Idag är det mammas födelsedag. Vi tänder ett ljus...
Det ska inte vara så! Jag ska inte ha TVÅ barn som inte får träffa sin mormor, det är fan inte rätt!
Än har inte Olle kommit på att han inte träffat mormor, men det känns som en tidsfråga innan han börjar fråga. Han läre ju upptäcka att det kommer någon mormor och hämtar på förskolan, någon kompis pratar om sin mormor osv. Han vet att vi går och tänder ljus hos mormor, han hade även visat för farmor vart mormor är när de var ute och gick... En gång när vi "hos mormor" kom en tant gåendes varpå Olle frågade om det var mormor, men det var det ju inte.
Jag vet faktiskt inte vart jag står i mitt sorgearbete än, jag lever nog fortfarande i en bubbla av förnekelse. Jag har inga problem att prata om henne, och jag gör det gärna. Men det känns ibland som att de jag pratar med tycker att det är jobbigt så då slutar jag. Ibland blir jag förbannad för att ingen fattar hur jävla ont det gör, samtisigt vet jag ju med mej att jag inte är den som berättar om smärtan. Den går liksom inte att beskriva... Jag orkar inte.
FAN FAN FAN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar