Panikångest...

har jag aldrig haft förr, inte på riktigt men nu är jag ganska säker på att det är vad jag känner... Tårarna forsar, jag han inte andas och jag svettas så att jag är dyngblöt.
Jag lider av tandläkarskräck, det kanske jag har berättat förr, och nu tror jag att jag har fått hål, jag är ganska säker oxå...
Till saken hör att min tandläkare har gått i pension precis och jag har ingen ny!
Jag fick hennes hemnummer och mobil innan hon slutade, jag ska ringa henne i morgon, men vad kan hon göra?! Och vad kan man göra?! Kan man laga när man är gravid? Får jag bedövas? Dom kan ju inte röntka, blir det en chansning? Herreguuuuuuuuud..............

Jag tänker stämma hälsocentralen för detta eftersom dom inte hjälpt mej att bli veck snuvan/allergin vilket lett till att jag sovit med öppen mun, vilket leder till karies, vilket leder till hål!
Man skulle kunna tro att det är hormoner som spökar, men det är det inte, jag mår skit!

Hade jag haft en cigg nu hade jag rökt den med glädje!

Tur att jag sov middag...

Blev det en tidig kväll igår så blev det en väldigt tidig idag...
Vi åkte til Vik och var där runt 18.30, strax före 21 satte vi oss till bords för att äta, där emellan hällde Christopher i sej 70 cl Gin som han faktiskt spädde med 100 cl tonic... Och nu ligger han nerbäddad här hemma med en hink brevid sej. Han kan inte riktigt hantera känslan av att ha chaffis tror jag... Jag stannade på preem och hyrde en film så jag myser väl ner mej med den och håller tummarna på att Christopher sover tills imorgon non-stop...

Hoppas ni haft en trevlig midsommar...

Midsommarafton...

Igår var det midsommarafton, som vi tydligen firar i efterdyningar av ett firande för Johannes döpare... Mmm...
Min första nyktra midsommar på 11 år, slutade med att jag sov kl 23.30, ingen större skillnad vill säga ;)

Vi skulle åkt ut med båten på dagen, men ingen av båtarna ville fungera som de skulle så det blev en heldag i Vik istället, trevligt det med... Och regnet kom såklart på besök, men vi hann äta ute iaf innan vi flyttade in. Några tragedier vet jag inte om det blev eftersom jag är så förbannat allergisk och bröt ihop efter ett par timmar på en gräsmatta och åkte hem runt 23, Christopher åkte med han oxå så han ställde då inte till med något :)

Ikväll blir det nya tag och fest i Vik igen, kanske man orkar stanna lite längre idag, det återstår och se...

Sug på den ni!

Nu är jag tillbaka, grinigare och gnälligare än någonsin, och på tjocken! :O

Jag är så rysligt dålig på att hålla mej, och jag litar helt enkelt inte på mej själv, därför har jag inte kunnat blogga... Det hade bubblat ur mej, eller så hade jag omedvetet gett små ledtrådar, så väl känner jag mej själv. Nu är det bara till att hoppas på att allt går som det ska.

Är alltså i v. 13 nu vilket innebär att jag förhoppningsvis lyckas knipa till efter nyår, om inte så vet jag någon som kommer vara förbannad på mej om 15-20 år...

Det är rätt lustigt att vara med barn, det var ju planerat och så, så vi blev ju glada, men aj vad oförberedd jag ändå var... På allt! Just nu bor det en liten dude i magen på mej, stor som en persika, vi delar blod och ja, h*n lever på mej helt enkelt...

I 13, eller nja, 10 veckor har min kropp spelar mej små spratt, jag har mått illa, jag har varit ledsen, jag har varit glad, framförallt har jag varit arg... Ofta... Sist jag skällde på Christopher av någon outgrundlig anledning så berättade jag för honom att dte faktiskt inte är så jävla lätt att var gravid hela dagarna, varpå han svarade att det fan inte är lätt att bo med någon som är det heller... Då blev jag tyst!

Jag har aldrig varit känd för mina bröst, men du, dom har fått sej ett jäkla lyft dom, plötsligt hade jag två balobas som spände och putade under tröjan... Så lycklig har jag aldrig sett Christopher under vår tid " Dom lixom är som bollar fast du ligger på rygg", men det var se och INTE röra som gällde vill jag lova... Han råkade komma åt ena en kväll när vi gått och lagt oss, och det slutade i 30 minuters fulgrin från min sida...

Fulgrin har oxå blivit lite av min grej på sistonde, för några veckor sedan var jag nere på affärn och skulle köpa en färdigrätt, detta för att Christopher lagat mat som jag av någon outgrundlig (såklart) anledning inte skulle äta, När jag stod vid disken och insåg att det bara fanns mackor ochinget jag var sugen på upptäckte jag till min stora förvåning att tårarna forsade, Jag fulgrinade inna på rätt pris. Så jag fick snällt springa ut i bilen, grina färdigt för att sedan gå in och köpa en fryst paj...

Dock har de flesta symptomen försvunnit nu, humöret är bättre och jag grinar inte varje dag, även tuttarna har lagt sej lite vilket är lite trist, fast dom kommer tilbaka säger de visa :) Däremot har jag gått och dragit på mej halsbränna, och det är ingen höjdare det...

Well, nu har jag outat "it" iaf så nu kommer bloggandet attsätta igång igen, inte just nu bara... Jag måste sova. (Jag sover nämligen 15 timmar/dygnet. Nästa sovchans är allt jag planerar nu för tiden)

Hahaaaaaaaaaaaa

Vad retsamt... Jag ser att ni är in och gluttar, så skriver jag aldrig nåt... Det glädjer mej att någon faktiskt intresserar sej för bloggen än, eller är det kanske mina länkar ni är ute efter? Mnja, hur som haver så tänker jag börja skriva igen, om ett par tre veckor sådär, efter midsommar när jag gått ner och jobbar 75%... Då har jag nog tid.... Dock har jag så myckett att skriva så jag antagligen kommer få skriva ett dygn, denna bloggpaus har varit både skön och obehaglig då jag inte fått utlopp för mina gnällkänslor.

Well, tacotime!

Stephen Lynch

Ja, jag vet att jag pausat bloggandet eftersom jag har sååå mycket viktigare saker för mej... Men jag måste ge er detta ifall fler än jah missat denna guldklimp :)

Behöver jag nämna?

Att jag lagt bloggandet på is?
Det är absolut inte för att det inte händer saker eller för att jag slutat irritera mej på saker och ting... Det är för att det är vår, jag jobbar heltid, har hus och sambo som måste underhållas, och att dygnet fortfarande bara har 24 timmar...

Men jag återkommer nog... Håll till godo :)