onsdag 14 augusti 2013

Tänk hur man är!

Jag tror ingen missat hur otroligt lite jag tyckte om att vara gravid, visst?
Just nu kryllar det av små gravidmagar och växande bebisar i omgivningen min och jag kan inte låta bli att tycka att det känns sååå mysigt! Ett litet pyre som gror, en växande mage och alla förväntningar! Jag kan absolut förstå kedjereaktionen av bebisverkstäderna! Flera gånger om dagen tänker jag på vad dessa personer går igenom första eller andra gången och det är ju sjukt häftigt! Jag har helt klart gjort mitt på fronten och gläds nu åt alla andra. Ibland tänker jag mej att 3 barn vore mysigt, men då skulle jag absolut överväga en adoption. Fast just nu är jag väldigt nöjd som det är och jag ser fram emot kommande år med stor entusiasm :)

En god gärning

I helgen när jag och syrran varit på dollar stod en tant i entrén och frågade om någon skulle ner på stan så att hon kunde få åka med. Regnet stod som spön i backen och vi blev dyblöta bara av att gå til bilen. Av ren reflex svarade vi båda att vi tyvärr skulle åt andra hållet (vilket vi faktiskt skulle) men när vi kom till bilen kom vi på att det faktiskt inte tar speciellt lång tid att skjutsa ner tanten på stan så vi gick in och hämtade henne igen. Hon var väldigt tacksam och vi kände oss som goda människor för stunden ;) Även om jag på vägen ner mot stan inte kunde låta bli att fantisera om hur tanten sliter fram två revolvrar och tokrånar oss :P Ibland tror jag att vi är för snabba att säga nej faktiskt... Det var bara det...

tisdag 13 augusti 2013

Egentid

Egentid är idag ett flitigt använt ord. Så vad är egentid?
Gudarna ska veta att det diskuteras här hemma, inte dagligen, men någon gång i veckan kommer det allt upp på tal. Jag är hemma om dagarna, Christopher jobbar, vi har valt att göra så den här gången. Christopher ville ge hem och vara föräldraledig 100% men jag var inte beredd att släppa taget och vara familjeförsörjare på heltid, så då blev det såhär. Jag trivs inte att vara hemma 100% speciellt inte nu när alla jobbar och kyrkis inte öppnat än. Dagarna blir långa och jag får prestationsångest och känner att Olle understimuleras när vi "bara är hemma". Nu vet jag ju innerst inne att fallet inte är så, Olle är väldigt nöjd med att lulla på här hemma, det är snarare jag som blir rastlös och handlingsförlamad. Jag blir avundsjuk på det sociala i att jobba, och det känns gruvsamt att vara hemma ett helt år till. Nu till helgen ska Christopher åka iväg och fiska med grabbarna från jobbet- Jag ska vara hemma.
Jag älskar att åka och handla ensam nu för tiden. Jag åker ensam i bilen, lyssnar på hög musik och sjunger falskt, sen strosar jag runt i butiken i hopp om att kanske stöta på någon jag känner och kan prata lite med- Tragiskt? Nje, vardag som småbarnsmorsa skulle jag vilja påstå. Eller är det verkligen bara jag? Jag tycker att Christopher får jättemycket "egentid" när han jobbar, åker och hjälper kompisar med saker, och nu fiskeresan. Okej, när han jobbar är det väl kanske inte egentid får jag väl erkänna, men allt annat... Ibland är jag så barnslig att jag vill hålla räkningen på antal timmar utanför hemmet på fritiden och trycka upp i ansiktet på honom- för jag vet att han leder den ligan med goood marginal. Vi är inte överens om vad egentid innebär. Att hjälpa kompisar och åka och göra ärenden är inte egentid enligt Christopher, jag skulle gärna åka iväg och hjälpa någon med nåt ett par timmar då och då, inte för att jag inte vill vara med Olle och Ingrid, utan för att jag vill vara med vuxna en stund. Min volontärnatt på härbärget var egentid för min del, men det är lite svårt att snickra ihop med tiderna nu när Christopher jobbar igen. Jag måste börja träna igen! Det är nyttig egentid :) Men jag tänker vänta på att det nya gymmet öppnar, hade tänkt börja på Puls&Träning men känner att jag blev rätt kasst bemött (knappt alls) där när jag försökte så det blev inget.

Jag hoppas och tror att det här kommer lösa sej när kyrkis öppnar igen, så att jag får komma ut lite och snacka skit med någon över 3 ;)

Jag tror egentligen att egentid är ett ganska nytt ord som hittats på av oss 80-talister som inte orkar vara ansvarsfulla 24/7. Vart fanns egentiden förr? Klart att det är så, vi 80-talister är sjukt bortskämda på många vis och jag är inget undantag- Det står jag för! (Silverspoooon)
Jag älskar att ha och vara en del i vår ljuvliga familj, men jag begöver egotid också ;)

Tihi

39 dagar kvar (om någon nu håller räkningen) och nu börjar jag känna stressen... Det har känts sååå långt borta så länge att jag känt mej kolugn, men det är inte läge för det längre! Kom precis på att jag behöver organzarosetter att trä över stolarna. Ut på Ebay-Hittade vad jag sökte- Insåg att leveranstiden är för lång!
Har mailat säljaren och hoppas på att det ska gå att lösa... :/
Ska åka in och köpa kostym till Christopher nu i eftermiddag när han slutat jobba, ber till gud att vi hittar en som passar direkt, sen behöver han skor också, och Olle behöver också skor. Ingrid tänker jag köpa kläder till på någon vanlig affär här i stan veckan innan, hon är ju omjlig att uppskatta storlek på så det blir lättast så.
Vi har fortfarande inte någon fotograf klirrad, väntar på samtal från två och håller tummarna! Säg till om ni vet någon.
Dag för provuppsättning och provsminkning är klirrad, en lördag så det är väl bara till att hålla tummarna för att det inte krockar med någon sexa eller hippa :P
Hippan är väldigt spännande! Jag får brev från framtiden vare vecka där det står vad jag ska packa ner i en väska, så jag är ganska säker på att det är en på gång *skräckblandat*. Men eftersom jag är först ut i "gänget" så hoppas jag att de drivande krafterna förstår att det nu är dom som lägger ribban :P
Sexan däremot ger mej magsår! Jag skiter i vad dom hittar på, strippor hit och dit gör mej inget om det skulle vara så. Det som oroar mej är att inget verkar planerat! Inget alls! Jag borde väl iaf få veta när, vore inte det rimligt? Jag blir nervös för Christophers skull, även om han säger att han inte bryr sej tror jag nog han skulle bli besviken om det inte blev nåt... Men det löser sej kanske, killar är ju inte fullt lika strukturerade som tjejer ;)

Måste köpa servetter också! Och ragga ljusstakar, har ni några guldfärgade ljusstakar att låna ut den 21/9 så säg till :) Skulle även behöva ett par tårtbehållare (ni vet i plats med lock) till så har ni några att låna ut så säg till då också ;)

fredag 9 augusti 2013

Vinden har vänt...

Förra inlägget var nästan fjantigt gulligt, men nu har det rättat till sej igen ;)
Jag retar mej på massa saker idag, det mesta faktiskt! Jag känner mej fet och riktigt jäkla fläskful... Det måste ske en förändring och det nu! Dessutom regnar det och så ska det tydligen fortsätta- Höst nu?

Sitter och väntar på att syrran och hennes familj ska anlända och pigga upp mej, imorgon ska vi barnvakta kussarna då syrran m. man ska på grillfest. Fast med handen på hjärtat är det ju mer rättvist at vi ska få barnvakt eftersom Anton och Amanda faktiskt underhåller Olle ;)

Nä, hej!

torsdag 8 augusti 2013

Volontär

Har precis gjort min första natt som volontär på natthärbärget, efter 3 år som engagerad... Det är något jag varmt kan rekomendera! När gästerna kommer serveras mat och erbjuder dusch och nya kläder/tvätt av kläder. Sen är det sällskapa och tv-tittande som gäller fram till 23 då det är "nattning" och då kan man själv också krypa i säng. Gästerna var trevliga och tacksamma. Frukost på morgonen och sen hem. Inga konstigheter. Problemet för oss är att jag inte hinner hem innan Christopher åker och jobbar när vardagen kommer åter, men på helgerna ska jag försöka boka in fler nätter. En god gärning för både gäster och egen kropp och själ! Har du möjlighet, tid och lust så behövs alltid volontärer :)

Idag ska Olle och Ingrid åka hem till farmor och Matthias och mysa, jag ska måla lekstugan och ikväll ska vi ut till bås och sova i husvagnen hela familjen- sista semester-rycket ;)

onsdag 7 augusti 2013

Semester

Puh! Det tar på krafterna att ha semester vill jag lova! Fullt ös dygnet runt sen Christopher gick hem känns det som... Men nu är det sista veckan för honom så man får lite lugn och ro sen ;)
Vi har haft supermysigt måste jag erkänna hur klychigt det än låter. Vi har varit tillsammans hela familjen i flera veckor och umgåts med nära och kära... Meeeen, nu behövs det rutiner här hemma igen!
Olle är fortfarande en helt fantastisk unge och Ingrid är lika bedårande, japp lyckoinlägg delux! ;)
Olle har blivit en stor kille som går på pottan och sköter det mesta själv "Kan pälw" är ett uttryck man får höra en sådär 550 000 gånger om dagen ;) Ingrid har börjat få lite smakportioner och hon rullar, vrider och vänder sej mest hela dagarna.
Jag fick provsvaret från koniseringen igår också, där stod det att provet visat på grava cellförändringar men att de nu är radikalt borttagna (?) Antar att det är bra, ska iväg på kontroll igen i oktober och sen blir det väl regelbundna kontroller några år antar jag. Skönt!! Jag hade nog fan inte pallat något annat.

Jo, just ja, bröllopet. Klänningen sitter som gjuten, underkjol och underkläder är klirrat. Madda virkar för fullt, en överdel att ha över axlarna på kvällen och en väska, så min klädsen är så gott som klar. Christopher däremot är helt oklädd än så länge, men vi hoppas att det löser sej ;)