Föräldraledighet

Marcus Leifby skriver här om hur han bemöts då han berättar att han ska vara föräldraledig i 8 månader. Eftersom ni är här och läser så antar jag att ni är kapabla att läsa hela texten här (http://www.aftonbladet.se/wendela/article18213037.ab) om så önskas. Jag tycker att det är viktigt att ta upp det till diskussion osv... Det märkte vi också när vi delade 50/50 på föräldraledigheten med Olle, "Hur har du lyckats lura honom till det?" var den absolut vanligaste frågan jag fick när jag berättade om vårt upplägg.

Men det som stör mej lite i texten är hans naiva mysiga bild om föräldraledigheten. (Vågar man påstå att den är typiskt manlig? eller borde jag nöja mej med att den får stå för de som aldrig varit föräldralediga kanske?) Nu förstår jag att hans huvudsyfte med texten inte var att förklara vad en föräldraledighet innebär men om jag tillåts citera delar av hans text så ska jag visa vad som roar mej:

"Jag ska gå på pappaledighet.Koka gröt, byta blöjor, torka snor, läsa sagor, tvätta väldigt små kläder väldigt många gånger."

"Jag kan inte komma på någonting som skulle kunna kännas ens i närheten av lika meningsfullt som det som nu ­väntar.

Jag ska leka med en gammal stekspade, leta efter den där strumpan som alltid försvinner, spola vatten i kranen, åka pulka, bada, äta potatismos med händerna, sova middag, räkna hur många gånger min dotter stänger av tv:n under en OS-femmil.
Och så ska jag vara högst delaktig och närvarande när vi tillsammans plockar ut allt ur en kökslåda, stoppar tillbaka allt igen, plockar ut, stoppar tillbaka, plockar ut, stoppar tillbaka – och ­plockar ut allt en gång till."

För det är vad man gör som föräldraledig? Ja, det gör man! MEN man tvättar stora kläder också, och handdukar, och sängkläder, som man förväntas stryka, vika och lägga på plats i garderoberna.
   
Det är betydligt mer än någon liten strumpa som försvinner- ALLT försvinner och ska hittas.

Spola vatten i kranen? Den låter jag dej uppleva själv...
   
Äta potatismos med händerna är skitmysigt, för stunden. Tills man ska klä av ett potatismosmonster utan muskler, leder och sammarbetsvilja. För att sedan tvätta samma lilla söta fantastiska lealösa potatismosmoster, och sen klä på igen. Då ska köket skuras, för gudarna ska veta att potatismos förvandlas till klister långt innan du hunnit räkna till 10, dessutom kryper potatosmos runt i hemmet och nestlar sej in i varenda liten vrå som kan fyllas!  

Hon kommer inte bara stänga av tv:n, hon kommer avinstallera alla kanaler, låsa dosan och äta upp den!

Det är kalaskul att tillsammans upptäcka vad som finns i kökslådorna, plocka ut sakerna, vrida, vända och smaka på dom... Men stoppa tillbaka?! Näe, det är inte lika kul, och då är det troligtvis främst du som föräldraledig som är närvarande och delaktig.  

Sen glömdes vissa saker i beskrivningen... Pressen! Pressen på att göra saker hela tiden, göra saker hemma för trivseln, pressen att göra utvecklande saker med barnet, pressen att handla, göra middag, städa och gärna se pigg och fräsch ut! Där försvann "Sova middag"! För att inte tala om avsaknaden av vuxet sällskap, öppna förskolan i all ära, med där behandlas främst barnfrågor. Lattefika på stan är trevligt, om man lyckas tajma in den med middagsluren-vilket man aldrig gör! Långa härliga barnvagnspromenader är en myt och dagens höjdpunkt är att höra hur partnerns skitdag på jobbet varit när han/hon kommer hem trött och grinig och sparkar undan en jäkla jacka som ligger slängd på hallgolvet!

Men visst, det är mysigt också!