Åh!

Den här jävla "drömkåken" börjar sakta med säkert att formas till det hus jag faktiskt vill bo i... Det ställer till det en del eftersom jag (vi) inte vill bo i Iggesund. Dörren i köket höjde huset åtminstone över en flaggstång i mina ögon och jag älskar den! Christopher alltså, vilken man jag fått tag på! 4 år tog det att övertyga honom, men nu sitter dörren där... Det tog 6 år och två barn att lyckas övertyga honom att jag är kvinnan i hans liv, men nu sitter ringen där den ska. Kanske tyder detta på att han börjar mjukna, eller har han kanske börjat förstå att det blir lättast att låta mej få min vilja fram ;) Nu ska jag "bara" smyga in ett skoställ bredvid den nya dörren och sakta (saaaakta) låta en liten groventrè växa fram. Sen kanske han själv kommer på att en liten skiljevägg vore lämpligt... *Manipulerande*