Cancer

Det läskigaste ordet som finns enligt mej. Cancer=lidande/död i mina ögon... Jag har varit befriad från detta bland släkt och vänner tack och lov. Så nära som jag är det nu har jag aldrig varit tidigare, men det känns ändå inte så läskigt, inte än. Många överlever och ibland räcker det med en operation och inget direkt lidande. Det är mej det handlar om. Jag och cancer i samma mening klingar inget vidare i mina öron. Än är jag inte där, men jag har fått en varning. När jag blev gravid med Ingrid gjordes ett tidigt ultraljud och i samband med det togs ett rutinmässigt cellprov. Detta rutinmässiga prov visade på grava cellförändringar. Jag fick gå och ta en biopsi som även den visade på grava förändringar. Nu fick jag beskedet att Ingrid skulle plockas ut tidigare och en konisering skulle göras direkt efter. Men i samråd med läkare beslutade vi att vänta med det tills efter förlossningen då en vaginal förlossning kan ta bort vissa förändringar och det såklart vore att föredra. Vi väntade och i slutet av maj när Ingrid var 8 veckor gjordes en ny biopsi. Idag ringde läkaren med reslutatet och förändringarna var kvar. Läkaren berättade att jag inom 4 veckor kommer att opereras under narkos (topp 5 läskigt ord) då de ska ta ett större prov på livmodertappen och skicka på analys. Det är efter det provet vi vet hur allvarligt det är... Nu är det väntan som gäller, väntan på beskedet om jag har den frukade cancern eller om jag "klarat mej". Tydligen är det inte helt ovanligt att det görs en konisering och blir bra därefter och min läkare tycker att formen på förändringarna talar till min fördel. Jag ska ju för fan gifta mej! Då kan jag ju inte ha cancer! Dessutom har jag svurit att OM det är cancer ska jag på allvar bli religös, söka upp Gud, spöa skiten ur honom och fråga vad fan jag gjort för att förtjäna skiten jag fått ta de senaste åren!!?

Men som sagt, än är det bara cellförändringar och nu håller vi tummarna för att det fan förblir så!