Suck... Känner ingenting... Hoppet jag fick upp för ett par dagar sen är borta. Slemmproppen har iof börjat att gå men mycket mer än så är det inte. Nu har jag lämnat Olle på dagis och försöker komma på något att fördriva dagen med. Funderar på att ta mej ett varv på stan, men vågan inte riktigt ändå för DÅ om någonsin skulle väl vattnet få för sej att gå :/
Det som får mej att ändå gilla läget är tanken på en förlossning på söndag. Då är det Palmsöndagen och lite kul vore det ju att föda fram en Palm då ;)
onsdag 20 mars 2013
tisdag 19 mars 2013
Gah!
I SEPTEMBER skickade jag in min ansökan om lärarlegitimation. Idag får jag en begäran om komplettering... En komplettering av ALLT. Tydligen har alla mina handlingar försvunnit, examensbevis, kursbevis, studiebevis och intyg om hur länge jag arbetat. Varför skulle jag skicka in en ansökan UTAN dessa handlingar? Jag veeet att allt var med då jag dubbekollade en miljon gånger och eftersom det inte var någon jävla dans på rosor att få tag i allt. Men visst, jag har inget annat för mej än att trolla fram alla handlingar igen och skicka in för att vänta ytterligare ett halvår och hoppas att ni inte tappar bort allt igen- Absolut skolverket, det fixar jag! Jag tar bara och lägger barnafödandet lite åt sidan... IDIOTER!
3 cm
Igår gjorde jag det, jag tiggde till mej en hinnsvepning :O I lördags på årsmötet mötte jag en barnmorska som lovade att svepa mej då hon skulle jobba kväll på förlossningen igår. Hela dagen velade jag fram och tillbaka men på kvällskvisten kunde jag inte hålla mej utan jag ringde och fick komma in. Jag hade öppnat mej 3 cm och tappen hade ca 1 cm kvar. Svepningen gick bra och det gjorde inte speciellt ont. Jobbigast var det att fläka upp sej för någon man "känner" privat ;) Inatt har jag haft lite molvärk men inget mer... 48 timmar säger dom att man ska ge en svepning för att se om den fungerar, men jag får erkänna att det känns lite för lite för att jag ska våga hoppas. Men det känns iaf bra att veta att det har påbörjat, när vattnet gick med Olle och vi åkte in var jag bara öppen 2 cm.
Idag är Olle på dagis och jag är ensam. Vet inte riktigt hur jag ska bete mej, ska jag ränna i trappen eller ska jag passa på att slappa framför en film? Ska iaf klä på mej och gå till lunden en sväng och samla kraft hos mamma.
Idag är Olle på dagis och jag är ensam. Vet inte riktigt hur jag ska bete mej, ska jag ränna i trappen eller ska jag passa på att slappa framför en film? Ska iaf klä på mej och gå till lunden en sväng och samla kraft hos mamma.
måndag 18 mars 2013
Jäkla måndag
Jag är sååå trött! Det är inte Olle.
Helgen har varit till belåtenhet faktiskt även om jag varit en bit ifrån topp... God mat på medelhavskällarn i fredags, fint väder på isen i lördags och ett årsmöte som gick snabbt, smidigt och med gófika :) Lördagskvällen blev lugn så som jag misstänkte då Christopher var "trött" tidigt ;)
Nu tänker jag slänga mej på soffan och samla krafter.
Helgen har varit till belåtenhet faktiskt även om jag varit en bit ifrån topp... God mat på medelhavskällarn i fredags, fint väder på isen i lördags och ett årsmöte som gick snabbt, smidigt och med gófika :) Lördagskvällen blev lugn så som jag misstänkte då Christopher var "trött" tidigt ;)
Nu tänker jag slänga mej på soffan och samla krafter.
fredag 15 mars 2013
Så!
Nu har jag iaf städat, motiverade mej med att det är ett vanligt få-igång-förlossningen-tips. Jag har dammsugit och torkat alla golv uppe och nere (inkl. trappfan!), jag har skurat båda toaletterna och iaf börjat flytten av mina garderober. Det enda jag känner är min egen svettlukt och inte en tillstymmelse till sammandragning/annan känning... Så, då har man städat helt i onödan oxå ;)
Fast jag måste ändå erkänna att jag känner mej lite gladare och lite smånöjd. Om en timme drygt kommer Christopher, OM han bara lägger märke till allt jag gjort och kanske t.o.m. säger nåt om det så kan det bli en riktigt bra kväll :)
Fast jag måste ändå erkänna att jag känner mej lite gladare och lite smånöjd. Om en timme drygt kommer Christopher, OM han bara lägger märke till allt jag gjort och kanske t.o.m. säger nåt om det så kan det bli en riktigt bra kväll :)
Sluta läs hörrni...
Shit vad jag är tjatig... Jag veeet att det är över två veckor kvar, över fyra om det vill sej illa. Men jag är så jävla less! Jag vill föda barn nu! Jag vill inte sitta här fet och otymplig! Jag vill inte ha halsbränna och jag är less på att ha ett huvud mellan benen! Varje kväll när det är som jävligast tänker jag att "imorgon är det jag som ringer och kräver en hinnsvepning" men varje morgon bangar jag.
Imorse lämnade jag Olle i gnarp vid 10, åkte till stan och köpta massa nya städprylar (det är faktiskt liiiite roligare att städa med nya produkter). Kom hem och tappade all lust och ork. Hittills har jag flyttat kläder från plats A til plats B och jag har plockat ihop Olles leksaker. Jag har även slängt i en maskin tvätt och ätit en halv skål godis samtidigt som jag googlat hemmakurer för att starta förlossningen. Igår sprack även min viktgräns och jag klev över 80-strecket. Nu är jag sur! Jag är på riktigt dåligt humör och inte ens dejten kväll känns kul. Det går ingen film på bio som vi vill se så vi ska bara åka in till stan och gå ut och äta för att sedan hyra film och åka hem. En dejt helt i min smak egentligen men jag kommer ju fan inte kunna ligga bekvämt i soffan och koncentrera mej på filmen ändå...
Imorgon ska det anglas på förmiddagen och eftermiddagen ska jag spendera på årsmöte. Kvällen är än så länge ganska öppen verkar det som, Christopher håller på att försöka styra upp den. Sen är det söndag igen och sen måndag, japp så är dagarnas följd. Jag försöker att hålla mej sysslesatt men det går inte när orken tryter. Jag får lite panik när jag tänker på stackars Olle som måste tillbringa dagarna med mej, en trött sur och grinig mamma. Det skulle ju inte vara så, vi skulle ju ha några fantastiska veckor nu bara han och jag och han skulle dränkas i uppmärksamhet. Skit!
Solen skiner oxå, jag vill sitta i en snödriva och dricka mintuu-choklad och kedjeröka!
Imorse lämnade jag Olle i gnarp vid 10, åkte till stan och köpta massa nya städprylar (det är faktiskt liiiite roligare att städa med nya produkter). Kom hem och tappade all lust och ork. Hittills har jag flyttat kläder från plats A til plats B och jag har plockat ihop Olles leksaker. Jag har även slängt i en maskin tvätt och ätit en halv skål godis samtidigt som jag googlat hemmakurer för att starta förlossningen. Igår sprack även min viktgräns och jag klev över 80-strecket. Nu är jag sur! Jag är på riktigt dåligt humör och inte ens dejten kväll känns kul. Det går ingen film på bio som vi vill se så vi ska bara åka in till stan och gå ut och äta för att sedan hyra film och åka hem. En dejt helt i min smak egentligen men jag kommer ju fan inte kunna ligga bekvämt i soffan och koncentrera mej på filmen ändå...
Imorgon ska det anglas på förmiddagen och eftermiddagen ska jag spendera på årsmöte. Kvällen är än så länge ganska öppen verkar det som, Christopher håller på att försöka styra upp den. Sen är det söndag igen och sen måndag, japp så är dagarnas följd. Jag försöker att hålla mej sysslesatt men det går inte när orken tryter. Jag får lite panik när jag tänker på stackars Olle som måste tillbringa dagarna med mej, en trött sur och grinig mamma. Det skulle ju inte vara så, vi skulle ju ha några fantastiska veckor nu bara han och jag och han skulle dränkas i uppmärksamhet. Skit!
Solen skiner oxå, jag vill sitta i en snödriva och dricka mintuu-choklad och kedjeröka!
torsdag 14 mars 2013
Nu kommer nojjorna!
Dagens första träningspass avklarat- Stödstrumporna är på plats!
Både jag och Olle är sega idag och Olle ligger just nu i soffan och myser med en film... Solen lyser och det känns som att vi måste gå ut. Fast jag måste vila mej efter strumppåtagningen först innan jag ger mej på dubbelpasset påklädning för dagen och påklädning för utgång. Planen var att vi skulle ta oss en tur på buspalatset idag, men vi får väl se hur min kropp ställer sej till det efter lunch. Badhuset känns mer lockande för min del :)
Jag måste noh skjuta på barnafödandet till den 28e helt enkelt. Imorgon har jag blivit lovad en dejt med middag och bio- och det vill man ju inte missa! På lördag är det som sagt årsmöte och jag borde verkligen vara med där eftersom vise revisorn inte satts in i revisionen (mitt fel). Och Chrristopher ser fram emot anglingen så jag har inte mage att ta det ifrån honom genom att föda barn...
Börjar även få lite panik ifall det blir ett snitt igen. Jag har varit så inställd på revanch att jag inte tagit tag i känslorna kring ytterligare ett snitt. Det är sista chansen för en vaginal förlossning. Dels för att jag är färdig med allt vad graviditeter heter och dels för att man bara får två "chanser" efter två snitt blir det snitt per automatik med en ev. trea. Så hur ställer jag mej till detta? Mmm, jag inbilar mej att jag skulle kunna hantera det bättre den här gången. Jag tänker även vara noga med att påpeka att jag vill bli informerad vid första tanken på ett snitt. Jag har sagt åt Christopher att han måste piska mej så att jag är uppe och går mycket för att hjälpa bebis på vägen och för att hålla igång arbetet. EDA vill jag helst inte ha, men jag tänker inte säga aldrig utan är öppen för det om det skulle bli olidligt. OM det blir snitt tänker jag inte lämna BB förens jag åtminstonde kan ta mej i och ur sängen själv, och när jag inser att det kan ta väldigt lång tid och väljer att åka hem ändå tänker jag ska försöka få något starkare än alvedon med mej hem. Smärtan var förjävlig sist. Det tog över tre veckor innan jag kunde ta mej ur sängen utan att grina av smärtan. Så fort magmusklerna (ja, tydligen finns dom där latent på nåt vis ;) ) fick arbeta var det som 10 knivar som gick rakt in i magen.
Börjar även fatta att det är en bebis på väg. Jo, det har tagit 9 månader att få in det i min tröga skalle. En bebis, hur ska det gå? Är vi redo för det? Hur ska Olle ta det? Hur ska vi orka? Hur gör man? Vad tusan har vi gett oss in på??!?!
Både jag och Olle är sega idag och Olle ligger just nu i soffan och myser med en film... Solen lyser och det känns som att vi måste gå ut. Fast jag måste vila mej efter strumppåtagningen först innan jag ger mej på dubbelpasset påklädning för dagen och påklädning för utgång. Planen var att vi skulle ta oss en tur på buspalatset idag, men vi får väl se hur min kropp ställer sej till det efter lunch. Badhuset känns mer lockande för min del :)
Jag måste noh skjuta på barnafödandet till den 28e helt enkelt. Imorgon har jag blivit lovad en dejt med middag och bio- och det vill man ju inte missa! På lördag är det som sagt årsmöte och jag borde verkligen vara med där eftersom vise revisorn inte satts in i revisionen (mitt fel). Och Chrristopher ser fram emot anglingen så jag har inte mage att ta det ifrån honom genom att föda barn...
Börjar även få lite panik ifall det blir ett snitt igen. Jag har varit så inställd på revanch att jag inte tagit tag i känslorna kring ytterligare ett snitt. Det är sista chansen för en vaginal förlossning. Dels för att jag är färdig med allt vad graviditeter heter och dels för att man bara får två "chanser" efter två snitt blir det snitt per automatik med en ev. trea. Så hur ställer jag mej till detta? Mmm, jag inbilar mej att jag skulle kunna hantera det bättre den här gången. Jag tänker även vara noga med att påpeka att jag vill bli informerad vid första tanken på ett snitt. Jag har sagt åt Christopher att han måste piska mej så att jag är uppe och går mycket för att hjälpa bebis på vägen och för att hålla igång arbetet. EDA vill jag helst inte ha, men jag tänker inte säga aldrig utan är öppen för det om det skulle bli olidligt. OM det blir snitt tänker jag inte lämna BB förens jag åtminstonde kan ta mej i och ur sängen själv, och när jag inser att det kan ta väldigt lång tid och väljer att åka hem ändå tänker jag ska försöka få något starkare än alvedon med mej hem. Smärtan var förjävlig sist. Det tog över tre veckor innan jag kunde ta mej ur sängen utan att grina av smärtan. Så fort magmusklerna (ja, tydligen finns dom där latent på nåt vis ;) ) fick arbeta var det som 10 knivar som gick rakt in i magen.
Börjar även fatta att det är en bebis på väg. Jo, det har tagit 9 månader att få in det i min tröga skalle. En bebis, hur ska det gå? Är vi redo för det? Hur ska Olle ta det? Hur ska vi orka? Hur gör man? Vad tusan har vi gett oss in på??!?!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)