Naaaawwwwwwwwwh...

FÖRLÅT mej ni underbara älskade blogglovers för att jag varit såååååå dålig på att uppdatera er om mitt underbara händelserika liv... Men jag har bara inte haft tid, har haft sååå många öh, vad heter det, sånnadär åtalanden på sistonde... praktiserat, jobbat, och gullat huuuur mycket som helst med min kille C.

Helgen har iaf vart lugn, välbehövlig tristess infann sig nästan... Därför har jag inget spännande att berätta, eller jo, jag var på buspalatsen med syrrans troll i lördags och återigen slog tanken mej.. Jag måste börja träna!

Så till dagens dilemma, det gamla vanliga, sjukvården!! Ja... jag har varit där igen, men inte på egen begäran...
Problem: Ont i höger bröst... sjukt ont bara ändå, ingen pms eller nåt, bara ont. I flera dagar, nu en vecka så imorse ringdejag sjukvårdsrådgivningen och dom sa att jag skulle be en läkare kika så jag ringde hälsåcentralen och även sköterskan där tyckte att jag skulle komma. Wow, det är inte ofta dom verkligen tycker att man ska komma...
Jag fattade ju att det inte var Cancer eftersom jag inte har någon knöl eller så och jag känner mej varken ängslig eller nervös av det onda, bara irriterad. Ändå är det så man uppfattas...

Hälsocentralens sköterska: Ja, jag tror ju inte att det är cancer iaf, är du svullen?
Jag: Ne, jag tror inte heller att det är det och nej jag är inte svullen... Jag tror att det är någon inflamation av nåt slag.
Hälsocentralens sköterska: Ja, det tror jag med. Men det är nog bra om du kommer hit ändå och en läkare får titta.
Jag: Okej...

Kommer dit och får träffa doktorn, en kvinna faktiskt...
D: Hej, jag heter doktor... Hur var problemet?
Jag: Jag har ont i bröstet...
bla bla bla,
D: ta av dej tröjan så ska jag kika

Där sitter jag på britsen och ber ombedd att ta av mej helt på överkroppen och människan bemödar sej inte ens att stänga dörren! Hon såg att den var öppen men sket i att stänga den eftersom rummet var längst ner i korridoren och antagligen skulle ingen komma förbi. Så jag vänder mej från dörren, mot fönstret istället och klär av mej...

D: Gör det ont hela tiden?
Jag: Ja, och det spelar ingen roll om man tar och klämmer det gör lika ont som när man inte gör det...
D: Så det här gör inte ont? *Kläm och känn*
Jag: Ne... (som sagt)
D: Det här då *KLÄM TYCK KROSSA*
Jag: Eh, joo..
D: Ja, då är det bara en muskelinflamation... avvakta någon månad så får du se... Du behöver inte alls vara rädd, det är inte farligt. Och försök att inte tänka på det onda för då spänner du dej mer och får ondare *leeeeeeeer*

Eh... jaha, tur att jag har mitt kära frikort, hade jag behövt betala hade jag ta mej tusan reklamerat besöket!
Klart som tusan att det gör ont om hon tar tag i patten och pressar in hela näven i revbena på mej! Åh... Jag tror fortfarande att det är nån inflammation i nån inte vet jag mjölkstock? knaprar ipren på eget initiativ få se...

Ne nu ska jag koka pärer, ida bli re Pölsa å kokpärer!