Man ska absolut inte hämma barns utveckling, frigörelse och allt annat dom ska gå igenom, självklart inte! Men jag kanske har gjort det ändå nu...
I förrgår sov ju Olle hos farmor, eftersom det var en oplanerad sleepover så hade han ingen snuttis med sej. Men han sa att den inte behövdes och han somnade som vanligt hos farmor. Stooora killen tänkte jag och log för mej själv.
Igår kväll efter att han somnat hittade vi snuttis nere slängd på golvet. Han hade utan ett ord gått och lagt sej utan den även här hemma. StooooOooooora killen tänkte jag. SEN kom det! Jag kunde inte sova, jag fick panik och ja, jag grät! Snuttis, snuttis, SNUTTIS! I 3 års tid har snuttis varit viktigast i världen, våra liv har kretsat runt snuttis. Vart är snuttis? Är snuttis nerpackad? Har han snuttis?
Jag brukar faktiskt inte vara sentimental, jag har utan problem gjort mej av med bebiskläder och annat med ett leende på läpparna. Men inte förens igår insåg jag snuttis vikt!
Inatt smög jag ändå in med snuttis till Olles säng och imorse kom han in till mej med snuttis i handen. Han tittade först på mej och sen på snuttis och sa:
"Får jag ha snuttis när jag fyllt 3 år?"
Jag dog lite och fick fan kämpa för att inte gråta: "Det är klart att du får! Trodde du inte det?"
"Nä, jag trodde inte det. Men det vill jag..." Sen satte han sej i vår säng och slog på Tvn med snuttis i famnen!
Han trodde antagligen att snuttis och nappen gick hand i hand och eftersom jag förklarat att 3-åringar inte har napp antog han väl att det gällde snuttis också.
Jag veeet att det rätta antagligen hade varit att sagt nåt om att stora killar inte behöver snuttis, men mitt hjärta klarade inte av det och min hjärna gjorde volter av lycka! Min stoora kille vill ändå ha snuttis, då behöver jag inte fundera över hormoner, sena kvällar/nätter och snack om att nej alltid betyder nej än på ett tag. Han får fan växa upp med måtta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar