tisdag 30 april 2013

Det är mycket nu...

Puh! När jag la upp planen för denna mammaledighet hade jag missat detaljen att Olle bara är på förskolan två av sju dagar. Den där tristessen jag upplevde när jag satt hemma med Olle dag ut och dag in har inte riktigt infunnit sej. Inte alls faktiskt... Vilket gör pluggandet lite knepigt. 8 maj ska jag lämna in en fet rapport om ett temaarbete jag genomfört. Jag har genomfört temat i klassen, men that´s it. Rapporten har fått en framsida nu och ev. hinner jag med en innehållsförteckning också innan Ingrid blir hungrig igen. Men jag måste ju blogga också, det var ju så länge sen ;)

Livet som tvåbarnsmamma är helt galen. När Olle kom trodde jag att mitt liv var fulländat och inte kunde bli bättre, men två barn innebär verkligen dubbel lycka. Jag självantänder flera gånger om dagen för att dom små är så fantastiska! Olle är grym! Jag är så galet stolt över honom, han är så klok, rolig och omtänksam. I förrgår fick han en tågbana, ni vet en sån där briobana med tåg som man sätter ihop med magneter. Ungen är helt tagen, han är vid tågbanan 90% av sin vakna tid. Han kör något varv "Upp på bron, och neeeer" "Under tunneln" "Upp på berget". Han bygger olika versioner av tåg och vänder på vagnarna när magneterna inte passar. "Blå, gul, grön, röd och svart tåg" När han fick tågbanan kunde han bara blå och svart, men nu kan han alla färger som vagnarna har. Jag skulle vilja skriva mitt projektarbete om tågbanor och allt en tvååring lär sej av dom på ett dygn ;)

Ingrid är också fantastisk, fast på bebisnivå. Hon äter, sover, fyller bjöjor och kräks. På kvällarna är hon lite gnällig och stundvis blir jag tokig på gnylet, men det är ju som det är. Inte så mycket man kan göra mer än att mysa och det har jag inget emot. Vi ska på BVC idag och se om hon växer, eller att hon växer märker jag ju, men hur mycket ;) Ammningen funkar fortfarande bra men näe, jag tycker fortfarande inte om det. I förrgår satte jag mej verkligen jättemysigt under en filt i soffan och bestämde mej för att "ta vara på stunden" och njuta av närheten. Det blev snabbt varmt och nä, inte speciellt mysigt. Ibland blir jag nästan lite äcklad speciellt när hon släpper taget och det sprutar mjölj i ansiktet på henne och mina kläder. Men det är ju såååå nyttigt, det är vad jag intalar mej varje dag... Sååååååååååååååååå ååååååååååå å nyttigt.

I övrigt är det stora grejer på gång, men det tar vi vid senare tillfälle, det får vara nån måtta på uppdaterandet ;)

måndag 22 april 2013

Depomedrol

Ha! 9 månader tog det, ja, nu menar jag inte att baka Ingrid, utan för mej att ringa ett samtal och ta reda på vad det var för mirakelspruta jag fick mot allergin förra året. Depomedrol- Guds gåva till mej. Nu läste jag dock att den inte rekomenderas när man ammar vilket kan komma att ställa till det en del då jag kommer att behöva ta den redan i början av juni :/ Får ta och kolla upp det närmare.

I helgen har vi haft besök av syrran m. familj. Sjukt trevligt som vanligt. I fredags bjöd vi hit brorsan m. familj och pappa också på grillat vilket som alltid resulterade i en väldigt högljud och trevlig stämning. Det är sådana kvällar jag inser hur jäkla härlig min familj faktiskt är. Eller jo, det vet jag ju alltid, men man blir lite sådär fjantigt varm i hjärtat när pappa, brorsan och Maggan står brevid varandra och vill berätta en historia i mun på varandra och alla försöker överrösta varandra och ingen lyssnar på någon... Igår åkte tyresöborna hem och strax därpå kom svärmor förbi för att lämna lite kläder till lilla Ingrid efter Enya. När hon skulle åka hem tog Olle fram det tunga artelleriet och började gråta eftersom han villa följa med "Fammo" hem. Självklart slutade det med att hon monterade in barnstolen och tog med honom så det var en vääääldigt tyst och lugn kväll här hemma igår efter en helg med full fart.

Nu sitter jag och väntar på att solen ska spricka fram sådär härligt så att jag blir sugen att gå ut på en promenad, vi får väl se om det händer... Men det är iaf skärpning som gäller nu! Nu, idag, så fort jag tömt helgens godisskål börjar jag mitt "nya sunda liv". Även om jag inte kan banta när jag ammar så kan jag ju skärpa till mej. Jag går verkligen inte ner nåt, jag har fortfarande 13 kilo kvar vilket innebär att jag tappat 6 kilo på 4 veckor. Det känns inte okej med tanke på att jag fött ett barn också. Jag är så sjukt avis på de som bara rasar av sej sina gravidkilon på ett par veckor och skuttar i sina skinny-jeans direkt. Jag är i mitt-i-mellan-land igen. Gravidkläderna hatar jag och mina vanliga kläder känns väääldigt långt borta. Men nu ska det bli ändring på det! Det måste det bli!

söndag 14 april 2013

Starka känslor

Åh, det är ett enda virrvarr av känslor i min kropp nu. Lycka, sorg och lite skam. Lyckan tror jag inte behöver förklaras vidare. Två friska fantastiska barn som förgyller varje minut här hemma, eller okej inte varje kanske, men många ;) Det är så konstigt hur Ingrid kunde få en så stor plats i mitt hjärta så snabbt. Plötsligt känner jag lika starkt för henne som jag gör för Olle, Olle som jag känt och älskat i över två år. Detta ger mej konstiga känslor, en skamlig känsla på något vis. Jag skämms för att jag känner som jag känner för Ingrid samtidigt som jag är helt sjukt lycklig över att ha henne. Olle är ju mitt liv och har så varit sen han kom till världen och jag mår pyton varje gång jag måste be honom vänta eller göra något själv för att jag sitter och ex. ammar Ingrid. Förstår ni snurret?
När Olle föddes levde jag i en enorm bubbla av sorg och dagarna gick ut på att hålla ihop så gott det gick och vänta med gråten tills jag inte var ensam hemma med honom. Kanske är det det som gör känslorna så förvirrade. Nu lever jag i en bebis-bubbla istället upprymd av lyckokänslor(En bubbla jag inte fick möjjlighet att leva i när Olle föddes). Jag hade kanske inte plats för alla dessa lyckokänslor när Olle föddes eftersom jag bar på så mycket sorg. Självklart känner jag fortfarande en stor sorg av att inte ha mamma här, men jag är i en helt annan fas av sorgen nu än vad jag var när jag fick Olle. Gah! Nu känns det bara ännu värre. Jag har helt enkelt två barn att älska nu, och jag måste acceptera att det faktiskt är möjligt och att det finns känslor så att det räcker för båda... Jag ska nog stänga av tankarna några veckor...

torsdag 11 april 2013

Vikten

Det är lite lustigt hur legitimt det blir att prata om vikten med någon som är/nyss varit gravid. Under graviditeten var en vanlig fråga "Hur mycket har du gått upp?" Och nu knappt 2½ vecka efter Ingrids födelse kommer kommentarer som "Nu är det bara degen kvar" "Hur har du tänkt att bli av med gravidkilona?" "Hur mycket har du gått ner?" "Kommer du i dina vanliga kläder?" Jag har visserligen varit ganska klar med att jag vill ner i vikt så snart som möjligt, men inte på 2 veckor. Herreguud! Jag ammar och får därmed inte banta, visst kan jag tänka på vad jag sätter i mej men hur lätt är det när man är hungrig konstant och det kommer folk och bjuds på fika dagligen... Ge mej ett par månader att landa först. Sen ska jag styra upp allt, jag lovar. Jag skulle vilja börja träna men vet inte riktigt hur lång tid man måste vänta efter förlossningen. Visst, promenader med vagnen osv. men det ser jag inte som träning, jag vill gå på pass...

Idag är vår första dag ensamma, det går bra hittills, men så är vi bara hemma än så länge ;) Hade tänkt att gå ut en sväng på förmiddagen, men jag har försökt mata Ingrid i över en timme nu men hon bara sover... Bökar jag på dom kläder och går ut kan man ju ge sej på att hon vaknar och ska äta direkt när vi kommer ut. Så vi fixar lunch istället så går vi ut efter sovpasset.



onsdag 10 april 2013

Kräkbaby

Ingrid är en riktig kräk-bebis. Hon äter, kräks, äter, sover, kräks, äter... Jag byter sängkläder och får dom nerkräkta innan 22-nyheterna. DJag duschar och är nerkräkt innan jag fått på mej sista plagget. Det sprutar mjölk ur tissarna på mej i tid och otid, imorgon börjar vår verklighet då Christopher ska jobba och vi ska försöka få till en vardag med aktiviteter. Kan bli svårt med det sociala när hygienen är i samma klass som min förmåga att kommunicera med hieroglyfer. Det finns inga amninginlägg som fixar mina läckage heller. Har provat de flesta, köpte även tvättbara eftersom det blir ganska dyrt när jag förbrukar en förpackning om dagen, men dom var värdelösa. Funderar på att lägga en ingrid-blöja innanför varje bh-kupa, det kanske funkar ;)

Var på bvc idag, Ingrid är nu 50,5 lång och hon väger 3250 gram så hon växer och gror :)

Nu ska jag natta sonen medan far och dotter i familjen ligger i soffan och myser framför en gammal beck-film.

lördag 6 april 2013

Märkligt

Två. Två små filurer som Jag och Christopher skapat tillsammans. Två fantastiska välfungerande söta skruttungar! Det är väldigt märkligt på många sätt, att kärleken räcker till är det märkligaste. Jag trodde verkligen inte att jag skulle kunna älska någon så som jag älskar Olle, men det gör jag. Den här lilla lilla tjejen som kom till oss för 12 dagar sedan väcker redan känslor som får mej att gå under. Dessa känslor leder vidare till andra inte lika trvliga känslor. Jag känner skam och får dåligt samvete gentemot Olle. Han som varit mitt allt de senaste två åren har plötsligt fått sån lov att dela med sej av sina föräldrar och all uppmärksamhet. Detta är inget han själv valt utan något vi bestämt. Pang! Från 100% får han nu bara 50% av oss. Han visar det mest mot mej, naturligtvis eftersom det är ja som sitter med Ingrid slickad mot mej hela dagarna. "Mamma stanna hemma" "Gå mamma" "Pappa pappa pappa" "Inte mamma" Hjärtat går sönder! Samtidigt som han tycker att det är väldigt kul med lillasyster "Min Ingrid" "Olle bära". Det är mycket känslor i omlopp nu vill jag lova. Det är en väldigt stor omställning på många sätt. Christopher är en riktigt klippa som sköter all markservice här hemma medan jag fokuserar på att komma igång ordentligt med amningen, hantera känslorna och vila.

Tänk att det blev en flicka också. I hemlighet var det lite av en mardröm som kom. En liten flicka var helt ärligt det läskigaste jag kunde tänka mej. Olle var en stor och rejäl bebis som man lätt kunde hantera och som snabbt blev stadig. En liten bebis kan jag inte hantera- det känns fortfarande lite läskigt att klä på henne och sånt. Hon är ju sååå liten. Dessutom är hon en tjej, jag har aldrig sett mej som någon tjejmamma, men nu är jag det och jag måste erkänna att jag älskar det! Hon är verkligen som en liten docka, söt som socker. Detta tillsammans med en liten tunika och ett par tights gör att jag känner mej väldigt mycket som en tjejmamma ;)

Nu sover Ingrid, Christopher skjutsar pappa till stan och jag ska natta Olle- egentid. Ute snöar det.

torsdag 4 april 2013

Bubblan

Lever i bebisbubblan, därav den usla uppdateringen. Allt går fint här hemma iaf, amningen funkar även om hon är lite brutal ibland. Olle tycker att det är kul men en lillasyster även om han börjar ledsna på allas tjat om henne ;) Jag känner mej helt återställd och rör mej som en gasell ;) Typ.

Ingrid äter och sover, sover och äter, och bajsar. Hon har matmarathon när jag är som tröttast på kvällen, men när vi kämpat oss igenom det passet brukar hon sova 3-4 timmar i stöten vilket är betydligt mer än jag sov när hon låg i magen.

Har inte tid med det här nu... Här är iaf hela familjen: FYRA medlemmar :D