Dejtkväll!

Olle har åkt till Farmor för att klä julgranen och blir borta tills imorgon. Faster ska få låna Ingrid och Jag och Christopher ska på spontandejt ikväll. Middag och bio, och med middag menar jag pizza tror jag för det är jag riktigt sugen på. Imorgon bitti ska vi sova tills vi vaknar och äta frukost framför TVn :)

Igår klädde vi granen här hemma jag och Olle, och när jag bad honom att sätta kulor även lite högre upp än på de lägsta grenarna tog han i för kung och fosterland och sträckte sej så högt han kunde för att sätta en kula riktigt högt- Och granen välte! Olle blev helt chockad och tittade med darrande läpp på mej och sa "Förlåt mej mamma, snälla kan du det?" Jag dog! Stackars barn trodde att jag skulle bli arg då en kula gick sönder... Jag är ingen skällande mamma och huuuur skulle jag kunnat bli arg när han bara försökte göra som jag sa? Stackars plutten, han sprang ner och hämtade sin sop och försökte hjälpa till att städa. Sen kramades vi mest hela kvällen tills han slocknade på soffan när jag hade poppat popcorn för fredagsmys på tu man hand när Ingrid somnat och Christopher var i garaget. Älskade underbara fantastiskt ljuvliga unge!

Nu har tydligen Bellman flyttat in på Nygatan 15

"MAAAAAMMA, MAAAAAMMA! Korven sitter fast!"
Hör jag gormandes från Toa, Hej!

En vit jul!

Vi dricker aldrig på julafton, ingen av de vi firar med gör det. Däremot har vi fixat barnvakt på annandagen och ska då ha fest här hemma. På nyår ska vi som alltid till Vik där det är fest, men i år tänker jag köra och därmed vara nykter (lika som förra året då jag var gravid).
Jag har inga problem med att ta ett eller ett par glas vin under en middag när Olle och Ingrid är med, och tidigare har vi haft Olle med på fester där det druckits en del, även vi har druckit då Olle somnat och då självklart med måtta. Det står jag för och jag har tidigare inte sett något problem i det. Nu däremot börjar Olle bli så pass stor att han märker om någon druckit, och då väljer jag att inte göra det för hans skull. Jag har själv en hel del skräckminnen av för överförfriskade vuxna under min barndom. Christopher kan sina gränser och kan lätt sitta på fest och sippra på två öl och en wirre under en kväll. Men när fyllan brakar loss vill jag kunna ta barnen och åka hem. För inte alltför länge sedan var det en person som tagit ett par öl för många som tog upp Olle och skulle busa. En person Olle i vanliga fall tycker om och gärna busar med, men jag såg i blicken på Olle att han tyckte att det var obehagligt. DÄR bestämde jag mej. Ska vi dricka mer än ett par glas till maten så lämnar vi barnen till barnvakt. Om det så innebär nyktert på både nyår och midsommar så får det bli så, vi har 363 andra dagar per år som vi kan festa till det om vi vill. (Nåja, inte alla 363 dagar kanske, men ni förstår).
Det är dock ett väldigt känsligt ämne och många har åsikter. Åsikter är bra, diskussioner är också bra. Nu har jag gjort ett ställningstagande och det står jag för.

Ventoline

Olle fick sin luftrörsvidgande inhalator för mindre än en vecka sen och idag fick Ingrid ventoline utskrivet för att vidga sina... Har dom båda ärvt min astma tro? Det får tiden utvisa, men jag håller mina tummar för att det inte är så.
Igår kväll hade Ingrid det väldigt jobbigt med andningen och det pep och fräste om henne mest hela tiden. Hon somnade inte förens klockan var 22 och vaknade till mellan 3-3.20 för att sedan somna om till 7.30. En skitnatt i vår värld och jag trodde jag skulle bryta ihop när jag var tvungen att sätta mej upp i sängen säkert 4 gånger under natten... Jo, det är precis så bortskämd jag är och medan jag försökte beklaga mej för svärmor i telefon tidigare idag insåg jag att det antagligen är så  till vardags för många med en 9-månaders hemma. Jag ska inte klaga, och det gör jag inte egentligen, men allt som bryter normen är ju påfrestande. Normen här hemma har (sen Ingrid var 2 månader) varit att hon somnar kl 19.30 och vaknar vid 7. Vi har aldrig haft en vaken natt (PEPPAR-PEPPAR) och jag kommer antagligen att avlida när det kommer en sådan, för någon gång kommer den ju. EN STOR eloge till alla mammor som överlever vardagen utan 9 timmars oavbruten sömn! :)

Nu ska jag slänga ut Ingrid i vagnen och sätta mej och slå in julklappar :)

Julefrid...

I fredags var jag på jobbet på julavslutning/avtackning av rektorn. Trevligt hade vi! En kollega kom fram till mej och tittade granskande på mej och sa "Vad det strålar av dej!" WOW! var det enda jag fick fram... Det strålar av mej?! Jo, kanske. Jag känner mej faktiskt genuint harmonisk för tillfället... Självklart finns det saker som stör mej, men i det stora hela kan jag nog kalla mej för lycklig. Något jag inte känt/ vågat känt på väldigt länge. Jag är väldigt nöjd med det mesta. En strålande familj och goda vänner. Jag har bestämt mej för att ta till vara på den här känslan nu. Jag har börjat känna av paniken av att vara hemma 7 månader till, men det finns en plan för det. Det här är sista gången jag kommer att vara hemma såhär länge och hittar vi en lösning som gör att jag kan jobba någon dag/vecka så ska jag verkligen se till att njuta av tiden som är kvar!

Jag har börjat komma igång med träningen och kosten ska det bli ändring på efter nyår (let´s face it, banta över jul är omänskligt!). Till sommaren är det jag som klär mej i de kläder jag vill och inte de som täcker bäst :P

Julafton är det om en vecka också, och det enda som bekymrar mej är hur vi ska få plats med alla julklappar. Olle har så sjukt mycket saker, och Ingrid med för den delen eftersom hon fått ärva allt efter Olle. Julklappar = MER leksaker. Den 9/1 fyller Olle dessutom 3 år = ÄNNU MER leksaker! Vi har inte plats och hur jag än försöker lyckas jag inte rensa bort. Olle har utan tvekan minst 100 bilar, och visst under loppet av en månad så leker han säkert med alla, men aldrig med fler än 5 åt gången... 15 bilar skulle alltså räcka gott och väl, ändå har jag inte mage att plocka bort 85 av de han har. Jag tror att även Olle skulle må bra av att ha färre alternativ, som det är nu tar det ju en kvart bara att välja vilka han ska leka med... Och nu kommer påfyllningen. I-landsprobelm? Absolut! Ett direkt pinsamt problem egentligen, men det måste lösas. I helgen kanske vi ska rensa tillsammans jag och Olle, tror ni det funkar?

3 ÅR förresten! Snart har vi en 3-åring här hemma! :o

Mamma, Pappa, Barn!

Ibland kommer det över mej, och jag får lite av en chock varje gång. Vi är en egen liten familj, inte så lite heller utan en medelstor familj. Mamma, pappa och barn... Sådär som det var när man var liten fast i ny roll. Nu är det jag som är mamman, sådär som mamma var när jag var liten lixom. Sjukt svårt att förklara vad jag menar, men märkligt är det. När någon frågade mej om min familj för bara några år sen svarade jag att min familj bestod av Mamma, Pappa, brorsan, syrran och jag. När någon frågar mej m min familj idag är svaret helt annorlunda. Pappa, brorsan och syrran är ju såklart fortfarande min familj, men de är inte längre min närmaste familj. Dessutom har min förlängda familj blivit större, jag har svärmor, svärfar, svägerska osv. Det är fan stort när man tänker på det! Att jag bär på en stor sorg vet vi alla redan, men jag är också väldigt lyckligt lottad! Svärföräldrar kan vara ett gissel har jag förstått och jag är bensäker på att jag har de bästa. Jag har alltid haft tur med pojkvänners föräldrar, men det är något speciellt med Christophers och det har det alltid varit. Jag blev mottagen så fint och så snabbt, och banden har verkligen blivit starkare med åren! Vi har tillsammans gått igenom mycket och jag vet att jag kan lita på dom till 120% Jag kan säga att jag mår skit utan att de höjer på ögonbrynen, jag kan flamsa, säga vad jag tycker och vara mej själv i deras samvaro. Vad jag förstått är det inte alltid så...
Jag älskar min familj, hela högen! :)

Resan:

Åh, vad bra vi haft det! Vädret var inte på vår sida, men alla måsten som inte fanns vägde upp det. Olle skötte sej exemplariskt på flyget, jag har nog sällan varit så mallig som när vi satt där timme efter timme med en ljuvlig uppspelt liten grabb... Hotellet var kanon, och maten lika så. Vi bodde på ett stort hotell och för att ta oss till centrum av hotellet fick vi åka 3 hissar- Något Olle älskade! Han var Pickolo hela veckan och tryckte på knappar och surrade med hissåkare. Att det fanns pool och lekpark var ju kul, men bäst var det på rummet och i hissarna ;)
Störst på hela veckan var garanterat mötet med DORA. Kan ni tänka er, Dora kom till hotellet och dansade på scenen när det var mini-disco! När hon gick av scenen däremot bröt Olle ihop totalt och grät tårar större än badbollar "Jag ville ju träffa Dora" var det enda han fick fram. Och som den fina och förstående mor jag är gick jag på Dora-jakt bakom kulisserna och slutligen fick han träffa Dora! Självklart blev han tvärblyg men lyckan lyste igenom och han pratade om henne flera dagar :)

Nu är vi hemma igen och Ingrid har "flyttat hem" igen och allt är som vanligt och som det ska! :)

Redo!

Nu har Ingrid precis åkt till farmor, vi är färdigpackade och väntar på Christopher så att vi kan åka. Nu är vi så redo vi kan bli! Jul har det blivit här hemma också så vi har mysigt när vi kommer hem... Ska göra ett ryck nu när vi väntar och städa av lite, det r ju faktiskt så mycket trevligare att komma hem till ett städat hem :)

Pang!

Här springer tiden iväg och vi ska tydligen åka på torsdag! :O Olle har packat sin klädväska, handbagaget får han packa på torsdag innan vi åker. Varken jag eller Christopher har packat nåt än, inte ens kollat vad vi har faktiskt :/ Men det hinner vi nog... Resan har känts sååå långt borta så läge men nu plötsligt är den här och jag ska erkänna att jag är pirrig inför flygningen :/
Nu ska vi in på utvecklingssamtal på förkolan, sen ska jag se över packningen :)

Lila blev det!

Igår när vi gick och la oss hade jag bestämt mej. Rött och vitt skulle det bli! Med cirkus-tema. Glad i hågen tog jag med mej kidsen och åkte till stan för att köpa färg, gick fram till färgproverna och såg den perfekta -lila- färgen. Så kan det gå! Nu har jag målat spjälsängen ett första varv och jag är sjukt taggad för att bli färdig till jul! MEN, jag velar fortfarande. Två vita väggar blir det, och garderoberna och garderobväggen blir lila. MEN så är det en vägg till... Som antingen ska bli helt lila/lilarandig, vad tror ni?

Ingrids rum

Det börjar dra ihop sej för Ingrid att få ett eget rum, och det spritter i fingrarna på mej. Rummet är redan fixat en gång som kontor så det är inte samma j-la grundarbete som i Olles rum. Olles rum för dock lättare att bestämma hur det skulle vara, och jag hade en ganska klar bil från början. Ingrids rum däremot kan jag inte ta något beslut om alls känns det som :/ Jag tror att det är för att jag inte har en klockren säng att utgå ifrån som jag hade hos Olle. Ingrid kommer ju ha spjälsäng till en början i sitt rum, det hade Olle aldrig. När jag kolla på ev. framtida säng till Ingrid finns det ingen som faller mej riktigt i smaken. Vill man ha något annorlunda är det bara prinsessängar eller Hello Kitty-sängar och det är inget för mej. Vad Ingrid vill ha och inte är ju aningen svårt att avgöra då hon är för liten för att förmedla vad hon gillar. Olle har ju älskat bilar och motorer sen dag ett. Så just nu lutar det åt att Ingrid får en "vanlig" säng som får anpassas till rummet.

Färgen då? Just nu velar jag mellan lila/Svart och rött/vitt. Hon fick rätt mycket i rosa i doppresent så lila känns lättast att matcha, men rött känns lättare att matcha med Olles rum.

I-landsproblem?
Visst, absolut, men det är ändå ett problem, speciellt när jag helst hade börjat fixa rummet igår! ;)

Att se sina brister

Det är väldigt lätt att se sej själv som perfekt, och jag är snudd på det ;) MEN det är ganska häftigt och lärorikt att även se sina brister! Förra veckan hade vi en fight som heter duga här hemma och då öppnades ganska många luckor för min del.

Fighten började (såklart!) med en skitsak men svävade snabbt iväg till något helt annat. Det var Christophers fel. När han inte har nåt vettigt att komma med drar han till med minst sagt irrelevanta saker. Nu började diskussionen med att Christopher skulle ut på lördagen och jag skulle gå på kurs på söndag. Jag frågade då om han ville att jag fixade barnvakt på morgonen så att han fick sova. En god tanke, men Christopher var redan på hugget "Visst, gör det du så får väl veden ligga till våren!" fick jag till svar. Va?! VEDEN!!? Hur tänker du nu?

Problemet var då att han, redan innan jag erbjudit mej att fixa barnvakt, retat upp sej på hur i h-vete jag kunde ta på mej att vara borta hela söndagen när ja visste att han skulle vara "trött". Så när jag kom med lösningen var han redan irriterad och behövde få utlopp för det och kläckte ur sej veden. Tydligen var han tvungen att stapla ved i söndags eftersom det är HAN som gör allt i det här hemmet! Okej, fine, du vill stapla ved då fixar jag barnvakt hela dagen istället. Men han hade inte fått utlopp för sin irritation så han gafflade på och till slut handlande det om att jag slösade pengar! Slösade pengar? Hur kan jag göra det när jag inte har några??!

Nu ska jag gladeligen erkänna att det käftades en del från min sida också eftersom han absolut tryckt igång min aggroknapp genom att påstå att han gör allt. JAG gör allt! Enligt mej förstås... Det var fan ingen kul kväll och jag ska erkänna att det var nog första gången vi somnade ovänner, för jäklar vad arg jag var.

MEN det jag vill komma fram till genom att hänga ut oss såhär är att det är så lätt att inte se sin egen del.

OM jag bara sagt från början att "Jag ska gå en kurs på söndag, men eftersom du antagligen är bakfull då så ska jag försöka fixa barnvakt på förmiddagen" så hade fighten aldrig hänt. Det hade jag kunnat gjort, för så tänkte jag från början när jag tackade ja till kursen. Men då var jag i min tur irriterad över att han bestämt skulle ut och dricka öl när jag hade spånat på att åka till Uppsala så istället sa jag: "Eftersom du ska jobba på fredagkväll och lördag för att sedan gå ut på lördagkväll och lämnar mej ensam så antar jag att det är helt okej från din sida att jag går på kurs på söndag 9-16". DÄR har vi problemet!

Nu är allt löst och jag ska få åka till Uppsala i helgen istället vilket egentligen är att föredra så att jag kanske hinner bli frisk :)

Ett annat "problem" vi har i diskussioner är att vi alltid tävlar med varandra, ALLTID! Om Christopher kommer hem och irriterat plockar undan reklamhögen jag lämnat på bordet och jag är på det humöret kan jag vara snabb att kläcka ur mej "Men DU, jag har minsann dammsugit hela huset idag" Varpå han svarar "Ja, du har väl ändå bara varit hemma? Jag har jobbat!" Och det är igång! Allt beroende på sinnesstämningen...
Jag skulle kunna skriva huuur länge som helst om detta, och jag är sjukt sugen på att läsa lite psykologi i vår ;)

När ilskan väl lagt sej och vi pratade om det hela hände något stort, Christopher erkände att han ofta tar upp irrelevanta saker i brist på argument. :O Kors i heeela taket! Jag blev så nykär att jag slog volter (mentalt förstås annars hade jag legat gipsad nu).

Nu ska jag duka fram maten jag gjort efter storstädningen och lämning på förskolan OCH läkarbesöket OCH tvättningen jag gjort idag trots att jag knappt sovit en blund inatt. Christopher kommer inte att se allt jag gjort idag när jag "bara varit hemma" men han kommer att uppskatta det i tysthet och jag ska försöka njuta av det istället för att gå igång och fiska bekräftelse som kan leda vart som helst ;)

Julstädning!

Japp, jag har börjat den långa resan nu JULSTÄD! Vilket jävla påhitt! Men i år är jag faktiskt sugen på att "göra jul" här hemma, det har jag inte varit förr. Det ska bli mysigt att lägga på juldukar, ställa fram tomtar och hänga upp gardiner. Däremot så har jag fan inga grejer! Mamma älskade julen och ett år räknade vi till 87 tomtar i KÖKET, då känns mina 10 tomtar i hela huset ganska fjuttigt ;) Och julgardiner har jag inga, mer än dom som suttit hela året på toa som insynsskydd ;)
Märkligast i det hela är ju att ALLA julsaker har försvunnit uppe hos "mamma och pappa" -verkligen alla! Pappa har fått köpt nytt. Det är ett litet hus och efter att vi letat 2 år i rad utan resultat antar jag att hon på något vis lyckades få med sej allt dit hon är nu. Märkligt och synd, annars hade jag ju kunnat hämta allt som behövs därifrån... Pappa "jular" så lite han kan och ställer bara fram det nödvändigaste ;)
Igår och idag har jag iaf påbörjat storstädningen. Problemet med att bo så pass stort som vi gör med två små är att alla rum ALDRIG hinner vara städade samtidigt, vilket tar bort motivationen. Eftersom vi åker nästa fredag tänkte jag "jula" nästa vecka tisdag/onsdag när Olle är på förskolan, så jag får väl städa igen då. Men för stunden är alla rum (utom skamrummet) på nedervåningen i toppskick! Nån timme till iaf.

I övrigt hostar jag lungorna ur mej om nätterna. Jag brukar göra det den här tiden på året och förkylningen gör ju inte saken bättre. Har iaf varit till Hc idag och fått både cocillana och en inhalator av nåt slag så nu hoppas jag på bättring.

En Idé...

En idé har legat och grott länge nu... En lockande men läskig sådan. Jag skulle vilja göra 2014 till mitt begagnat-år. Ett år då jag inte köper ett plagg nytt, varken till mej eller barnen. Det skulle ju gå och det vore en god sak på många sätt. Jag handlar mycket begagnat redan - men ALLT?! Vågar jag? Tänk om jag hittar något superduperjättefint på rea, ska jag inte köpa det då? Och om vi ex. åker till Ullared, ska jag inte köpa ett plagg då? Eller om jag blir bjuden på en stor fin fest och i panik behöver något att ha på mej, men inte hittar ett begagnat plagg som passar? Visst har vi kläder så vi skulle klara oss isf men det är ju alltid kul med något "nytt". Och visst skulle man kunna göra undantag, men då försvinner ju själva utmaningen. Jag ska suga lite mer på karamellen och se om jag vågar, vågar du haka på isf? ;)

Saknar mej sönder!

Gah! I helgen ska jag och Christopher till Uppsala för häng med A-K och Liv (jo, Alexander också, men han är ju Christophers). Nu chattar jag med Åsa också ang. jul, och konstaterar att Sverige är FÖR stort! Jag saknar er så det gör ont ibland. Näääär ska ni förstå att ni hör hemma i hälsingeskogarna??!

Morgonens konversation i sängen:
O: Mamma, Du har stora mjuka tuttar (!!!?!)
J: Mmm, tycker du det?
O: Jaa... Och Pappa har håriga tuttar...
J: Mmm...
O: Och mina tuttar är fina! (smeker sej över bröstet och konstaterar att dom varken är håriga eller "mjuka") Vi är Olika!
Underbara kloka son! Tänk vad allt är enkelt allt är för en 3-åring. För honom är alla olika, och det är inget konstigt, det konstiga blir nog när vi sen börjar lägga vikt vid våra olikheter...

Barngympa

Olle och jag har börjat på barngympa, han som deltagare och jag som ledare. Idag har jag varit på kurs hela dagen och känner mej hyffsat slut. 1 veckans sjukdom sätter tydligen sina spår, men oj vad inspirerande det var! Vi byggde banor, lekte lekar och gjorde volter (Japp!).
Olle älskar gympan fast vi bara hunnit med två gånger än. Han är verkligen i sitt esse när han är i en gympasal med andra barn och springer, klättrar och kryper. Varje gång vi sätter oss i bilen ställer han samma fråga "Ska vi åka på gympan nu?", det måste väl vara ett gott tecken ;)

Sjukstugan fortsätter här hemma med förkylning och ögoninflammation, imorse åkte även jag dit på det sistnämnda... Andra veckan nu och det riktigt kryper i oss alla!

Suck!

Husrenovering, graviditet 1, sorg, barn nr:1, graviditet 2, barn nr:2 i all ära- Men att vara sjuk samtidigt tär fa-an på ett förhållande! Imorgon ska Christopher jobba och jag ska bara njuuuta! ;)

Så!

Nu är tydligen Christopher sjuk också... Toppen! Då är det bara för mej att tvärsluta vara sjuk för vi kan inte vara sjuka samtidigt då det alltid slutar i febertävling och "Detärmejdetärmestsyndom-bråk". Så, imorgon behöver jag vara frisk, helst lite friskare än någonsin!

VARFÖÖÖR!!?

Säg mej, varför blir man alltid, ALLTID, sjuk en sådär 3 veckor efter att man kommit igång med träningen? Allvarligt, det slår aldrig fel! Nu har jag en förkylning som ligger på lut, jag är hängig men inte sjuk ni vet... Jag tycker det är KUL att träna nu, jag VILL träna! Men nu ska det börja jävlas minsann, SÅKLART! Två par byxor som jag inte hade en chans att få på mej för bara ett par veckor sen sitter numera perfekt... Men så kan vi ju tydligen inte ha det! Satansförbannadejävlaskitfan!

En annan sak, vi har ingen våg och har inte haft någon sen i somras och det är fan skönt!

Ögoninflammation

Det är vad som gäller här hemma idag tydligen. Olle vaknade med svullna ögon och snabbt började dom vara. Tvättar som en dåre, både ögon och händer, men det känns ändå som att Ingrid står på tur :/ Blir en isoleringshelg verkar det som...
Var på barngympa med Olle igår, och det passade honom som handen i handsken! Vilken fart och vilken glädje! Det fortsätter vi med, jag ska även kliva in som ledare vilket innebär ett visst ansvar för aktiviteter så har ni några på lager så är det bara att tipsa på ;)
Efter Olles gympa spuratade jag iväg och körde TVÅ pass på gymmet, bodypump och Afropowerdans- Jojo! Jag höll på att dö på slutet kan jag lova, men nu kan jag med gott samvete vila hela helgen ;)

Eh, hej!

Tandläkarn

Japp, imorgon ska jag till tandläkarn... Och jag ska dit för att laga! Tandläkaren gillade inte riktigt min plan att skita i att laga och dra ut tanden senare istället så nu har jag bestämt mej! Jag tänker gå fit och jag pratade med dom nyss och det finns extratid planerad så jag ska få komma in tidigare på samtal och bedövning. Någon garanti för att jag kommer genomföra lagningen finns dock inte, men det är målet. Vi får väl se helt enkelt.
Om 24 dagar drar vi till sol och värme, 24 dagar...

Pekingsoppa

Gjorde pekingsoppa igår- Jävlar i min låda va god den blev! Jag kanske råkad äta 4 skålar under dagen och jag tänker äta den idag också :)
Receptet?
Här:
8 dl vatten
2 dl passerade tomater
1 dl ketchup
1 msk vitvinsvinäger
2 buljongtärningar (höns)
1 röd paprika
1 purjolök
1 stor/2 små burkar bambuskott
2 kycklingfiléer

Blanda det blöta med buljongen och låt sjuda på spisen.
Strimla kycklingen och grönsakerna tunt, och bryn det på låg värme i stekpanna tills grönsakerna är mjuka. I med allt i kastrullen och låt det puttra 5-10 minuter. Red med potatismjöl och smaksätt med sambal efter tycke och smak.

Mail är bra, men telefon är fan bättre!

När man provat mailkontakt med ett företag men inser att dom tydligen inte fattar vad man vill så man kollar efter ett telefonnummer för att ringa upp kundtjänst, då vil man gärna att det finns ett telefonnummer! Idag har jag "bråkat" med två olika kundtjänster, den ena kunde inte hjälpa mej med mitt ärende via mail utan jag var tvungen att ringa och sitta i telefonkö i 59 minuter(!!) Det andra företaget har inte ens ett jävla telefonnummer och förstår sej inte på det skriva språket vilket är ganska fiffigt att göra då enda kontaktmöjligheten är via skrift!

Freeeeeeeeeeeedag!

Eh... Nu måste jag skriva nåt!

Dagens barn blir inte bara curlade, dom lindas även in i bomull. Var och varannan unge har någon form av intolerans, gluten/laktos you name it! Få har en utredning för detta i ryggen utan ungen är lös i magen ett par dagar och pang så är det mjölkstopp, magen blir bättre och då är intoleransen ett faktum! Att det kan varit något annat är uteslutet... (Nu säger jag inte att intolerans och allergier inte finns, för det gör dom) .
Socker är rena heroinet och ska uteslutas totalt fram till 3-7-10-18?! -års åldern. Välling innehåller gifter och alla dofter lika så... Att leka själv ska vi inte ens tala om!
Föräldrar ska ha dåligt samvete för att barnen börjar på förskolan och barnvakt har man bara i absolut nödfall. Det senaste är dom har gudsförgätna smarttelefonerna som föräldrarna ger ALL uppmärksamhet och engagemang åt. Barnen känner sej åsidosatta och tävlar med en liten platta full i teknik! Dessutom städas det för mycket, lyckliga barn bor tydligen i stökiga hem.

Jösses!
När jag var liten åt jag godis varje helg, oboy var den ständiga frukostdrycken, då och då var jag lös i magen, lekte själv gjorde jag timtal! Jag tävlade om uppmärksamheten med morgontidningen, TVn, tvättmaskinen och den stationära telefonen. Dessutom gick jag å dagis 100% trots att mamma var hemma många dagar då hon jobbade natt. På dagis lekte jag inte ensam, men jag fick lära mej att vänta och dela uppmärksamheten med andra. Hemma var det alltid städat och maten var hemlagad och serverades alltid samma tid. ÄNDÅ växte jag upp utan att begå några större kriminella handlingar och inte knarkar jag heller.

Jo, jag förstår att det där med att "lyckliga barn bor i stökiga hem" är en ursäkt för sådana som mej som hatar att städa. Jag vet också att situationerna på förskolorna inte är desamma nu som då, men det är inte föräldrarnas fel, det är politikernas!

Så hur är jag som mamma då? Perfekt? Värdelös? Krävande?
Just nu är Olle på förskolan och jag är hemma med Ingrid. Ingrid sitter på golvet och speglar sej, jag har nylackade naglar (nagellack doftar!) och bloggar.
Idag är det storkok som gäller. Jag gör all mat Ingrid äter själv, inte för att jag är präktig utan för att jag är snål.
Jag höll Olle borta från sötsaker första året, nu fikar han när det bjuds, har vi godis hemma får han smaka. Ibland får han ett glas saft bara för att han är sugen på det oavsett veckodag. Välling dricker Olle fortfarande morgon och kväll och jag har inga planer på att sluta med det, Ingrid har precis börjat så smått med vällingen.
Jag gick ut och jobba när Olle var 7-8 månader men han började inte på dagis förens han var drygt 1½. Ingrid kommer vara ungefär lika gammal när hon börjar. Jag har valt att jobba 80% för att möjligheten finns och för att jag vill.
Städningen tror jag vi alla vet hur det ligger till med och jo, jag kollar fb och insta flera gånger om dagen- T.o.m i lekparken!
Vi leker och busar mycket tillsammans dagligen, ute/inne hemma/borta men Olle är och har alltid varit världsbäst på att leka själv och han trivs med det.
Så... Jag antar att jag är en ganska medelmåttig mamma i de flesta ögon, men i mina barns ögon är jag den bästa och det är allt som räknas!

Sen är jag inte den som dömer, utan alla väljer själv och jag hoppas på att inte själv bli dömd... Man gör val i livet dagligen, stora som små. Väljer man ex. att bo dyrt så har man kanske inte råd att vara hemma länge än ett år med barnen och det är ett val man gör. Då är det så, men stå för det isf! "Vi har valt att bo dyrt/köra dyr bil/resa mycket eller vad som och därför går vår 1-åring 100% på förskolan." säg inte "Alla har inte den möjligheten" med bister uppsyn och sök sympatier. På så vis dömer ni er själva. Samma sak med mobiler och allt annat, Jag väljer själv att kolla fb och insta eller vad jag nu gör. Det är ett beslut jag tar när jag anser att det passar sej, självklart gör jag inte det när vi spelar ett spel eller leker kurragömma!

Att sälja begagnat

Jag handlar gärna begagnat och just nu är jag även inne i säljssvängen. Har galet mycket barnkläder som jag försöker bli av med. Det är hela rena fina kläder som i vissa fall ser oanvända ut. Jag tar 5:-/plagg i de flesta fall, overaller tar jag lite mer för. Huvudsyftet är alltså inte att tjäna pengar utan jag behöver helt enkelt bli av med kläderna därav priset. 5:-/plagg och det kan jag tycka är riktigt billigt, billigare än så kan jag inte vara utan att skänka kläderna, ändå -ÄNDÅ envisas folk med att pruta! På riktigt??! En tjej var här för ett par kvällar sen och köpte 30 plagg för 150:- och hon var skitnöjd, och jag lika så då det faktiskt försvann ett par påsar. Sen har jag haft mailkontakt med en annan tjej som ville köpa ganska många plagg och bad då om ett schyst paketpris... Hur skulle det se ut? Vartannat/vart tredje plagg gratis? Dessutom önskas gärna en hemleverans också eftersom Iggesund tydligen är sjuuukt svårt att ta sej till. En dam ville köpa en fleeceoverall i så gott som nyskick. Jag gav priset 20:- Hon tvekade en sekund och svarar "Jag prutar till en 10a" med ett leende, 50% off på 20:-?! Allvarligt, är det så skralt i kassan kan du få overallen!
Visst, jag kan också pruta men nån jävla måtta får det väl vara?! Eller är det jag som är snål? Jag tänker som så, 5:-/plagg skulle jag gärna handla för och "många bäckar små..." om jag får såld alla plagg så trillar de in någon tusenlapp till reskassan (så mycket är det faktiskt). Imorgon ska jag stå på loppis igen, den här gången i Forsa, hoppas på fler besökare den här gången och att jag får åka hem med tom bil ;)

Saknar mamma!

Just nu forsar tårarna och det enda jag vill är att gå ut på bron, ta en cigg och skrika efter mamma!
Idag är det tre år sedan mitt livs värsta dag. Det är något med årsdagar... Mamma finns i bakgrunden i mina tankar året om, varje dag, men då håller dom sej där också- i bakgrunden.
Fick ett meddeland av syrran tidigare där hon frågade hur dagen varit, jag svarade såhär: 

Årsdagen har jag helt ärligt mest försökt förtränga, jag orkar på nåt vis inte försöka ta tag i känslorna längre. Jag vet inte hur, och allt känns så ogreppbart på nåt vis... 3 år och det känns fortfarande inte som att jag sörjt och jag får bara panik när jag tänker på det...

Där brast det och tårarna verkar aldrig ta slut. Kanske för att dessa korta meningar sa mej så mycket, och var så sanna. Sen mamma lämnade oss har allt rullat på väldigt snabbt, jag fick Olle knappt tre månader efter hennes bortgång- hamnade i bebisbubblan som även innebar en mildare förlossningsdepression som jag inte såg förens långt senare- Pratade med kurator och tyckte att det kändes lättare - Började jobba igen- Blev med barn igen- Hamnade i en ny bebisbubbla- Planerade bröllop- Gifte mej... Jag inser själv att det varit intensiva år. Kanske har jag valt att fylla åren för att slippa sorgen. För den är inte bearbetad, den är knappt påbörjad.
Jag får panik när jag tänker på att det redan gått tre år och jag inte ens fattat vad som hänt. Att aldrig mer få träffa mamma känns helt obegripligt. Sen får jag panik av skam och skuld, varför i helvete sörjer jag inte!!? Hur kan jag bara gå vidare med livet, skaffa barn, gifta mej och leva lyckligt? Har jag inga jävla känslor, det är MAMMA det handlar om. Älskade, fantastiska, roliga, underbara, ibland omöjliga mamma! Sörj människa!

