Gröna ärtor

är underskattat... det är faktiskt ganska gott!

Jag ska bli bluffmakare!

Har insett att lärare inte ä rätt väg att gå... ne, det man borde bli är blffmakare! Öppna en butik, sälja lite skitvaror och sedan försvinna! Tydligen funkar det för det är precis vad de vi köpte soffan hos har gjort!
Men icke sa nicke tänkte jag, jag ska ta hjälp av alla trygga system vi har i sverige, kunsumentvägledare och allmännareklamationsnämnden (ARN) minsann, here I come! Ringer upp konsumentvägledaren här i komunen och förklarar situationen (Jag får inte tag i säljaren så jag kan därmed inte reklamera varan) varpå hon svarar: "Kontakta företaget och berätta att du kontaktat mig så ska jag se vad jag kan göra sedan".... Eh, okej jag kan inte få kontakt med säljaren/butiken/företaget?! Låt gå då, jag mailar företaget igen och berättar att hon är inblandad... självklart får jag inget svar.
Återkommer till konsumentvägledaren och berättar att jag gjort det jag skulle, varpå hon svarar: "Kanske företaget gått i konkurs? Ring skattekontoret i Sundsvall och fråga om de vet något, annars vet jag inte hur jag ska hjälp dig, du får nog gå vidare till ARN..."
Okej! Tack för hjälpen?! Va? Vad gör du på ditt arbete egentligen?! Konsumentvägledare kanske vore nåt, verkar rysligt slappt...

Nåväl, jag ger mej inte (eftersom det tar tid från pluggandet roar jag mej med detta istället)...

Ringer skatteverket i Sundsvall, får efter många om och men veta att de inte kan se att företaget konkat, toppen de finns alltså kvar!

Ringer upp ARN och tänker att "Nu drar jag igång det tunga artelleriet"! Möts av en kvinna som inte vill något annat än lägga på luren:
Jag: Hej, jag heter Paulina Pålsson och jag vänder mej till er angående en soffa jag kö.p.p.p... *avbruten*
Hon: Har du pratat med konsumentvägledaren i din kommun?
Jag: Ja, det har jag gjort och det enda hon sa var att jag sku.l.l.l.l... *avbruten*
Hon: Det du kan göra är att du fyller i en anmälan på vår hemsida...
Jag: Jaha, och vilken blanke.t.t.t?*Avbruten*
Hon: Den vanligaste, som heter köp
Jag: Jaha, kan jag maila den direkt till er därifrån? Har ingen skrivare hemma så det blir svårt att skriva ut... *Fick avsluta hela meningen*
Hon: Ja, det kan du
Jag, okej, tack då...
Hon Hej!

Vart ska jag börja min klagosång?! I det att hon inte brydde sej om vad ärendet gällde? Eller att jag blev avbruten konstant? Eller kanske jag ska ta upp det faktum att hon avslutade samtalet med ett Hej!?

Knappade mej in på hemsidan och hittade efter en del klickande blanketten som heter köp, tar fram den och börjar fylla i, inte mycket känns relevant, ska svara på frågor som "När tog du kontakt med säljaren?" "När fick du svar från säljaren?" "Vad svarade säljaren?" Och vad ska jag svara på det? "Flera gånger sedan felet uppstod" "aldrig!" "Inget!"
Fyller iaf i blanketten bäst jag kan, tills jag i slutet inser att de vill ha två kopior av kvittot, och bilder och mailkontakt... Jaha, men enligt Hon (fick faktiskt aldrig något namn på henne) var det bara att fylla i snabbt och maila iväg... och då upptäcker jag, i högra hörnet står att man måste skriva ut blanketten *2 och skicka in, lika så med kvitton och bilder!!! Vaffan!!!!

Alltså måste bluffmakare vara ett ypperligt yrke, ingen som kommer åt och sätta dit en, och inte många som orkar heller skulle jag tro, det är inte det lättaste verkar det ju som... och blanketter alltså, jag hatar blanketter! Men jag ska vara stark, jag ska rida ut denna storm om det så är det sista jag gör!!!

Så nu sitter jag här, återigen sviken av svenska trygghetssystemet och åter på ruta ett! Ja, det kanske inte är så illa tänker nu, sviken av systemet var väl att ta i... Men nej! Det ska inte gå till så här, eller ska det? va? va? va?
Nu vet jag!!! Sverker!!! Sverket my man ska få fixa steken!!!!!

Män män män män män män män män män määään...

På många bloggar kan man läsa om "när kvinnan vill vad", när kvinnan säger att "det är ingenting, menar hon att det visst är något, när kvinnan frågar hur hon ser ut vill hon höra att hon ser ut om en gudinna... bla bla bla... Vart finns den listan om män?
Jag vill veta vad mannen menar när:
*Han suckar djupt
*Han tyst smyger omkring
*Han frågar "varför är du så grinig" när han precis kommit innanför dörren och man knappt hunnit säga Hej...

Idag kom Christopher hem från jobbet, jag stod på min plats vid spisen och gjorde korv, potatis och morotsstuvning... allt var frid och fröjd, han satte sej vid datorn och väntade på att jag skulle säga "maten är serverad" helst iförd ett minimalt förkläde och underkläder...
Maten blev klar, jag dukade och sa att det bara var att ta för sej i vääääldigt normalt tonläge... Vi sätter oss;
Christopher: Va några potatisar du kokat
Jag hade kokat sju potatisar, två var till oss idag och tre till hans matlåda imorgon
Jag: Tycker du? (tar bara en ifall han är vrålhungrig...)
Vi öser upp på våra tallrikar och börjar äta
Christopher:Du tycker inge vidare om stekpärer å korv du va e?
Jag: Ne, det är ingen favorit, men det är klart att jag kan äta det (?)
Christopher: Ja, för man kan ju ha i hamburgerkött å köttbullar och sånt oxå i det...
Jag: Ja, det kan man (?)
Christopher: För du tycker väl om pytt i panna?
Jag: Ja, det gör jag... vart vill du komma?
Christoher: Ah, varför är du så sur då?
WHAT?!?!?! Jag avviker från att svara men det blir obehagligt tyst...
Jag: Jag är väl inte sur, jag undrade bara vart du ville komma med diskussinonen om stekpärer(?) Ett antal djuuupa suckar kommer från min motsatta sida, men jag förstår fortfarande inte varför...
Nu sägs inget mer och jag skiter i saken... Vi äter klart och jag börjar duka av eftersom han sitter i telefon, sen går jag ner i pannrummet och kollar pannan, när jag kommer upp igen har Christopher gjort en matlåda till sej. Och av en slump ser jag att han kastat två potatisar, och då kan jag inte hålla mej
Jag: Oj, blev det två potatisar över, jag som kokade så få
Christopher: Ja, men hade det blivit tre fyra potatisar över hade du kunnat gjort stekpärer och korv imorgon....

Ah, det var det diskussionen handlade om! Nu trillar poletten ner, här har man läst pedagogik i tre år och förstår fortfarande inte männens språk...?
Hade det inte varit smidigare att direkt säga:
"Oj, synd att du inte kokat ett par potatisar till, då hade vi kunnat äta stekpärer å korv imorgon"
varpå jag antagligen hade svarat "Ja, det tänkte jag inte på" Kanske stämningen hade vart bättre då....

I ett mycket misslyckat försök att lätta upp stämmningen säger jag "Varsegod till maten som jag gjorde i ordning lagomt till att du kom hem älskling" men då var det tydligen redan försent för till svar fick jag "Ah, varsegod att jag varit och arbetat idag och dragit in pengar till hushållet!" Så fick man återigen sej en känga för att jag "bara sitter hemma på arslet utan att göra nåt hela dagarna"!

Grr... Vissa dagar är han billig vill jag lova...

Men åter till saken... Hur funkar män??
Finns det ingen man där ute som han sätta ihop en lista?

Tror jag ska gå ut och titta till min relation nu, Christopher står och klyver ved och antagligen är han skitarg för att jag inte är där och hjälper till... Men om nu jag står vid spisen och lagar mat vareviga dag, och ser till att det åtminstonde ser respektabelt ut här hemma, är det då inte mannens uppgift att sköta tomten, ved och skit? Vad är jämställt egentligen?

po-ta-tis po-pa-tis po-ta-tis

Kokar just nu potatis, och jag hatar det... att koka potatis gör mej nervsjuk! Hur svårt kan det va? tänker du... ja, inte vet jag, men det är ju ingen barnlek iaf...!
Vatten i kasrullen: check
Potatis i den vattenfyllda kasrullen: check, efter en hel del stänk...
Kastrull på plattan: check
Plattan påslagen: check
Nu börjar kruxet... potatis tar sån tid att koka så man hinner klart med allt annat långt före potatisen är klar och då gäller det, det svåra, att komma IHÅG att man kokar potatis! Ja, jag har faktiskt lyckats kokatorrt ett antal gånger, och enligt mitt tycke luktar det inge vidare, sen är kvällen förstörd!
Förra veckan satte jag på ägg för frukosten, förberedde en smörgås med kaviar och ett glas oboy, det enda jag behövde göra var att vänta på att äggen skulle bli färdiga, men så ringde mamma, och ville åka till stan vipps så hade jag glömt äggen och var påväg till city... gick i affärer, gick lite till, shoppade lite... kom hem, sätte mej vid datan, hämtade posten och gick in i köket! Där såg jag min macka prydligt upplagd på ett fat, ett glas oboy och, hoppsan! En torr kastrull, två välkokta ägg med bräda skal.. oj!
Tydligen har vi nån säkerhetsspärr av nått slag som gör att spisen slår av sej när det blir sådär... eller nån timer kanske vad vet jag, avstängd var den iaf, men kastrullen fick hälsa påkasrullgud i kastrullhimmlen!

Ojoj... Potatisen!!!

Färg färg färg....

Jahapp, så då va våren här, den efterlängade våren har äntligen kommit! Därmed kom även beslutsångesten!
Vi ska ju klä om huset, och byta färg... men vilken?!?!! Hur fasen kan folk bestämma sej?! Jag kan det då inte, något ljust vill jag ha! Ljusgrått med mörkare knutar kanske? Eller Äggvitt med biegegrå knutar? Eller äggvitt med vinröda knutar kanske? Helvete! Säg nåt, vad ska vi ha för färg???
Och panelen, har ni en aning om hur många varianter det finns? Men jag och Schens kom överens om att det blir finast att blanda två, kanske.... får se om surPalmen behagar hålla med...

Annars?
Annars rullar det vidare, solen skiner och jag funderar faktiskt på att bjuda med mej skolböckerna ut i solen... kanske, om dom uppför sej väl vill säga...

blä...

Måste erkänna att jag är världelös på att uppdatera, men jag skyller på att det händer ganska mycket i livet just nu, då har du ju massa att skriva tänker du(?) men det är sånt som man inte blogga om... så tyvärr...

Skolan: Ja, den går jag fortfarande i...
Sommarjobb: Har jag precis kommit på att det är dax at söka...
Hemmet: Jo, här händer det grejjer, t.om. jag börjar bli ivrig att få börja på utsidan nu...
Ilska: jodå, jag är fortfarande arg över mycket...

Just nu har jag dragit igång en storstädning, men öväntat nog har jag tröttnat... De som känner mej vet att jag avskyr att städa, och det är inget jag inte gör om det inte är absolut nödvändingt och det är det nu och jag var verkligen på humör nu och gjorde förståss en waaaay för stor affär av det hela, så nu har jag tröttnat....

Snart kommer Anton fjanton (systerson 3 år) ska vara här hela helgen och imorgon blir det buspalatset, äntligen har jag en anledning att åka dit och leka av mej! :)

Eh, måste leta damsugarjäveln nu....

Härligt med hus!

Guuuuud vad jag älskar att bo i hus, att få fixa allt själv och att få stå för allt själv, att få laga allt själv och att få torka upp bajset i källaren själv när det blir stopp i avloppet! Det är så underbart!

Japp, för igår svämmade det över, SKITmycket i avloppet i källaren... japp, odören som trängde upp var högst älskvärd och likaså konsistensen på ja... skiten!!! FY FAN IHELVETES JÄVLAR va äckligt det var!
Vi (läs Christopher) plockade upp och rengjorde allt och gick och la oss, vad gör geniet till sambo imorse innan han sticker på jobbet? Jooo han slog igång tvättmaskinen!!! En säkring kan ju brinna i huvudet på en för mindre... när jag klev upp imorse, ja då flöt det igen...
Ringde efter en snubbe som kom hit och spolade avloppet och fixade stoppet, men vi måste tydligen byta ut ledningarna snarast, men det är iiiinga problem, vi har ju ändå inget för oss!?!?!

Nåväl, nu är det bajs i källaren igen, och det är äckligt jag vet, men det får fan ligga tills Christopher kommer hem, jag lämnar huset!

Annars då?
Inget annars, bara bajs!