Herrejävlar!

Vilken kväll/natt det blev igår! Och vad rysligt dålig jag är idag... Jag har ju börjat räkna kalorier nu och sparade massa för att kunna dricka igår, idag spar jag oxå en del eftersom jag inte får i mej nåt. Men det var kul, och imorgon kommer det nog att vara värt det. Tack! :)

Olle har slutat äta?! Japp, min matglada kille matvägrar! Hur länge får dom svälta? Han har inte ätit nåt idag mer än välling när han vaknade imorse...  :/

Bättre idag...

Idag är det lite bättre igen men jag är dyngtrött eftersom natten inte gav många timmars sömn. Antar att det är såhär det kommer vara, perioder som man mår bra och ett totalbryt. Bra peroid, total bryt... osv. Filmen var katastrof att se på många sätt och vis. Men någon positivt är att det verkar som att det gick upp ett ljus för Christopher. Han låg och smekte mitt hår och pussade på mej hela natten utan att vi sa någon. Jag grät och han pussade, på nåt vis blev det en väldigt intim natt mitt i all skit. Skönt för oss båda kan jag tänka mej efter detta upp-och ner år...

By the way hade Olle klivit ur vagnen själv hos farmor idag och gått till henne när han vaknat efter lunchen! :O Nu är det sela all the time som gäller!

Gråt gråt gråt...

Här sitter jag och storgråter... Och det har jaag gjort nu i två timmar! Jag sa ju att det inte var någon bra dag idag. För att krydda den dagen ytterligare lånade jag filmen "Jag saknar dej" av min moster. Den handlar om ett tvillingpar och om hur den ena dör hastigt (Ja, det framgår tidigt i fil´men så det kan jag berätta) och om den tvilling som lever vidares försök att gå vidare. Jag kände igen mej i sååå mycket. Bla när tvillinger redan på sjukhuset ringer till skolan för att berätta att dom inte kommer idag eftersom Cilla är död. Precis så gjorde jag med. I bilen påväg till Uppsala ringde jag både till skolan och till rektorn och berättade att mamma höll på att dö och att jag inte kunde jobba på ett par dagar... Oviktigt egentligen men av någon anledning blev det prio ett för stunden. Att upplysa chefen(?!) om vad som hänt  och att jag inte kunde jobba dagen efter.

En annan väldigt jobbig del i filmen var när tvillingen sa att hon inte kunde förlåta sin syster för att hon dog. Där tog tårarna fart ordentligt för det var mitt i prick! På senaste tiden har jag mått väldigt dåligt över att det känns som att jag inte sörjer mamma. Jag har lixom tutat och kört, av förståeliga anledningar antar jag då det hänt en hel del. Men en del av mej kan faktiskt inte förlåta. Jag vet att mamma självklart inte valde att dö, men jag kan ändå inte förmå mej att förlåta... Får man säga så? Jag kan inte förstå hur hon kunde lämna mejjust då som hon var som viktigast! Man kan väl inte dö när man snart ska bli mormor? Och när jag skulle bli mamma för första gången?! Det kanske låter helt sjukt för er, men så är det. Min kurator sa till mej en gång att man inte kan bli galen av sorg, fast det är nog precis vad jag håller på att bli. Plötsligt har allt kommit över mej och jag vet inte vart jag ska stoppa undan alla känslor! Det är en frustration i kroppen på mej som jag inte vågar släppa ut, för gör jag det vet jag inte vad som händer...

På fredag skulle mamma fyllt 60, så på lördag skulle vi antagligen haft världens brakfest. Så blir det inte nu...

Varför jag skriver det här? Terapi? Jag vet inte, men tårarna har börjat sina och det känns för stunden lite bättre...

(såg nu att stavningen är världelös, men det skiter jag i för nu ska jag sova...)

Pang tjong!

Nu är träningskortet inhandlat och ikväll blir det pump igen, skam den som ger sej! Men jag ska ta det lite lugnare den här gången så kanske jag kan gå resten av veckan ;)

Idag har Olle varit hos farfar (Stor-Olle) och jag har varit på sjukhuset. Träffade en läkare på kirurgen och fick en remiss på magnetröntgen, läskigt men tydligen nödvändigt... Nu är det bara till å vänta på kallelsen.

Urk, idag är ingen bra dag... Det får räcka så...

Jag har blivit utsatt för barnmisshandel!

Ja, för visst måste det väl bli det om Olle drämmer till mej rakt över facet med en sop? Jag kommer garanterat få en blitira, satans vad ont det gjorde! Attt Olle skrattade så att han trillade omkull när han klappade till gör inte saken bättre, skitunge!

Så fick man gråta en skvätt idag oxå...

http://svtplay.se/v/2683746/ernst_har_fatt_cancer_-_maste_soka_vard_i_usa

Jag förstår att pengarna inte finns, och jag förstår frustrationen när vården finns men pengar saknas... Det gör ont att se och jag kan inte för min liv föreställa mej hur Ernst och hans familj orkar vara så starka! Det är en galen värld vi lever i och jag vill ända svaret i utmaningen nedan på frågan om vad jag skulle göra om jag var mångmiljonär. Vi drömmer om lyxiga hur och långa resor, men vad gör vi när vi inte har råd med vården vi behöver? Fri sjukvård i all ära, men vård är dyrt och regler och lagar som ska skydda oss stjälper oss i samma veva... Det finns för många sjukdommar och för lite pengar, så är det!

Rörigt inlägg? Det är svårt att tänka klart ibland!

Pruppsala!

Vi har varit i Uppsala i helgen! Vi åkte ner  i lördags, plockade upp Anna och Alexander innan vi åkte på IKEA. På Ikea började Anna tjata om att hon var hungrig, inge konstigt egentligen så jag reagerade knappt. Efter Ikea åkte vi till stationen för att äta lunch och den fösrsta jag ser när vi kommer in är Liv! Konstigt tyckte jag, att hon är här just nu! Vi kramades och då slog det mej att hon kanske var där för att möta upp oss(?) Och det vaaaaar hon!! :) vilken överraskning! Eftersom jag är jag fick jag kämpa för att inte fulgrina när jag väl kom fram till att det verkligen var så att hon var där för vår (Okej, Olles) skull. Dagen bestod av massa skratt, det började med att Alexander sparkade omkull Livs vinflaska på restaurangen så att det var en stor vinpöl under bordet.
Sen åkte vi och köpte Spel och Olle fick en present, (tack igen). På kvällen blev det Tacos och spelafton. Liv vann först och sen vann jag, allt i sin ordning ;)
När liv skulle gå till bussen vid 23.20 kom grabbarna på att dom nog var tvugna att gå på krogen så dom åkte med Liv och jag och Anna blev kvar. Väldigt trevligt tills vi fick det första telefonsamtalet från Christopher, aningen sluddrig "Vad har Alexander för telefonnummer? Jag har tappat bort honom och det är jättestort här...." Kort därefter ringer Alexander och förklarar att det är "bra men värre för Christopher". Där tar kontakten slut, och jag och Anna öppnar en flaska vin till.
Vid 2 kommer grabbarna hem, vakterna var idioter, de flesta var idioter. Christopher hade blivit utslängd och Alexander hade kontrat med att "då går minsann han oxå!" Ingen av dom vet varför Christopher inte fick vara kvar men med tanke på skicket på dom båda har jag mina misstankar ;)

Igår bakade vi pizza och av någon outgrundlig anledning fick jag köra hem. En av mina killar satt snällt och sov i framsätet hela vägen, den andra satt och skrek i baksätet, kan ni gissa vem som gjorde vad? :)