Just nu sitter jag solo i soffan. Olle sover och Christopher är ute och lägger nät med Freddan. Har tillbringar senaste timmen med att försöka få till en duglig terminsplanering för NO, men det är lixom fredag så det funkar inte riktigt.
Jag vet inte om det är vädret, stressen på jobbet eller något annat men jag har känt mej nedstämd senaste dagarna... Är inne i en alldeles osocial period känner jag. På vardagarna är jag för trött för att dra iväg på nåt efter jobb och middag, och helgerna har ju som sagt varit fullspäckade senaste tiden. Lite vardagsumgänge kanske vore nyttigt, jag kanske får sån lov at trotsa tröttheten och pallra mej ut på kvällarna. Kanske man rent av skulle ta upp träningen igen, tänk om det är den jag saknar :o Det vore ju galet olikt mej, men underens tid är kanske inte förbi.
Jag har tänkt mycket på mamma också nu på slutet. Inte bara på ett ledset vis utan hon dyker bara upp allt oftare... Och så kommer skuldkänslorna, jag är på lunden för sällan, jag gråter för sällan och jag sörjer "fel". (Oj, nu gick jag tydligen på en öm tå hos mej själv för tårarna forsar efter tre meningar). Det är så svårt!! Snart har det gått två är sedan hon gick bort, 2 ÅR är ju sjukt länge och det har ju verkligen hänt huuur mycket som helst på dom två åren! Ändå känns det inte som att jag ens förstått vad som hänt, än mindre sörjt (heter det verkligen så?). Allt rullar liksom på i en sjujäkla fart...
Men vad ska jag göra då? Stänga in mej och dra täcket över huvudet, vägra äta och dricka och gråta ett par veckor? Börja bära sorgekläder? Meditera? Återuppta piercandet? Hur gör man??! Det borde finnas en sorgegrupp av något slag där man typ sörjer i grupp. En "proffssörjare" leder gruppen genom alla sorgens stadier och efter 16 veckor är man "färdig", varför finns det ingen grupp??!!!
Bläää...! Min myskväll i ensamhet blev tydligen en gråtkväll i lika mycket ensamhet, men nu när jag är igång är det väl lika bra att gå all in och dra igång Sonja Aldén.
Trevlig helg på er!
2 kommentarer:
Jag har inga svar, och inget bra att säga så jag skickar en kram! Jag och Irma är ledig alla helger framöver (lever med en jägare) så vi ses gärna när du vill vara social igen.
Usch jag får skuldkänslor för jag tror att det är jag som påverkar dig. Jag ska inte spy ut min sorg inför dig! Det är ju onödigt om jag drar ner oss bägge... Ska du inte börja träna på Friskis med mig? Jag har märkt att träning hjälper mig! När jag springer så är det som att man springer ifrån alla demoner och finns det egentligen nån bättre motivation att springa än när man blir jagad av demoner? :) ska vi kanske ta en kväll och prata om sorg också? Alltså du pratar också om din sorg! Jag vet hur viktigt det är att få prata om eländet. Jag ställer gärna upp anytime
Skicka en kommentar