessa inlägg och artiklar och bli påmind om hur fel jag gör, då kommer jag att försöka hitta egna lösningar på hur jag kan göra rätt istället. Ibland kommer jag att lyckas och ibland inte, men jag kommer aldrig att ge upp hoppet om att vara världens bästa mamma till världens lyckligaste barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar