Precis när jag samlat mej och började kunna urskilja konturer genom svullna tårfyllda ögon ringde Emma och var i krokarna och frågade om hon kunde komma förbi på lite skitsnack. Det måste väl ändå ses som en skänk från ovan? Hon kom och lyfte upp mej, tänk vad oväntat och rätt!
Nu ska jag gå i säng och imorgon när jag vaknar hoppas jag på strålande sol och en unge som tar sovmorgon till 7! *ger mej på en önskan till* ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar