Jag vill verkligen!

Åå, vad jag vill vara den som säger:
"Jag har burit två barn och ammat, jag är stolt över min randiga degmage och dom två hängiga tomma påsarna som ligger slickade ovanför den" "Fyllig rumpa och gropiga lår är ett tecken på visdom eller whatever" "Jag är ju faktiskt 30 år, man kan inte förvänta sej en 20-årings kropp" "bla bla bla, harmoni, bla bla"
Men jag är ingen sån, jag är faktiskt inte det. Jag skiter om det innebär att jag är en dålig förebild för mina barn och andra i min omgivning. Bantningen går åt helvete den också, och det har jag bara min egen självdiciplin (eller avsaknaden av den) att skylla på. Det som stör mej är att hur mycket jag än går ner och svarvar till formerna så kommer min kropp alltid att vara randig och mina bröst (de som en gång var bröst) kommer alltid att se ut som skolidrottens färgglada ärtpåsar!
Jag önskar inte se ut som en tonåring, och jag har inga problem med att fylla 30, jag har problem med att jag inte ens i hemmens trygga vrå känna mej bekväm i underkläder eller ännu värre-naken!

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!