Jag är så lycklig!

Nu är Olle här! Han kom i söndags den 9/1... Vattnet gick i lördags klockan 23, vi åkte in kl 00. Jag fick en sovdos för att försöka sova lite innan det hela starade ordentligt, spydde som en gris av morfinet och sov ganska världelöst, men det är jag ju van vid så ;)

Vid 7 kom Christopher tillbaka (han åkte hem och sov) och då var jag öppen 4-5 cm och värkarbetet var i full gång... Då tvivlade jag faktiskt för en sekund på om det verkligen var så viktigt att han kom ut, gjorde rätt ont ett tag där... Men, Meeeeeeeeeen så fick jag lustgasen och lyckan var gjord!! (Här tappar jag uppfattningen om tid och rum ungrfär...)

Runt 9 fick jag EDA (ryggmärgsbedövning) och därefter började värkarbetet att avta sakta, runt 12 fick jag värkstimulerande dropp och värkarna kom igång igen. Då var jag öppen 8 cm och BM som skulle gå av skiftet kl 14 trodde hon skulle få vara med vid födelsen.... Tji fick hon! (4 barnmorskor hann byta av varandra under min förlossning).

Vid 14 började jag förstå att Kjejsarsnitt kommit på tal och jag förklarade att det inte var aktuellt. Jag hade rätt regelbundna värkar och kände hela tiden ett tryck nedåt och trodde i mitt enfald att han minsann var på G.

Klockan 18 var jag fortfarande bara öppen 18 och en läkare kom in och förklarade att det kommer inte bli någon vanlig förlossning utan ett snitt bokas nere på operation... Vid det laget var jag hysteriskt ledsen, arg och trött... Snacka om att snubbla på målsnöret! Men jag fick anta att läkarn visste vad han pratade om. Därefter fick vi vänta på narkosen i 3 timmar så jag fick genomlida 3 timmar med värkar som jag visste inte skulle leda någonstans, ryggmärgsbedövningen var slut och jag drog i mej lustgas varesig jag hade värk eller ej (Lustgas är kul).

Kl 21 fick vi komma ner på OP och kl 22 är Olle född! Välskapt, och sanslöst söt! Christopher fick vara med under operationen i stora gröna kläder och mössa, rätt söt han med ;)
Christopher var en klippa hela dagen måste jag säga! Är grymt imponerad av honom, han var delaktig hela tiden, masserade, fixa med dryck och höll i mej när jag höll på att trilla av pilatesbollen i värkarna :)

Det var en snabbversion... det mesta har jag läst mej till i journalen och fått berättat av Christopher, själv minns jag knappt det dygnet...

Babyblues är något som tydligen är vanligt efter en förlossning, det innebär att man är extra känslig, och oj vad jag har åkt dit på den! Jag gråter hela tiden, ibland för att jag helt enkelt är ledsen av olika anledningar, ibland inser jag inte själv att jag gråter förrän tröjan blir blöt...

Ne, nu ska jag gå och stirra mej blind på prinsen...

V. 40

Så va man inne på "sista" veckan då, 6 dagar till beräknad födsel... 6 dagar!! Ska till barnmorskan idag för sista kollen, därefter tror jag det är förlossningen som tar över... Men jag hoppas lillen snart behagar titta ut, om inte kan ni troligast möta mej på väg upp för slaggberget nästa tisdag ;)

Jul har det varit oxå, en konstig, tom men ändå trevlig jul...

Ne, nästa gång jag skriver ligger lillen i min famn, hörs då! :)

Men allvarligt!

Nu har jag åkt på världens förkylning oxå, med feber, rinnsnuva/nästäppa, halsont OCH örvärk...Kanon!
Nu är det bara till å hoppas att kroppen är så klok som dom påstår och inte får för sej att sätta igång med någon förlossning, isf kan dom snitta mej direkt, jag tänker inte ens försöka!

Ne, det är bäst jag inte skriver mer... Borde gå och lägga mej, men det gåååår ju inte eftersom lilleman trycker så att jag mår illa så fort jag lägger mej ner... Så fort Han är ute och min kropp börjat återgå till det normala så ska jag bli en glad och positiv mamma, Jag lovar! Men tills dess tänker jag fortsätta gnälla, helst när allt tyx gå emot mej. Katterna har fått mask oxå som dom springer runt och äcklar sej med, tur man har kraft och ork att ta tag i det...

Make my day!

Behöver jag säga att jag börjar lessna på det mesta just nu, jag är less på att vara tjock och konstant trött... Därför tänkte jag fokusera på saker som gör mej glad... Vänner, familj och sånt, men mycket annat kan göra mej otroligt glad just nu. Antar att jag helt enkelt greppar efter halmstrån. De senaste dagarna har småsaker gjort min dag, nämligen dessa:

* Man kommer till en parkering där bilarna står mittemot varandra, ex. mittlängan på fyren och när man svänger in så inser man att det inte står någon mittemot så man kan åka fram en ruta... Och vips så blir man glad för att man slipper backa när man ska iväg, bara till å lägga i driven och fara :)

* Christopher har tagit fram en ny rulle toapapper i förebyggande syfte för att jag ska slippa böja mej ner och gräva i skåpet, GULD värt!

* Christopher vaknar tidigt på morgonen och kliver upp och eldar så det är varmt och skönt när det är dags för mej att kravla mej ur sängen... Mmmmmmmmm, ljuvligt. Dessutom har han ställt iordning en krog med ved precis vid pannan så att jag slipper springa och kånka när jag ska lägga in. BRA där!

