Det svajar på bra!

Åh, jag går mellan toppar och dalar från timme till timme känns det som... Strålande humör när jag vaknar, näst intill knäck till lunch och glad mot kvällen. Det kan omöjligt vara lätt att ha med mej att göra nu.

Idag avslutar jag iaf på topp då jag varit hos Maria och klippt mej, mycket välbehövligt och jag är riktigt nöjd. En kort, höstig och "ungdomlig" frisyr... Ja, verkligen jag skrev "ungdomlig". Mitt första ord var betydligt värre kan jag lova! Jag närmar mej verkligen 30 med stormsteg!!

Verkligen...

37,9!

En riktig man!

Christopher har 37,9 i temp... Ni fattar.

Det där med att hålla kärleken vid liv:

Det ordnar Olle... När han är på pusshumör så ska ALLA pussas. Mamma-Olle Olle-Pappa Pappa-Mamma, och efter varje puss ska det till en kram. Och sen börjar det om ;) Gofjärten!

Intressen?!

En fråga som alltid gett mej kalla kårar och prestationsångest är frågan "Vad har du för intressen?" Gah! Vaddå intressen? Får man svara "vara med kompiasr" som när man var liten eller måste man svara något som "Progressiv rock" "Uppdrivning av exotiska växter" "Brittisk matlagning" eller "Bergsklättring"?
Jag har inga jäkla intressent! Jag tycker om massvis med olika saker, men de sakerna känns inte tillräckligt intressanta för att klassas som ett intresse... Jag har fasen inte tid med några intressen heller för den delen. I våras kunde jag kanske sagt att träning var mitt intresse eftersom det var vad jag gjorde på kvällarna, men det gjorde jag ju mest för att gå ner i vikt inte för att jag tycker att det är det bästa som finns. Samma sak med renoveringen här hemma, men det känns inte heller som något jäkla intresse utan snarare ett nödvändigt ont!

Vad har ni för intressen?

På gott och ont

Det är verkligen på gott och ont som Olle blir större och mer självständig. För varje ny färdighet han lär sej att behärska blir jag stolt som en tupp, sen ser jag konsekvenserna! Som det här med att han har kommit på att ta med stolen för att nå saker som är för högt upp, det var ju väldigt fiffigt av honom. MEN det innebär ju även att vi numera inte kan förvara något på bänken. Eller ens gå på toa i lugn och ro utan att riskera att han klättrar upp på bänken och tar sej ett bad i diskhon... Mmm, på gott och ont.

Såhär såg det ut när han kom på det fiffiga med matstolen:

 

I övrigt är jag galet trött idag, fick en släng av vad-vet-jag igårkväll och det verkar hålla i sej, men nu hör jag att pappan är på ingång så nu säger jag hejdå till allt ansvar resten av dagen...

Dålig reklam Johovas!

Satt nss i soffan i all skön ro och glodde på tv medan Olle låg i vagnen och sov... Tittade ut genom fönstret och såg två frälsare vara på ingång, jag gick ut mot hallen för att ta emot. Men, inget hände, jag hörde att dom gick upp på altanen men sen tog det stopp. Jag smög mej in i badrummet och såg att dom var påväg in till grannen istället. Först blev jag såklart lite snopen och undrade varför dom valde att inte knacka på och försöka frälsa mej, har jag något hemligt tecken på dörren? Såg som hur stökigt detär på altanen och tänkte att dom inte vill ha in någon slarvmaja i församlingen? Men när jag tittade ut på altanen förstod jag varför dom gått, Olle hade vaknat i vagnen. Om dom väkte honom eller om han vaknat själv och skrämt iväg dom vet jag inte... Men nu retar det mej att dom inte stod sitt kast och knackade. Man kan ju inte gå fram till dörren och vända bara, och väcker man ett barn så borde man väl stå för det, helst om man är polare med St. Per?! Hmm... Jag blev irriterad av att se dom komma, men jag blev ännu mer irriterad av att dom gick. Jag är kvinna!