Hur i hela friden tänkte jag när jag satte datum 21/9??! Det är ju en evighet dit! Jag vill gitfa mej imorgon... Eller kanske inte just imorgon, men om ett par veckor skulle kännas överkomligt, mer än 3 månader känns olidligt långt... Faaast om man ska se det kroppsligt så är det ju faktiskt inte alls långt, jag måste få en spark i arslet och det fort! Men det är svårt när frysen är full med glass och grillsäsongen är i full gång. Klänningen håller på att sys så den lär inte komma än på ett par veckor, men när den kommer och jag ser hur långt bort passformen är kanske motivationen kommer i samma paket?
Imorgon ska jag till frissan iaf, välbehövligt kan jag lova! Då ska vi se över alternativen inför den stora dagen också :)
Olle har feber och sover sen några timmar tillbaka så jag borde försöka få med mej lillan i säng också då jag misstänker att det blir tidigt imorgon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar