lördag 29 mars 2014

Att vara stark

Det är väldigt inne och modernt att vara "stark i sej själv". Det är ju alltid väldigt bra. Men, som alltid ser jag ett men, just nu flera...

"Jag är så stark i mej själv att jag inte bryr mej om jag är tjock..."
"Jag är så stark i mej själv att jag kan stå för mina åsikter..."
"Jag är så stark i mej själv att..."
Om man behöver berätta hur stark man är och därmed bekräfta något, är man verkligen så stark då? Bör inte den styrkan lysa igenom så att det aldrig ens behöver nämnas? Eller är det mer som ett mantra? "Jag är stark i mej själv, jag är stark..."

Det cirkulerar även en hel del listor om hur starka personer ska vara, vad de gör och inte gör:

13 saker mentalt starka människor undviker

1. Ödslar tid på att tycka synd om sig själv
Mentalt starka människor slösar inte tid på att tycka synd om sig själv eller deras förutsättningar. De tar ansvar för sina handlingar och resultat.

2. Ger bort sin makt
Mentalt starka människor undviker att ge bort makten att känna sig underlägsna eller dåliga till andra. De förstår att de själva kontrollerar sina handlingar och känslor.

3. Är rädda för förändring
Mentalt starka människor välkomnar förändringar och utmaningar. En miljö i förändring och till viss del osäkerhet kan ge en mentalt stark människa energin att göra sitt absolut bästa och prestera på topp.

4. Slösar energi på sådant de inte kan påverka
Mentalt starka människor klagar inte på dålig trafik, borttappat bagage eller andra människor. De har förstått att det inte ger någonting att slösa energi på sådant de inte kan påverka och kontrollerar istället sin egen attityd till situationen.

5. Oroar sig för att göra andra nöjda
En mentalt stark människa oroar sig inte för att göra andra nöjda. De strävar efter att vara vänliga och rättvisa men är inte rädda för att gå sin egen väg och stå för sina åsikter.

6. Fruktar kalkylerade risker
En mentalt starkt person är villig att ta risker, kalkylerade och genomtänkta risker.

7. Ältar det förflutna
En mentalt stark människa ältar inte det förflutna. Det som har varit har varit. De investerar majoriteten av sin tid och energi till att skapa ett bra nu och en bra framtid.
 
OSV...
 
Vad säger det till den som inte uppfyller dessa "krav", att de är svaga?
Punkt 4 exempelvis, jag erkänner mej svag direkt! Ett förlorat bagage är definitivt något jag klagar på om jag är ute och reser, även trafiken kan ta knäcken på mej. Egentligen kan jag säga att jag förlorar på de flesta punkterna stundvis. Är jag en mentalt svag person då? Borde jag gå i terapi för att rätta till mina fel? Vad skulle jag kunna göra? Huuuur ska jag bli en mentalt stark person för mina barn att se upp till?
Nu är förstår jag att listan handlar om mål, önskningar och riktlinjer. Men låt oss säga att jag är 19 år, precis påväg in i vuxenlivet, jag är mitt uppe i en separation från mina föräldrar och läser just denna lista för att se vad som krävs... Vore jag inte förvirrad innan så skulle jag absolut bli det!
Det är många fina tankar, men att definiera en stark person gör även att man definierar en svag person- och ingen vill väl vara svag?
 
Jag har gått igenom en hel del skit i mina dagar. Men jag har även åstadkommit en hel del fantastiska saker. Jag är stolt över mycket, och mindre stolt över annat. Är jag stark eller svag? Är det inte en styrka att se sina svagheter?
 
Vem är stark, vem är svag, levande charader...

Inga kommentarer: