Nu är det plötsligt inte så långt kvar tills lillen kommer ut, och jag börjar faktiskt längta ganska brutalt efter att få hålla honom.
Han har nu fixerat sej och lagt sej till rätta med huvudet nedåt, så nu sparkas han bara rakt upp i revbenen... Känner rörelser mest hela tiden nu faktiskt, och så länge det är snälla små buffar är det mysigt. Om det nu ska vara nåt positivt med att vara gravid, har ju klargjort tidigare att det inte är riktigt min grej...
Sen har vi ligamenten eller vad det nu heter, och fogarna som bråkar om nätterna, både jag och Christopher ligger och och ont på kvällarna och jag kan ju säga att så mycket liv och rörelse som det är nu för tiden i vårt sovrum om nätterna har det inte varit på läääänge ;) Vi buffar, stånkar och stönar oss igenom nätterna... På separata sidor av sängen, kärlek? :)
Nu har jag dessutom börjat få sammandragningar och lite förvärkar, inge vidare skönt vill jag lova, och som den pissruska jag alltid varit blir det ganska ofta så att jag får sammandragningar pga. full kisslåsa... Detta sätter mej lite i ett moment 22, för med sammandragningar är det svårt att kissa, och sammandragningarna går lättast över om jag kissar, ser ni problemet? Igår när jag var påväg in blev jag stående på bron, kissnödig som fasen men orörlig(!)... Tanken att helt enkelt kissa på mej kom och kändes just nu inte särskillt främmande, men jag lyckades ta mej samman och komma in.
Har även börjat jobba igen, numera 50% och det går bra, skönt att komma ut och lägga fokus på nåt jag tycker om ett tag...
Jag antar att det flesta av er redan vet vad som hänt och vad jag och min familj gått igenom den senaste månaden så det tänker jag inte dra här, kan säga som så att vi hade begravning förra fredagen. Den finaste begravningen någonsin, och därmed började en ny era, nu kan sorgearbetet sätta fart och den största chocken har nog börjat lägga sej... Dock har jag svårt att förstå vad som verkligen hänt och jag antar att det kommer dröja länge innan man riktigt förstår.
Nu ska jag kissa!
1 kommentar:
Roligt och skönt med uppdatering!! Ja, det börjar bli tungt nu, inte långt kvar till januari nu som tur är ;)
Det där med att inte förstå vad som har hänt känner jag mycket väl igen. Det tar tid!! Men släpp fram tårarna då du känner att du behöver, så jobbigt att hålla allt inne. Hur jobbigt det än känns, så kommer det bli lättare, jag lovar <3 Även om saknaden och sorgen alltid kommer att finnas där.
STOR KRAM TILL DIG GUMMAN
Skicka en kommentar