Ja, jag veeet att det är så klychigt att man kräks, men vaffan vore mitt liv utan er?
Just nu guppar jag runt på små moln. Jag vet inte riktigt varför men allt känns bara sådär fjantigt ljuvligt på alla sätt, igårkväll låg jag och Christopher och fnittrade i sängen innan vi somnade- ni vet sådär som man gör när man är kär ;) Dom kvällarna är rätt sällsynta nu för tiden... Det är så mycket som ska pressas in i schemat att jag förstår att det är lätt att man missar eller faktiskt prioriterar bort myset. Ett barn är en stor skillnad i ett förhållande, två barn känns inte lika omskakande, man börjar lixom bara om... Innan Ingrid kom hade Olle flyttat ut till eget rum och vi hade kvällarna ensamma när han gått och lagt sej vid 19.30. Nu är Ingrid med oss tills dess att vi går i säng och då sover hon i vaggan brevid oss, jag prioriterar att sova ifall hon vaknar och vill ha mat på natten och man räknar timmarna tills Olle vaknar. Men igår sket jag i det- jag prioriterade OSS. Det tog inte speciellt lång tid och jag har fått mina timmar med sömn ändå, det ska göras om. Vi pratade om det som kändes viktigt, jag surrade på om bröllopet och Christopher spelade intresserad en stund. Sen pratade vi om vår (läs Christophers) nya båt som vi (han) köpte igår och jag spelade intresserad ;) Sen kicklades vi (Ja, faktiskt!) lite, pussades och jag somnade på hans arm...
Olle har varit lite märklig senaste dagarna, haft febertoppar på kvällarna och haft svårt att komma till ro. På dagarna är han sitt vanliga busiga jag. Ingrid har officiellt gått över på storlek 62 och är faktiskt vaken då och då :)
När Christopher kommer hem ska jag skicka iväg honom och hämta ett paket han fått avi på, jag hoppas det är skorna, och jag ska åka in på systemet och köpa vin inför morgondagen. Likt en 15-åring har jag fått låna mosters lägenhet för att dricka vin med Mia, det är så det funkar när man fått barn- då får man söka sej utanför hemmet för att få pimpla ifred ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar