torsdag 27 februari 2014

Att lösa problemet:

Under våren har jag varit allt utom på topp, varesig som mamma, fru eller person. Jag har inte mått bra, jag har inte trivts. Nu har jag gjort slag i saken och en förändring är väldigt nära. Imorgon jobbar Christopher sin sista dag innan en veckas semester och sen föräldraledighet från till juli. Nästa vecka ska vi ta oss en spontansemester ner till Macke och Madde för att tokladda batterierna och den 10/3 börjar jag jobba heltid! Jag har bytt skola och kommer attgå in i år 1 på västra skolan inne i stan. Idag och imorgon är jag med i klassen som observant på egen begäran och det känns så bra! Mitt humör är bättre än pålänge och tålamodet som varit å vift sen innan jul har hittat tillbaka- Nu jävlar! ;)
Heltid var mer än jag hade tänkt mej, men då det bara handlar om några månader känns det helt okej, i höst går jag ner på 80% igen. Och det känns även skönt att Christopher går hem, inte bara för att han ska förstå mej utan även för att jag vet att både han och barnen kommer må bra av det.

OM jag nu ska vara "sån", och jag är ju en "sån" så kan jag upplysa om att den stora frågan inför Christophers föräldraledighet den här gången inte handlar om hur jag lyckades "lura" honom till att gå med på att gå (tydligen fick de svar förra gången och håller sej kvar vid det nu). Nu är frågan "Men ojojoj, så länge men båda barnen, vaaaad ska han då hitta på om dagarna". Och OM jag nu ska vara "sån" som jag är kan jag inte låta bli att undra varför ingen beskymmrat sej för vad jag gjort om dagarna det senaste året (?) Men men, 2014 it is!

Skit samma, livet leker just nu och jag skiter i om magen putar och tuttarna hänger likt flaggstångens vimpel en vindstilla sommardag :D

torsdag 20 februari 2014

Miljöbyte!

Gah! Efter veckor av mer eller mindre total isolering väntar äntligen ett miljöombyte! Imorgon packar vi bilen och åker till Tyresö för att hälsa på syrran m. familj. Anton fyller år och det ska firas med lekland och tårta på lördag. På söndag styr OS dagen så vi vågar inte planera nåt där än. Christopher åker hem på söndag medan jag och barnen stannar kvar för mer äventyr. På måndag ska jag bege mej iväg ensam för att äntligen så snusa på lille Einar och även krama på hans mamma. Måndagkväll ska jag spendera hos Krille med mat och en pava vin- ÄNLIGEN! Tisdagen är oplanerad och på onsdag tar vi tåget hem. Det ska bli sååååå skönt att komma iväg och faktiskt göra saker, både som familj och som mej!

tisdag 18 februari 2014

Kroppjävel!

Klev på vågen imorse. 63,4 visade den. Det är 3,4 kilo ifrån målvikten jag hade efter Olle. Vikten som kändes omöjlig att komma ner i då, vikten som gjorde mej så jäkla nöjd! Förändringarna efter graviditet 2 gör dock att 60 inte är någon "målvikt" den här gången. Jag har ingen målvikt nu utan jag har en målbild. -3,4 kilo kommer inte att visa sen bilden. Det sladdrar, hänger och putar på för många ställen för att 3,4 ska räcka.
Hur som helst var det motiverande som fan att det faktiskt gått nedåt efter att jag stått still på 65 flera veckor, men då kom den- Huvudvärken! Hela dagen har den gnagt och så fort jag rest mej upp har det snurrat i flera sekunder... Där rök kvällens träning och motivationen med den!
Bajs!

måndag 17 februari 2014

Barnvakt

Idag när Olle var ute och lekte själv på baksidan hade han en vakande gestalt bredvid sej. Jag försökte ta fler bilder men det var bara på första bilden "barnvakten" var med.
Jag gillar tanken :)

Räcker det inte nu?

Flera gånger om dagen läser jag något om någon som känner sej kränkt eller bestört över något som ev. kan kränka eller möjligtvis påverka någon negativt.Självklart är det inte okej att kränka någon! Men börjar vi inte bli lite fööör lättkränkta nu?
Okej, nej, det var kanske inte så smakfullt av Björn Gustafsson att klämma Nour på bröstet, och nej, det var inte ens kul. Men så läser jag vidare och då går allt att få kränkande. Första deltävlingen inleddes med en pik till Danmark om att de vunnit med flöjthjälp så de brände flöjter. Helt humorsbefriat inslag (absolut) men jag känner mej inte kränkt och jag har lite svårt att se hur dagens barn och unga kommer att förändras till mordbrännare och hatiska medborgare pga. detta. Någon klagade på att TEXTEN i en av låtarna handlade om att hon inte vill jobba utan tjäna pengar medan hon sover... Allvarligt?! Vad lyssnade vi på för musik när vi var unga då? Och fortfarande för den delen!
Men det är ju Public Service! Ja, men då kanske vi ska ta och se över allt annat skit som visas på samma kanal? Alla serier om mord, sex och alkohol. Om våra barn och ungdommar påverkas så starkt av melodifestivalen är jag inte helt säker på att de förstår skillnaden mellan film och verklighet heller...
Självklart ska vi arbeta för ett jämställt och rättvist samhälle, men vi kanske får ta vissa saker med en klackspark och gå vidare. Det kanske inte behövs sidvis med krönikor om hur fruktansvärt politiskt inkorrekt allt är.

En annan artikel som cirkulerar är hur lata och bekväma dagens generation ungdommar är... Well, who to blame?! Det är väl snarare dagens föräldrar som är jävligt lata och bekväma?! "Oj, barnet kräver min uppmärksamhet, bäst att hen får låna min telefon eller Ipaden" "Åh, vill du leka med lego? Vi köper färdiga figurer så du inte kan tänkas behöva någon hjälp med byggandet och störa min egentid" "Sa någon åt dej att du måste börja ta skolarbetet på allvar? Herreguuud, du måste blivit kränkt!" And so on...

Jag orkar inte mer. Det är så jävla lätt att "gilla" "dela" något någon annan skrivit och därmed framstå som den goda samhällsmedborgaren. GÖR något istället om du nu blir så frustrerad!

torsdag 13 februari 2014

Vårt fantastiska värdpar!

Ord kan inte förklara eller ge rättvisa till allt arbete min bror och han fru la ner för att göra våd dag så fantastisk som den blev. Inte ens jag kan förstå hur mycket de slet och kämpade! Här är ett par filmer som visades på festen:

Först har vi en intervju med ett av Christophers ex som de jagat upp ;)

Och självklart snokade dom även upp ett ex till mej:

Nu funkar det tydligen att lägga ut filmer så nu ska ni få gå på bröllop hörrni! ;)

Vi börjar väl från början, det brukar ju bli bäst så ;)


Sen var det ju en del dravel så som brukligt från prästen Pär, men det skippar vi ;)

Vi hoppar direkt till Åsa och Liv som sjöng sareks låt "Om du tvekar". Underbara ni lyckades överraska mej- tvärflöjt lixom, kom igeeen!



Därefter var det dags för pappa som ni ser i det tidigare inlägget. Sjunga en låt han aldrig tidigare hört på engelska på dotterns bröllop med nyopererad mage... Älskar låten och hade som tur var lyssnat på den dygnet runt i över en månad för att kunna lyssna stående på den stora dagen- BÄSTA PAPPA!!

Sen sa vi ja, pussades och sånt där ni vet. Sen bytte vi till Dop och då sjöng mina fantastiska brorsbarn Nils och Nora Kents "Utan dina andetag". Att jag inte dog då förvånar mej fortfarande!


Utgången blev tyvärr inte filmad (Vad jag vet??) men vi gick ut till ledmotivet i Ronja, ni vet laaa la la laaa, la la la la la lala laaaa... ;)

Har fler klipp från festen, men väntar på godkännande från deltagarna för att kunna lägga ut dom... Speciellt Madde har väntat på dom klippen ;)

Pappa


Allvarligt! Att han fixade detta stående med nyopererad mage kommer aldrig sluta imponera på mej!

Look at the two of you dancing that way


Lost in the moment and each others face

So much in love your alone in this place

Like there's nobody else in the world

I was enough for her not long ago

I was her number one

She told me so

And she still means the world to me

Just so you know

So be careful when you hold my girl

Time changes everything

Life must go on

And I'm not gonna stand in your way



But I loved her first and I held her first

And a place in my heart will always be hers

From the first breath she breathed

When she first smiled at me

I knew the love of a father runs deep

And I prayed that she'd find you someday

But it still hard to give her away

I loved her first



How could that beautiful women with you

Be the same freckle face kid that I knew

The one that I read all those fairy tales to

And tucked into bed all those nights

And I knew the first time I saw you with her

It was only a matter of time



But I loved her first and I held her first

And a place in my heart will always be hers

From the first breath she breathed

When she first smiled at me

I knew the love of a father runs deep

And I prayed that she'd find you someday

But its still hard to give her away

I loved her first



From the first breath she breathed

When she first smiled at me

I knew the love of a father runs deep

Someday you might know what I'm going through

When a miracle smiles up at you

I loved her first

onsdag 12 februari 2014

Storkillen!

Nu är tydligen vällingen också ratad. Nu är det kvällsfika som gäller, borde vi diskutera tider för hemgång från kompisar också snart? Dessutom är nattblöjan nästan alltid torr nu på morgnarna och han vil helst sova utan blöja. Men av bekvämlighetsskäl försöker jag få honom att fortsätta med nattblöjan tills vi kommit hem från mini-semestern vi ska iväg på nästa vecka för att undvika olyckor på bortaplan ;) Men vaaaart tar min lilla Olle vägen?

Vattkopporna är *peppar peppar* hittills (!!) en barnlek. Ingrid är ganska prickig men många har börjat torka ut. Olle får fler och fler, men han har absolut inte många. Idag har de haft 38 graders feber båda två med de är fortfarande opåverkade. Ingrid var faktiskt vaken ett par timmar inatt, jag misstänker att det kanske börjat klia och hon upplevde obehag pga. det. Det var två tuffa timmar som resulterat i att jag som helt ovan koffein idag tryckt i mej 2 koffeintabletter utan något direkt resultat... Nåväl, har smetat in Ingrid i ett vattkoppsskum nu ikväll och gett henne en alvedon så jag hoppas på att få sova i natt, om nu inte koffeintabletterna slår till ;)

Ganska vrålless på att vara hemma kan jag lova att vi är alla tre, och med dagens väder var utelek inte speciellt lockande heller så vi har varit hemma och klättrat på väggarna hela dagen.

Bla bla bla blå!

måndag 10 februari 2014

Jag vill verkligen!

Åå, vad jag vill vara den som säger:
"Jag har burit två barn och ammat, jag är stolt över min randiga degmage och dom två hängiga tomma påsarna som ligger slickade ovanför den" "Fyllig rumpa och gropiga lår är ett tecken på visdom eller whatever" "Jag är ju faktiskt 30 år, man kan inte förvänta sej en 20-årings kropp" "bla bla bla, harmoni, bla bla"
Men jag är ingen sån, jag är faktiskt inte det. Jag skiter om det innebär att jag är en dålig förebild för mina barn och andra i min omgivning. Bantningen går åt helvete den också, och det har jag bara min egen självdiciplin (eller avsaknaden av den) att skylla på. Det som stör mej är att hur mycket jag än går ner och svarvar till formerna så kommer min kropp alltid att vara randig och mina bröst (de som en gång var bröst) kommer alltid att se ut som skolidrottens färgglada ärtpåsar!
Jag önskar inte se ut som en tonåring, och jag har inga problem med att fylla 30, jag har problem med att jag inte ens i hemmens trygga vrå känna mej bekväm i underkläder eller ännu värre-naken!

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!

söndag 9 februari 2014

Tydligen

Idag kom kopporna, återkommer om det när det slagit till ordentligt. Både Olle och Ingrid verkar åkt dit samtidigt...

Vi läser och berättar massvis med sagor här hemma, igår var det Ole som stod för berättandes vid nattningen. Här kommer Olles underbara Päron-saga:

"En solig dag satt det tre päron på en sten. Plötsligt kom en krokodil! Nam-nam-nam-nam och åt upp päronen. Slipp, slapp, strut, så var sagan slut!"
(Ja, enligt Olle ska det vara "Slipp, slapp strut)

Underbar berättarinlevelse med ljudeffekter och rörelser till. Jag ska försöka skriva ner alla (eller så många jag hinner med) hans sagor och göra en bok med bilder till som han får när han blir äldre :)

fredag 7 februari 2014

Tydligen inte...

Jag blir inte klok här hemma. Två prickar har Ingrid fått som jag antog var två koppor, men sen hände inget mer och nu har den ena nästan försvunnit och den andra är snart borta den också. Olle är pigg som en mört utan en prick i sikte. Så jag antar att det var falskt alarm, och var det kopporna Ingrid hade så läre det ju inte räknas då de måste ha ett antal koppor för att bli imuna. Nu har vi varit isolerade sen i tisdags- i onödan? Hur som helst, idag ska vi nog åka skridskor i alla fall, sen får vi se om vi åker in en sväng på Kjelles och letar gardiner. Jag vill ha kappor i vardagsrummet nu som Ingrid inte kan dra i, men har inga så det sitter fortfarande kappor med tomtar där vilket inte känns okej någonstans faktiskt ;)

Aja, ha en bra dag!

tisdag 4 februari 2014

Kan det vara dags?

Hmm...
Igår hade Ingrid feber, men inget annat märkbart "fel". Igår kväll hade hon dock kräkts när Christopher försökte ge henne välling inför natten. Hon hade ätit ganska sen middag och var antagligen inte speciellt hungrig så vi tänkte inte så mycket på det, hon äter ju mycket och gärna så att hon lägger en liten kräka är inte så märkligt egentligen. Imorse när jag vaknade och kollade fb redan i sängen (tänk va!) såg jag att det går magsjuka på Olles förskola så jag gick i tankarna på att hålla honom hemma för säkerhetsskull. När jag stod och bytte på Ingrid hörde jag dock Olle gorma från köket "Mamma! Aaaaah, det är bajs överallt!" Mmm, viss sprutlackering får jag medge att det var. Så vi stannade såklart hemma, men sen dess har det inte hänt mer och han äter precis som vanligt, så det kanske var falskt alarm och "bara" nåt skit som skulle ur. Nyss insåg jag dock att även han har feber idag, 38,3 lika som Ingrid. Googlade lite av nyfikenhet och vattkoppor brukar tydligen kunna börja med låg feber. Vi var på "vattkoppsdejt" förra söndagen så tiden stämmer bra. Jag har inte sett något än, men enligt 1177s websida brukar kopporna komma någon dag efter febern... Hur jävligt det än låter så håller jag nu tummarna för att båda får vattkopporna nu. Lika bra att få dem så tidigt som möjligt, och gärna samtidigt så att de inte löser av varandra. Jag kommer antagligen ångra sista meningen om ett par dagar om det är så att det slår till på båda nu. Två vattkoppsbarn är antagligen ingen dans på rosor :/
Well, well, det återstår ju att se. Lämplig tid att få känns det ju som iaf; ingen värmande sol, inga större planer för kommande veckorna och jag är hemma så ingen behöver långvabba.


I övrigt är det fortfarande förändringar på gång men de är så oklara ännu att jag väntar lite med att berätta ;)