Helgen:

Nu är jag igång, senämmningen på barnen jag skriver om fick bli särskilt begåvade barn, inte optimalt, men det bästa av alternativen...
Just nu har jag rast i skrivandet, efter att ha granskat läroplanen grundligt så anser jag mej ha rätt till en bloggpaus ;)

Helg har det varit, i fredags åkte vi till Jossan och Robin, drack lite vin och spelade poker och jag tog hem storkovan :) Lycklig över detta lät jag mej övertalas (svårövertalad är mitt andranamn) att gå på krogen, sagt och gjort, Sandra körde ner Mej, Christopher Freddan, Robin och André till manis men Christopher tjatade och ville dansa så han och jag gick vidare på bockarna ;)
Där var det som vanligt, kanske att jag är på bockarna 1-2 gånger per år och det är ganska tryggt, för det är alltid sej likt :)
Sen tog vi nattbussen hem , som har börjat gå 02.20 istället för 01.20 (tjohoo) Christopher som kom efter mej till busstationen trodde att han hade missat bussen så när jag trodde att han sprang iväg för att tömma blåsan så sprang han upp till läroverket för att kliva på bussen där, kvar satt jag på stationen utan pengar och kände mej rätt övergiven så jag ringde och frågade vart han var vilket resulterade i att han fick springa tillbaka :) Men efter det sprinterpasser a la Bolt kom vi iaf hem...

Lördagmorgon var som väntat en mardröm, och jag fick begär efter Scones, då gick Christopher upp och bakade det... onda aningar i min tjejhjärna "vad har han gjort?" "varför?""när?"
Dagen gick och jag blev hungrig igen, då tänkte vi åka in på texas och äta men insåg att det skulle innebära krav på att både duscha och klä oss anständigt så istället åkte Christopher och handlade och lagade middag, entrecote, hemmagjorda klyftpotatisar, majskrolvar och två olika såser... förstår ni hur min tjejhjärna reagerade på det???!
Men efter att jag samtalat länge och väl med min hjärna kom jag fram till att han omöjligt kunnat gjort nåt skammligt föregående kväll eftersom jag var med honom så gott som hela tiden... Det enda som hände var att Krysset hans var på bockarna och dom pratade lite, och om det ger fler lördagar som denna är hon mer än välkommen tillbaka i hans liv ;)

Sen kom söndagen och vi byggde upp ställnngen igen eftersom den är tillbaka och ett sista ryck ska göras på fasaden, när ställningen var tillräckligt stabil för att Christopher skulle kunna klara sej själv fick jag in för att måla lite, ja... fönster... Jag hann knappt börja innan himlen blev svart och åskan började gorma så det var bara till å stänga fönstren igen och låtsas att de inte fanns... Gick ut och bröt bort läkten instället tillsammans med Christopher, regnet kom aldrig (såklart!) så såhär i efterhand känns det surt att jag inte målade mer... men men, vad gör man, någon där uppe vill inte att fönstren ska bli färdiga!

Idag är idag och Christopher och pappa är ute och sätter isolering och jag sitter här, och det tänker jag fortsätta med!

Ååååååååååååååångest........

Jag minns en kväll för drygt 6 år sedan när jag satt vid köksbordet hemma hos mamma och pappa och kämpade med att hålla tårarna tillbaka eftersom jag aldrig tycktes lära mej att hitta dragläget på bilen "Jag kommer aldrig att få körkort!" var vad jag konstaterade den kvällen...
Nu sitter jag här i en sketen liten vrå i härnösand och känner ångesten hopa sej i halsen "Jag kommer aldrig att fixa examensarbetet!"...

Och nu tänker ni att "Men du har ju körkortet, du fixade det ju!" Och ja, ni har rätt... Och antagligen kommer jag att fixa examensarbetet oxå, men hur?! 10 veckor är ingenting! En vecka har snart gått och jag har inte ens en vettig problemformulering, jag vet för fan inte ens vad jag ska kalla barnen jag skriver om!
Det är barn som utmanar, men skriver jag det tänker de flesta på barn som utmanar för att de har vissa svårigheter och på så vis utmanar lärare och pedagoger... Kanske ska jag kalla dem kompitenta barn? Men kompitenta känns som en konstig benämning på barn... Högpresterande är ett begrepp som jag faktiskt hört, men det känns inte heller rätt, högpresterande är för mej när man är duktig och presterar högt i alla lägen, men det finns ju inget som säger att barn som är duktiga på matte är högpresterande även på fotbollsplanen... Förstår ni? Det gör inte jag... Begåvade skulle funka det oxå, men vaddå begåvade? Vad är de barn som är "normala" då? Är de obegåvade??
Uch!

Inte kan jag sova på nätterna heller, ångest? möjligt... hemlängtan? möjligt... Illa? Som fan eftersom jag knappt orkar hålla ögonen öppna på föreläsningarna!

Imorgon åker jag iaf hem, och på fredag ska forskningsplanen lämnas in, så vad jag egentligen borde göra nu är att städa ur rummet, packa och läsa tonvis med litteratur... men jag bloggar istället...
Jag har alltid sagt att jag arbetar bäst under press, och det tror jag faktiskt stämmer, men denna gång är pressen för stor ifrån början, man hör om de som lever "examensarbete" dygnet runt medans de skriver... Dygnet runt!! Det innebär att om jag nu vill vänta in pressen så borde jag ha börjat redan igår ändå, ett examensarbete är inget man kan sitta uppe ett par nätter strax innan inlämningsdagen och skriva...

Bla bla bla... Nåt annat skoj som hänt?
Näe, massagemannen igår är nog det närmaste ett äventyr jag kommer de närmaste 10 veckorna, så nu kan ni bara räkna med ångest från mej! Tack syrran föresten för att du skvallrade för mamma, fick skäll av både henne och pappa idag för min ansvarslösa handling :P

Ne, ska sätta en plastpåse på huvudet och försöka somna nu... vi får se om jag återkommer...

En sann pessimist...

...tar med sej ett paraply när meterologerna utlovat solsken och vackert väder.
... säger "jaha, nu blir det mörkare igen" när det är sommarsolstånd.
... vet att det han/hon köper förr eller senare kommer att gå sänder.
... blir besviken men är alltid förberedd på det.
... lyssnar på radio och undrarhur fula människorna som pratar är eftersom de inte får vara med i tv.
... säger inte "Det var bättre förr" utan "det bli värre imorgon".
... väljer inte mellan kyckling och nötkött utan salmonella och galna kosjukan.
... anser att lagen om alltings jävlighet borde vara ett huvudämne i skolan.
... speler inte på lotto, inte pga. usla odds utan för att det bara är idioter som vinner.
... tittar på ett par löparskor och ser förslitningsskador.
... tror illa om livet men räds ändå döden eftersom han/hon antar att han/hon kommer att hamna i helvetet.

Så Dä Så!

dumt

När jag åkt och kollat in området där massagemannen höll hus ringde jag till Dino (som möjligen är snäppet mer fördomsfull än mej) och självklart talade hon om att jag absolut inte kunde gå dit, vilket å ena sidan förstärkte min rädsla (ja, rädsla var det) men å andra sidan lockade fram den trottsiga Lina så efter att ha meddelat henne att jag skulle ringa när jag var färdig samt skrivit adressen i ett sms så tog jag mod till mej och gick ner i källaren och in genom den cementgrå dörren...
Vad möter min blick?
fyra (ja, fyra faktiskt) vita väggar, massa doftljus och en blå massagebänk samt ett polskt gift par... Den läskiga mannen var alltså polack, och gift... plötsligt kändes han inte alls särskillt farlig och eftersom hans fru såg så oskyldig en polsk liten kvinna kan så släppte min rädsla.
Tills det att han bad mej ta av mej mina kläder, ALLT! Hmm, jag började "nyfiket" fråga lite om alla örter och han förklarade så gott han kunde på sin minst sagt svaga SFI-svenska och efter det kände jag mej mogen att strippa, (intressant det där, Christopher var tvungen att bjuda på både en och två drinkar innan det hände...) Jag kravlade så smidigt jag kunde upp på bänken oh la mej till rätta, och då händer det!
Mannen oljar in sina händer och börjar massera mina fötter samtidigt som han tar av sej sina vita träskor! Och till min stora skräck ser jag vad han har på fötterna.. ett par.... Guuuuuuula.... Fotbollssockor!!!!!!!!!!!!! Krampaktigt försökte jag hålla mej för skratt samtidigt som hans fru börjar massera min andra fot och genast kände jag mej lugn igen!

Summan av kardemumman: Det var helt ofarligt, och skönt, och BILLIGT! :)

Härmed rekomenderar jag ändå ingen att gå ner i en källare för att få massage av okänd man, om han inte bor brevid tempo i härnösand vill säga ;)

Dum eller fördomsfull?

Det är frågan det... Satt på bibblan en sväng efter skolan idag och på vägen ut såg jag en lapp på en av de 100-tals anslagstavlor som sitter uppe: Massage för smärtor men örter 100:- Hmm... lät ju billigt, och bra jag och min nacke är inte speciellt överens... Så jag tog upp telefonen och ringde...
"Hej! Jag ringer ang. en annons om massage jag hittade på universitetet"
-H.e.j... ja.g in-te prata så prrra svenscka... Anonnsen bara gällde i sommAr, men du såg nu och därför DU vill få massage?
"Nja... jag vet inte, tänkte väl mest höra mig för lite vad det är för massage och så... Jag har problem med nacken så jag tänkte...
-J.ag har tiiid 19.15, jag har kun-D nu så jag prata forrrrt...
"Jahaja, ja okej... då ses vi sen då..."
-Ja

Och nu i efterhand så vet jag inte om jag vill, antagligen är jag fruktansvärt fördomsfull... Men det känns lite konstigt, dessutom håller han till i en källarlokal.... Uch, eller ska jag gå på min antagligen väldigt fördomsfulla magkänsla och strunta i att gå? Varför? För att det är en utlänning? eller för att det är i en källarlokal? Eller är jag kanske dum som går emot min magkänsla, vi tjejer kan ju sån't väl? Eh, han verkade ju ha en kund då jag ringde, eller var det bara något han sa? Titta! Nu antar jag att han ljög oxå! Varför skulle han ljuga om det??! Jag är sjuk! Klart att jag ska gå, men jag ska ringa mamma först och lämna adressuppgifter så att hon har dom ifall jag inte ringer upp henne inom en timme... Titta! FÖRDOMSFULL!!!! Uch, ne jag ska gå dit och få massage, kanske blir nacken och jag kompisar igen efter det... Ja...

Vart ville jag komma med detta meningslösa inlägg?
Jag ville mest övertala mej själv och få svart på vitt att jag är fördomsfull och att det inte är någon fara, skyll dej själv som läser...

Klockan är 01.10

och jag ligger i en 80's säng i ett pyttelitetrum i härnösand, och jag kan inte sova...
Trött har jag varit sen 20-tiden, la mej och kolla på tv då, kolla nyheterna vid 22, lade mej sedan för att läsa, läste till 00.00 då jag återigen slog på Tv:n, kollade på Filippa Bark och döden SVT1, det är slut nu, jag har slagit av Tv:n och hämtat datorn... Funderar på om jag ska författa en bok, undra vad den skulle handla om, mina mörkaste hemligheter? Andras mörka hemligheter?
Ne, jag har inte tid att författa... jag måste sova...

Mä!

Jag vet inte om jag nämnt detta men våra tapeter i köket har blivit missfärgade och bytt färg på mindre än 6 månader... Så jag ringde Bejier och frågade om jag fick reklamera dom, och som ni kanske förstått brukar reklamationer sällan unka för mej så jag taggade upp mej och tänkte att "den här gången ska jag vinna!"
Dom skickade ut en kille som kollade på tapeten:
-Hmm, det verkar ju konstigt det här..
Jag: Ja, verkligen!
-Du har inte satt dom åt fel håll?
Jag: Näe, jag har tapetserat hela huset så det tvivlar jag på att jag gjort...
-Jag får kolla upp det, hör av mej till dej nästa vecka ja..
Två veckor gick och jag har inte hört något så i morse började jag elda upp mej igen, och nyss gjorde jag slag i saken och ringde:
Jag: Hej hej, du skulle höa av dej ang. mina tapeter i köket...
-Ja, förlåt, leverantören har haft semester...
Jag: Hmm, nåväl, vad har ni kommit fram till då?
- Jo, det är många som haft samma problem och det är så att de satt tapeten ut och in...
Jag: Jasså, så tapeten är felrullad på rullen då eller? Eftersom alla andra tapeter är åt rätt håll? *småirri*
-Ja, tapeterna är sådana...
Jag kände mej i underläge och kände att det gick åt skogen och jag skulle bli utan nya tapeter och eldade upp mej som satan "Så varför berättade ingen det? Hur ska jag kunna veta att dom valt att vara såpass banbrytande? Hur ska vi nu gå vidare..." Men innan jag han gasta ur mej illskan jag kände sa snubben i telefonen:
- Men det är klart att du ska få nya tapeter, du kunde ju inte veta, det här ska vi läsa, kom in till mej du bara så får du nya direkt...
Jag: *lite snopen* Jaha... ja.... Tack... tack då... ses!

Mä! Barasådär... Helt utan att tjata eller blanda in konsumentvägledaren, tillmötesgående och hjälpsam... Jag känner mej rysligt förvirrad, finns det goda människor inom handeln?
Jag är i chock just nu och måste lägga mej och vila en stund, och fundera på vart jag ska göra av all illska jag laddat upp med hela dagen, utan att fått utlopp för den... För det löste sej...

Båten klarade sej relativt bra och billigt efter påkörningen i lördags, och nu detta... jag gruvar mej verkligen inför skolstarten nu, det måste bli ett helvete så bra som saker och ting gått på slutet...