Men jag vågar inte.

Christopher ligger uppe i sängen och kollar på en film, jag grät hos honom först men kunde inte andas så jag gick upp. Letade febrilt efter cigaretter i alla väskor, övervägde att be grannen om en, men hamnade här. Att skriva är det bästa jag vet. Det jag inte klarar av att säga kan jag alltid skriva.

Nu ska jag återgå till min klippa och trygga famn en trappa upp, krypa nära, gråta och somna till hans fina andetag...

Joråsatt!

Det gick bra md PTn även om jag var livrädd innan vi väl kom igång. Däremot avrådde han mej från att haka upp mej på att gymma, "väldigt få personer lyckas i gymmet" tydligen. Och löpningen tyckte han att jag kunde låt ligga kvar på hyllan "Sånt förstör mest knän"... Så han tipsade om tre övningar som jag ska göra i tabata-stil (20 sek övning, 10 sek vila x8) som ska shape'a och förbättra kondisen. Tre övningar tabata-stil tar under 12 minuter och ger snabba resultat tydligen, let's hope! :) Ena övningen behöver jag hantlar till, de andra två använder jag bara kroppen i vilket gör att jag åtminstone kan göra två av dom hemma om jag inte skulle ha barnvakt och ta mej iväg på gymmet(fast jag ska försöka att ta mej den tiden så ofta som möjligt). Utöver detta ska jag försöka få till 3 gruppass/vecka också. Om 4 veckor ska vi ses igen så nu måste jag ha resultat att visa ;) Han var iaf en störtskön kille och inte alls sådär läskig som jag föreställde mej. :)
Rökte min sista cigg kl 15 idag och så är det med den saken!
Nu är jag sjukt gottasugen, men sörplar vatten istället och tänker försöka komma i säng så snart jag kan. När jag kollar på tv i sängen är suget långt ifrån lika stark som när jag ligger i soffan, så hejdå soffa! ;)

Tagga tagga TAGGA!

Okej, det är måndag, en jäkla skitdag att börja sitt "nya liv" på, men nu blir det så. Kl 14 idag ska jag träffa "min" PT och det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot det. Kommer han att väga mej? Mäta den hiskliga fet%en? Mäta mej? Eller kommer han att snällt klappa mej på axeln och visa mej vad en hantel är och hur man får igång roddmaskinen? Jag hoppas på ett mellanting, en genomgång av gymmet och en rejäl spark i arslet och ett "Det är faktiskt inte heeelt omöjligt".
Är även inne på mitt sista cigarettpaket så nedräkningen har börjat... (köpte en limpa när vi var på kryssningen så därför har jag inte slutat än, man kan ju inte kasta cigg!).
Maten kan jag inte bestämma mej för hur jag ska göra med än... 5:2 låter egentligen lockande eftersom jag egentligen hellre låter bli att äta om jag inte får svulla ;) Men jag tror nog inte på det i långa loppet. Jag räknade ju kalorier efter Olle och det funkade så egentligen vore det korkat att göra något annat. Jag hoppas att det kommer att komma av sej själv när jag kommer igång med träningen.

Imorgon blir det en heldag i gävle, sjukt otaggad för det vill jag lova- men det är vad det är.

Vår entré till bröllopsfesten:

Eftersom jag inte lyckas få in filmen på bloggen så provar jag att bara länka: http://youtu.be/ZXb2MKzPUZE

Den visades alltså när gästerna väntade på vår ankomst till festen och värdinnan fick ett meddelande om att vi är lite försenade men skickar en länk som förklarar förseningen ;)

Okej! Håll i er!

Nu jäklar!!! Idag har jag gjort slag i saken och bestämt mej för att det får bli Hudikgym som ska bli mitt andra hem ett tag framöver. Egentligen är jag lite skraj för just Hudikgym då jag har en bild av att alla som tränar där är sjukt snygga och vältränade redan. Men utbudet och priset r bäst där och tanken är ju att jag så småningom ska bli "en av dom". Har även bokat in en tid med PT på måndag och beställde då pluspaketet med extra sparkar i arslet!

Visst, jag kom i brudklänningen, men det var fan inte med stolthet jag pressade ner mej i den minimala hudfärgade gördeln!

Nästa stora steg är så stort att jag knappt vågar skriva om det, men ni vet ju hur det är- Finns det inte på nätet så finns det inte, så här kommer nästa steg. Jag SKA bli rökfri! Sorry Madde! Och sorry alla som jag då och då ringer till, det är slut med det nu eftersom jag inte vet hur man gör när man pratar i telefon utan att röka längre. Vi får ses IRL istället.
Det är fan helt sjukt att jag röker! Jag har personer väldigt nära som sitter med Kol, astma och annat skit ändå skuttar jag ut och "tänder på" så fort tillfälle ges. Det är slut med det nu! Eller inte precis just nu, jag har några godingar som måste rökas upp först (Illa! Jag vet!) Och jag kan inte svära på att det kommer att funka direkt heller, men målet är att det ska ske fort! Om jag kommer igång med träningen och kosten så inbillar jag mej att det blir lättare att motivera mej också, kanske blir det tvärtom att man inte kan göra sej av med alla laster på en gång, men som sagt, jag tror, jag vill och jag ska! Dessutom behöver jag cigarettpengarna för att finansiera träningen...

Det jävligaste var igår när Olle kom in i köket med en pinne i munnen och sa "Titta mamma, jag jööökej!" INTE OKEJ!

Jävlar i min låda vad taggad jag är!

Nu kör vi!!

Hello!

Jo, asså, det här med blogg... Det känns sådär just nu, allt krånglar och då orkar jag lixom inte...

Idag har jag skickat barnen hem till farmor då jag ska ägna mej åt tentaplugg och tenta i eftermiddag, ja, jag veeet, plugga samma dag suger men idag fick det bli så. Och då känns plötsligt en uppdatering här vettigt ;)

Tänkte skriva lite om kidsen. Mina underbara två små! Olle är väldigt framåt och han får mej att baxna dagligen. Gårdagens hysteriska handlade om bajs, det gör ofta det. Jag gick in på toa för att byta på Ingrid och känner en stank som är obeskrivlig! Olle kommer in i samma veva och jag frågar honom om han bajsat, han svarar glatt "Ja, visst! Jag bajsade i pottan nyss så det small! Och nu har jag ont i rumpan!" Älskade barn, det är inte lätt :) Uttrycken han kommer med nu för tiden är gudomliga: "Ja, visst" "Alldeles strax" "Säger du det?" "Är det här din eller?" "Aldrig i livet" "Åh, det här var supersmarrigt". Super och jätte läggs till i tid och otid. "Min snopp är jättekissnödig" är en klassiker :)

Ingrid då, sötaste Ingrid som får mitt hjärta att slå volter! Hon sitter själv mer eller mindre. Hon tar sej bakåt i gåstolen men hatar allt som har med att ligga på mage att göra.

Jag har alltid varit emot att jämföra barn. Främst för att Olle alltid varit tidig med allt och jag har känt att kraven på honom därför varit för stora. "Han kommer ju lätt att läsa som 3-åring så tidig som han är" och andra orimliga profetior har vi fått höra. Och trotts detta sitter jag här hemma dagligen och jämför Olle och Ingrid. Ingrid är absolut inte tidig, säkert inte sen heller men ändå känner jag hela tiden att hon borde kunna mer. När Olle var i hennes ålder förflyttade han sej, och reste sej själv från liggande till sittande osv. Dagligen brottas jag med mina hjärnspöken och känner mej otillräcklig... Engagerar jag mej för lite med Ingrid? Får hon sitta ensam för mycket? Borde jag träna henne? Är det så att jag på något väldigt omedvetet sätt tycker att hon borde få vara en söt bebis längre? För att hon är tjej? För att jag aldrig mer kommer ha någon bebis? Jag ber till vilken högre makt som nu kan tänkas finnas att så inte är fallet! Även om jag tyckte att första tiden med Olle var direkt tråkig och han mest låg/satt och pillade med sitt så inser jag ju att jag antagligen omedvetet var med och guidade honom på ett helt annat sätt än jag gör med Ingrid, för att tiden inte längre finns. När jag ligger på golvet med henne vill Olle alltid vara med (och det får han ju såklart!) vilket gör att han ofta tar över situationen. Kanske känner jag själv pressen att Ingrid måste vara tidig och snabblärd, både pga. att Olle var det men också för att jag är pedagog. Jag är främst utbildad mot grundskolans tidigare år, men får uppfattningen av att folk tycker att jag borde kunna allt om barn. Jag får frågor om hur man på bästa sätt bemöter tonåringar i revolt och om spädbarns matvanor? Herrejösses! Jag har ingen aning! "Men du som är pedagog är väl superpedagogisk med dina barn?" Nope! Jag gör bort mej dagligen, ibland kommer jag på mej själv med ofta märker jag nog inte ens mina tabbar. Gah!

Nä, lite fysikplugg nu...

Har du tid?

Hoppas det, för här kommer en bildbomb! :)

Min brorson Nils spelar och sjunger tillsammans med sin syster Nora "Utan dina andetag"

Världens bästa pappa sjunger "I loved her first"

Här är jag busig och lägger ut en bild på Stor-Olle (svärfar) och Riitha- underbara människor!

Påväg ner till kyrkan, en del nerver vill jag lova...

Barnen gick in först, japp- Olle ger gästerna fingret ;)

Sen gick vi in, jösses, jag fattar inte att vi lyckades ta oss fram

Fantastiska Åsa och Liv spelade och sjöng "Om du tvekar"

Buketten

KYSSEN! ;)

När pappa sjöng...

Ingrid fick håret tvättat

Myror i brallan-Olle

Utgång till ledmotivet i Ronja spelat på orgel

Först ut ur kyrkan!

Det var en hel del ris innanför klänningen vill jag lova

Alla gäster

Jodå, jag sa åt honom att ta svarta strumpor men han lyssnade som vanligt inte! ;)

Tillsammans är vi oslagbara!

Eftersom han aldrig gick ner på knä så fakeade vi det i efterskott ;)

Åkte Cadillac hela dagen :)

Lägg till bildtext

Älskar att vi tog bilder vis järnbruket, blir en härlig kontrast tycker jag :) Ruffigt-romantiskt ;)
Från festen har jag dock inga bilder än, men det kanske kommer :)

 

Fotografen heter: Richard Schreiner (www.disimago.se)

Jo... Jag veeet!

Det borde finnas ett bröllops-inlägg här, men jag har knappt några bilder så jag väntar på dom. En film har jag och fler kommer jag att få, men av någon anledning funkar det inte att lägga in den, någon som kan tänkas veta varför?
Dagen var iaf ljuvlig på alla sätt och vis. Vi fick höstens vackraste dag i väderväg oc solen sällskapade med oss hela dagen! Christopher sa JA och han kom ihåg löftena vi skulle ge varandra... Jag sa också ja och löftena satt :)
Kvällen var helt fantastisk och värdparet imponerade på oss alla! Alla vi älskar var på plats och alla älskade varandra ;) Vi höll igång till strax efter 3 då vi åkte till hotellet och insåg att någon (Jonas) hade stulit hotellnyckeln ur min väska och skickat iväg den med två (Larsa och Tobbe) som så snällt smulat ner ett paket falu-rågrut i sängen! Hämden är ljuuuv vill jag bara säga. Mina vänner är så fantastiska och jag är så sjukt nöjd med allt!
Imorgon har jag varit fru i en vecka och framtiden ser fortsatt ljus ut ;)

Jag återkommer såfort jag fått bilder och lyckats med att få in filmerna.

I övrig har jag och Syrran bokat en resa till London 20-23e mars. Vi fyller både jämnt nästa år och ska bjuda varandra ;) Bröllopsresa väntar vi nog med tills barnen blir större, eventuellt sticker jag och Christopher iväg på en weekend men just nu saknas tiden till det. Det är mysigt att vara nygifta hemma också.
Imorgon åker vi på kryssning och tackar värdparet för att dom är så fantastiska, med handen på hjärtat så är partytarmen rätt tömd men det brukar kunna lösa sej på vägen ;)

Men nu så!

Nu börjar det närma sej med stormsteg! Idag har jag och Olle snickrat ihop en bordsplaceringstavla (superlim och 2,5-åring är en dålig idé). Om man bortser från att jag ramlade ner från en stol jag tydligen var för tjock för och slog mej sönder och samman gick det rätt bra... Imorgon ska jag skriva ut namnlapparna och börja placera ut alla gäster. Har även gjort en liten "gåvo-box" för eventuella gåvor. Vi har sagt "inga presenter" men jag har förstått att det är svårt och att det tar emot att gå på bröllop utan present. Vår tanke var att eftersom det är dop också så blir ju det en present i sej men samtidigt förstår jag tanken lite. Till de som tjatat har vi sagt att pengar till att göra nåt kul är välkommet men det blir ingen grej av det på festen utan den som vill ger en liten gåva helt enkelt...
Imorgon ska jag och Ingrid iväg och träffa fotografen och snick-snacka lite, därefter ska vi åka på lönn-jakt. Jag har ju bestämt att temat för kvällen blir höst/guld och då behövs röda och gula höstlöv, men hösten har ju lyst med sin frånvaro så vi måste ut på jakt!
Jag är fortfarande på jakt efter ljusstakar i mässing/guld också så har ni någon att låna ut får ni gärna skrika till. Vet ni någon som har ett överflöd av röda äpplen i trädgården  så får ni också gärna hojjta! :)

Nästa vecka är det slutspurt som gäller då ska allt klirras, vigselprogram (prästen har fortfarande inte hört av sej), pynt, klippning, manikyr, och lokalsmyckning/dukning på fredag. Dessutom börjar min kurs på måndag så hela den dagen går bort eftersom jag är i gävle då :o Men det ska nog lösa sej ska ni se, jag jobbar bäst under press ;)

Här hemma har vi två snoriga barn, och jag kan ju lova att nästa vecka är det jag och Christopher som snorar, vi får säkert feber också och däckar ett par dagar- bara för att det är jag ;)

Ujujuj...

Det är skralt med uppdateringar här inne, jag vet det... Det är lixom för mycket på gång i hjärnan på mej just nu så jag kommer mej inte för någonting alls. Jag kan inte göra något inför stundande bröllop, ändå hetsar jag upp mej för det istället för att göra sånt som jag faktiskt kan göra, som att måla lekstugan exempelvis- Det SKA jag göra idag. Olle är på förskolan och Ingrid tycker ju om att sova så jag har inte dom att skylla på, det är bara min överhettade hjärnas fel allting!

16/9 ska jag ner till gävle för kursstart, har fått hem kursplanen och schemat nu, det duggar duggor hela terminen skulle man kunna säga... Shit, jag är mer för inlämningsuppgifter, prov på tid har aldrig varit min grej :/ Men det ska nog funka, men får ju ha böckerna vid sin sida hela tiden och flera av böckerna har jag redan läst en gång :)

Nu ska jag kolla gårdagens Idol innan jag går ut och målar lekstugan- för det SKA jag! ;)

Men kom igeeeen!!!

Gah! 30 augusti- Christophers födelsedag by the way,  grattis till honom... Men tiden då!!? Kan den gå saktare??!
23 dagar kvar tills vi gifter oss. Allt är under kontroll och jag är redo att gifta mej imorgon! Jag längtar som en idiot. Jag längtar efter allt! Att få ta på mej klänningen, att gå in i kyrkan, träffa alla gäster och framför allt så längtar jag efter festen tillsammans med favoriterna! Möhippan var fantastisk men såhär i efterhand så känner jag att jag inte hann hänga tillräckligt länge med mina favoriter, kanske blir det så när det är för många favoriter samlade på samma gång ;) Förväntningarna är stora och jag kan inte förstå hur jag ska få tiden att gå snabbare.

Har varit i Sthlm nu i veckan. Åkte ner tisdag-onsdag, gick på grönan och råkade ta en lite för lång krogrunda med syrran. Sjukt trevligt! Länge sen vi hängde bara vi två, det borde vi göra oftare ;)
Imorgon är det Mora träsk som gäller på dagen och kräftskiva på kvällen- kan inte bli fel! :) Nästa helg är det marknad, men alla dagar däremellan då?? 16/9 börjar jag i skolan så då blir det en dag i gävle... Veckan innan dagen D kommer gå åt till att göra lyktor och förbereda inför förberedelserna för festen- sånt som inte kan göras för tidigt. Gah! Kanske får jag tiden att gå ändå. Men sen då? När det är den 22/9 och vi är gifta... Vad ska jag då planera? Känner redan nu ett tomrum.

Vilken helg!

Igen! Vilken jäkla helg vi haft! Middag med fina vänner i fredags, då jag "lärde mej" dricka rödvin (Vuxenpoäng BIGtime!) Igår provuppsättning och provsminkning inför bröllopet och på kvällen middag med övernattning i Ström hos brorsan m. familj.
Provsminkningen och uppsättningen gjorde min dag, helt ärligt så kände jag mej riktigt vacker och jag längtar efter att få ta på mej klänningen och skorna! Just den känslan är ovanlig, att känna sej vacker, jag skämdes över min känsla och gjorde allt i min makt för att inte stå och stirra på min spegelbild. Sen tänkte jag såklart vidare på det. Det har alltid känts lite fult att tycka om sitt eget utseende, och man har alltid fokuserat på det man inte trivs med. Idag ser jag dagligen på olika sociala medier där yngre (främst) tjejer bombar med bilder på sej själva i olika vinklar och med inövade ansiktsuttryck (inte helt sällan alltid samma favorit vinkel/leende/plutmun). Under bilderna rasar kommentarerna in:
Fining!
Sötis!
Vackrast!
Puss fina älsklingsgumman!
Osv osv.
Varpå tjejen på bilden svarar: Tack! Ni är ännu snyggare, finare, sötare osv osv...
Jättefint med komplimanger, men alltid baserat på utseendet. Är det så man får bekräftelse idag? Vad händer om man lägger ut en bild där kommentarerna uteblir? Hur tar självkänslan den smällen? Vågar man lägga ut en ny? Sminkar man sej lite hårdare? Tar man på ett linne?
När jag var yngre vill jag minnas att det snällaste man kunde få höra var att man var snäll. Det är ju faktiskt en personlig egenskap som man får bekräftat att någon uppskattar, sällan kommenterades utseendet kompisar emellan, eller är det bara jag som vill minnas det så?
Ja, jo, jag förstår att jag låter överpräktig som en gammal kärring nu, men det var mina egna känslor av att faktiskt känna mej sådär vacker som väckte tanken för jag ska erkänna att jag faktiskt var riktigt sugen på att ta en bild och lägga ut.

Nåväl, en dusch och hopp i säng är vad som gäller nu! (jaa... klockan är 19.53)

Har jag nämnt att jag har två barn?

Dagligen får jag påminna mej om att dom faktiskt är "mina" och att jag (med viss hjälp av Christopher) skapat dessa underverk!