...

Här är jag och magen på skogspromenad för 4 veckor sen, och ja, den är storre nu! Dock har jag ingen nyare bild och eftersom det är skitjobbigt att ta fram kameran och ta ett nytt kort får denna bild duga :)

Det är lusigt hur livet rullar på fast den viktigaste delen av det inte längre finns här... Mamma, saknaden och sorgen är enorm samtidigt som jag nog inte förstått vad som hänt än. Det känns helt absurt att jag aldrig mer ska få höra hennes skratt och hennes röst... Och att hon inte ska få träffa lillkillen som just nu kickar loss revbenen på mej... Galet!

Kalla det bloggtorka, jag orkar inte just nu, och jag vill inte heller, inte nu... kanske sen...