jahaja...

Här sitter man med ett glas vin, "Farmor" är här och nattar Olle och snart kommer hämtningen in till stan... Ikväll blir man farlig ;)

Olle har för övrigt fått en hoppgunga av morfar idag... Egentligen är han fortfarande för liten men han tjatade så han fick prova den ändå:

Aldrig!

Aldrig aldrig ALDRIG... (säg det många gånger du)
Aldrig är ett ord jag ofta använder men som jag bara nu på sistonde har förstått innebörden av.
Hur många gånger har man inte legat och jämrat sej om att aldrig mer dricka sprit? Eller aldrig ta på sej ett visst plagg osv. Jag säger ofta aldrig, men lika ofta väljer jag att dricka igen på nästa fest eller att ta på sej de där byxorna som för några månader var ett stort aldrig.
Men när man som jag förlorat någon nära och börjar inse att man aldrig mer ska träffa personen i fråga, aldrig mer höra hennes skratt eller aldrig mer föra en lite för hetsig diskussion med henne så inser man hur stort ordet aldrig faktiskt är! Eller nej, man förstår inte, men man förstår att det är så stort att man inte förstår iallafall.
Aldrig är definitivt- hur länge du än lever och vad du än gör så är aldrig precis det, aldrig!
Förstår ni eller svamlar jag?

"Man ska aldrig säga aldrig"

(Olle sover jag jag grubblar för mycket...)

Ny!

Känner mej lite som en ny människa faktiskt, har precis kommit hem från frissan! :)
Olle har varit med morfar på promenad och sover sött i vagnen helt ovetandes om att han haft barnvakt i över en timme ;)
Imorgon däremot blir det annat, då ska han ha barnvakt hela kvällen då jag och Christopher ska ha date-kväll med middag och bio :) Då ska farmor Ulla vara här hemma och fixa nattning osv. hoppas det går bra! Lyxigt att gå ut och äta känns det som, känns som en evighet sen vi gjorde något vuxet. Sista tiden som gravid var man ju inget vidare sällskap, och inte särskillt vuxen heller för den delen när man gnällde och grät mest hela tiden ;)

Funderar på vad vi sa hitta på idag, klockan är ju fortfarande bara barnet...

själv-boost

Jag känner mej rätt kass just nu och tänkte därför försöka peppa mej själv lite. Utessendemässigt har det inte hänt så mycket sen i går när jag fick knäcken mer än att jag klätt mej helt svart för att lura ögat och"slimma" mej på nåt vis, kammat håret och köpt en ny mascara, har även bokat klipptid på fredag...
Men jag tänkte passa på att ge mej själv lite kredd för bra saker jag gjort på sistonde:
*Jag har ammat i över två månader
*Jag har INTE ammat offentligt, mer än i soffan i Vik men då har ju jag och Sandra Tandem-ammat så vi har tagit ut varandra
*Jag har änsålänge inte kännt något behov av att torka Olle runt munnen med disktrasan (något jag svurit på att aldrig göra och som jag med egna ögon sett folk göra så det är ett fenomen som faktiskt finns!)
*Jag tvättar minst en maskin om dagen
*Jag lagar oftast mat tills Christopher kommer hem
*Jag har inte ställt ut Olle i skogen när han skrikit som mest
*Jag har ...
Fan, det tog slut på bra saker, jag måste rannsaka mej själv djupare och återkomma helt enkelt!

Nu skriker Olle så jag ska kämpa vidare med att inte kasta ut honom och laga mat tills Christopher kommer hem om 20 minuter, over!

feelinghot hot hot, not!

Gah! Okej jag erkänner, jag har gått i fällan! Mammaledig-fällan, och jag hatar mej själv för det! Jag lufsar runt här hemma osminkad i mjukisar de dagar jag inte har något planerat. Visst bekvämt när man ammar, men nu när jag inte gör det längre då? (annat än på natten och morgonmys) Näe, jag måste rycka upp mej. Igår hade Christopher en "boosta-Linas självkänsla-dag" (inte). Det gick till såhär: Jag stod och skulle hoppa in i duschen
Jag: Åh vad tråkigt, nu är mina gamla tuttar tillbaka när jag inte ammar längre... Ger the blick och behöver en komplimang
Christopher tittar granskande på mej och utbrister- Haha, fast dom hänger mer nu!
FEEEEEEEEEEEL, fel, fel, fel F.E.L!!!
På kvällen ligger vi i sängen och kollar på tv, Christopher känner sej möjligen lite klantig efter duschkommentaren och kryper upp och vill somna på mitt bröst "som förr i tiden" menade han... Visst, jag la mej till rätta och han lägger sej, nu är jag i princip nyduschad och han kläcker ur sej: Fast här går det ju inte ligga, du luktar typ bajs! och flyttar sej tillbaka på sin sida av sängen!

Kanon vad härlig jag känner mej! Man i feel like a woman! Hmm, jag måste nog rycka upp mej snabbt som tusan, kanske börja byta tröja istället för att bara torka av när det kommer lite kräk osv så kanske man inte behöver lukta bajs en timme efter duschen :/
Missförstå mej inte, jag håller hygienen i takt, jag duschar varje dag, borstar tänderna osv, men har lixom blivit imun mot vissa saker, som kräk tex.

Dessutom påpekade Christopher igår att det faktiskt inte är helt omöjligt att gå til frissan fast man är mammaledig :O Shit, jag behöver en re-make!

Solen skiner!

Planering...

Ojoj, nu måste man tydligen börja ha framförhållning, ersättningen tar ju en evighet att förbereda... Först sa kallt vatten kokas upp till 100 grader, i med pulver, skaka, och sen ska skiten kylas ner till typ 37... Det tar längre tid än man tror det, igår tog det så lång tid att detta var vad jag möttes av när jag kom till sovrummet:

Jag tillbringade iaf gårdagen med att tänka på allt positivt med ersättning...

*Lätt att ge om man är bland folk och inte känner för att slänga fram tissen

*Jag är inte längre ensam ansvarig för matningen

*Vi kan ha barnvakt utan att jag måste pumpa och planera i förväg, detta är något även svärmor påpekade ;)

*Jag kan ta ett glas vin och en cigg utan dåligt samvete

*Christopher får flaskmata och vara del i den mysiga stunden

*Och massa massa annat bra...

Japp, det är inte så illa, och sen ska jag ju försöka hålla igång mina spenar så gott det går ändå :)

Att ge sej...

Ibland måste man ge sej, helst nu när det inte längre är mitt eget bästa som står i fokus... Idag är en lite ledsam dag för mej, men antagligen en kanondag för Olle. Idag har han fått bröstmjölkstillägg för första gången, och är antagligen riktigt mätt första gången på en vecka eller nåt.
Jag hade tänkt att helamma en månad till ungefär, men när man har en stor kille som jag har så räcker man inte alltid till och jag har inte mjölk så det räcker helt enkelt...
Han har ju varit gnälligare än vanligt senaste tiden, och någonstans har jag haft funderingar på om det kan vara så att jag inte räcker till, och antagligen är det just den formuleringen som knäckt mej... Att inte räcka till för världens bästa lilla kille! Men efter att jag pratat med barnmorsan imorse känns det bättre, jag tänker fortsätta amma så länge jag kan men skjuta till med flaskan efteråt. En som antagligen kommer bli glad är Christopher, han älskar att få ge flasan- hoppas han gör det även på nätterna ;)

"Det var som det var och det blev som det blev"