Näsan ja...

Kommer ni ihåg att jag skrev för inte så länge sen om hur sjukt less jag är på att konstant vara täppt i näsan?
Idag gjorde jag slag i saken och gick till läkaren för att söka svar, vem går till läkarn mednästäppa lixom? Jag! Och inte helt obefogat heller vill jag försvara mej med! Först så trodde läkarn att jag helt sonika gjort mej beroende av nässpray, något jag själv befarat men efter en undersökning kom hon fram till att så inte var fallet. Först hittade hon en öroninflammation som jag fick droppar för (barnsjukdom?). Och när hon tog sej en närmare titt i näsan (ja, det var rätt obehagligt att ha någon som stirrade in i näsan) såg hon att jag var helt tät i den högra borren. Först misstänkte hon att min kära son kanske knockat mej någongång och sabbat näsan, vilket iof inte vore helt omöjligt för nog har man fått en och annan smäll, men tydligen var det några andra mojänger som ska vara små i näsväggarna som var jättestora och därför täppte igen borren. Så nu väntar jag på remiss till Öron, näsa- hals och tills dess har jag fått droppar och spray för öra och näsborre.
Hon ställde frågor som fick mej att tänka till lite. Hon frågade om jag alltid andandes med munnen och så är det ju, det har jag fått påkallat flera gånger bla av Christopher som gärna kallar mej för holken då munnen alltid är på glänt. Sen frågade hon om jag ofta känt mej täppt och jag kan inte minnas senast jag inte var mer eller mindre täppt, eller vad säger Madde om saken? ;) Madde brukar få nervösa sammanbrott av att umgås med mej eftersom hon blir beroende av nässpray av att höra mej :)
Mina svar tydde på att detta kanske är något medfött skit, och att även Olle kan åka dit på det, men det återstår att se...

Men men, nu kanske problemet blir löst...