Nu är jag tillbaka, grinigare och gnälligare än någonsin, och på tjocken! :O
Jag är så rysligt dålig på att hålla mej, och jag litar helt enkelt inte på mej själv, därför har jag inte kunnat blogga... Det hade bubblat ur mej, eller så hade jag omedvetet gett små ledtrådar, så väl känner jag mej själv. Nu är det bara till att hoppas på att allt går som det ska.
Är alltså i v. 13 nu vilket innebär att jag förhoppningsvis lyckas knipa till efter nyår, om inte så vet jag någon som kommer vara förbannad på mej om 15-20 år...
Det är rätt lustigt att vara med barn, det var ju planerat och så, så vi blev ju glada, men aj vad oförberedd jag ändå var... På allt! Just nu bor det en liten dude i magen på mej, stor som en persika, vi delar blod och ja, h*n lever på mej helt enkelt...
I 13, eller nja, 10 veckor har min kropp spelar mej små spratt, jag har mått illa, jag har varit ledsen, jag har varit glad, framförallt har jag varit arg... Ofta... Sist jag skällde på Christopher av någon outgrundlig anledning så berättade jag för honom att dte faktiskt inte är så jävla lätt att var gravid hela dagarna, varpå han svarade att det fan inte är lätt att bo med någon som är det heller... Då blev jag tyst!
Jag har aldrig varit känd för mina bröst, men du, dom har fått sej ett jäkla lyft dom, plötsligt hade jag två balobas som spände och putade under tröjan... Så lycklig har jag aldrig sett Christopher under vår tid " Dom lixom är som bollar fast du ligger på rygg", men det var se och INTE röra som gällde vill jag lova... Han råkade komma åt ena en kväll när vi gått och lagt oss, och det slutade i 30 minuters fulgrin från min sida...
Fulgrin har oxå blivit lite av min grej på sistonde, för några veckor sedan var jag nere på affärn och skulle köpa en färdigrätt, detta för att Christopher lagat mat som jag av någon outgrundlig (såklart) anledning inte skulle äta, När jag stod vid disken och insåg att det bara fanns mackor ochinget jag var sugen på upptäckte jag till min stora förvåning att tårarna forsade, Jag fulgrinade inna på rätt pris. Så jag fick snällt springa ut i bilen, grina färdigt för att sedan gå in och köpa en fryst paj...
Dock har de flesta symptomen försvunnit nu, humöret är bättre och jag grinar inte varje dag, även tuttarna har lagt sej lite vilket är lite trist, fast dom kommer tilbaka säger de visa :) Däremot har jag gått och dragit på mej halsbränna, och det är ingen höjdare det...
Well, nu har jag outat "it" iaf så nu kommer bloggandet attsätta igång igen, inte just nu bara... Jag måste sova. (Jag sover nämligen 15 timmar/dygnet. Nästa sovchans är allt jag planerar nu för tiden)
3 kommentarer:
Haha fan så man känner igen sig... det är nog fan inte lätt att leva med en gravid kvinna, Nicklas fick ducka för mobiltelefonen som istället flög i väggen och gick i tusen delar... vad jag var arg på?? säg den som vet :P
Vänta du bara tills mjölken rinner till, där kan man snacka tuttar fan jag såg ut som en knubbig Pamela Andersson när jag vaknade en morgon :P
GRATTIS än en gång :) Är så glad för eran skull! Blir superskoj att läsa din blogg nu hihi... Det är ju så roligt att vi är i samma vecka (med samma bf datum?) :D Min mage har verkligen börjat puta ut, och den är mycket större än då jag var med Viggo i denna vecka, så det känns knepigt men jag njuter av att se magen växa även omd et är tidigt och även om jag vet att jag en dag lessnar på den stora magen och bara vill ha ut ungen ;) hihi... Men även om det finns såååå mycket att klaga på, så är graviditeten det näst bästa och häftigaste en kvinna kan vara med om :D Det bästa är naturligtvis självaste förlossningen ;)
Men herre jösses då!!! Vad roligt! Grattis så väldans mycket Lina! Har inte varit in och läst bloggen din på hundra år men nu kände jag på mig (hade dötrist på jobbet) att det skulla stå nått skoj och visst gjorde det det! Hoppas allt går bra nu och ta det lugnt med Christopher nu! :) Ser fram emot att springa på dig på stan med din kula!
Skicka en kommentar