Ingrid :)

Igår anlände Olles lillasyster! Jag hade en tid kl 9 för att kolla fostervatten och flödet i navelsträngen. Snabbt blev det bestämt att jag skulle bli igångsatt. Läskigt då man hört att det kan bli väldigt långdraget och att jag som tidigare snittad sågs som en högriskpatient. Det är dessutom en större risk för att det slutar med snitt igen- INTE bra för min revanch. Men tji fick jag!
Kl 11.30 satte man in en gel på livmodertappen för att den skulle mogna och ev. ge sammandragningar. Det tog sej snabbt och jag fick pinvärkar nästan direkt. Detta ledde dock inte speciellt långt utan kl 17.30 när jag bad om EDA var jag bara öppen 4 cm och hade lite kvar av tappen. Fick EDA och värkarna blev acceptabla igen. Trycket nedåt däremot kändes och återigen kom paniken över att bajsa på sej offentligt. kl 19.30 var trycket så hårt att jag sa att jag ville gå på toa. En undersökning gjordes och det visade sej att jag var helt öppen, 10 cm! :O (Jag fick inte gå på toa då eftersom dom inte tyckte att föda barn i toan är någon bra idé) I nästa värk gick vattnet och Ingrid rann med en bra bit. Herrejävlar vilken kick! När man är öppen 10 cm på tv brukar det vara dags att krysta. Så var det dock inte, men jag började snabbt känna att jag ville trycka på. Samtidigt som det var skitläbbigt och jag stundvis försökte hålla emot. Vid skiftbytet strax före 22 kom en ny BM in. Hon tog på sej ett förkläde och handskar bara och konstaterade att nu ska det krystas. Jag blev skiträdd och förklarade för henne att jag inte var beredd utan jag behövde vila. Det sket hon i. Hon tyckte även att jag skulle lägga bort lustgasen men det blev inte ens någon diskussion ;) Stundvis var vi riktigt ovänner jag och barnmorskan, eller ja, det kanske var jag som var ovän med henne bara. Och jag kaaan ha hotat en stackars undersköterska med att "sparka huvve av na" när hon försökte hjälpa mej att finna krafter i sista krystningarna :/ Men vi blev alla vänner igen när Ingrid var ute :)
Sakta sakta vågade jag iaf börja trycka på men värkarna var för korta så jag fick lite värkstimulerande dropp sista minutrarna. Det gjorde susen och med ett "Flurrriwufffs" kom hon ut! Helt sjukt häftigt! 22.17 kom hon ut, 47 cm kort och 2875 gram liten! Dock hade hon ena armen ovanför huvudet och fäktade när hon kom ut så jag fick ta mej en tur ner på operation för att sy. Där dansade sköterskorna "Gangnam Style" i väntan på att bedövningen skulle ta sej. Ja, på riktigt, jag var inte på droger. Riktigt kul att sy ihop anus sådär på kvällskvisten ibland ;)



Den här bilden tog jag för att visa på att värkarna börjat ta sej, då kved jag när siffrorna visade 67 men i slutet var 67 vila :)



Luuuustgas och tensmaskin på pilatesbollen :)

Bjuder på mej själv ;)

Pang!

Världens godaste fika!!

Overallen Olle åkte hem i från BB var vääääldigt stor och agerade snarare filt ;)



Ja, det var det. Är sjukt nöjd med allt och jag är så tacksam för att jag fått uppleva detta, nu är vi en TVÅbarnsfamilj :)