Hoppsan, nu ser jag att Christopher faktiskt gör en hel del snälla saker som underlättar för mej, kanske jag ska vara lite snäll tillbaka... Dock är han aldrig hemma annat än nattetid i princip eftersom han envisas med att måla och förbereda altantaket, är rädd att han inte riktigt gett upp tanken med ett tak innan jul ändå... :/

Det finns många andra småsaker om förgyller vardagen oxå, och jag kämpar verkligen för att fokusera på dessa istället för allt jobbigt...

Förlossningen idag då!

Inte för att förlösas dock utan för att se lokalerna och prata om hur det går till när det väl är dags... Men jag vill inte prata, nu vill jag ha ut den lille!
Jag vill se hur han ser ut! Har han hår? Vilken färg? Står öronen ut? Sitter det fem fingrar på varje hand? Hur gärna jag än vill att han ska bli en 2011 som "alla andra" (har en del kompisar som tänker kläcka då) så gör det inte sååå mycket om han tittar ut nu, nu NU! Pappa har sagt den 14:e december han och det är han stensäker på, och visst, kom då rå... Eller nu!

Hemma är så gott som allt klart, vaggan kvar bara... Pappa har dock varit en änel och slipat färdigt den så nu ska jag bara måla och det tänker jag nog göra i helgen senast, sen ska det göras plats i sovrummet och bäddas vagga :)

Att jobba är tudelat, det är roligt och skönt att komma iväg... Men att ta sej iväg tidigt på morgonen efter fyra timmars sömn och ett smärtande bäcken är inget vidare. Tänkte jag skulle få pilatesbollen jag fick av Madde uppblåst, men jag har ingen pump, får sätta Christophers superlungor på att blåsa ikväll kanske :)

I söndags var det första andvent oxå, jag trodde att det skulle bli fruktansvärt utan mamma, och jobbigt var det, fast mysstämmningen infan sej faktiskt ändå på nåt konstigt vis... Mamma älskade julen, verkligen! Tomtar och levande ljus var hennes grej det, och nu har det plötsigt blivit min oxå. Egentligen skulle vi ha firat hos mamma och pappa i år men så blir det inte, vi ska vara hos brorsan och hans familj i ström istället och det blir nog mysigt det med... fast konstgt! Allt är konstgt nu, var till barnmorskan igår och mätte magen osv. Sen kunde jag inte ringa och berätta för mamma att den lille ligger fixerad och är beredd för nedkomst... Konstigt!

Ne, nu ska det eldas... Kallt som piggelin är det!

Väntans tider...

Varför i hela friden ligger man mitt i vägen och kör 65 på E4 där detär 80!?!?!! Idioti!!!

Sitter och väntar, väntar på att det ska ta sej i pannan så att det bli över 17 grader här hemma... Väntar på att pappa ska komma förbi och säga hej, har inte träffat gubben på några dagar nu så det börjar bli dags... Dessutom väntar jag på svärmor som ska komma med massa bäbissaker! *Smått ivrig* Dock är det galet stäkigt här och jag har ingen som helst ork att ta tag i det så jag får väl helt enkelt vänta med att pyssla igång med alla saker. Kanske anses vara lite väl tidigt att ställa i ordning allt nu, skötbord osv. Men bädda vagnen, det tänker jag nog göra! (Lite i smyg... berätta inte för nån, helst inte Christopher...)

Tiden går... här kommer en uppdatering.

Nu är det plötsligt inte så långt kvar tills lillen kommer ut, och jag börjar faktiskt längta ganska brutalt efter att få hålla honom.
Han har nu fixerat sej och lagt sej till rätta med huvudet nedåt, så nu sparkas han bara rakt upp i revbenen... Känner rörelser mest hela tiden nu faktiskt, och så länge det är snälla små buffar är det mysigt. Om det nu ska vara nåt positivt med att vara gravid, har ju klargjort tidigare att det inte är riktigt min grej...

Sen har vi ligamenten eller vad det nu heter, och fogarna som bråkar om nätterna, både jag och Christopher ligger och och ont på kvällarna och jag kan ju säga att så mycket liv och rörelse som det är nu för tiden i vårt sovrum om nätterna har det inte varit på läääänge ;) Vi buffar, stånkar och stönar oss igenom nätterna... På separata sidor av sängen, kärlek? :)

Nu har jag dessutom börjat få sammandragningar och lite förvärkar, inge vidare skönt vill jag lova, och som den pissruska jag alltid varit blir det ganska ofta så att jag får sammandragningar pga. full kisslåsa... Detta sätter mej lite i ett moment 22, för med sammandragningar är det svårt att kissa, och sammandragningarna går lättast över om jag kissar, ser ni problemet? Igår när jag var påväg in blev jag stående på bron, kissnödig som fasen men orörlig(!)... Tanken att helt enkelt kissa på mej kom och kändes just nu inte särskillt främmande, men jag lyckades ta mej samman och komma in.

Har även börjat jobba igen, numera 50% och det går bra, skönt att komma ut och lägga fokus på nåt jag tycker om ett tag...
Jag antar att det flesta av er redan vet vad som hänt och vad jag och min familj gått igenom den senaste månaden så det tänker jag inte dra här, kan säga som så att vi hade begravning förra fredagen. Den finaste begravningen någonsin, och därmed började en ny era, nu kan sorgearbetet sätta fart och den största chocken har nog börjat lägga sej... Dock har jag svårt att förstå vad som verkligen hänt och jag antar att det kommer dröja länge innan man riktigt förstår.

Nu ska jag kissa!