Att se sina brister

Det är väldigt lätt att se sej själv som perfekt, och jag är snudd på det ;) MEN det är ganska häftigt och lärorikt att även se sina brister! Förra veckan hade vi en fight som heter duga här hemma och då öppnades ganska många luckor för min del.

Fighten började (såklart!) med en skitsak men svävade snabbt iväg till något helt annat. Det var Christophers fel. När han inte har nåt vettigt att komma med drar han till med minst sagt irrelevanta saker. Nu började diskussionen med att Christopher skulle ut på lördagen och jag skulle gå på kurs på söndag. Jag frågade då om han ville att jag fixade barnvakt på morgonen så att han fick sova. En god tanke, men Christopher var redan på hugget "Visst, gör det du så får väl veden ligga till våren!" fick jag till svar. Va?! VEDEN!!? Hur tänker du nu?

Problemet var då att han, redan innan jag erbjudit mej att fixa barnvakt, retat upp sej på hur i h-vete jag kunde ta på mej att vara borta hela söndagen när ja visste att han skulle vara "trött". Så när jag kom med lösningen var han redan irriterad och behövde få utlopp för det och kläckte ur sej veden. Tydligen var han tvungen att stapla ved i söndags eftersom det är HAN som gör allt i det här hemmet! Okej, fine, du vill stapla ved då fixar jag barnvakt hela dagen istället. Men han hade inte fått utlopp för sin irritation så han gafflade på och till slut handlande det om att jag slösade pengar! Slösade pengar? Hur kan jag göra det när jag inte har några??!

Nu ska jag gladeligen erkänna att det käftades en del från min sida också eftersom han absolut tryckt igång min aggroknapp genom att påstå att han gör allt. JAG gör allt! Enligt mej förstås... Det var fan ingen kul kväll och jag ska erkänna att det var nog första gången vi somnade ovänner, för jäklar vad arg jag var.

MEN det jag vill komma fram till genom att hänga ut oss såhär är att det är så lätt att inte se sin egen del.

OM jag bara sagt från början att "Jag ska gå en kurs på söndag, men eftersom du antagligen är bakfull då så ska jag försöka fixa barnvakt på förmiddagen" så hade fighten aldrig hänt. Det hade jag kunnat gjort, för så tänkte jag från början när jag tackade ja till kursen. Men då var jag i min tur irriterad över att han bestämt skulle ut och dricka öl när jag hade spånat på att åka till Uppsala så istället sa jag: "Eftersom du ska jobba på fredagkväll och lördag för att sedan gå ut på lördagkväll och lämnar mej ensam så antar jag att det är helt okej från din sida att jag går på kurs på söndag 9-16". DÄR har vi problemet!

Nu är allt löst och jag ska få åka till Uppsala i helgen istället vilket egentligen är att föredra så att jag kanske hinner bli frisk :)

Ett annat "problem" vi har i diskussioner är att vi alltid tävlar med varandra, ALLTID! Om Christopher kommer hem och irriterat plockar undan reklamhögen jag lämnat på bordet och jag är på det humöret kan jag vara snabb att kläcka ur mej "Men DU, jag har minsann dammsugit hela huset idag" Varpå han svarar "Ja, du har väl ändå bara varit hemma? Jag har jobbat!" Och det är igång! Allt beroende på sinnesstämningen...
Jag skulle kunna skriva huuur länge som helst om detta, och jag är sjukt sugen på att läsa lite psykologi i vår ;)

När ilskan väl lagt sej och vi pratade om det hela hände något stort, Christopher erkände att han ofta tar upp irrelevanta saker i brist på argument. :O Kors i heeela taket! Jag blev så nykär att jag slog volter (mentalt förstås annars hade jag legat gipsad nu).

Nu ska jag duka fram maten jag gjort efter storstädningen och lämning på förskolan OCH läkarbesöket OCH tvättningen jag gjort idag trots att jag knappt sovit en blund inatt. Christopher kommer inte att se allt jag gjort idag när jag "bara varit hemma" men han kommer att uppskatta det i tysthet och jag ska försöka njuta av det istället för att gå igång och fiska bekräftelse som kan leda vart som helst ;)