På gott och ont

Det är verkligen på gott och ont som Olle blir större och mer självständig. För varje ny färdighet han lär sej att behärska blir jag stolt som en tupp, sen ser jag konsekvenserna! Som det här med att han har kommit på att ta med stolen för att nå saker som är för högt upp, det var ju väldigt fiffigt av honom. MEN det innebär ju även att vi numera inte kan förvara något på bänken. Eller ens gå på toa i lugn och ro utan att riskera att han klättrar upp på bänken och tar sej ett bad i diskhon... Mmm, på gott och ont.

Såhär såg det ut när han kom på det fiffiga med matstolen:

 

I övrigt är jag galet trött idag, fick en släng av vad-vet-jag igårkväll och det verkar hålla i sej, men nu hör jag att pappan är på ingång så nu säger jag hejdå till allt ansvar resten av dagen...