Bröllopsplaner

Mmm, asså jag måste nog göra er alla besvikna, det kommer inte att bli någon bröllopsblogg... Vi kommer inte att gifta oss inom någon snar framtid, ett giftemål är 20 kilo bort så att säga ;)

Idag har jag en pigg kille full med energi här hemma igen, igår var det annat ljud i skällan. Då hade han hög feber och klev inte ur sängen förens 15.30! En riktig latdag för mej vill säga, bara massa mys och en miljon kramar. Jag säger det igen, det är supertråkigt för Olle när han är sjuk, men det är stundvis väldigt mysigt för mej ;)

Hallonbladsté

Sitter och sörplar i mej en kopp hallonblandsté nu, jag har försökt att göra det varje dag senaste veckan men det går sådär... Det är inte äckligt, men det är inte speciellt gott heller. Men det sägs att det hjälper livmodern att träna upp sej inför förlossningen så det kan vara värt ett försök, någon som testat?

Vet inte riktigt vad dagen har att erbjuda oss. Jag borde åka in på FK och prata med dom eftersom jag lixom glömt att berätta för dom att vi ska ha barn igen och att jag dessutom tänker börja plocka ut dagar 1a mars... Ops! Samtidigt så vore öppna förskolan lite trevligt... Samtidigt ser det ut att bli fint väder så man skulle kunna bege sej ut i pulkabacken med varm choklad. Mmm, vi får se vad vi hittar på helt enkelt.

Inatt vaknade jag kl 3.20 och kunde inte för mitt liv somna om. kl 5 gick jag över och la mej med Olle i hans säng och slocknade direkt! Olle verkade dock inte helt nöjd med sällskapet då han grymtade och vände ryggen åt mej när jag kröp ner ;)

Näe, dricka Té var det...

Obalans

Urk, min kropp är så ur balans så jag vet inte vad! Känner mej jäkligt konstig hela tiden, vet inte om jag behöver kräkas, sova eller gå ut och hitta på nåt... :/ Obalans helt enkelt. Igår var det en lååång dag som började med styrelsemöte 10-15. Sen direkt till strömsbruk på kalas och därefter vidare till Vik. Kan ju iof bidra till obalansen, men jag skyller nog på dom där jäkla tabletterna!

Ps. Jag är tjock!

Äntligen!!

Pang Bom! Äntligen kan jag berätta att Christopher tog sitt förnumft till fånga för ett par veckor sen :) Det skedde i lördags när vi var i Sundsvall men eftersom jag krånglade och skulle ha specialbeställd ring så tog det lite tid att få den. Men nu sitter den fint där den ska, på MITT finger! :) Ringen är en exakt kopia av mammas vigselring fast i rött guld, vigselringen är i vitt... Jag är sjukt nöjd och ringen passar mej perfekt!

Besvikelsen

I förrgår var jag till läkaren för att få sjukskrivningen februari ut. Det var inga problem utan det var väldigt snabbt avklarat. Sen fick jag även Omeperazol utskrivet. Dessa mirakelpiller jag hört om och drömt våta drömmar om de få timmar jag sovit de senaste veckorna. Förberedd på en hel natts sömn stoppade jag i mej en tablett och skuttade glad i hågen i säng i förrgår... Pang! Ja, jag har mått illa och jag har kräkts om nätterna, därav tabletterna. Men igårnatt kaskadspydde jag mest hela natten och mådde illa vad jag än gjorde. Då visar det sej att en av de vanliga biverkningarna är "Illamående och kräkningar" Jotack!! Inga fler Omeperazol-tabletter för min del. Så nu är jag på ruta ett igen, men jag vet ju att det kunde vart värre, känner jag mej gnällig tar jag väl en tablett så att jag verkligen förstår vad illamående betyder ;)
Igår arbetade jag sista dagen, efter natten jag haft får jag väl säga att dagen var helt okej ändå. Men jag var sjukt tött när jag kom hem så Olle bäddade ner mej i soffan, tittade på mej och förklarade att "Mamma trött, sova lite" Och som den kurlingförälder jag är gjorde jag som han sa. Christopher tog nattning och hela köret och jag gick i säng och slocknade kl 20.15 :) Sov hyffsat inatt och Olle fick åka på förskolan tidigt med pappsen redan 6.30 så jag fick ligga kvar i sängen. Underbart! Nu sitter jag och äter frukost kl 10.13 helt ensam och njuter. Tänker hämta hem Olle efter lunch och hitta på något med honom. Jag har som plan att fortsätta ha honom på förskolan iaf halvdagar februari ut så att jag faktiskt kan vila upp mej och kanske bli frisk från förkylningen jag haft sen i höstas innan jag går på mammaledighet i mars. Då ska Olle få uppmärksamhet tills han spyr innan lill*n kommer.

7 vekor är vad som återstår nu, 7 veckor och 2 dagar om jag ska gå lika länge som med Olle. Vill det sej illa kan det vara 9 veckor kvar eftersom man "får" gå över 2 veckor- Men då jävlar!
Jag har gått upp nästan exakt lika mycket som jag gjorde med Olle hittills, vilket inte bådar så jäkla gott eftersom jag har som mål att inte överskrida 80kg denna gång, och det är nu det tar fart... Vi får väl se hur det blir med den saken ;)

Näe, men om man skulle ta sej en dusch och byta bort pyjamasen kanske...

Dödsångest!

Idag åkte vi direkt på badhuset när vi kom hem. Det var ett tag sen vi var där nu och Olle var ganska försiktig till en början. Sen lossnade det och han kutade runt som en liten maniac i bassängen. Då hände det som ALDRIG får hända. Han snubblade och tippade framåt. Han var ungefär två meter ifrån mej men det räckte! Jag såg hur han tippade och han blev stel som en pinne direkt. på en tiondels sekund låg han och flöt under ytan och såg ut precis så som barn gör när dom drunknar på film! Valross som jag är fick jag en adrenalinkick utan dess like och slet upp honom, han hostade till och började gråta. Allt detta skedde inom loppet av ett par sekunder- Men oj, vad jag hann tänka många tankar. Han rörde inte en fena från det att han tippade till att jag tog upp honom utan han la sej direkt i "dunkningsläge" och var helt stilla. Jag tröstade honom och vi satte oss i vattnet direkt, hade jag sprungit upp hade han kanske aldrig mer velat bada? Men det 30 sekunder hade han återhämtat sej och var påväg upp för att åka rutschkana. Vi badade en stund till, kanske mest för min skull, för att jag skulle våga. Sen dess har bilden då han flöt i vattnet suttit på min näthinna. Jag hatar mej själv för att det hände, samtidigt som jag inte vet vad jag hade kunnat gjort annorlunda. Det enda jag känner nu är att vi måste bada oftare så att Olle kan träna på att vända sej i vattnet och hantera armkuddarna (som han vägrar ha på sej, och jag varit korkad nog att låta honom vara utan- ALDRIG MER). Som tur är så verkade Olle inte bry sej nämnvärt om vad som hände och han skrek som en stucken gris när jag släpade honom från bassängen.

Nåväl, vi får väl se om jag kan sova inatt eller ej. Imorgon blir det barnfritt i Sundsvall.

Plikt och hälsa

Pliktkänsla är en god egenskap i mångt och mycket. Men när plikten tar ut hälsan är det dags att tänka till. Det har jag gjort nu. Idag har jag i samråd med min chef beslutat att jag ska jobba en vecka till, sen sjukskriva mej innan jag går på föräldraledighet i mars. Ett beslut som känns så jääääkla bra! En vecka känns överkomligt och jag hinner göra de avslut som känns viktiga. Jag har haft tankarna på sjukskrivning förr, men när alla sagt åt mej att göra det har plikten alltid gått in och sagt ifrån. Jag vill inte lämna någon i sticket och jag vet att det kommer att ställa till det en del i klassen och för kollegorna. Men på det här viset hinner vi styra upp en del och jag hinner avsluta det som ska avslutas istället för att jag brakar ihop en dag och går hem med massa oavslutat. Så en vecka, sen ska jag försöka bli frisk från förkylningen, boa och bara tänka på det som gör mej glad. Jag ska sova på dagtid om det behövs och jag tänker gå i pyamas fram till lunch!

Igår hände en lustig sak. Olle kom till mej i soffan och ville pussas. (Det är iof lustigt i sej eftersom han inte är så pussig för tillfället) I pussandet så känner jag smaken av choklad! Jag tittar på honom och han har mycket riktigt choklad i ansiktet. Jag gormar åt Christopher, dels för att han gett Olle choklad men mest för att jag inte fått någon. Christopher tittar förvirrat på mej och säger att han inte vet något om någon choklad. Jag tittar och luktar ytterligare på Olle och undrar om det slagit slint helt i huvudet på mej, men det hade det inte. Ungen hade ätit choklad. Så jag frågade såklart Olle vart han hade hittat choklad. Olle tittar busigt på mej, och tittar snabbt bort igen... Jag frågar en gång till: Olle, vart har du hittat chokladen? "I Olles räääzerbil" får jag till svar med plirande ögon. Jag springer in till hans säng, hittar ingen choklad och ber honom att visa. Olle lyfter på en nalle och visar "Dääär"! Det låg ingen choklad där men det är väl inte så konstigt eftersom han hade fulla ansiktet och munnen med chokladen. Så. Ungen har tydligen haft en chokladgömma i sängen. Sån är han. Och dom säger att han inte är lik mamma ;)

Nä, nu ska jag laga mat...