Jag minns en kväll för drygt 6 år sedan när jag satt vid köksbordet hemma hos mamma och pappa och kämpade med att hålla tårarna tillbaka eftersom jag aldrig tycktes lära mej att hitta dragläget på bilen "Jag kommer aldrig att få körkort!" var vad jag konstaterade den kvällen...
Nu sitter jag här i en sketen liten vrå i härnösand och känner ångesten hopa sej i halsen "Jag kommer aldrig att fixa examensarbetet!"...
Och nu tänker ni att "Men du har ju körkortet, du fixade det ju!" Och ja, ni har rätt... Och antagligen kommer jag att fixa examensarbetet oxå, men hur?! 10 veckor är ingenting! En vecka har snart gått och jag har inte ens en vettig problemformulering, jag vet för fan inte ens vad jag ska kalla barnen jag skriver om!
Det är barn som utmanar, men skriver jag det tänker de flesta på barn som utmanar för att de har vissa svårigheter och på så vis utmanar lärare och pedagoger... Kanske ska jag kalla dem kompitenta barn? Men kompitenta känns som en konstig benämning på barn... Högpresterande är ett begrepp som jag faktiskt hört, men det känns inte heller rätt, högpresterande är för mej när man är duktig och presterar högt i alla lägen, men det finns ju inget som säger att barn som är duktiga på matte är högpresterande även på fotbollsplanen... Förstår ni? Det gör inte jag... Begåvade skulle funka det oxå, men vaddå begåvade? Vad är de barn som är "normala" då? Är de obegåvade??
Uch!
Inte kan jag sova på nätterna heller, ångest? möjligt... hemlängtan? möjligt... Illa? Som fan eftersom jag knappt orkar hålla ögonen öppna på föreläsningarna!
Imorgon åker jag iaf hem, och på fredag ska forskningsplanen lämnas in, så vad jag egentligen borde göra nu är att städa ur rummet, packa och läsa tonvis med litteratur... men jag bloggar istället...
Jag har alltid sagt att jag arbetar bäst under press, och det tror jag faktiskt stämmer, men denna gång är pressen för stor ifrån början, man hör om de som lever "examensarbete" dygnet runt medans de skriver... Dygnet runt!! Det innebär att om jag nu vill vänta in pressen så borde jag ha börjat redan igår ändå, ett examensarbete är inget man kan sitta uppe ett par nätter strax innan inlämningsdagen och skriva...
Bla bla bla... Nåt annat skoj som hänt?
Näe, massagemannen igår är nog det närmaste ett äventyr jag kommer de närmaste 10 veckorna, så nu kan ni bara räkna med ångest från mej! Tack syrran föresten för att du skvallrade för mamma, fick skäll av både henne och pappa idag för min ansvarslösa handling :P
Ne, ska sätta en plastpåse på huvudet och försöka somna nu... vi får se om jag återkommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar