Tänk...

Tänk så bra det kan bli egentligen... Vaknade imorse, kolla på film med Christopher innan han åkte till garaget, klev upp runt 9.30... pluggade och skickade in massa saker till skolan... Böejade organisera julklapparna och insåg att jag var långt ifrån färdig, klädde på mej anständiga kläder och drog till stan, leta parkering 20 minuter och började jakten på de sista klapparna, och nu är det färdigt!*Produktiv*

Sprang på en gammal kompis på stan oxå, en tjej jag knappt pratat med sen... 9:an kanske, tvingade med mej henne i jakten och avslutade med en fika på SKUTAN! :) Lustigt egentligen, när man inte träffats på så många år och allt ändå bara flyter på... då och då förundras jag över detta. Jag har några som det blir så med, man pratar inte på flera år och när man väl ses är det som vanligt, lustigt...

Hemmet är förvånansvärt varmt oxå trots den extrema kylan... nu har jag varit hemmifrån i flera timmar och detär ändå direkt behagligt. Nu ska jag göra mej i ordning för julbord, det blir nog en bra dag det här :)

Undrar du?

Om Christopher lagt märke till hårfärgsbytet?
Från mellanbrun/röd till svart!
Svar: Nej... Den stora frågan är ju om han ens vet hur jag ser ut? :/

Såååååååååå bra!

Såå sjukt bra tid att bli sjuk på, grattis till mej... Jag har gott om tid för att springa och snyta mej, vad sklle jag annars göra?

Nåväl, förutom snorandet har jag äntligen tagit mitt förnuft till fånga och färgat håret svart, jag förstår inte vad jag inbillar mej när jag experimenterar med ljusare färger! Svart är det nu, men ja sparde en slinga av den gamla färgen och jag måste faktiskt säga att jag blev nöjd! No more ms Ljushuvud för min del! (fast till våren slår det väl slint igen och de ljusa slingorna kommer krypandes..)

Sen tentar jag hela veckan oxå, jäklaskitlärare som skriver frågor som man behöver minst 5 sidor för att svara på, men de snålar och erbjuder endast två! Gaaah... Men men, nu har jag fyllt de sidor jag fick till mitt förfogande så nu är jag väl färdig då (?)

Ne, jag tror faktiskt jag ska slänga omkull mej framför TVn nu... Mer TV åt folket!

Naaaawwwwwwwwwh...

FÖRLÅT mej ni underbara älskade blogglovers för att jag varit såååååå dålig på att uppdatera er om mitt underbara händelserika liv... Men jag har bara inte haft tid, har haft sååå många öh, vad heter det, sånnadär åtalanden på sistonde... praktiserat, jobbat, och gullat huuuur mycket som helst med min kille C.

Helgen har iaf vart lugn, välbehövlig tristess infann sig nästan... Därför har jag inget spännande att berätta, eller jo, jag var på buspalatsen med syrrans troll i lördags och återigen slog tanken mej.. Jag måste börja träna!

Så till dagens dilemma, det gamla vanliga, sjukvården!! Ja... jag har varit där igen, men inte på egen begäran...
Problem: Ont i höger bröst... sjukt ont bara ändå, ingen pms eller nåt, bara ont. I flera dagar, nu en vecka så imorse ringdejag sjukvårdsrådgivningen och dom sa att jag skulle be en läkare kika så jag ringde hälsåcentralen och även sköterskan där tyckte att jag skulle komma. Wow, det är inte ofta dom verkligen tycker att man ska komma...
Jag fattade ju att det inte var Cancer eftersom jag inte har någon knöl eller så och jag känner mej varken ängslig eller nervös av det onda, bara irriterad. Ändå är det så man uppfattas...

Hälsocentralens sköterska: Ja, jag tror ju inte att det är cancer iaf, är du svullen?
Jag: Ne, jag tror inte heller att det är det och nej jag är inte svullen... Jag tror att det är någon inflamation av nåt slag.
Hälsocentralens sköterska: Ja, det tror jag med. Men det är nog bra om du kommer hit ändå och en läkare får titta.
Jag: Okej...

Kommer dit och får träffa doktorn, en kvinna faktiskt...
D: Hej, jag heter doktor... Hur var problemet?
Jag: Jag har ont i bröstet...
bla bla bla,
D: ta av dej tröjan så ska jag kika

Där sitter jag på britsen och ber ombedd att ta av mej helt på överkroppen och människan bemödar sej inte ens att stänga dörren! Hon såg att den var öppen men sket i att stänga den eftersom rummet var längst ner i korridoren och antagligen skulle ingen komma förbi. Så jag vänder mej från dörren, mot fönstret istället och klär av mej...

D: Gör det ont hela tiden?
Jag: Ja, och det spelar ingen roll om man tar och klämmer det gör lika ont som när man inte gör det...
D: Så det här gör inte ont? *Kläm och känn*
Jag: Ne... (som sagt)
D: Det här då *KLÄM TYCK KROSSA*
Jag: Eh, joo..
D: Ja, då är det bara en muskelinflamation... avvakta någon månad så får du se... Du behöver inte alls vara rädd, det är inte farligt. Och försök att inte tänka på det onda för då spänner du dej mer och får ondare *leeeeeeeer*

Eh... jaha, tur att jag har mitt kära frikort, hade jag behövt betala hade jag ta mej tusan reklamerat besöket!
Klart som tusan att det gör ont om hon tar tag i patten och pressar in hela näven i revbena på mej! Åh... Jag tror fortfarande att det är nån inflammation i nån inte vet jag mjölkstock? knaprar ipren på eget initiativ få se...

Ne nu ska jag koka pärer, ida bli re Pölsa å kokpärer!

Hihi...

Just nu känner jag mej lite busig, du ska få höra varför...
När jag var 15 år var vi i grekland två veckor på semester, varpå jag självklart hade en semesterflirt :) Åh, så kära vi var!
När jag återvänt till Sverige brevväxlade (ja, faktiskt, brevväxlade!)vi länge och hördes då och då på telefon... Han skickade tom. sin ring till mej och det var sååååå gulligt :)
Nu när jag satt och ugglade på ansiktsboken så slog jag till och sökte på hans namn och fick napp... Skrev ett medelande på dålig engelska och frågade om han var från Lefkas.... Fick snabbt ett svar där det stod: "paulina!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!yes i am i see you first time in beblos bar i remember you!!!!!!! how are you?? " Självklart blev jag sjukt smickrad eftersom han antagligen kommer ihåg mej jätteväl och aaaaaldrig hånglat med någon annan turist ;) Dessutom känner jag mej nu väldigt trygg i min egen engelska då hans uppenbarligen är världelös :)
Tänk vad facebook kan göra... :)

moahahaaaaaaaaaaa

Jag dööööööööör........

Gång på gång på gång!!!! *torkar de sprutande tårarna...*